För alla nytillkomna läsare vill jag åter publicera den bloggserie som jag skrev för några år sedan.
För övrigt vill jag definiera proggare: ”Progressiv pedagogik, pedagogisk riktning som växte fram i USA och Europa runt sekelskiftet 1900” (Pedagogisk uppslagsbok 1996). Man menar att vägen till demokrati är viktigare än målen i skolan, det vill säga att elevdemokrati är viktigare än att eleverna lär sig några kunskaper. Husguden för proggarna är John Dewey, vars Learning by doing är den stora ledstjärnan. Detta har inneburit att proggarna anser att det är processen som är viktig och att eleverna själva ska göra jobbet t.ex. med att söka kunskaper.
Pedagogiskt nätverk del 1
I mars 2009 såg jag ett reportage i Rapport som handlade om införandet av nationella prov i årskurs 3. I studion satt Hans-Åke Scherp (docent i pedagogik vid Karlstads Universitet) och berättade att all forskning visade att betyg inte ledde till att eleverna lärde sig mer. Scherp hänvisade till England där man gjort studier som visade att betyg snarare hade en negativ inverkan på elevernas kunskapsutveckling. Jag reagerade kraftigt, blev rent ut sagt förbannad. Varför? Jo för att Hans-Åke Scherp satt i Rapportstudion som en mysgubbe, la huvudet på sned, log och gjorde sig till tokningsföreträdare för hela den svenska skolan. Han som skrivit sin doktorsavhandling om organisation, vem var han att vara expert på bedömningsfrågor? Dessutom har man i England relativa betyg, som inte går att jämföra med våra kunskapsbetyg. Visste Scherp det eller hade han ”glömt bort det”? Läs hela inlägget här »