Märkligt att Vygotskij är så stor

Jag har länge funderat på hur det kommer sig att Vygotskij kan vara så stor inom svensk skola, både ute i skolverksamheten, bland pedagoger och på lärarutbildningen. Jag fattar det inte! Vad är det jag inte förstår?

Den senaste veckan har media diskuterat att många fler barn blir utredda för ADHD och blir medicinerade med amfetamin. Hörde på Rapport att utskrivningen av preparat på några år hade ökat från 123 kg per år till 500 kg per år, en ganska rejäl ökning. Men vad ger det har uttryck för? Jag har i tidigare blogginlägg tagit upp att utredningsinstrumentet kring ADHD är synnerligen trubbig, något som läkaren Leif Elinder har påtalat. Jag menar inte att ADHD eller andra neuropsykiatiska sjukdomar inte existerar, men om man har ett trubbigt instrument – hur kan man veta att det verkligen är ett biologiskt fel?

Allt för många lärare och skolledare som diskuterar elever som har problem letar fel på ungarna. “Lisa har svårt att hänga med, har ingen egen motor”, “Pelle har inlärningssvårigheter”, “Bengt kan inte koncentrera sig”, “Anders är omogen”. Och så vidare. Sällan eller aldrig diskuterar man huruvida lärarnas metoder är dåliga. Sälla eller aldrig granskar man elevens hemförhållanden. Sällan eller aldrig försöker man att hitta minst tre förklaringar till fenomenet inlärningssvårigheter.

När jag fick Sara (läs blogginlägg om henne) var jag misstänksam kring hennes diagnos på grund av att hennes tidigare skola flera gånger hade letat fel på elever (listan kan göras lång) och förklarat deras tillkortakommanden med diverse diagnoser och utredningar. En kille som jag upplevde som “skolskadad” på grund av att han hade behandlats otroligt illa och respektlöst av skolan, hade skickats på utredning, men man hade inte kommit fram till att det var något fel på kille. Däremot gjorde han inte som lärare sa till honom att göra och han hade stor integritet. Att kille hade jobbigt hemma och i grund och botten var en mycket känslig person var inget som skolan undersökte eller diskuterade. Det var fel på honom!

Min 10-åriga son lyssnade på ett samtal jag hade och frågade mig vad jag menade med kulturpåverkan. Jag svarade honom att om man har ett par enäggstvillingar, så har de samma uppsättning gener. Man låter den ena tvillingen växa upp i ett hem där det finns mycket böcker och tidningar, där föräldrarna läser för barnen varje kväll och gör godnattstunden till ett läsäventyr. Vid middagsbordet diskuterar man det som har hänt, eller NO-fenomen. Man ser filmer tillsammans som man pratar om och man går på museum och delar upplevelsen med varandra. Den andra tvillingen växer upp i ett hem där båda föräldrarna är missbrukare, där bråk och våld förekommer, där det inte finns en möjlighet att studera och där utbildningsnivån är låg. Kanske är föräldrarna arbetslösa och kanske slår de sina barn. Vad händer med en liten människa som växer upp i otrygghet, utsätts för våld? Jo, kroppen producerar adrenalin. Om man ständigt har en hög halt av adrenalin – hur blir ens möjlighet att komma ner i varv? Hur kan man koncentrera sig? Hur bli ens sätt att agera tryggt? ARV eller MILJÖ?

Lägg därtill språket, hur det påverkar vår tillblivelse som “hela människor”. I en miljö där böcker, tidningar och samtal finns där utvecklas språket på ett visst sätt och i en miljö där det inte finns böcker, tidningar och samtal utvecklas språket på ett annat sätt. Alla som någonsin har haft en nära kontakt med förskolan, antingen genom egna barn eller genom arbete, vet att det skiljer på 2-åringars språk, både hur de utrycker sig och ordval, något som också finns dokumenterat i forskning. Professor Per Linell har skrivit boken Människans språk, en bok som är en direkt applicering av Vygotskij. Alla som jobbar inom förskola och skola borde läsa denna bok! Det borde vara obligatorisk litteratur för alla! Har du inte läst den, gör det. I kapitel 2 tar Linell upp språkets betydelse för individen. Han menar att om ett barn inte får en god språklig stimulans och utveckling påverkas följande delar hos barnet (sidan 31):

• Varseblivning av olika ting i omvärlden
• Förståelse och tolkning av omvärlden
• Igenkänning och minnen av ting och episoder
• Koncentration och uppmärksamhet
• Problemlösning och organisation av tänkande
• Bearbetning av emotionella problem
• Organisation och styrning av handlingar
• Samarbete med andra och påverkan av andra
• Utvecklande av social identitet, självförtroende och social gemenskap

Känner vi igen dessa problem hos elever? Vad beror problemen på? Biologisk defekt eller kulturell påverkan?

Vygotskij tar sin utgångspunkt i kulturen, alltså den sociokulturella miljö man föds och växer upp i, men även den man möter i samhället. Naturligt för barn att möta samhällets kultur i skolan.  Vad beror det på att barn och elever har problem i skolan? Vad beror det på att det är så stor spridning i en klass i årskurs 8? Att killarna får sämre betyg? Att utskrivningen av ADHD-medicin har ökat? Att antalet utredningar ökar? Arv eller miljö?

Sett ur mitt perspektiv är detta ett gigantiskt misslyckande från hela samhället, inte bara skolan. Det börjar redan i förskolan, hur man pratar med barn, inte minst pojkar. Hur man tror på deras förmåga. Hur man letar förklaringar utanför de biologiska. Hur man sätter i rätt åtgärder tidigt, även mot föräldrarna. Hur man vågar ta ansvar och anmäla hem till socialtjänsten om en ohållbar miljö är ett faktum och ligga nära socialtjänst och föräldrar. Hur man som rektor vågar stå på sig! Hur man som lärare vågar driva frågan! Och inte minst vilken teoretisk bas man har, tror man att det finns ett visst antal ungar som är så dumma i huvudet att de inte kan lära sig, t.ex. normalfördelningskurvan tar man sin utgångspunkt i något annat än Vygotskij.

Vygotskij menade att skolan är ett kulturfenomen och kulturfenomen är ALDRIG normalfördelade! Alla de som säger att barn har rätt till att bli utredda, alltså att man tar sin utgångspunkt i att man ska utreda ungar, har inte fattat ett dugg om vad Vygotskij handlar om på riktigt (eller också gillar de inte Vygotskij). Då är Vygotskij bara en modefluga där proximala utvecklingszonen är det man prata om. Och tror man att man är Vygotskijanhängare genom att säga hans namn om och om igen, fast man inte i handling lever upp till hans teorier – då är man helt ute och cyklar! Jag menar inte att man inte ska utreda. Jag menar att man först och främst utreda den sociokulturella miljön eleven kommer ifrån, vad skolan har gjort, vad skolan kan göra, pedagogisk kartläggning. Och detta ska göras tidigt, redan i förskoleålder, för visst märker personalen i förskolan när något barn går utanför ramen. När allt är gjort – då kan man diskutera biologiska utredningar.

Utifrån detta ställer jag mig frågan igen: Hur kommer det sig att Vygotskij är så stor? Det är ytterst märkligt!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete.