h1

Datorisering – ett intressant experiment

31 januari 2012

”Vi tror inte på att följa varje sida i en lärobok” är ord som Eva-Lotta Kastenholm, rektor på Tegelhagens skola i Sollentuna blir citerad med i en stor artikel i Dagens Nyheter måndagen 30/1. Bakgrunden är den att Sollentuna kommun, norr om Stockholm, gör en gigantisk datasatsning på skolan.

Den moderata skolpolitikern Maria Stockhaus menar att skolan ligger i bakvattnet på övriga samhället när det gäller datorer och nu väljer man att satsa från politiskt håll. Man har valt att jobba med så kallad 1-1-teknik, som innebär att alla lärare och elever ska ha varsin lap-top eller surfplatta. Eleverna får först i årskurs 2 tillgång till penna och papper med motiveringen att det passar bättre in i den finmotoriska utvecklingen. Snart är skolböcker ett minne blott.

Jag tycker detta projekt verkar otroligt spännande, att från politiskt håll driva på en utveckling så hårt om framtidens skola känns häftigt i positiv bemärkelse. Jag menar, hur många lokala politiker tänker långsiktigt och vill vara med och skapa framtidens skola nu? Ja, ja, många säger att de vill det, men på riktigt – hur många gör det? Och visst går det att få tillgång till otroliga hjälpmedel när det gäller IT. Smartboard kan vara ett verkligt fantastiskt verktyg som gör att eleverna aktiveras i undervisningen. Surfplattor skapar fantastisk kreativitet, det vet jag av egen erfarenhet från min 8-åriga dotter här hemma som använder vår surfplatta hej vilt. Och då finns det säkert hur mycket intressant när det gäller inlärning som helst, mer kommer säkert också.

Men som med alla nya flugor, allt nytt som kommer på modet blir jag en aning skeptisk. Läs rätt nu: Jag är inte negativ till detta och jag avfärdar inte, jag lyfter bara ett varningens finger.

Allt datoranvändande måste ha ett innehåll. Vi har tidigare upplevt Problembaserat lärande (PBL), som många gånger fick konsekvensen att eleverna skulle söka sin kunskap själv/fri forskning, medan läraren förvandlades till handledare. Resultatet blev mekanisk inlärning och kopierande av text. Vi ska heller inte glömma bort det gigantiska satsning som gjordes i Färila skola, där det pumpades in miljontals med kronor, men där eleverna blev experter på att surfa men kunde inte läsa flytande. Vi ska heller inte glömma bort de skolor där eleverna fått en dator och där eleverna ska sköta sin inlärning själv, ibland med lärarlösa lektioner. Och vi ska heller inte glömma bort grunduppdraget, att lära alla elever läsa, skriva och räkna. Det duger inte med att kunna läsa en instruktion på datorn, eleverna behöver bli goda läsare och kunna ta sig an olika texttyper.

Vi har idag elever som läser och lär sig mekaniskt, som inte förstår det de läser, som inte kan tillgodogöra sig läromedelstexterna, som går ut grundskolan utan att kunna läsa flytande och utan fullständiga betyg. Många elever (cirka 25%) klarar inte av läsförståelsen i PISA-provet i årskurs 9. Listan kan göras lång på de problem med grundläggande kunskaper som en stor andel elever står inför. Detta får inte glömmas bort! Dessa elever får inte glömmas bort i den datorsatsning som görs.

Jag har sett många dåliga exempel på läromedel och hur läromedel används. Istället för att starta i kursplanernas kunskapskrav börjar alltför många i läroboken, för att inte tala om alla usla fyller-i-böcker som befrämjar atomistisk och mekanisk inlärning. Så det är nog ingen tragedi att en del läromedel försvinner. Däremot tror jag inte att datorn, eller IT kan ersätta traditionell skola helt och hållet. Man behöver vara väldigt noggrann att alla elever läser och läser väldigt bra, att alla elever har grunderna i läsa, skriva och räkna. ALLA!

Men som jag brukar säga, det är ju bara att följa upp resultat, då ser man om metodiken håller, om eleverna lär sig det de ska, om någon elev hamnar på efterkälken och om läraren gör ett bra jobb. Våga skärskåda skolan och läraren, för att se till att alla elever lär sig.

Lycka till Sollentuna och glöm inte bort att läraryrket är samhällets viktigaste arbete. Och satsa på lärarna och deras status och lön också.

