h1

Att följa upp resultat

23 februari 2014

På Svt-play kan man nu se en bra dokumentärfilm som heter CCCP hockey, om den Sovjetiska superkedjan i hockey. Den legendariska hockeyledaren Victor Tichonov uttalar i denna dokumentär följande ord: ”Om man har resultat – då har man rätt. Om inte, spelar det ingen roll om du är snäll, vacker eller god eller hur många som gillar dig. Utan resultat…..”

Nu kanske vi i Sverige inte gillar hans diktatoriska ledarstil, att skälla, skälla, skälla kanske inte är vår melodi när det gäller ledarskap. Alla ni som har jobbat länge inom skolan vet att skäll inte hjälper, det leder ingenstans. Bara dialog och relationsbygge är det som får eleverna att ändra ett negativt beteende. Jag är ganska säker på att Tichonov hade en del kunskap om hockey också, annars hade CCCP-hockey under hans ledning varit så framgångsrikt.

I mitt förra blogginlägg förfasades jag över hur ”svensk skolas räddningsstyrka” skulle få hjälp utifrån med av personer som förespråkade en annan metodik. Jag och många andra ”traditionella lärare” vill ha en skola där eleverna får med sig läsning och grundläggande kunskaper tidigt i skolan. Men i vanlig ordning vill ju jag dra tillbaka skolan till 50-talet, då katederundervisningen var allenarådande. Och alla vet ju att läraren på den tiden var exakt så förtryckande som Stig Järrels rollfigur Caligula. Eller? Var alla lärare på detta sätt? Jag tror inte det, men proggarna vill verkligen måla upp bilden över katederundervisningen med denna skräckversion med frågan: ”Vill ni att era barn ska gå i en sådan skola”? Och i vanlig ordning tillskrivs detta skräckscenario Jan Björklund.

Hur många gånger har jag tjatat om vikten av att följa upp resultat? Känns som miljarder gånger. Givetvis kommer det tillbaka till mig när det finns ”skolutvecklare” som vill avskaffa läxor, prov och nationella prov. Hur i hela friden hade dessa personer tänkt sig utveckla skolan då? Jo, visst mera pizzagungor på skolgården och pastellfärgade väggar för att öka trivseln, men elevernas resultat då? Den pedagogiska utvärderingen – hur ska den gå till om man inte har något att utvärdera? Ska man köra någon slag ”Lucky Luke-style”, att skjuta snabbare än sin egen skugga och gärna från höften? Nej jag menar att svensk skolas största problem är att man inte från tidig ålder utvärderar det man pysslar med – alltså rent pedagogiskt. En metodik som gör att eleverna kan det de förväntas kunna är en bra metodik. En metodik som gör att eleverna inte kan det de förväntas kunna är en dålig metodik – den ska bort!

Det kanske låter löjligt att jag ska behöva skriva detta, men uppenbarligen behövs det sägas igen. För att veta hur det går för eleverna behöver vi ha resultat att utvärdera mot. Läxförhör, LUS, prov, nationella prov är direkt nödvändiga för att syndliggöra vilka elever som inte har klarat av vilka kunskaper, så att vi i skolan vet vilka elever vi ska satsa extra på och vilka kunskaper dessa elever inte klarat av. Skulle stora delar av klasser inte klara av t.ex. att lära sig läsa är det dags att fråga sig vilken metodik läraren använder och hur mycket tid som läggs på läsundervisning. Jag har personligen varit med om att lärare och vissa skolor lägger över en stor del av läsinlärningen på hemmet – det kan ju inte vara rätt. Hur detta ska gå till utan tydliga kunskapskontroller begriper jag inte. En dator? En padda? Självstudier? En coach till lärare? Nix – fel åtgärd! Nu blir jag väl kallad IKT-fientlig, som det tillskrivits Björklund. Det ständiga förtalet!

Vi har ju sett detta förut och det gick åt helvete. Vi har haft ett pedagogiskt etablissemang, som fortfarande har stor makt, aktivt varit motståndare till betyg, nationella prov, resultatuppföljning och tydlighet. Under hela 90- och 2000-talet har dessa personer sakta men säkert dragit ner svensk skola i skiten. Pisa-resulaten ifrågasätter man. Den bild av skolan som målas upp i media och genom vittnesmål ifrågasätter man. Betygsresultaten, att 20% av eleverna lämnar skolan utan fullständig betyg, ignorerar man – skyller på det fria skolvalet och friskolereformenen. Inget eget ansvar! Men att utvärdera vad den egna verksamheten gör för att höja elevernas resultat uteblir. Och när jag lägger ut namn och citat ur böcker eller på bloggar blir jag hudflängd och hotad i mail och telefon av PIE. På twitter blir jag kallad för ”Den snoriga pojken längst bak bland mobbarna”. Men att möta med argument – det klarar man inte av. Att visa resultat – det klarar man inte av. Fegt som vanligt!

Alla tjatar om vetenskaplighet i det som ska göras, många gånger alldeles för mycket tjat om det – i tid och otid. Och ibland i fel lägen – allt ska vara vetenskapligt och empiriskt. Men vilken vetenskaplig grund finns det för att avskaffa skolplikt, prov, läxförhör och så vidare. Eller vilken vetenskaplig grund finns det att köra IKT? Tomas Kroksmarks forskningsfusk då – eller? Alla som har gått på universitetet vet att tentapluggande gör att kunskaperna sitter – ska inte eleverna få dessa möjligheter?

Vem i hela skolvärlden, i media, i debatten och i samtalet tar upp denna kritik? Vem lyfter upp dessa frågor? Någon?

Men kan det finnas någon sanning i det Victor Tichonov säger? Har professor Ray Rist, rådgivare åt världsbanken, något vettigt att komma med när det gäller resultat? Kolla länk. Eller är det bara att negligera och snacka bort? Jag tycker att det är på tiden att det pedagogiska ideologiska etablissemanget (PIE) ska tvingas redovisa pedagogiska resultat av deras förehavanden. Det är ju flera, speciellt på twitter, som gärna talar om att jag inte är för elevdemokrati och att den skola jag företräder inte är kreativ. Dessa argument är oerhört tunna och saknar helt substans, för ingen av dessa personer har varit inne i mitt klassrum. Däremot har några av dessa personer läst min bok, men tydligen inte tagit intryck i vad mina före detta elever säger, vilka kunskapsresultat som eleverna har genererat, heller inte några av de kreativa  spel och övningar som jag använt i min undervisning. Det är lätt att avfärda någon, men det är lite svårare att ta ansvar för de pedagogiska resultaten. Snacka går ju, men att göra är det lite värre med.

Om någon är intresserad av att läsa om min lärargärning går det att läsa min bok Yrke: Lärare. Den enklare delen är ju att läsa elevernas omdöme om min undervisning eller elevernas resultat. En twitterperson tyckte att jag kritiserar andra utan att visa vad jag själv gör. Kanske ska leta lite, håll till godo. Någon annan som redovisar sina resultat?

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

About these ads

77 kommentarer

  1. Jag önskar att det togs fram bra verktyg (på nationell nivå) som alla skolor fick ta del av där man kan följa enskilda elevers resultatutveckling över tid.

    Det intressanta är ju att se hur elever (enskilt och på grupp/klassnivå) utvecklas över tid. I dag är det alldeles för ofta som resultat jämförs mellan olika årskullar istället.

    IKT är ett ypperligt hjälpmedel när det gäller att synliggöra enskild elevers utveckling. I dag är det upp till varje skola att själva ta fram/skaffa redskap för ändamålet. Därför sitter många skolledare med ineffektiva system för detta. Alla skolor har ju samma behov av detta så jag föreslår att man centralt tar fram ett bra system för att följa elevernas resultat över tid, både individuellt och på grupp/klassnivå.


    • Johan,
      Jag håller med dig att IKT kan vara ett ypperligt hjälpmedel, det är själva grundläggande inställningen till hur IKT ska användas och hur det ska frälsa skolan är det jag vänder mig emot.


