Anna Ekström – bra val

Idag blev det klart, Skolverket får en ny Generaldirektör (GD). Och valet var inte så tokigt måste jag säga, SACO:s ordförande Anna Ekström fick jobbet. Jag måste erkänna att jag inte vet så mycket om Anna Ekström, men jag tycker att hon var bra i SVT:s Storforum skola (se avsnittet). Jag vet också att hon är jurist i botten. Jag har i min blogg vid flera tillfällen föreslagit att en jurist skulle ta över Skolverket, eftersom de pedagogiska professorer som har blivit GD för Skolverket inte har lyckats genomföra sitt uppdrag. Istället har man ideologiserat, motarbetat mål- och resultatstyrning, motarbetat betyg och så vidare. Senast har tjänstemannaväldet omvandlat regeringens uppdrag att ta fram en tydligare kursplan för Lgr 11 till en kursplan som är betydligt mer otydlig.

Jag önskar Anna Ekström lycka till och håller tummarna för att hon har hårda nypor att ta itu med de problem som Skolverket har, för visst behöver vi alla i skolan ett starkt och bra Skolverk.

 

Lärarledd undervisning

Utbildningsminister Jan Björklund har verkligen en förmåga att reta gallfeber på lärare och det pedagogiska etablisemanget. I och med sin debattartikel i Dagens Nyheter (13/3-11), där han förordar att lärarna åter ska ta plats vid katedern, reagerar många. Alltså tillbaka till katederundervisning. Och oj vilken debatt det blev, vilken reaktion på landets bloggar och i media. Vissa bloggare var så arga att de satt och hoppade och andra spydde galla över Björklund. Varför? Jo därför att det pedagogiska etablisemanget menar att katederundervisning är detsamma som att läraren står och håller föreläsningar vid katedern och vårt samhälle ställer lite högre krav på eleverna och skolan än att eleverna bara ska vara mottagare. Men är det så att katederundervisning är detsamma som Caligula i Hets? Nja, det verkar inte vara så av de kommentarer jag har sett. Snarare är det så att många just tolkar det som en envägs-kommunikation.

Nationella proven igen

Jag har kritiserat nationella proven en hel del genom årens lopp. Inte så mycket för att de finns, mer om innehållet och dess konstruktion. Bland annat har jag kritiserat proven för att rättningsmallen har varit så abstrakt att tolkningsutrymmet är i det närmaste gigantiskt, eller prov i årskurs 5 som har saknat rättningsmall, eller prov i engelska i årskurs 9 där ett slags multiplicerande av poäng på provet kan göra så att man klarar godkänt utan att göra alla delar av provet. Det finns mer att vara kritisk till, mycket mer!

Öppet brev till Viveca Lindberg

Efter ett seminarium på Stockholms Universitet, före detta Lärarhögskolan i Stockholm (LHS), skrev jag ett blogginlägg som jag kallade ”Kunskapsseminarium med flum” (23/11-11). Det handlade om läroplanen Lgr 11. Vid detta seminarium var Ingrid Carlgren, Inger Eriksson och Viveca Lindberg med – denna trojka som har varit verkliga makthavare på LHS.

Cirka en månad senare, den 18 december kommenterade Viveca Lindberg mitt blogginlägg. Lindberg började kommentaren: ”Johan Kant – och alla andra som önskar checklistor – glömmer att jag har en bakgrund som lärare”.  Jag skrev samma dag en kommentar där jag frågade Viveca Lindberg vad exakt hon menade med checklistor. Jag ville öppna för att diskutera vad vi menade med checklistor så att vi var överens om vad vid var överens om – oavsett om vi hade olika åsikter. Jag fick inget svar.

Den 18 februari ställde jag åter frågan i blogginlägget: Vad menar Lindberg med checklistor. I detta blogginlägg svarar jag på det inlägg Lindberg gör i min blogg den 18 december. Lindberg har vid skrivandets stund inte svarat.

Jag har varit på Skolverkets seminarium när det gäller Lgr 11, se blogginlägget: Nermontering av svensk skola. Vid detta seminarium berättar folket från Skolverket att den ”expert” man har haft till hjälp när det gäller kunskapskrav och matriser är Viveca Lindberg.

Lgr 11 får lärarna att jobba i sitt anletes svett

Precis som Martin Luther sa, att människorna ska arbeta i sitt anletes svett för att Gud ska vara nöjda med dem, kommer lärarkåren att få arbeta i sitt anletes svett för att kunna genomföra kursplanerna i Lgr 11. Skolverket har gått ut och deklarerat att Lgr 11 är professionens läroplan, att tusentals skolor och lärare har varit med i processen att ta fram ”Skolans och lärarnas kursplan”. Vilket hån! Hur har processen gått till egentligen kan man fråga sig?

Kursplanerna i Lgr 11 lägger lärarkåren i frysbox

Jag har tidigare varit kritisk till arbetet med att fram kursplanen till den nya läroplanen. I flera blogginlägg har jag kritiserat Skolverket för att man dels inte har följt de direktiv som gavs i propositionen om tydliga kursplaner och dels hur man presenterat de nya kursplanerna, se Tydliga kursplaner – rena lögnen eller Kunskapsseminarium med flum eller Nermontering av svensk skola eller Vad menar Lindberg med checklistor . När det gäller presentationen av de nya kursplanerna har Skolverkets folk likt mantra påtalat ”De nya tydliga kursplanerna”. Detta är bara vad man säger, jag anser att det inte är så i verkligheten. Nu tror jag inte att det är något fel på Skolverkets folks intellekt, därför har jag har drivit tesen att de är reformmotståndare allihopa. Alltså motståndare till mål- och resultatstyrning. Eller också är det så att de tjänstemän på Skolverket som har jobbat med att ta fram Lgr 11 inte kan skola, alltså inte har jobbat ute i skolan och därför har en kunskapsbrist. Då måste man få hjälp. Vem tar man då till hjälp? Lärarkåren, en mängd lärare och skolor har varit med i processen och vridit och vänt på ord och meningar. Men tack vare vänner som har varit med i olika ämnesgrupper, som tog fram de första utkasten till kursplaner, innan de skulle ut på remiss, vet jag att de inte vara konkreta och tydliga i de texter som skulle tas fram.

