h1

Fortfarande lika lätt att komma in

12 juli 2014

Mitt i semestern, långt ifrån debatt om skolan skriver Dagens Nyheter en liten notis om att det är lika lekande lätt att komma in på lärarutbildningen. Jo, jag var i Almedalen och debatterade skola, men som ni märkt – ni som följer denna blogg, har jag tagit lite ledigt från detta skrivande. Förr om åren var jag lite artig och informerade om att bloggen gör sommaruppehåll och sedan önskade jag trevlig sommar. I år har allt bara runnit ut i sanden, plötsligt har jag inte bloggat på en månad. Men jag ska skriva de där blogginläggen om Nationella Proven som jag förvarnade om, men det blir nog i augusti. Alltså, semesterlunken har infunnit sig även för Johan Kant.

Men den här notisen i DN. Jag kan inte undgå att reagera, när jag sitter på terrassen och dricker mitt morgonkaffe. Att det inte har skett någon förändring i intagningsförfarandet till lärarutbildningen. Det var ju förra året som DN avslöjade att det räckte med 0,1 på högskoleprovet för att komma in på lärarutbildningen. Om en student gjorde högskoleprovet och bara kryssade för svarsalternativ D så skulle det räcka för att komma in. Upprörande tyckte väldigt många och utbildningsminister Jan Björklund ansåg att det var helt fel. Nu ett år senare avslöjar DN att ingenting har hänt i frågan, en student kan fortfarande komma in på 0,1 poäng. Galet – eller?

Personligen blir jag åtminstone så upprörd att jag kan slita mig från Sudokulösande och bokläsande, för att påtala den oerhörda slapphet som ansvarig person/myndighet visar. Här har politiker pratat i tre eller fyra val i rad som att skolan är viktig och att lärare är viktiga, men det visar sig vara just prat. För när det kommer till kritan så är det ingen som tar ansvar och till exempel sätter en intagningsgräns. Här pratar man om att läraryrket måste bli attraktivt, locka lärare som har slutat tillbaka till yrket och locka toppstudenter till lärarutbildningarna. Men några feta lönelyft blir det inte och heller inte säkerställer ansvariga för att se till att lärarutbildningen blir attraktiv. Denna brist på handling och ansvarstagande, vad signalerar det? Enligt mig, tydliga signaler om att det faktiskt inte är så viktigt med lärare. Enligt mig: prat – prat – prat.

Det är inte bara de tydligt negativa signalerna om skolan och läraryrket som den låga intagningsgränsen bidrar till, utan även ett bedrägeri gentemot studenterna. Jag vill hoppas och tro att lärarutbildningarna har skärpt sig de senaste åren, att det inte är ett deltidsarbete att plugga till lärare, som det var för några år sedan. Jag har personligen skrivit många tusentals ord om icke fungerande lärarutbildningar och jag har varit mycket kritisk. Ändå tänker jag att det svåraste för 0,1-poängsstudenterna är inte att komma in på lärarutbildningen, utan att komma ut med examen. Några kommer säkert lyckas, men för andra blir det inte bara ett självbedrägeri utan även ett onödigt resursslöseri för lärarutbildningarna. För vem vet om studenterna över huvudtaget kan skriva tillräckligt bra, eller ens behärskar det svenska språket (oavsett om man är etisk/kulturell svensk eller inte). Att hjälpa studenter att få igenom sina skitdåliga uppsatser kan ju inte vara en lärarutbildares uppgift, det måste finnas en godtagbar standard redan i första ledet.

Så vad vill jag säga med detta inlägg? Ta ansvar!!!! Du/Ni som har det på ert bord. Inför intagningsgräns för lärarutbildningen. Det handlar inte om kvantiteten nya lärare som utbildas utan om kvaliteten på lärare. Om det inte går att få fram tillräckligt många lärare för att täcka pensionsavgångarna får vi leva några år till med obehöriga lärare tills vi är där med full bemanning. Bättre med en bra obehörig än en oduglig behörig lärare. Locka nya lärarstudenter istället med att få examensbonus eller att få viss del av utbildningen betald, kanske till och med få betalt under det första/de första åren. Men gör något!!!! Agera!!!

Så, nu kan du somna om i hängmattan, äta jordgubbar eller något annat somrigt jag avbröt. Jag återkommer i höst med flera blogginlägg, bland annat planerar jag att hudflänga en professor – alltså granska hans avhandling och böcker. Fortfarande på planeringsstadiet, vi får se om jag har tid.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

h1

Hur rapporteras det egentligen om skolan?

14 juni 2014

Jag har länge varit kritisk hur man i rapporterar om skolan i media. Vad det är som lyfts fram. Oftast är det kris i skolan och så kommer det någon ”förstå-sig-påare” och vet hur saker och ting ska lösas, nästan aldrig från skolan och absolut aldrig lärare. Eller också skrivs det om metodik och så är det någon entusiastisk lärare i en medelklasskola, där alla elever når målen, som berättar om hur häftigt det är med ”det nya”. Så gör man detta till en sanning för skolan, utan ens ha satt sin fot i en segregerad förortsskola – för det finns väldigt många sådana skolor. Läs hela inlägget här »

h1

Vad driver dig Johan?

07 juni 2014

Ibland får jag frågan vad det är som driver mig. Karriär? Nej, knappast. Då hade jag väl inte gått så hårt fram med vissa personer. Uppmärksamhet? Nej, inte det heller, för jag fick blogga ganska hårt i många år för att ens någon skulle läsa det jag skrev. Uppmärksamhet fick jag i överflöd av mina dåvarande elever. Så vad är det som driver mig? Läs hela inlägget här »

h1

Men hallå – vem ifrågasätter PISA?