  2. Klart att man vill ducka resultatdebatten eftersom den kräver tydlighet. Resultat är tydliga. Det betyder i klartext att du inte kan bortförklara det uppenbara, att du inte lyckas! Min tes är mycket enkel och det är att Sverige i decennier har valt bort det som utmärker skolan i hela världen; betyg och examination. Vi har gått ifrån att vara en kunskapsgivare till att bli en omsorgsskola I dag har vi den situationen att två tredjedelar av lärarna inte har vana vid att sätta betyg eftersom de inte satt betyg på mer än tjugo år. I takt med att betygssättningen och examinationen har försvunnit ur skolans värld har också betygen fått en utvidgad och större betydelse här jämfört med i andra länder. Nästan alla tror att man felaktigt betygsätter en människa, vilket vi ofta gör i Sverige eftersom vi tappat bort förmågan att sätta betyg på resultat.Och det viktigaste av allt; vi har dåliga nationella underlag för vår betygssättning där otydligheten i Skolverkets direktiv är fullkomligt skrattretande. I mitt ämne som är svenska är skillnaden mellan betyg E, C och A att man läser med ett visst flyt, att man läser med ett gott flyt och att man läser med ett mycket gott flyt. Vad betyder det? Finns det några åskådliggjorda matriser som exemplifierar dessa kriterier? Nej, och nej. Frågar man efter dessa blir svaret att Skolverket inte vill föregripa den tolkning jag ska göra själv. Dessutom finns det någon som tjänar storkovan på att åka land och rike kring för att föreläsa om de fem färdigheterna analysförmåga, kommunikativa förmåga, metakognitiv förmåga, procedurförmåga och begreppsförmåga som alla lärare ska väga in i sin undervisning och betygssättning. Jag tror att en förklaring till att Skolverket inte gjort några matriser är att det här är så obegripligt att de själva inte förstår hur det ska gå till. Och då kommer vi till pudelns kärna. Vi i skolan ska jobba med formativ bedövning för att eleverna ska nå det summativa målet. Hatties tanke om formativ bedömning är att eleverna ska vara medskapande i sitt eget lärande för att känna motivation och lyckas med sina studier. Det förutsätter tydlighet i den summativa målbeskrivningen och att den är begriplig för att resultat ska kunna uppnås. Jag har prövat att tolka och tyda kriterierna i mina ämnen ihop med mina elever som konstaterar att de fattar ingenting.
    För att resultat ska kunna uppnås måste det finnas fler nationella prov, tester och examinationer där det är tydligt vad man tester. Insikten måste också finnas om att det är vad en människa presterar vid provtillfället, testtillfället och examinationen som betygsätts. Inte människans framtida möjligheter eller karaktär. Allra tröttast blir jag när jag hör alla dessa lärare som pratar om att de testar eleverna hela tiden samtidigt som de undervisar dem under lektionstid och att man inte ska göra fler prov för de är jobbiga att rätta. För mina elever är provresultaten en möjlighet att förstå vad de har kvar att lära sig för att uppnå de resultat de vill ha.
    Det viktiga är också att mäta vad elever kan när de kommer till en skola och vad de kan när de lämnar en skola för spannet däremellan är resultatet. I dag är alla fixerade vid måluppfyllelsen vilket i praktiken betyder att man inte räknar in många faktorer som är viktiga för att en rättvis bild ska ges av en skola och undervisningen där. Alla elever börjar inte på samma startlinje och som en kollega en gång sa: Om du bara har elever som ligger på B och A-nivå är det inte svårt att nå målen men pröva att nå målen på samma tid som dessa elever med elever som inte ens kan läsa! Klart att många duckar resultatdebatten eftersom tydlighet gör att man kan få syn på det man inte vill se. Inkulsive sin egen arbetsinsats.


    • Hej Lena,

      Det var många kloka synpunkter.

      Jag fick en association… du finner otydligheten i Skolverkets direktiv skrattretande och undrar vad det betyder, att ”man läser med ett visst flyt, att man läser med ett gott flyt och att man läser med ett mycket gott flyt”.

      Förmodligen har en pianolärare ungefär samma perspektiv på en elevs pianospel (ur den tekniska aspekten) – pianoeleven spelar med ett visst flyt, pianoeleven spelar med ett gott flyt och pianoeleven spelar med ett mycket gott flyt.

      Jag vet inte, om det finns några matriser för pianolärare hur det ska låta, när någon spelar piano med visst flyt/gott flyt/mycket gott flyt.

      Insikten om hur visst flyt/gott flyt/mycket gott flyt låter, den insikten förvärvade dagens pianolärare sannolikt från sina egna pianolärare, som i sin tur förvärvade den från sina pianolärare, som i sin tur förvärvade den från sina pianolärare osv.

      Den här kedjan verkar ha brutits för svenska lärare, eftersom s.k. pedagoger s.a.s. kapade pch akademiserade lärarutbildningen och bl.a. (pseudo)intellektualiserade själva begreppet ”spelande” (”lärande”).


  3. Problemet är väl att skolan är träning för livet. Det verkliga resultatet, skulle förmodligen Tichonov hålla med om, är i livet.

    Att det gick bra för dem i skolan betyder väl bara att deras tränare varit nöjd?

    Alltså bör skolans resultat mätas när eleverna väl börjar spela den riktiga ”matchen”. Vilken lön, vilken status, vilken hälsa och vilken självtillfredsställelse har de när de spelat i tjugo år?

    Och hur skall vi som föräldrar se på det faktum att just tränarna, alltså lärarna, beskriver sig själv som en grupp som år ut och år in förlorar lön, status och anseende i den ”riktiga matchen”? Den som spelas i det riktiga arbetslivet, inte i träningen för det?


    • Resultaten i de verkliga livet har vi sett – utanförskap, marginalisering, arbetslöshet, kriminalitet, gängbildning. I Rosengård, Hjälbo, Ronna, Jordbro, Rinkeby och många andra platser. För att inte tala om små bruksorter. Går inte att vänta på ”det verkliga livet”. Tidig resultatuppföljning är direkt avgörande, något som Volvo lastvagnars före detta chef Leif Johansson uttryckligen påtalade i sitt sommarprogram för två år sedan.


      • Just så!
        En skola skall ge skollunskaper som exempelvis grundläggande färdigheter i förmågan att läsa, skriva och räkna. Man skall mäta det mätbara vilket blir resultatet. Inget mer och inget mindre. Det här med att lära för livet är att förvhäva sig och därmed missa grundläggande färdighetsträning. Det är därför våra fängelser är fulla med fångar som inte kan läsa och skriva.


      • Just det Lena, minsta gemensamma nämnare för våra interner är väl bristande skolkunskaper så som läsa, skriva och räkna. Men är det inte så att den elev som bokslukar (LUS-punkt 18a) i tidig ålder lär sig för livet. Detsamma gäller grundläggande matematik och att skriva som små berättelser med en röd tråd och skiljetecken.


    • I princip håller jag med om att det är resultaten i livet man borde följa upp när en skola utvärderas, men i praktiken går det inte. Resultaten i livet beror på en mängd saker: gener, kontakter, föräldrars socioekonomiska situation, kretsar man umgås i samt även skolan, för att nämna några exempel. Därtill är skolan ingen monolit. Eleven har normalt sett gått i minst två grundskolor, ett gymnasium och har därtill kanske flera års universitetsstudier bakom sig. Att i denna röra av faktorer som påverkar resultatet i livet destillera fram hur skola X har fungerat är i praktiken ogörligt. Dessutom är det lite sent att tillgodogöra sig utvärderingen om den sker flera decennier efter utbildningen.


    • Ja Troed. Hur skulle exempelvis en paradigmmäklare se på det? (Notera därutöver att beskrivningen i stort är statistiskt belagd…)


      • Beskrivningen av korrelationen är statistiskt belagd, däremot är orsakssambanden inte det.

        Det finns en korrelation mellan invandrare och arbetslöshet.
        Det finns en korrelation mellan dåliga betyg och utslagning.
        Det finns en korrelation mellan män och kriminalitet.

        I alla tre fallen finns den politiska rörelser som vill göra gällande att den korrelationen också är ett orsakssamband.

        Det vill säga att om vi blir av med invandrarna blir vi av med arbetslösheten, blir vi av med dåliga betyg blir vi av med utslagning och blir vi av med män blir vi av med kriminaliteten.

        Jag tror på korrelationen men inte på orsakssambanden. Alltså:

        Om det är arbetslöshet drabbas invandrare först. Hade vi inga invandrare skulle vi ha lika stor arbetslöshet – men den utsatta gruppen vore andra, kanske kvinnor faktiskt.

        Om vi har utslagning drabbas de med låga betyg först. Hade alla godkända betyg skulle vi ha lika många utslagna – men gruppens gemensamma faktor skulle vara en annan, kanske dåliga sociala nätverk.

        Om vi har kriminalitet är det unga män som är kriminella i stor utsträckning. Deporterar vi alla unga män till Västindien skulle vi ha ungefär samma kriminalitet – men nu utförd av unga kvinnor (eller av äldre män för all del).

        Alltså – vi får inte mindre arbetslöshet, utslagning eller kriminalitet för att vi gör oss av med invandring, låga betyg eller unga män. Däremot flyttar vi problemet till ngn annan grupp.

        Så ser en paradigmmäklare på problemet.


      • Hej Troed,

        Jag har aldrig tidigare sett någon *explicit* påstå: ”Hade vi inga invandrare skulle vi ha lika stor arbetslöshet”.

        Vidare påstår du, att de våldsbrott t.ex. åldringsrån och våldtäkter, samt stölder, vilka begås av personer, som migrerar till Sverige, alla dessa våldsbrott och stölder skulle i samma utsträckning i stället begås av Andersson, Pettersson och Lundström, om brotten inte begicks av invandrade gärningsmän.

        Du skriver också: ”Deporterar vi alla unga män till Västindien skulle vi ha ungefär samma kriminalitet – men nu utförd av unga kvinnor (eller av äldre män för all del)”.

        Någon kommentar torde vara överflödig.

        Har du samma statiska inställning till sjuklighet t.ex. HIV? Idag importeras majoriteten av de nya fallen av HIV. Om så ej var fallet, skulle det då bli fler nya fall av HIV bland Andersson, Pettersson och Lundström (om denna import av HIV-sjuka upphörde)?

        —–

        Vad har du för belägg för den här statiska synen på omvärlden?

        Kommer denna omvärldsuppfattning från din egen fatabur… eller stöder du dig på någon eller några andra tänkare?


      • Hej Arvid. Jag antar att du har ett längre namn men att du föredrar att inte använda det.

        Enligt OECD så innebär invandring ingen effekt på arbetslösheten totalt sett. En invandring om en procent innebär en minskad sysselsättning för den inhemska befolkningen på 0,02%, alltså oerhört nära noll.

        Allt detta – och mer därtill – finns det källor på. Men eftersom Johan Kant uttryckligen sagt att diskussioner om invandring inte hör hit så lämnar jag det.

        På samma sätt är det med övriga siffror. Leif GW Persson, professor i sitt område, beskriver det ofta som att det i ett visst samhälle finns ett visst antal ”kriminella befattningar”. Låser vi in de som nu har befattningarna kommer de att besättas av nya människor – men de kommer att vara ungefär lika många.