Vad menar sir Ken Robinson?

Vad är det som sir Ken Robinson pratar om i den film som jag lagt upp?  Det Robinson pratar om att vi har en skola som har en idé om att fostra ungdomar så att de passar in i ett framtida samhälle, Dessvärre har skolan missat sin legitimitet, eftersom man inte har fått eleverna att förstå vitsen med skolan. De flesta eleverna gör som de blir tillsagda att göra, men allt för många trivs inte i skolan eller förstår inte varför de ska lära sig matematik, tycker skolan är tråkig. Skolan har inte hängt med i utvecklingen, vi har en skola som inte passar alla elever.

Sir Ken Robinson

Tillbaka till katedern

När ordet katederundervisning kommer upp ryggar många tillbaka och får dåliga ”vibbar”. Det smakar lite illa i munnen! Därför att definitionen av katederundervisning inte stämmer överens mellan lärare och lärare, lärare och lärarutbildare och lärarutbildare och utbildningsminister. Den här diskussionen hade jag med en lärarutbildare tidigare i veckan, som menade att jag inte ägnade mig åt katederundervisning, utan något annat. Jag menade att ordet idag är feldefinierat, att man menar att katederundervisning är detsamma som ”Caligula”, som i filmen Hets förtryckte elever från sin kateder. Jag använder därför ordet seminarieundervisning, samma sak, men inte så infekterat ord.

Veckans vedermödor

Jag har inte skrivit några blogginlägg på en vecka och det beror inte på att jag varit sjuk, inte haft inspiration eller något ämne att ta upp, inte på grund av tidsbrist, utan helt enkelt på grund av jag inte har haft ork. Jag skriver på kvällar eller helger, aldrig på arbetstid, dels på grund av att det inte igår i mina arbetsuppgifter och dels på grund av att jag inte har tid med det på jobbet. Skulle nog inte skriva blogginlägg även om jag hade tid.

Lärarens arbete

Jag vill påminna om denna video om vad lärarens arbete innebär:

Formativ bedömning

Jag har ju vid flera inlägg ondgjort mig över att det finns flera personer inom skolvärlden som polariserar mellan formativ och summativ bedömning. Jag menar att det finns ingen motsättning mellan dessa två begrepp, de har olika funktion och kompletterar varandra. Föreläsare som åker land och rike runt, forskare som skriver böcker och lärarutbildare som föreläser om dessa begrepp har gjort formativ bedömning till något gott – ”good guy” och summativ bedömning till något illa – ”bad guy”. Som så många gånger när det gäller annat – polarisering!

Per Måhl har ända sedan jag utbildade mig till lärare varit en av mina favoriter. Jag fick möjligheten att läsa boken – ”Vad krävs nu” på Lärarhögsskolan i Stockholm (LHS) och letade genast rätt på hans första bok – ”Betyg men på vad”. Har ni inte läst dem, gör det. Mycket bra böcker som förklarar varför skolan lämnade det relativa betygssystemet och vad det innebär att gå över till mål- och resultatstyrning, men givetvis mycket mycket annat.

Jag har lyckats få tag på en text som Per Måhl har skrivit om Formativ bedmning, där det inte föreligger någon polarisering mellan formativ och summativ bedömning. Jag har fått lov av Per Måhl att lägga ut dem på min blogg, så håll till godo. Jag kommer även att låta den ligga permanent på högt upp på höger sida på min blogg.

Klass 9A

Förra gången tv-serien ”Klass 9A” sändes tyckte jag den var sådär, kände att det var fel grepp att byta ut lärarkåren som man gjorde och jag såg inte alla avsnitt. Denna omgång av serien är mer intressant, för att nu ska erfarna lärare gå in och på plats hjälpa skolans lärare. Fram tills i måndags var serien bra, men inte jätteintressant. En medioker NO-lärare, snäll men helt oförmögen att hålla ordning på klassen. Finns många sådana lärartyper i Sverige i olika ämnen. En svensklärare som verkar ha den rätta inställningen, men som får lite ”coachhjälp” och en mattelärare som har jobbat ett år som lärare och tror att han är bäst i världen. Men i måndags hände något, serien blev plötsligt intressant – vad var det som hände?

I bloggvärlden är det många som har raljerat över serien klass 9A. Den ena efter den andra har spytt galla över serien och matteläraren Johnny har fått många tillrop på att stå på sig, medan mattecoachen Stavros har fått klä skott för diverse burpop och smutskastning. Det har till och med gått så långt att bloggare inte orkar se eller höra Stavros något mer. Jantelagen är högst påtaglig: ”Stavros ska fan i mig inte tro att han är något”. Stavros är en erkänt duktig pedagog, har vunnit priser för bästa pedagog och har fått klass efter klass efter klass i Rinkebyskolan att nå väldigt goda resultat i matematik och NO. Det måste väl ändå vara det enda som räknas i detta fall, inte leta fel på Stavros och reta upp sig. Eller?