04 juni 2014

Debatten om svenska elevers resultat och PISA-prov går vidare. Dagens Nyheters artikel idag, som jag skrev ett blogginlägg tidigare om, har kommenterats av Sanna Rayman på Svenska Dagbladet. Jag måste säga att hon skriver väldigt bra, läs själv.

Även Skolvärlden har skrivit en kommentar huruvida svenska elever är motiverade att genomföra PISA-proven, länk.

h1

Är det fel på PISA-resulten eller betygen?

04 juni 2014

I Dagens Nyheter (DN) idag hänger man på den debattartikel som skrevs av 17 skolledare i Haninge i söndags. Denna gång är temat elevernas skoltrötthet, något som jag själv känner till mycket väl. Eleverna i årskurs 9 längtar bara efter att få sluta skolan, åtminstone var det så på Jordbromalmsskolan när jag jobbade där.

Betygsstress och många nationella prov gör att eleverna tröttas ut under vårterminen i årskurs 9, bland annat genom att behöva genomföra 12 olika delar av nationella prov. Detta stämmer ju så klart, för dessa prov är inte bara många till antalet, de är även omfattande. I denna artikel menar DN att toppelever underpresterar på PISA-proven på grund av att de är så trötta, de skiter helt enkelt i proven. Fyra elever med toppbetyg har DN intervjuat, tre anonyma och en elev som heter Jesper och går i en skola i Falun. I intervjun framgår att eleverna struntade i att göra sitt bästa, så här säger Jesper: ”De nationella proven är helt galna – de tar mycket energi av oss elever. När vi nu fick ytterligare ett prov som dessutom inte var betygsgrundande fick vi känslan av att det inte var så viktigt. Det var många som inte tog det på allvar – och man blir påverkad av andra”. En anonym elev kallad Hanna säger: ”Jag tog det ganska oseriöst. Varför ska just jag behöva göra ett prov helt i onödan? Den enda belöningen vi fick var en pizza”.

Slutsatsen DN gör är att PISA-resultaten kan vara missvisande. Kanske är det så att DN:s artikel är helt rätt, det är klart att eleverna är mycket provtrötta – liksom lärarna, samt att resultaten inte är korrekta. Men jag vill ändå lyfta upp några saker och då menar jag inte att det är så som jag påstår, men att det är något att ha med i beräkningarna.

  1. Är det verkligen så att de 113 eleverna, där ett fåtal säger att de varit omotiverade, påverkar helheten av flera tusen elevers PISA-resultat?
  2. Är det inte så att de verkliga problemen med PISA-resultaten inte är toppeleverna, även om dessa också har backat, utan de elever som misslyckas totalt – vilket de även gör i nationella prov och i betyg. Dessa elever som har gått i svensk skola i 9 år och inte kunnat lösa ut sin lagstadgade kunskapsrätt.
  3. Kan det finnas en uns misstänksamhet hos den gode läsaren, eller DN:s reporter, att betygen är för högt satta. Att korrelationen mellan betyg och provstandard inte överensstämmer? Jag menar inte att det är så, men i dagens skolsverige där ”snällebetyg” diskuteras åtminstone varje vecka är det inte långt till den tanken.
  4. Jag kan konstatera av DN:s artikel att betyg är en morot till att anstränga sig. Alla betygsmotståndare får säga vad de vill, men att bli motiverad till att jobba lite mer för att få ett bättre betyg är väl bra. Sedan får det inte sluta i betygshets och att elever mår dåligt, men det är inte betygens fel, utan vi lärare och rektorer som jobbar i skolan. Vi ska jobba mot betygshets och hjälpa eleverna att tydligt tala om hur de ska nå längre, ge dem verkliga kunskaper från årskurs 1 och se till att ingen kommer på efterkälken. Görs det på ett tidigt stadium så är mina erfarenheter att betyg inte behöver bli en hetsfråga (även i familjer där mamma och pappa ställer alltför höga krav på sina barn).

Bara några tankar om artikeln. Läs den, intressant. Det kommer en bloggserie när det gäller Nationella provet, kanske till helgen.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

h1

Nationella proven ännu en gång!

31 maj 2014

Jag vet att det är många i skolsverige som verkligen är trötta både på nationella proven och på den arbetsbörda NP har gett för lärare. Nu har vi rektorer i Haninge lyckats få in en debattartikel i DN, se länk. Nu kanske det finns många olika åsikter om NP, huruvida man ska ha dem eller inte. Dock tror jag att mer eller mindre alla lärare och skolledare i Sverige håller med oss i Haninge om att NP har blivit alltför omfattande och tidsödande. Jag tror att alla kan skriva under på detta och jag hoppas att regeringen och Skolverket ändrar på dagens utformning av NP.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

h1

DLS – ett verktyg som tillhör det förgångna

29 maj 2014

För några månader sedan, kanske ett halvår sedan, hade jag en diskussion med en person som kommenterade läsutvecklingsschemat (LUS). Jag har jobbat med LUS under hela min yrkesverksamma i skolan och vet att verktyget fungerar utmärkt. Vi hade en dialog och denna person delade inte alls mina åsikter om LUS och föredrog DLS, som är ett diagnosinstrument för läs- och skrivförmågan, ett verktyg som jag är högst tvivelaktigt. Personen som jag hade dialog med menade att jag DLS var ett utmärkt instrument medan LUS däremot var tvivelaktigt.  Läs hela inlägget här »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 301 andra följare