        Så nej, det kommer inte från min fatabur utan från oändliga mängder statistik och internationella jämförelser.


      • Tack för svar, Troed

        Du påstår, att en invandring – oavsett dess omfattning eller profil – inte nämnvärt minskar sysselsättningen för *den inhemska befolkningen* – men frågan gällde varför arbetslösheten i ett land (enl. dig) inte ökar, när människor invandrar, som inte får några jobb.

        Jag tror f.ö. – till skillnad från dig – att Leif GW Persson *inte* ska tolkas som du gör: ”Deporterar vi alla unga män till Västindien skulle vi ha ungefär samma kriminalitet – men nu utförd av unga kvinnor (eller av äldre män för all del)”.

        Jag skulle gärna vilja ett ha svar på, om du har samma statiska inställning till sjuklighet t.ex. HIV? Idag importeras majoriteten av de nya fallen av HIV. Om så ej var fallet, skulle det då bli fler nya fall av HIV bland Andersson, Pettersson och Lundström (om denna import av HIV-sjuka upphörde)? Du kanske har någon förklaring till varför det skulle bli så?


      • Nej, jag påstår att OECD påstår (!) att invandring inte påverkar arbetslösheten nämnvärt. Den enda påverkan man kan se är just på den inhemska befolkningen som p g a ökande konkurrens om jobben får en något, om än försumbar, ökad arbetslöshet.

        Men som sagt, summan av all arbetslöshet påverkas inte av invandring enligt OECD.

        Vill man vara statistiskt petnoga kan man säga så här. Gruppen A (inhemska) får en mycket liten ökning av arbetslösheten jämfört med innan invandringen. Gruppen B (invandrarna) får en markant sänkning av arbetslösheten jämfört med innan invandringen. Summan av de två grupperna, alltså alla berörda människor, kommer att ha lägre arbetslöshet efter migrationen än innan.

        Brottsligheten följer samma mönster – men för att inte hamna i en diskussion som bättre hör hemma på Avpixlat så släpper jag hela tråden om invandrare som begår åldringsrån. Den får du föra någon annanstans.

        Vad gäller sjukdomar så är det definitivt så. Det går alltså inte att ta en specifik sjukdom som HIV. Den är, precis som mycket annat, knuten till olika typer av beteenden. Men nationens totala hälsotillstånd påverkas inte av invandring. Det finns alltså inga internationella studier som antyder att en nations hälsotillstånd ökar om man stänger gränserna och minskar om man öppnar dem.

        Med det sagt är det självklart att om vi får en massiv invandring av rökande människor kommer vi att få mer cancer. Det är en specifik sjukdom. Men det är inte invandringen som är förklaringen utan det är rökningen. Summan av alla berörda människors cancer påverkas inte av att någon flyttar.

        Inte heller skall jag försöka övertyga dig om hur Leif GW ser på brottslighet. Jag har jobbat med BRÅ, Rikspolisstyrelsen och storstadsdelegationen av och till de senaste femton åren och har min tolkning klar. Du får självklart ha en annan.

        Som sagt – den här tråden skall väl inte diskutera invandring så jag föreslår att vi lämnar det ämnet.


      • Tack för svar Troed.

        Det är svårt att veta, hur man ska kommentera dina hmmm… smidiga statistiska resonemang. Det är f.ö. din statiska syn på omvärlden, som jag diskuterar – inte din syn på invandring.

        Du skriver: ”Vill man vara statistiskt petnoga kan man säga så här. Gruppen A (inhemska) får en mycket liten ökning av arbetslösheten jämfört med innan invandringen. Gruppen B (invandrarna) får en markant sänkning av arbetslösheten jämfört med innan invandringen. Summan av de två grupperna, alltså alla berörda människor, kommer att ha lägre arbetslöshet efter migrationen än innan”.

        Men, frågan gällde varför arbetslösheten i ett land (enl. dig) inte ökar, när människor invandrar, som inte får några jobb. Huruvida den population som invandrar ”får en markant sänkning av arbetslösheten jämfört med innan invandringen” är inte något mått på det.

        Idag importeras majoriteten av de nya fallen av HIV. Om jag tolkar dig rätt, så anser du, att det skulle bli fler nya fall av HIV bland Andersson, Pettersson och Lundström – om dagens import av HIV-sjuka upphörde.

        Har du någon förklaring till varför du tror, att det skulle bli så?


      • OK.

        1. Det är inte enligt mig. Det är enligt OECD. De säger att arbetslösheten i ett land inte påverkas av invandring. Lika lite som den påverkas av barnafödande eller att alla kvinnor börjar jobba i stället för att vara hemma. Det är inte det minsta orimligt.

        Och för säkerhets skull – jo, om min familj får ett spädbarn så får vi en till människa som, under en viss tid, är arbetslös. Men landets arbetslöshet påverkas inte över tid.

        2. Jo, om det kommer hit människor med HIV så blir antalet HIV-smittade större än om de inte kommer hit. Men HIV är en pytteliten aspekt på ett lands hälsotillstånd. Och landets övergripande hälsotillstånd påverkas inte av invandring. De här rapporterna finns framförallt på WHO.

        Och igen – människors totala hälsotillstånd i världen påverkas positivt av migration. Alltså, WHOs slutsats är att människor i det mottagande landet får inte sämre hälsa, människor som flyttar får bättre hälsa och människor i det avlämnande landet får opåverkad hälsa.

        Nu tror jag vi har pratat färdigt om invandring.


  4. Menar du, Johan, att orsakerna till social utslagning och segregation är dåliga betyg? Tror du att vår befolkning, givet att alla hade godkänt i skolan, skulle ha mindre ekonomiska skillnader?

    Låt oss följa den tråden ett tag utan att bli osams. Den är nämligen väldigt intressant.

    Föreställningen om att en viss kunskapsnivå ger en viss standard ger dig stöd för ditt resonemang. Då skulle ett samhälle där alla är välutbildade i princip inte innehålla några kriminella eller utslagna.

    Om man i stället tror att en viss relativ kunskapsnivå ger en viss standard så får vi en annan dynamik. Då kommer, givet ett orättvist samhälle, de sämst gynnade 10% alltid att ha ett eländigt liv. Att vi höjer ribban (genom att göra alla sjukvårdsbiträden till undersköterskor eller genom att göra alla godkända i skolan) förändrar inte det faktum att samhället kommer att slå ut 10%.

    I ett sådant samhälle har man fortfarande samma andel utslagna – men de har en högre kunskapsnivå.

    Resonemanget finns på många ställen. Några tror att ungdomar lättare får jobb om de lär sig skriva bra och intressanta ansökningar och CV. Andra menar att andelen arbetslösa ungdomar är oberoende av ungdomarnas förmåga att skriva platsansökningar – den förmågan avgör vilka som får jobb, inte hur många.

    Jag tillhör den senare gruppen analytiker. Alltså – skolans gradering av ungdomar avgör vilka ungdomar som slås ut respektive klarar sig ( i viss utsträckning) . Den har däremot ingen som helst påverkan på hur många ungdomar det efterföljande samhället kommer att slå ut.

    Du får gärna utveckla din uppfattning om vad du tror styr antalet utslagna i Malmö, Göteborg och Stockholm.


    • PISA står mig själv upp i halsen men jag måste ändå fråga dig troedtroedson: är du det minsta oroad för Sveriges framtid att våra resultat där sjunker i jämförelse med oss själva (att jämföra med Sydkorea osv känns helt meningslöst) och att det tydligen inte finns något land där resultaten för de ”svagaste” sjunker så kraftigt? Själv känner jag mig djupt oroad som samhällsmedborgare! Om det inte oroar dig, beror det då på att du inte tror på resultaten (svenska elever tar dem inte på allvar eller annat) eller att det inte visar relevant kunskap eller något annat?

      Det är möjligt att du utvecklat detta många gånger förut men jag hoppas att du vill skriva några rader.


      • Jag är oroad – och inte.

        1. Jag är inte oroad för Sveriges konkurrenskraft. Den är inte, och har aldrig varit, beroende av genomsnittsprestanda.

        John Eriksson, de Laval, Lars Magnus Ericsson, Nobel och Sjöstrand var inte effekter av en genomsnittlig uppfinnarbefolkning.

        Vi kommer inte heller i framtiden att vara beroende av en genomsnittligt klok befolkning. Vi har en fortsatt imponerande förmåga att producera spetsbegåvningar inom snart sagt alla områden och den är inte, såvitt jag kan bedöma, hotad.

        2. Med det sagt är jag oroad därför att klyftorna mellan människor ökar. Vi bygger det ena systemet efter det andra som sorterar folk, graderar folk och värderar folk. PISA-undersökningen, betyg i skolan och standardiserade nationella mål har det gemensamt att vi skapar en bild av en oerhört endimensionell hierarki där det finns ett entydigt ”bra” och ett entydigt ”dålig”.

        Visserligen säger varenda lärare och förälder med lite självaktning att ”du kan vara en fantastisk människa med en fantastisk framtid även om du mognar sent, inte vill läsa eller helt enkelt har låg kognitiv förmåga”. Men, ingen, inte ens en tioåring, är dum nog att gå på det. Vi håller upp en gigantisk måttstock där det är fullständigt uppenbart att den som inte klarar skolans mål är dömd att misslyckas.

        Och skolans mål är, med all respekt, piss i Mississippi jämfört med de kvaliteter som skiljer ett bra framtida liv från ett dåligt.