About these ads

32 kommentarer

  1. Jag gillar verkligen din kritiska syn, det behövs som en motvikt mot sådana som mig. Jag menar nog att tekniken i sig gör det inte bättre, problemet är ju hur man ska använda dessa verktyg på ett bra sätt så dom åtminstone lär sig lika mycket som nu och helst mer.


    • Hej Ed,
      Jag vet av egen erfarenhet i klassrummet att Smartboards kan göra lektionerna ännu mer roligare och intressantare, att man kan lyfta in omvärlden i klassrummet. Jag har också sett hur Alma tar sig ann Ipaden på ett lysande sätt. Klart vi ska ha teknik, men med en pedagogisk tanke och finess.


  2. Viktigt att lärarna får resurser i form av utbildning, information men framför allt – tid om detta skall lyckas bra.


  3. Själv känner jag mig mer skeptisk till smartboards, tror mer på touchkänsliga skärmar.


    • OK


  4. Papper, penna och böcker eller datorer. Varför ska det ena utesluta det andra? Varför ska man välja när man kan få allt? Ibland behöver man reflektera med hjälp av en penna som skriver ord på ett papper. Ibland behövs det en bok där man läser och låter texten sjunka in.
    Mina egna barn arbetar både med dator och papper/penna och böcker. Det viktigaste är att skolans material driver undervisningen framåt och ger nyfikna elever. Allt mekaniskt lärande är förkastligt oavsett om det är böcker eller datorer.

    Catharina Persson,
    f d lärare


    • Sant Catharina!


  5. @Catharina, jo vid sådana här stora förändringar blir det ju lätt så att man liksom vill förkasta helt det gamla och gör över till något annat. Papper och penna har verkligen sina styrkor, själv försöker jag anteckna möten med papper och penna för att behålla den känslan även om det mesta annat i skrivväg gör jag på en dator.

    ed


  6. Du har hittat kärnan i problematiken, de som ska undervisa eleverna måste veta hur de ska få eleverna att lära sig grundläggande saker som läsa, skriva och räkna med de nya verktygen. Den kritiska frågan är lärarkompetensen på det nya, för utan den blir det bara trams med dyra fina surfplattor.

    En att annat område handlar om läromedel. Nuvarande läromedel är utskällda för mängder av brister, fel nivå för eleverna, tråkiga texter, rena sakfel osv. De undersökningar jag har gjort visar att än så länge så e-läromedel betydligt sämre. Det sker mycket förbättringar men åtminstone när det gäller svenskbaserade så kommer det dröja innan e-läromedel ens är i närheten av i samma klass som de vi har i bokform. Att tro att eleverna kan lära sig från internet rakt av utan vägledning till bra läromedel är rent trams.


  7. Ed,
    Jag försöker också att behålla känslan av att skriva med hjälp av en penna och ett papper. Det känns ädelt på något sätt. Ibland skickade jag ut mina elever enbart utrustade med papper och penna till en parkeringsplats utanför skolan. Grå och trist var den och full av bilar. Deras uppdrag var att gör en vacker text fast miljön inte var så inspirerande. Fantastiska texter skapades där på parkeringsplatsen och jag läste upp dem inför klassen. De fick tid att reflektera och skapa i en långsam takt. Underbart!
    Catharina Persson,
    f d lärare