        Att få unga människor att lägga förhoppningen om sin framtid i resultatet på ett nationellt prov är ännu mer cyniskt att få dem att tro att framgång handlar om en Canada Goose jacka.


      • Hur länge kan man leva på 1800-talsuppfinningar?


      • … och det är här som Tichonovbilderna bidrar till min oro. Därför att Tichonovs metod fungerar utmärkt i ett sammanhang där vi först tagit ut de allra, allra bästa och slängt resten.

        I rysk hockey var det inte valfritt, i svensk är det upp till var och en att vara med. Men i båda fallen gäller att vare sig Tichonov eller Pär Mårts hade haft något lag om inte systemet byggt på att tiotusentals förhoppningsfulla ungdomar kastats ur, eller hoppat av, systemet på vägen.

        När man applicerar det synsättet på alla svenska ungdomar, som dessutom är lagligt förpliktigade att ”spela ishockey”, så blir resultatet en ökande utslagning. Men möjligen (fast inte säkert) ett bättre elitlag.


      • Inte länge Johan. Men jag ber om ursäkt om jag var otydlig. Det jag försökte säga var att landets totala konkurrenskraft, på 17- 18-, 19-, eller 2000 talet inte beror på genomsnittsnivån utan på förmågan att skapa spets.

        Inte heller i framtiden kommer Sveriges konkurrenskraft att bero på vår genomsnittliga kompetensnivå utan på hur det ser ut i toppen.

        Igen, jag ber om ursäkt om min parallell till våra hittillsvarande uppfinnare var otydlig (även om t ex Sjöstrand ju ligger bakom Losec, något vi fortfarande lever på i viss utsträckning).

        Hade jag exemplifierat med Zennström, Adler, Ek och Persson hade invändningen självklart varit en annan – men min poäng densamma.


      • Problemet är att vi har en hel generation som står utanför samhället, elever som år ut och år in gått ut grundskolan utan tillräckliga kunskaper för att ens kunna göra ett premiepensionsval. Och de är många!


      • Du har rätt i det Johan. Men mitt problem är att de inte har några pengar att placera i det premiepensionsvalet, inte att de inte kan läsa blanketterna.

        Jag polemiserar verkligen inte emot läskunnighet. Däremot emot sättet vi försöker uppnå det på. Dessutom står jag fast vid det resonemang jag för ovan. Antalet människor som hamnar utanför samhället beror inte på graden av utbildning i befolkningen.


      • Nej men visst Troed, men med tanke på ditt resonemang, inte bara här utan på dina youtube-klipp verkar det vara så att svenskarnas kreativitet är så hög att vi kommer fixa biffen. Men hur många ute i förorten är inte entreprenörer, utan möjligtvis inom brottets bana. De flesta är bara utanför.

        Jag tror att den grupp som du framhåller, Sveriges kommande generation av duktiga entreprenörer, kommer att fortsätta och bestå. Men det är en sådan liten del av befolkningen, säkert inte mer än någon procent. Nu gäller det att vända skolan för kidsen i förorten och då behöver man ha koll på resultat. Tro mig Troed, jag har jobbat 9 år som lärare med svåra elever och 5 år som biträdande rektor/rektor med minst lika svårt underlag. Jag har gjort en överenskommelse med min arbetsgivare och med mina medarbetare att inte blogga om Haninge kommun. Men jag kan säga till dig att det kommer goda resultat – det kan jag lova.


      • @ Troed

        Din poäng verkar vara, att ett lands konkurrenskraft är oberoende av

        1. Arbetskraftens genomsnittliga produktivitet

        2. Internationell konkurrens

        Har jag fattat rätt?


      • Nej Arvid. Låt mig vara tydlig.

        Ett lands konkurrenskraft är beroende av både genomsnittlig utbildningsnivå, genomsnittlig hälsonivå och internationell konkurrens. Men – och det här kräver egentligen massor av text.

        All utbildning är en investering (precis som en investering i hälsonivå). När man kommit till en viss nivå jämfört med omvärlden så lönar det sig inte längre att höja snittnivån. D v s den samhällskostnad som det innebär att göra miljoner människor marginellt (i globala sammanhang) bättre ger inte längre någon konkurrensfördel. Skulle man sjunka under ”bra-nog-nivån” uppstår däremot problem.

        Därför blir Sverige inte märkbart konkurrenskraftigare om vi höjer medelsvenskens hälsotillstånd, kunskapsläge eller, för den delen, arbetstid. Detta är väl belagt i forskning men får ju inte tolkas som att ett land med analfabeter skulle vara lika produktivt som ett med läskunniga.

        Det är frestande att jämföra med idrott. Det finns en ”genomsnittlig” nivå som landets befolkning bör vara på när det gäller kondition för att stafettlaget skall vinna OS-guld. Men landets genomsnittliga kondition kan flyttas ganska mycket uppåt och neråt utan att våra förutsättningar till guld påverkas. Men inte hur mycket som helst.


      • @Johan: Jag har förstått dig så att vi här, i din blogg, skall hålla oss till att diskutera det som sägs här på bloggen. Därför avstår jag från att besvara dina funderingar kring mina Youtube-klipp. De är dels ganska många, dels i olika sammanhang och slutligen ointressanta som referens för bloggens läsare som ju rimligen inte skall behöva sitta och titta på Youtube för att förstå vad som avhandlas.

        På samma sätt lämnar vi väl Haninges resultat åt sidan. Jag är helt övertygad om att de blir fantastiska. Men eftersom min invändning i huvudsak går ut på att vi mäter fel saker så får det två konsekvenser:

        Jag är inte oroad av dåliga betyg – och jag är inte imponerad av bra betyg. Det är, i hederlighetens namn, två sidor av samma mynt.


    • Jag finner det helt fascinerande att kommuner har anställt dig som någon slags föreläsare i skolfrågor. Helt fascinerande…,Med ditt sätt att resonera tycker jag att samtliga lärare i skolan ska ge A till alla sina elever för då kommer de att klara sig eftersom ”skolans gradering av ungdomar avgör vilka ungdomar som kommer att slås ut respektive klara sig ( i viss utsträckning ). Fast sen kommer tankelapsusen: ”det har ingen som helst påverkan på hur många ungdomar samhället kommer att slå ut.” Betyder vadå? Att det bästa vi kan göra är att lägga ned skolan eftersom den saknar all betydelse för både ungdomar och samhälle? I verkligheten utanför de imbecillt teoretiserande självförhärligandet står just nu c:a 52 000 ungdomar som varken har utbildningsplats eller jobb. Merparten av dem saknar gymnasieutbildning och grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna. Många av dem står inte bara utanför skolsystemet och arbetsmarknaden utan också bidragssystemet vilket i praktiken betyder att de kriminella har fått en breddad rekryteringsbas.


      • Hej Lena.

        Johan och jag har ju tidigare varit oense om vad som är en rimlig nivå för vuxna som diskuterar. Inte minst med bakgrund av att vi diskuterar just barns och ungas omgivning har jag bestämt mig för att svara så länge vi håller oss utanför invektiv. Att du anser mitt resonemang imbecillt självförhärligande hör definitivt till den lägre nivå som jag avstår från att försöka argumentera emot.

        Det är möjligt att du har rätt – men i så fall är jag ju per definition oförmögen att vare sig förstå det eller bemöta det.


      • Saknar man svar så saknar man…


  5. Men Troed.
    Förstår jag dig rätt i att du ovan menar att betygsskillnader i sig bidrar till att ungdomar slås ut från eller snarare aldrig kommer in i arbetslivet? Och enkannerligen då ungdomarna med de lägsta eller tom ofullständiga betygen. I det har du då iofs rätt men det bl.a. jag och förstås Johan Kant talar om och för är ju Metoder för att ungdomar särskilt från studiesvaga miljöer SKALL nå godkända betyg och därmed större självförtroende – och redskap för att kliva ut i vuxenlivet.

    Tal om ekonomiska skillnader är en helt annan sak. Och det är inte heller den tråden du följer i ditt fortsatta resonemang. Där talar du om orsaker till utslagning i vuxenlivet. (Det stavas för övrigt oftast bruk som övergått till missbruk). Vad rör ekonomisk ersättning är minimilönen för fackanslutna till Kommunal cirka 19000 kronor/månad, ungefär lika många år – alltså nitton – är den dom tex får anställning som vårdbiträde direkt efter gymnasiet och jag skulle kunna ge exempel på unga vuxna med flera års universitetsstudier med tillhörande studieskulder som i sitt första arbete får ungefär samma lön; och en byggare tjänar bra mycket mer än en bibliotekarie osv.


  6. Ja, du förstår mig rätt. Våra nuvarande betyg stänger dörrar till framtida utveckling. Betygsförespråkarna har egentligen, såvitt jag förstår, två vägar att gå.

    Alternativ ett. Vi skapar en skola där alla når målen i grundskolan men förändrar inte i grunden gymnasieskola eller högskola.

    Det betyder inte att alla kommer in på sin valda gymnasieutbildning eller att alla får jobb. Det betyder att exakt lika många som nu får läsa högskoleförberedande och att exakt lika många som nu får jobb. Men snittet för antagning har höjts.

    Alltså – våra gymnasieskolor och universitet kommer inte att vidareutbilda fler människor därför att fler blir godkända från grundskolan. Däremot kommer förmodligen de som utbildas att vara bättre utbildade än förut. Inte heller kommer våra företag och organisationer att anställa fler ungdomar, däremot kommer de som får jobb att vara bättre utbildade än förut.

    Kvar blir fortfarande ungefär samma procentsats som inte kom in på det de ville – eller inte fick jobb. Deras enda skillnad är att de nu har bättre kunskaper (det är i sig inte dåligt). Deras framtida karriär ligger förmodligen fortfarande vid sidan om samhället, precis som i dag.

    Alternativ två. Vi skapar en skola där alla når målen i grundskolan och förändrar gymnasieskola och högskola så att alla som är godkända (alla) får läsa vidare.

    Det skiljer sig från alternativ ett bara i den utsträckningen att vi har flyttat urvalet till arbetsmarknaden. D v s vi kommer att ha fler arbetslösa akademiker och lägre akademikerlöner. Detta är för övrigt en viktig förklaring till vad som hänt i Sverige de senaste fyrtio åren. Vi har en fullständigt unik (i historien) andel människor som läser högre utbildning. Det leder inte i sig till att fler svenskar får bättre jobb än annars. Däremot leder det till att akademiska utbildningar inte längre är särskilt lönsamma.

    Skatteverket konstaterade redan 1999 att ”avkastningen på högre utbildningen i väldigt många fall är negativ”.

    Alltså, utslagning i samhället (ekonomisk, på bostadsmarknaden eller på arbetsmarknaden) är en följd av höga trösklar, inte av en dålig befolkning.

    Den enskilt största förklaringen till eländet på bostadsmarknaden är att vi höjt nivån för ”godkänd” på en bostad till en punkt där väldigt många inte längre har råd. Det är utmärkt att göra bättre bostäder till oss som har råd – men vi måste också ta ansvar för att en standardhöjning leder till ökad utslagning och hemlöshet.

    Just så är det med skolsystemen i västvärlden sedan 1970-talet. Det är förutsägbart och det har skrivits massor av rapporter som förutser just den utveckling vi nu ser (och inte bara i Sverige) på skol-, bostads- och arbetsmarknad.

    Kort sagt – klyftorna ökar och kommer att fortsätta göra det.


    • Haken i ditt resonemang är att du aldrig vet vilka som är spetsbegåvningarna eller var du hittar dessa om du inte har en allmän grundskola där du tillhandahåller utbildning till alla. Genierna utkristalliserar sig med tiden. En bred bas borgar för spetskompetens. Det som kännetecknar ett u-land är analfabetism bland annat. En demokrati förutsätter det motsatta. Ökade klyftor är inte ett naturfenomen utan en effekt av politiska beslut. Just nu sveper en vind av framgång för svensk musik över världen vilket i sin tur är en effekt av kommunala musikskolan och datortillgång. Så vi får tillbaka det vi är villiga att satsa på det gemensamma.


      • Jag skulle gärna fortsätta de statistiska beläggen för samband mellan bredd och spets. Likaså finns det en del att säga om just det faktum att den kommunala musikskolan var frivillig och utan nationella mål eller dito resultatkrav.

        Men som sagt i en annan konversation med dig. Jag avslutar varje resonemang där jag kallas för ”imbecillt självförhärligande”.

        Ha det bra Lena


    • Bevara mig en så pessimistisk framtidsanalytiker, och så generaliserande. Din tes verkar vara att fler högre utbildade i bästa fall endast leder till lika många utslagna som nu men dom är bättre utbildade. Det kräver nog sin paradigmmäklare för att förstå detdär. Och en parallell skulle vara bostadsmarknaden hörrö, där är höga trösklar – jag antar att du avser de ekonomiska i storstadsområden i allmänhet och Stockholm i synnerhet – beroende på höjd bostadsstandard. Nej du, de trösklarna är till stor del en följd av diskrepansen mellan tillgång och efterfrågan, vilken i sin tur till stor del beror på en sönderreglerad bostadspolitik. Som i sin tur har ungefär lika mycket att göra i en tråd om synen på skola och utbildning som ”Arvids” invandringsprat.
      Åter till grundfrågan. Nämligen hur ska vi på,bästa sätt säkra en god skola med dito utbildning?


      • Den frågan har jag ett kort svar på. Alla ungdomar borde få gå i en skola som är anpassad efter deras individuella förutsättningar. Det betyder:

        Varje elev måste ha en egen timplan, inte en nationell standard

        Varje elev måste ha en plan utifrån sin egen mognad, inte utifrån vad vi tror om genomsnittliga sjätteklassare.

        Varje elev skall lära sig, och undervisas, på det sätt och i det format som den eleven har störst nytta av.

        Varje elev skall utvärderas ofta, utifrån sina egna förutsättningar och utifrån sin egen utgångspunkt. Den elev som flyttat sig längst skall ha tydlig vinst av det – även om hen fortfarande är längre från ”målet” än många andra.

        Varje elev skall möta vuxna med bäst kompetens för just dem. Det betyder att elever med fullständigt olika förutsättningar måste få möta fullständigt olika vuxna, också i fråga om professionell bakgrund.

        Varje elev skall ha en ärlig och vettig chans att göra om, försöka igen och arbeta vidare. Det betyder att det inte får finnas något ”målsnöre” den 17 juni vid vilket eleven får ett betyg som i många fall är livslångt.

        Det finns fler punkter – men de som är här är fullständigt skilda från det som nu kännetecknar svensk skola. Med många undantag självklart.


      • Aha – alla är olika begåvade, en del är födda dumma i huvudet och borde inte behöva lära sig. Ok då vet jag var du står Troed.


      • Det står ingenstans i min text Johan. Det som står är att en del är mogna att göra andragradsekvationer när de är tio år, andra när de är nitton. Det är, för mig, djupt orättvist att ge de här eleverna samma nationella prov vid samma tidpunkt.

        Du får gärna hitta på fler historier om min syn på människor och elever – men det är inte möjligt för mig att bemöta. Så nu för jag också dig till skaran av de som inte ens försöker svara på det som faktiskt står i tråden.


  7. Det intressanta är att så fort debatten om tydlighet och resultat dyker upp tar alltid de plats som försörjer sig på att vara otydliga. Den som sätter betyg vet att betyg i sig kan vara rättighetsgrundande på så vis att tydligt formulerade kriterier innebär möjlighet för den vars prestationer ska betygsättas att begära förutsättningar för att uppnå dessa. Betyg kan vara sorterande och ha den funktionen att elever sorteras ut till högre utbildningar. Lycka i livet är något helt annat. Framgång också. Vi som har uppdraget att utbilda dagens barn och unga skall inte sortera bort några 10% utan se till att ALLA klarar målen. Politiken avgör procentsaten som slås ut därför resonerar man bl.a i EU nu om den katastrof man åstadkommit i Grekland och Spanien med en arbetslöshet på 25%. Möjlighet till att spela, möjlighet till att idrotta och möjlighet att studera är nyckeln bakom Avici, Zlatan och Daniel Eks framgångar.


    • Det finns ett problem med att ALLA ska klara målen. Är det rimligt? Stalin sa att ingen Sovjetmedborgare är så ”dum” att den inte klarar betyget ”3” och strök betygen 1 och 2. Han var mer radikal än man kan tro. ”Det viktiga är inte att vinna utan att kämpa väl”. Nu har vi ”Zlatan” men inga idrottande ungdomar som under 1980-talet som spelar fotboll spontant UTAN LEDARE. Vi kunde multiplikationstabellen på 1960-talet. ”Vi” pojkar tävlade om ”det mesta”. Vi lärde oss att någon måste vinna… men det går att byta spel … men det kändes bra om man ”förlorade” mot en motståndare som var ”bättre”. Då var det ingen nesa utan en heroisk kamp.

      Det är skillnad mellan betyg och prov. Ordet ”kriterier” gör mig spyfärdig. Det var inga problem med att få en 2:a i fysik då fysik var ”svårt”.

      Problemet uppstår då rena idiotfrågor ställs som man har sett 30 gånger tidigare men ändå inte kan. Det kallas för förnedring.

      Hela pojkgänget fick en 2:a i musik i årskurs 6 då vi helt plötsligt skulle ”sjunga upp” till ”Alla fåglar kommit ren” – enskilt. Man kunde vägra och fick ändå en 2:a. Det var ett ”taskigt” val av låt sa vi – vi är ju i målbrottet. Det var väl det som skulle bevisas. QED. Ärligt talat så tog vi det inte så allvarligt. Våra ”uppsatser” var på 5 rader – vi pojkar hade dispens. Däremot kunde vi räknestickan, slå i rottabeller och även sinus och cosinus i årskurs 9. Vi var ”bra” i att klättra i träd och tända på en dynamitgubbe om vi kom över sådana. Bonden brukade ”glömma” någon ibland. Vi räknade ”kompletterande kompetenser” högt. Det gjorde ”samhället” också. Varför gör inte samhället detta i dag? Det är den frågan som ska ställas.

      Tro väl f-n att det inte kan födas några ”genier” i detta land om man ska ta alla ämnen på ”allvar” just då. Vi hade barnkunskap i årskurs 8 och fick tvätta en docka… ”Vi” pojkar flinade åt varandra … Våra föräldrar flinade…

      Däremot är Troeds ”egna timplansidé” helt befängd utifrån många uppenbara skäl. Det är väl därför det aldrig spelas fotboll. Det går inte att dela upp lag då pojkar ABCDEFGH samlas och man inte ens kan enas om vad fotboll är. Det blir likt Monte Python och 100 meter för inkontinenta. Därför bor många 35 åringar hemma hos mamma och lumpen är avskaffad då de är avförda av åldersskäl innan de mönstrat. Det är väl klart att ”gänget” drar utveckligen framåt. Det är bättre att ha gänget i skolan som faktiskt då blir ett bättre gäng på stan.