  8. Jag lyssnade på Mats Myrberg och Maria Stockhaus i den korta debatt som Aktuellt häromkvällen anordnade. Mats Myrberg, forskare osv, har väl läst igenom det mesta som kan läsas om läs- och skrivninglärning, det vill säga hyllkilometrar om sådan forskning. Han sa i debatten att det inte finns någon forskning som stöder detta politiska beslut. På det svarade Maria Stockhaus att lärarna var nöjda. Och förresten, sa Maria Stockhaus, och det inte fungerar kan man ju ändra sig. Hm… lite mer långsiktig än så får man nog vara. Och lite mer försiktig med de läs- och skrivkunskaper som skolan ska förmedla. Jag har länge, på gymnasiet, arbetat med elever 1-1. Det som är den stora faran är, enligt min erfarenhet, att eleverna som är vana att surfa också gör det under lektionstid. Och då kan man säga, det måste ju vara lärarens ansvar på samma sätt som att eleven till exempel inte ska tala i telefon under lektionstid osv. Men min erfarenhet är att just denna variant av svårighet är mer svårbemästrad än andra. Och det där med att skolan ska följa samhället. Ja visst, men det betyder inte att allt ska vara likadant i skolan som hemma. Läs gärna Jonas Aspelins avhandling där den här saken nämns, inte datorer, men aspekten på hemma och i skolan.
    Jag bara frågar: vilken forskning tar utbildningsförvaltningen stöd av när man säger att barnen i åk 2 är motoriskt mer förberedda för att skriva för hand än de är i åk 1. Det verkar rimligt vid ett första påseende, men är det viktigt? En lärare som intervjuades i nyheterna uttryckte sig om saken och menade att förmågan att producera en ”snygg text” var dels en fråga om demokrati och dels en fråga om uppmuntran, positiv förstärkning. Om vi nu ska ta våra egna barn som exempel: mitt 4,5 åriga barnbarn sysslar just nu med att skriva sitt namn och rita alla möjliga sorters saker för hand. ”Jag har ritat en elefant!” eller skrivit en bokstav ger stolthet det också.Jag tror att man eventuellt ska vända på steken: låt barnen skriva från början och sedan, några år sedan, använda skrivplatta. Slutsatsen för min del blir, 1) om det inte finns någon forskning på området som stöder Sollentuna-beslutet se då till att detta följs av forskare 2) om det finns forskning som säger att det inte finns stöd för att läsandet och skrivandet förbättras genom datorns förmedling… ja varför gör man då en sådan kostsam förändring? Jag anser att våra elever/barn är alltför viktiga för att vi lättvindigt ska handskas med deras tidiga inlärning.
    En annan sak: förkastandet av läroboken. Forskningen, Ask (2005) och Bergström (2007) beskriver hur svårt studenterna har att läsa läroböcker när de kommer till högskola och universitet. Tror vi att läroböckerna på den nivån kommer att kunna ersättas av läsplatta och Wikipedia? Intet ont om Wikipedia och internet i allmänhet, där har jag fått många tips om forskning som är relevant för det jag skriver om. Men läroböcker och skönlitteratur kräver olika saker av läsaren. Läs gärna Stefan Lundströms artikel i SLÅ (Svenskärarföreningens årsskrift) 2011 om läsarter.
    Till sist: som något tidigare inlägg påpekade, lärarnas kompetens. Vem säkrar den? Kommer huvudmännen att satsa på lärarnas kompetens eller har de gjort sitt när de har bekostat datorerna?

    Notera: jag är inte emot i sak, jag menar bara att man måste vara säker i fråga om läs- och skrivinlärningen. När det gäller läroböcker och forskning så finns det tillgänglig forskning som säger något om den saken. Det är bara att läsa. Fast vi vet också från forskningen att aktiva lärare tenderar att förkasta forskningsgrundad kunskap och prioritera erfarenhetsgrundad dito. Det är bara det att på det här området, med så små barn, finns ingen erfarenhet.. Det är troligen skillnad på åttaåringar som redan kan läsa och skriva, och på sjuåringar som kanske inte kan det..// Stella, gymnasielärare i svenska


  9. Apropå Sollentuna, Maria Stockhaus och status: Maria Stockhaus är en stark förespråkare för att eleverna ska sätta betyg på sina lärare. Hon inspirerades av Ilmar Reepalu i Malmö, som ansåg att hans barn borde ha fått betygssätta sina lärare. Alltså går han ut och initierar detta. Detta har sedan spritt sig till exempelvis Sollentuna. Jag talar nu alltså inte om den i läroplanen föreskrivna utvärdering som lärare och elever ska göra tillsammans, utan det är fråga om betygssättning. Dessutom ska denna betygssättning vara en faktor i lönesamtalen.Och vilket bättre instrument finns det för att sänka lärarnas status? OBS det är inte fråga, som sagt, om att lärare och elever tillsammans ska utvärdera undervisningen, utan regelrätt betygssättning. Så din önskan, Johan Kant, lycka till åt Sollentuna… ja åtminstone när det gäller lärarnas status kan man bara önska lärarna lycka till, lite lätt ironiskt.// Stella, gymnasielärare i svenska


    • Stella,
      Jag vill inte vara negativ i onödan och när jag säger lycka till så menar jag inte det som något ironiskt, utan verkligen att denna datorsatsning ska bära frukt. Jag utgår ifrån att de redan har kalkylerat med den problematik som kan uppstå och som jag och nu flera andra har påtalat. Däremot påtalar jag inte lycka till när det gäller andra aspekter i Sollentunas strategi, t.ex. att elever ska betygssätta lärare, eller att Maria Stockhaus i en annan roll är drivande inom SKL och på så sätt ansvarig för att lärarlönerna hålls låga. Dessa frågor är jag medveten om, men jag berör dem inte.