      Slopa Nationella prov! Det räcker med EN uppgift i matematik som dras ur en hög med 10 blandade frågor. Det blev nu denna:

      Ur en cirkel med radien 20 centimeter klipps en cirkelsektor med medelpunktsvinkeln 220 grader ut. Av denna gör vi en ”tratt” (kon). Hur många centiliter rymmer denna tratt?

      Statistiskt sett kan jag nu ”bevisa” att den elev som klarar denna slumpvis valda uppgift kan till 90% det som finns ”under” i kunskapsnivå även i procenträkning under förutsättning att den undervisats av en matematikadjunkt. Där har vi problemet. De finns inte kvar förutom ”Stavros” men det är inte säkert han kommer upp till denna nivå då han saknar 5000 kollegor. Jag kan också bevisa att denna uppgift är för ”svår” för de flesta idag då det var en standarduppgift i årskurs 9 särskild kurs under 1980-talet (70% valde denna). Nu kan jag också genom att ge viss ”hjälp” som lärare se vilken nivå eleven befinner sig på OCH eleven kommer oftast hålla med. Annars drar vi en ny uppgift…. (det är under hjälpandet jag ser att eleven kan uppnåendemålen) och varje gång dessa frågor ges faller uppnåendemålen ut just vid ”hjälpen”.

      Eleven kan välja att komma tillbaka en månad senare… Och en månad senare…

      En rutinerad lärare behöver aldrig ha några ”prov” då högen på 10 frågor (som ändras i viss mån) alltid finns i ”huvudet” på läraren som skriver uppgiften på TAVLAN (läraren ”slumpar” fram en uppgift vilket är yrkets centrala profession … ser hur det går… hjälper en del och sedan GÅR IGENOM eller låter några elever gå igenom. Detta görs med jämna mellanrum med mer mängdträning däremellan.

      Uppgiften ligger inom Vygotskijs zpd och där sätter man ”betyg” på ”förmågan att kunna hänga med”. Det kallas för STRÄVANDEMÅL och SKALL enligt Lpo 94 PRÄGLA ALL UNDERVISNING I SKOLAN.

      SLUTA TJATA OM UPPNÅENDEMÅLEN DÅ NI FORTFARANDE INTE FATTAT LÄROPLANEN 20 år senare.

      DET GÅR INTE ATT BEDRIVA UNDERVISNING VÄRD NAMNET OM MAN UTGÅR FRÅN UPPNÅENDEMÅLEN. Det lärs in och glöms i samma takt och även om man inte kunde min ”trattuppgift” är vitsen att ”förstå frågan”. Det skapas mening. Ämnet måste ha mening. Övningarna måste vara nog ”komplexa”.

      Sedan kan väl någon säga att ”trattuppgiften” inte kommer att vara viktig om 30 år men den frågan saknar mening. Däremot har den som säger detta ”förstått frågan” – vilket var meningen.


  8. Varför är du så emot att även en elev som kommer från ett icke läsande hem skall få bli lustläsare Troed Troedsson?

    Återigen får jag bekräftat att du och jag har diametralt olika uppfattning om snart sagt allt du uttalar dig om. Jag väljer att bara nämna något av allt jag finner uppseendeväckande av allt det du uttrycker.
    Din syn på skolans uppdrag och lärarnas gärning. Du påstår att ”Och skolans mål är, med all respekt, piss i Mississippi jämfört med de kvaliteter som skiljer ett bra framtida liv från ett dåligt.” Ursäkta mig men har du blivit helt förryckt? Du menar alltså att kunna läsa lokaltidningen (och kanske t.o.m huvudelen av det som står i DN & Svd) och kunna t.ex. Räkna bort 30% från 500kr inte säger någonting om ens förutsättningar att ha ett bra liv? Det säger ingenting om huruvida man kan ta sin rättmätiga plats i debatten, eller huruvida man förmår att väga olika ideologier mot varandra för att därefter kunna lägga sin röst på det parti där han/hon tycker är bäst? Eller att undvika att bli blåst på pensionen via ”förvaltares” hårt sockrade blomord? Om risken för att hamna i våldsrelaterad och/eller narkotikarelaterad kriminalitet?

    Så kan nog bara den som tillhör vår privilegierade del av samhället resonera. Jag vet, och du vet; att du och jag aldrig skulle tillåta att våra barn slutade grundskolan utan de mest grundläggande kunskaperna. Givet skulle vi säkra att de fick med sig mer än så.

    ”Och skolans mål är, med all respekt, piss i Mississippi jämfört med de kvaliteter som skiljer ett bra framtida liv från ett dåligt.” Du menar att alla de lärare och pedagoger som varje dag, VARENDA DAG, arbetar för att ge varenda en, VARENDA EN, av sina elever tankeverktyg för att förstå sig själva och sin omvärld och att eleven skall ha tankeverktyg för att kunna påverka sin samtid och framtid gör någonting som är värt piss – om än i mississipi? Du hånar en hel yrkeskår Troed Troedsson, så kan nog bara den som anser sig själv vara synnerligen upplyst betrakta andra.

    Jag förstår inte vilka ruskiga skolexempel som måste ligga till grund för din syn på svensk skola, skolans mål och de i skolan yrkesverksamma men jag hoppas att du har kommunicerat det med de berörda.

    Om det inte är så att det enbart handlar om retorik? Är det månne så att du målar upp en vulgärbild av skolans uppdrag och hur det ser ut på svensk skola så att du kan komma som räddaren och ge ett alternativ till den vulgärbild du vill göra till sanning i form av dina till intet förpliktigande abstraktioner? Utlovandet av ett Nangijala där alla kvaliteter finns men givet är så fantastiska och oförutsägbara att det enda vi kan säga om dem är att vi inget kan säga om dem…Bara vi slutar jobba mot de pissiga (i Mississipi alltså) mål vi jobbar för att nå idag, som att läsa och skriva.

    Skulle den Afroamerikanska delen av USA’s befolkning ha delat din åsikt under 17-, 18- och 19hundratalet ha delat din åsikt tror du?

    Är det en slump att folkbildning en gång kom som krav från arbetarrörelsen? Knappast.

    2. Din statiska syn på samhällsordningen vilken du återkommer till t.ex då du konstaterar att ”Kort sagt – klyftorna ökar och kommer att fortsätta göra det.”. Jag delar inte den uppfattningen. Klyftorna ökar tyvärr men att tro att detta är predestinerat är mig fjärran

    Klyftor är inte natur- eller Gudsgivna utan en kulturprodukt och därmed möjliga att påverka. Om man vill.


    • Folkbildningen som kom som krav från arbetarrörelsen har inte riktigt någon likhet med dagens svenska skola. Det var arbetarklassen själva som satte villkoren för bildningen, inte medel- eller överklassen! Det har en viss betydelse.


      • Jo, det har den! Arbetarrörelsens bildningsideal handlade om rätten att få uppleva konst, musik och litteratur. Även om man föddes i en statarfamilj. Litteratur är kött och blod för den som älskar att läsa. Oavsett klass. Så är det i dag också när massor av kids läser fantasy och lyssnar på Kartellen. Felet är vårt och endast vårt för sedan skolpliktrn infördes i Sverige har skolans uppdrag varit att lära elever läsa, skriva och räkna. Men om lärare inte läser litteratur, hur ska de kunna förmedla lusten att läsa till sina elever? En undersökning gjordes nyligen av lärarstudenters läsvanor. Mindre än var femte student läste mer än 5 skönlitterära verk per år.,,,


    • Peter: Jag är inte emot att elever från icke läsande hem skall få lustläsa. Jag är starkt för det. Men jag tror inte ökande krav på en sådan elev leder dit.

      Min uppfattning om att skolans mål inte längre är i samklang med samhällsutvecklingen är jag inte alls ensam om. Inte i Sverige och inte i världen. Att det skulle betyda att jag hånar en yrkeskår är knappast rättvist. Jag har samma uppfattning om försvarsmakten, bankväsendet och den bilindustri som jag jobbat mycket med. Det betyder inte att jag hånar vare sig officerare, bankanställda eller bilbyggare. Men det måste gå att diskutera en verksamhets mål och ändamål utan att de anställda känner sig personligen hånade.

      Folkbildningen är slutligen ett utmärkt exempel på att kloka människor såg att framtiden krävde helt andra kvaliteter än de vi dittills premierat. Att starta folkskola, bildningsförbund och dagstidningar är en fantastisk prestation. Men det bör ses i kraft av att det faktiskt var nybyggen. Att som nu, försvara folkskolan, bildningsförbundet och dagstidningen, är inte per definition lika klokt.

      Jag har inte någon statisk syn på samhällsordning. Däremot skrev jag, för tjugo år sedan, mina första rapporter som beskriver läraryrkets sjunkande status och ökande klyftor i samhället. Eftersom de mekanismer som skapar just detta fortfarande är i funktion ser jag framför mig en fortsatt utveckling åt samma håll.

      Jag delar din uppfattning om att den utvecklingen går att bryta. Men jag är alldeles övertygad om att om vi vill ha ett helt annat samhälle om trettio år måste vi göra något helt annat i skolan i dag.

      Och slutligen. Nej, jag har inga skräckexempel från min egen skola. Överhuvudtaget så är skoldebatten alldeles för full av personliga hänvisningar. Både medhållare och motståndare tycks älska att förklara sina och andras uppfattningar med personliga förhållanden. Jag tror inte alls på den modellen.


    • Mark Twains sa: Det finns lögn och sen finns det statistik och sen finns det förbannad statistik..,,
      Favoritsysselsöttningen verkar vara att om du säger A kommer han att säga Pi. Säger du B säger han: goddag yxkaft. Hela idén handlar om att säga emot. Och det får man göra i en demokrati som vår. Det vet den som är utbildad.
      Det riktigt allvarliga i kråksången är att han föreläst i decennier. Om skolan. Och blivit arvodenas för att leverera den ena floskeln efter den andra. Jag undrar hur många fler floskelfarbröder och tanter det finns som levt gott på att förstöra den svenska skolan. Dessa pengar hade kunnat användas till pedagogisk utveckling och inte pedagogisk avveckling.
      I övrigt vet varenda praktiserande pedagog att förr eller senare möter man gamla elever. Och det kan hända att de man trodde det inte skulle gå så bra för har lyckats fenomenalt bra i livet både med karriär och den egna personliga lyckan.
      Det viktiga visar sig då vara att man ändå fick med sig ifrån skolan vissa grundläggande färdigheter samt förmågan att tro på att man kam lära sig.


      • Den första bok jag läste var Per-Anders Fogelströms ”I mina drömmars stad”. Den tvingade svenskläraren oss att läsa på högstadiet. Jag tror inte att alla läste den, men när jag tagit mig igenom den engagerade jag och tre kamrater oss politiskt. Vi delade ut flygblad utanför matsalen och skrev insändare. Vi hade alla föräldrar som arbetade i industrin och som inte kunde hjälpa oss med läxor, men som gav oss mat och kärlek. Hemma hade vi ett Nordisk familjebok på avbetalning, som prydnad i bokhyllan. Vi växte upp i en bruksort, som idag saknar industri och arbeten. Husen går inte att sälja, men förfaller.

        Idag är en av oss försäljare, präst, en skolchef och jag själv lärare. Jag över övertygad om att vi kunde läsa vidare för att vi gick i en hyfsat bra skola. Inte den bäst, men en ganska rättvis skola. Jag har kvar många av mina ideal. Ett av dem är att få elever att lära sig läsa, så de kan få makt och inflytande.


      • Tack för alla kloka ord Lena.


      • Vilken härligt inspirerande återblick och koppling till idag Arne!
        Vi hade Focus hemma, givet på avbetalning. Jag hade sådan tur att en gammelfaster (Karin) ägde Tobaksbutiken på Hornsgatan här i stan så ofta fick jag på helgerna lägga vantarna på alla serietidningarna…långt innan jag kunde läsa så jag var ju tvungen att lära mig. Tack för det Kalle, Blixten och ni andra. Minns att jag sotrerade dem så de mest intressanta kom överst.

        Jag var nog inte så lätt att tas med och var inte så mycket där på Högstadiet men lätt att lära hade jag då jag hela tiden läste, och läste och läste vi Fem, Biggles, Helm, Spillane o.s.v.

        Det är så slående att se vilken vattendelare läsningen i princip alltid utgör. Är en elev lustläsare övertrumfar det lätt om han/hon är nyanländ till landet. Då har vi en vinnare.

        Det ÄR ett härligt jobb vi har där vi de facto gör skillnad. Precis som när vi var unga Arne.


  9. Var vänlig och kom nu inte och säg att du är för att alla skall kunna läsa och skriva. Dels för att det är ett av skolans mål (de där du avfärdar så lättvindigt) och dels för att detta kräver den av dig så föraktliga resultatuppföljningen (OBS! inte att jämställa med diverse tester).

    Jag vet att du är framtidsprofet men du måste väl för tusan kunna ta till dig NÅGONTING om nutiden! Erfarenheten och verkligheten säger det entydigt: Sverige faller som en sten och eleverna förstår MINDRE än tidigare årskullar(!). Då kan man göra som enstaka lärare och skolledare och påstå att ens elever kan ”någonting annat” som är så mycket bättre och så avancerat att det inte går att uttrycka mer än i vackra ord. Detta uttrycks givet också gärna av alla de med inte sällan självpåtagna titlar som ”forskare”, ”analytiker” etc. som vill ta del av alla pengar som satsas på svensk skola.

    Du personifierar det vi sa på slakthuset när chefen försökte ge beröm istället för högre lön och kamraten svarade att han hade försökt att ge det (berömmet) till sin hund istället för mat men hunden gick då och dog av svält…

    Din alltigenom falska bild av en motsättning mellan tankekvaliteter och skolkunskaper dödar. I detta fall inte en hund utan lärarnas förutsättningar att göra ett bra jobb och därmed elevens framtid. Tyvärr är du inte ensam om att måla upp den här skenmotsättningen. Detta i kombination med att alltför många rektorer och förvaltningschefer saknar en medvetenhet om uppdraget vilket gör att de inte förmår att stå emot försäljningstricken. Tragiskt.


    • @Peter: Jag konstaterar, precis som du, att jag inte är ensam om min bild av skola och framtid. Huruvida jag dödar lärarnas förutsättningar eller hjälper dem är vi inte heller överens om. Så länge tillräckligt många lärare anser att jag, och andra, hjälper dem i deras yrke så tycker jag nog att vi låter det vara sant för den delen av lärarkåren. Precis som det säkert är sant att jag uppenbarligen är direkt skadlig för dig och de som delar din uppfattning.

      Det är som det skall vara. Vi lever i en brytningstid, inte minst vad gäller min huvudsakliga näringsgren, d v s företagsutveckling. Det som är hån och hot mot bilindustrin är naturligtvis löften och ljusnande framtid för andra branscher och kompetenser.

      Men vi skulle, i båda fallen, tjäna på att inse att båda perspektiven är sanna. Precis som skolan 1842 var en sann beskrivning för sina förespråkare – och ett hån och ett hot mot de som betraktade kroppsarbete som människans mening.


      • Ok Troed, låt oss bli konkreta. Vad anser du saknas i det uppdrag styrdokumenten uttrycker idag? Låt oss hålla oss till grundkolan.

        På ett konkret plan tack och inte i intetsägande och till intet förpliktigande abstraktioner.

        Jag påstår att uppdraget idag är att ge eleverna tankeverktyg vilka gör det möjligt att förstå och kunna förstå sin nutid och samtid och därmed kunna påverka densamma. Detta genom att ha erövrat en förståelse av den historiska människans tankeakt vilken ligger dold bakom benämningarna. Detta ger en beredskap för framtiden.

        Som exempel: en elev som förstått vilka skeenden och företeelser vi människor har försökt att sammanfatta med hjälp av ordet ”revolution” har då tagit till sig begreppet och kan då lättare ta till sig vad som händer i t.ex. Syrien eller Ukraina. Detta utan att eleven kan ange hur många de var i Bollhuset eller vilken tid på dagen teet kastades i vattnet.

        Samma elev har också enligt styrdokumenten rätt att förstå varför vi människor har skapat t.ex. räknesättet muliplikation (för att det var så rackarns jobbigt när vi var begränsade enbart till addition och subtraktion). Likaså att förstå vilken tur det är att vi har alla dessa konventioner som t.ex. hur olika siffror, bokstäver skall tolkas.

        Sedan sker inte detta i den utsträckning som uppdraget anger, men det är inte uppdragets fel.

        Uppdraget i nu gällande styrdokument är inte detsamma som på 60,70,80 och 90-talet.

        Vad anser du saknas i nuvarande uppdraget Troed? Observera: som det är skrivet – inte som det genomförs, då så många vilseleds på vägen. Strunta i alla externa kontrollfunktioner som åläggs skolan då dessa i stort ärvett resultat av vilseledandet av lärarkåren och dess överordnade.


      • Vad skön du är Troed. En liknelse med 1842 och att några då var framsynta och andra trångsynta och att båda var lika sanna. Din retorik är tänkt att likställa oss som ifrågasätter din syn på skolan och dess uppdrag och din totala frånvaro av konkret kritik som de vilka var mot utbildning 1842. Försmädligt om än ungefär lika subtilt som när du likställde Johans blogg och oss här med ”avpixlat”.

        I samma mening påstår du att dåtidens uppfattning var lika mycket sanningar. Återigen ett gammalt skönt retoriskt knep där man samtidigt som man påstår att ”din uppfattning är lika mycket sanning som min” gör allt för att misstänkliggöra sin meningsmotståndare.

        Med liknande retorik skulle man kunna säga att ”Slavägare oavsett tid har alltid sett det som slöseri med tid att låta slavarna lära sig läsa då de lever i en verklighet vilken inte kräver att de kan läsa. De ansåg att det vore direkt elakt att lägga det trycket på dem”

        Du tycker inte det handlar om människosyn Troed. Även här tycker vi olika.

        Det är JUST människosynen som utgör vattendelaren. Antingen tror vi på att våra medmänniskor vill och kan bli en del av samhället eller också söker vi anledningar till att slippa hjälpa dem att nå dit.

        Jag tror på mina medmänniskor och vågar ha höga förväntningar och ställa krav…

        Det har inte ett smack med förlegad kunskapssyn att göra utan just människosyn. Det räcker inte med att säga att ”jo, jag tycker också det är viktigt att alla lär sig läsa men…” Det är samma fenomen som när folk säger ”Jag är inte rasist men..” och sedan vet man vad som kommer…


    • Se upp för framtidsprofeterna. De har nästan aldrig rätt. Kloka människor och kunniga vet att det en generation kan lära nästa är essensen av vad den kan idag. Hit hör grundläggande färdigheter i förmågan att läsa, skriva och räkna. Den nya generationen bygger sitt kunnande på den kunskapen och utvecklar den vidare i bästa fall. I andra fall blir det som med bilindustrin som lever på gamla meriter och fortfarande mer än 40 år efter den första miljökonferensen och när oljan sinar gör bilar som går på bensin. Det i en situation när koldioxidutsläpp orsakar stor miljöförstörelse.