  10. Problemet med forskning är väl att den är ganska långsam, den kan inte jobba med framtiden. Vad är skillnaden mellan en elev som har gått i en traditionell skolgång och en som har haft en till en dator systemet. En sådan studie kan man inte göra förrän om ganska många år.

    @Stella, jag skriver detta inlägg på min arbetstid men det betyder ju inte att jag inte sköter mitt jobb, precis som om en elev skulle surfa på andra sidor än vad som ingår i uppgiften. Dagens ungdomar kommer ju att utsättas för det dilemmat hela sitt liv med distraktion, nu även på lektioner. Något de kan blir bra på hantera eller dåliga men det är ju inte argument för att de inte skulle få surfa på andra sidor under lektionen än vad som avses.


    • Problemet med forskning är att det finns forskning och forskning. Olika resultat kan uppstå beroende på hur man ställer frågor eller vilket perspektiv man har.


      • Nej, det finns inte forskning och forskning, det finns bara forskning. Det du egentligen säger är att det finns forskning som du gillar eller inte gillar. Och det finns naturvetenskaplig forskning och det finns humanistisk forskning. Och då finns det humanistisk forskning som vill använda naturvetenskapliga/positivistiska metoder. Humanistiskt forskning kan man säga är kumulativ, dvs ett projekt som är kvalitativt kanske inte kan innefatta så jättemånga informanter. Däremot, när man lägger ihop flera års forskning som rör samma område får man en ganska klar bild av förhållandena på området.
        Det andra man kan säga om forskningen är huruvida det forskas på de områden som man själv tycker vore intressanta och adekvata att få utredda. Där har var och en ett ansvar:sätt igång och forska på det område som du tycker är adekvat. Nu menar jag inte dig personligen, även om det kan tyckas så eftersom jag skriver ”du”. Var och en måste, för att orka med ett så långdraget projekt, bedriva forskning på det område som man själv intresserar sig för. Men de styrande kan genom att utlysa forskningstjänster och tilldela resurser för olika forskningsområden och projekt styra vad som ska prioriteras. Men, av hävd, är man i demokrati försiktig med att styra forskningen…
        Till sist, det du säger om att ställa frågor på olika sätt och olika perspektiv. Det är vitsen med forskning, olika perspektiv ger nyanserade bilder av ett område. Det är en fördel, inte en nackdel. //Stella, gymnasielärare


  11. Jag ser en liten fara med denna reform som Sollentuna har infört. Min erfarenhet är att tekniken ofta blir mer en leksak än ett verktyg och att många skolor missar att tekniken går sönder titt som tätt. Ett annat förbehåll i denna nya teknik är om det finns en genomtänkt pedagogik. Penna och papper har ändå haft några år på nacken och hoppas kommer att fortleva sida vid sida med den nya tekniken.


    • Håller med dig Janne, det är min erfarenhet också. Men jag tänker att när de gjort en så bred och stor satsning så hoppas jag att de som planerar har tänkt på det du påpekar. Jag hoppas i alla fall.


      • Jag har under många år, från 1998 till och med nu, arbetat med elever som har en bärbar lånedator. Ett problem, särskilt i årskurs 1 på gymnasiet, är just att datorn blir en leksak. Våra elever gick medieprogrammet och dessutom på halvdistans, och därför behövde de ha en bärbar dator med de ”medieprogram” som krävdes i utbildningen. På den tiden fanns det kanske inte lika många lockelser på ”nätet” och jag upplevde då inte att datorn störde lektionerna. Och alla hade på den tiden inte dator hemma. Detta problem har uppträtt senare. Något inlägg gjorde gällande att man under arbetstid kan skriva som han gjorde, ett inlägg i en blogg. Men – enligt Martin Ingvar – har våra hjärnor ingen förmåga att syssla med annat samtidigt som vi ska lyssna till en föreläsning eller annan slags undervisning. Ögon och öron är våra inkanaler. Det går bra att följa undervisning och samtidigt anteckna, på papper eller på dator, men att syssla med chat och sådant, det fungerar inte. Jag kan direkt se på en elev om han eller hon sysslar med annat på sin dator, än just anteckningar. Det syns på minspelet.
        Ett inlägg i debatten löd så här: i dessa tider när föräldrar önskar sig att deras barn någon gång ska lyfta blicken från en skärm då kommer detta från skolhåll, och redan i årskurs 1! Jag är inte emot datorer, men ifrågasätter om de ska introduceras som läs- och skrivinlärningsmetod för våra 7-åringar. Här behövs forskning… // Stella, gymnasielärare


      • Stella,
        Jag tror nog att datorer är jättebra, men man måste se det som ett verktyg. Det dåliga är inte datorn, eller vad eleverna gör med den, utan den metodik som läraren använder eller vad eleverna ska med datorn till. Dålig metodik och dåligt innehåll i undervisningen leder till skit oavsett dator eller inte.


  12. Alltså; Man måste anpassa undervisningen för barnens framtid, inte för nutid, och ej heller för dåtid vilket sannolikt är fallet med läroplaner.
    Intressant ämne som jag funderat en del över själv.

    Jag har några erfarenheter som kan vara av intresse.
    Min egen skoltid som inträffade på 60-70 talen. Med facit i hand kan jag konstatera vilken undervisning som var helt värdelös för mig, och jag betvivlar att det skiljer sig från andra vuxna. Den grundfråga vi kommer till är vad som är viktigt för att kunna utföra arbete i samhället, men även klara sig privat.
    Här måste man även kunna se framåt, d.v.s. ställa sig frågan vad eleven kommer kanske om 5 år ha användning för, och inte vad som är aktuellt idag, eller vad en (gammal) läroplan säger.
    Det första har vi ett typexempel på när det gäller att kunna skriva för hand idag. Redan idag använder i stort sett alla datorer, så även på möten, bussar, tåg och när de vill skriva något. Man sitter inte och välskriver brev med reservoirpenna som jag en gång fick lära mig. Dagens ungdomar kommer sannolikt aldrig ens använda penna, och det finns knappt någon anledning att de ska lära sig skriva med en sådan. Radikalt men faktiskt sant.
    Jag kan dock informera om att när vi bodde i Tyskland för sådär 10 år sedan, fick en av mina söner ägna sig åt just välskrivning med reservoirpenna.

    Men tillbaka till ämnen som varit helt värdelösa för mig. Ett typexempel är grammatik som var en del av all språkkunskap. Varför ska man kunna det? Varför trakassera barn med ordklasser, satsdelar och andra dumheter? Jag har aldrig använt det ett dyft, men anser mig kunna göra mig förstådd på både svenska, engelska och tyska. När man kommunicerar med någon har man inte tid att fundera på sådant, och personen man snackar med hör att man är utlänning ändå. Det gäller att göra sig förstådd, inget annat. Skriver man finns det redan idag översättningsprogram, som funkar ganska bra.
    Hur kommer det se ut och fungera om fem år?Vill man bli språkforskare, kan kanske ägna sig åt detta men annars är det värdelösare än att kunna stenografera idag.
    Ämnet ”bild”…ska ungarna bli konstnärer? Bild kan väl vara relevant för de som är intresserade och de som har intresse därför, annars borde det handla om bildbehandling med dator.

    Religionskunskap, en stor del av ämnet historia, musik, slöjd, är exempel på ämnen som barnen kan få prova på men som inte ska vara obligatoriska. De barn som är intresserade kan väl få ägna sig åt dessa ämnen efter intresse. I idrott har vi kvar ”snuttefiltar” som längdskidåkning och skridskor.

    Ok, jag har fyra barn varav två kvar i skolan. I vissa fall avråder jag mina barn att studera vissa saker.

    / Ulmerkotten


    • Herregud.

      Mer trångsynt syn på skolan var det länge sedan jag läste…


      • Vad menar du Danne? Mera ord!


  13. Många varningsklockor ringer:
    politiker leder pedagogiska experiment
    fullskaleförsök, ingen kontrollgrupp
    inget starkt stöd i forskningen för metoden
    hur följs experimentet upp?
    kan lärare i S-tuna kritisera utan att komma efter i löneutveckling?
    vilken är vitsen med att uppskjuta skrivträningen ett år?
    ökar inte läromedelskostnaden?

    Makten över undervisningen måste tillbaka till lärarna!


    • Vidi,
      Mycket bra frågeställningar som man verkligen behöver lyfta upp. Super!!!
      Håller med dig fullständigt.


  14. Kloka inlägg, kommentarer och frågor. Det finns inget politiskt beslut om något annat än att satsa på IT i Sollentuna – inte att kasta ut böcker, inte att använda en viss läsinlärningsmetod. Men det var inte det intrycket man fick i media, eller hur? Stellas kommentarer och vidis frågor är mycket relevanta. Självklart ska inte politiker leda politiska experiment. Det förvånar mig mycket att det framställdes som om vi som politiker, och inte professionen, skulle förorda vissa metoder. När det gäller IT-satsningen så handlar det om arbetsverktyg även för lärarna. Skolorna får själva avgöra hur det vill använda IT i undervisningen.


  15. Tips på forskning kring det här ämnet: http://www.incm.cnrs-mrs.fr/publication/LongcampActaPsycho05.pdf

    /Mvh Elias Dietrichson


  16. [...] Jag har följt debatten efter Björklunds utspel om surfplattor, bland annat på Johan Kants blogg. [...]


  17. Min erfarenhet av Sollentuna Kommun är inte speciellt upplyftande.

    Låga lärarlöner, eftersatta grundskolor, ständigt i konflikt med facken etc.

    Maria Stockhaus försöker, enligt mig, på sikt att ta bort kostnaden för läromedel, hon tror att bara eleverna får en surfplatta så ordnar sig allt. Tro mig, hon har inte alla lärare med sig. I artikeln i DN förlöjligar hon pennan. Pennan är redan mäkitgare än svärdet, kan garantera att den tar surfplattan väldigt lätt i en match.

    Erfarenheten av undervisning med 1-1 är inte helt klockren. Väldigt många gör allt utom just det de ska göra. De kan inte motstå att kolla facebook, mail, spela, chatta etc. Precis som ovanstående påpekar så är det skrämmande hur lite elever orkar läsa idag i textmängd. På sin höjd kan många läsa något ur Metro, ge dem en månadstidning med tre-fyra sidor reportage och de har svårt att sammanfatta den.

    När Sollentuna och Maria Stockhaus visar att de tänker kompetensutveckla lärarna INNAN de börjar med detta, då ändrar jag kanske åsikt.


    • Danne,
      Jag måste säga att du inte är den enda som har uttryckt detta, både från Sollentuna och från andra ställen, både på denna blogg och på andra stället. Så jag hoppas att lärarna i Sollentuna får den löneutveckling och statushöjning som de är värda, men jag är verkligen skeptisk för Maria Stockhaus har en hög position inom SKL och de har ju inte gjort sig kända för att stötta lärarna.


  18. Så här halvtannat år senare undrar man förstås hur det har gått. DN verkar inte ha nämnt Tegelhagens skola efter januari 2012.
    Metro hade den 8 oktober 2012 en positiv artikel,

    http://www.metro.se/nyheter/surfplatta-i-skolan-ger-svaga-elever-mera-stod/EVHljh!8YJKsieqo9V0I/

    SvD hade den 17 oktober 2012 en artikel med nöjda barn och lärare.
    ”Eva-Lotta Kastenholm, rektor på Tegelhagens skola, ser surfplattan i första hand som ett pedagogiskt verktyg: – Jag tycker inte att det är mer fusk att läsa en text i en dator än i en bok. Det är kontroversiellt, visst – och jag älskar böcker – men man kan ha både och.”
    ”Den nya tekniken kostar och skolan har tvingats till en del omprioriteringar. Läromedel med en livslängd på ett år, exempelvis böcker där barnen skriver på tomma rader, köps inte längre in.”
    Men det framgår inte om läseböckerna har kastats ut.

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/paddan-tar-over-i-skolan_7587946.svd


  19. […] SvT SvT2 SvD DN DN2 DN3 DN 4 DN5 SvtPlay ABC Svtplay AktuelltBlogg: AnnaKarin Hatt som hävdar  att det på skolområdet finns ett stort utrymme för förbättring (splittring i alliansen alltså) Kants blogg, […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 345 andra följare