      • Instämmer Lena. Även de utanför branchen som du och jag har ju sedan länge förutspått att vissa grävt ich gräver sin egen grav genom att vila tryggt i tron att man är trygg. Vi kan ju nämna IBM, Ericsson, Nokia med många fler.

        Antar att det inte är särskilt lukrativt att försöka sälja in detta med värdet av att vi överför vår samlade erfarenhet till den yngre generationen i form av dess essens. Då är det lättare att sälja in att framtiden är ”någonting annat” (som vore framtiden inte alltid just det. En del skulle påstå att det ligger i själva begreppet. Behöver man en konsult för det har man suttit för länge på sin VD-post.

        Tänk att det går att sälja in att man kan förutsäga framtiden genom att inte kunna säga något om den…och så fnyser folk åt gamla tiders spågummor!

        Lika mycket löjan som att tro att en medioker lärare blir bättre om han/hon får Smartboard, en dator eller platta till varje elev och en massa mjukvara. Jo, för fortbildning i didaktik kräver ju tid och arbete och ger ingen klirr i kassan för månglarna.

        Innebär detta att jag är emot Ikt? Nej men uppfatt ingen om att det löser några som helst problem, i linje med det du skriver Lena.

        Inte heller innebär det att jag (eller du) är emot framtiden vågar jag påstå.


  10. Nu tror jag att blivit idiotförklarad av i stort sett alla i den här tråden.

    Därmed har jag nog skrivit färdigt för den här gången.

    Skolsverige är litet så vi lär väl höras igen vad det lider :-).


  11. Troed: väljer du att bortse från allt Johan skriver om resultatuppföljning? Det handlar inte om att ställa högre krav på eleven utan att kunna identifiera vad som lett till önskat resultat och vad som inte gjort det. Det kan röra organisation, undervisning, ledarskap, specialpedagogiskt stöd, ledningsstöd, arbetsmiljö med mera.

    Måla inte upp en bild där kraven hamnar uteslutande på eleven. En i svensk skola som agerar så gör tjänstefel så varför måla upp en så falsk bild? Räcker inte verkligheten – den är ju illa nog. Men den stämmer kanske inte in som motpol till det du vill sälja in som alternativet? Känd retorik: måla upp en bild av verkligheten som möjliggör dig som hjälte. Den har använts med stor framgång under årtusendena. Rwanda, forna Jugoslavien, Progromerna i öst, Korstågen, häxprocesserna, ja exemplen är många. Tyvärr med numera väl känt resultat.

    Bengt Göransson brukar påtala vikten av att se huruvida ett argument är till för att övertyga eller övertala. Samtliga uppräknade argument faller under det sistnämnda och då ska man dra öronen åt sig anser Göransson med all rätt.

    Jag ser fram mot argument som är ämnade att övertyga om att skolans nuvarande uppdrag är så förkastligt.


    • Du kan lägga ner Peter. Du har redan klargjort att du vet vem jag är, vilken människosyn jag har och vilken typ av samhälle jag förespråkar. Detta trots att vi, såvitt jag vet, inte växlat ett ord i verkliga livet, någonsin. Om jag inte var tydlig nog tidigare så låt mig säga det igen. Jag diskuterar inte sakfrågor med någon som redan i förväg betraktar mig som en skitstövel och en charlatan. Den typen av samtal får du föra utan mig. Förmodligen på den här bloggen som ju i huvudsak bygger på den typen av argumentation.

      Nästa gång jag jobbar med ledningsfrågor i Stockholms stad får du gärna höra av dig och ge dig tillkänna. Det vore spännande att få samtala på riktigt. Tills dess – allt gott.


      • Tack för det Troed, ”Förmodligen på den här bloggen som ju i huvudsak bygger på den typen av argument”. Är det verkligen så? Kolla igenom alla mina blogginlägg och se hur många gånger jag använt mig av argument som skitstövel och charlatan. I huvudsak betyder väl mer än 50%, alltså 51% eller mer. Jag tycker nog att jag använder mig av konkret argumentation, även när jag t.ex. ger mig på Christer Hellberg. Men se på argumenten: inga betyg, inga nationella prov, inga läxor och så vidare. Det är ju detta jag vänder mig mot.

        Kolla de senaste 10 blogginläggen – är det verkligen så att 51% eller mer av mina argument är skitstövel eller charlatan? Om du kan konstatera att så är fallet har du rätt. Om du kan konstatera att så inte är fallet, vilket jag personligen anser, har du på ett ohederligt sätt dissat denna blogg.


  12. Jag har ingen förutfattad mening om dig Troed, utöver vad jag tagit del av här.

    Jag uppfattar inte dig som en skitstövel eller idiot. Om du uppfattat det så ber jag om ursäkt då det aldrig varit min mening att uttrycka och heller inte är eller har varit min uppfattning.

    Jag uppskattar olikheter och olika uppfattningar men i skoldebatten ser jag så mycket av intellektuell ohederlighet att jag ibland blir intolerant.

    Inte minst reagerar jag på den så frekvent förekommande skenbilden av konsensus och att det egentligen inte råder några åsiktsskillnader för att sedan i andra forum och media smutskasta och förtala sin meningsmotståndare. Djupt ohederligt och jag hoppas att jag aldrig slutar att reagera.

    Du är även du välkommen att hojta till om du är i stan. Jag är lättidentifierad även i en folksamling. Instämmer i att det vore spännande att få talas vid på riktigt. Önskar även dig allt gott, på det personliga planet.


  13. Jag kan inte låta bli att kommentera det faktum att du återigen, trots allt, använder dig av en misstänkliggörande retorik Troed och gör dig själv till martyr.

    Nu liksom tidigare har du blivit belagd med rena sakfel och väljer då att återigen lämna debatten..

    Ett tips är att undvika att komma med påståenden vilka kan beläggas eller motbevisas med hjälp av fakta. Den som vill kan lätt ställa ditt påstående om att den huvudsakliga argumentationen här bygger på uppfattningen att du är en skitstövel och charlatan mot det som faktiskt står.

    Jag önskar ändå att du skulle möta upp i sakfrågorna, på ett konkret plan.


  14. Att jag anser att bloggen i huvudsak bygger på personangrepp varken kan, eller bör, tolkas som att 51% av argumenten, kvantitativt, skulle vara personangrepp.

    Textanalys är väsentligt mer komplicerad än så. Självklart är ”i huvudsak” en subjektiv värdering. Om jag skriver 100 rader om någon med i sig sakliga beskrivningar och sedan lägger till att denne någon är en charlatan så är det min bestämda uppfattning att den sista raden är huvudsaken i argumentationen.

    Och nej, jag är inte martyr.

    Angående skitstövel är det i och för sig sant att själva ordet inte använts. Men så här säger Peter om mig:

    ”Var vänlig och kom nu inte och säg att du är för att alla skall kunna läsa och skriva”

    Så här säger Johan:

    ”Aha – alla är olika begåvade, en del är födda dumma i huvudet och borde inte behöva lära sig. Ok då vet jag var du står Troed.”

    I båda fallen är det en beskrivning av min inställning som är så nära definitionen av en skitstövel jag kan komma.

    Jag känner faktiskt ingen, inte någon, som inte är för att alla skall kunna läsa och skriva och nej, jag har aldrig någonsin sagt att en del är födda dumma i huvudet och borde inte behöva lära sig. Sådant hittar ni på.

    När Monica gör ett inlägg som är både sansat och begripligt svarar Johan ”Vill du pissa på mig?”

    Och det är faktiskt typiskt för nivån på den här bloggen och många av dess kommentatorer. Även om det inte är 51%.

    Ha det.


    • Nej, det är inget svar man förväntar sig få i vanliga fall!


  15. Jag tycker det är väldigt sorgligt att se hur många personer det är som ger sig på Troed med helt osakliga angrepp – både i kommentarerna till detta inlägg och i det föregående. Tonen är hätsk och många tycks anstränga sig för att missförstå och läsa in alla möjliga obehagligheter i det han skriver. Tråkigt nog tycks den här bloggen förvandlas alltmer till en klubb för inbördes beundran och aggressiva utfall mot diverse personer och grupper som inte delar Johan Kants syn på den svenska skolans brister och behov. Den typen av enögdhet kväver en välbehövlig debatt och diskussionen ovan är sista halmstrået för min del. Jag kommer inte längre att följa eller rekommendera denna blogg.


    • Tråkigt att du känner det så Andreas.
      Ibland betyder inte ”vänligen” det som står och att någon utger sig för att vilja ha en dialog men i själva verket fortlöpande uttrycker missänkliggörande insinuationer, jämställelser, liknelser och metaforer väcker reaktioner. Det tycker jag är sunt.

      Anser du att Troed har besvarat sakfrågorna? Om så är jag tacksam om du bjuder in i det då jag inte ser att han gör det någonsin.

      Jag ser det som rimligt att ställa en person till svars också när denne fortlöpande fäller uttalanden vilka står mot varandra. Det hoppas jag att du gör också.

      En föreläsare som under lång tid och fortlöpande är ute och vilseleder de yrkesverksamma bör få stå till svars för detta – även om så sällan sker.

      Inte sällan ger de vilka sticker in de flesta nålarna och knivarna i smyg de vilka anstränger sig mest för att ge en bild av att ”alla egentligen är sams och att alla uppfattningar är lika sanna”. Detta för att de skall kunna fortsätta verka och vilseleda.

      Ett synsätt jag aldrig kommer att acceptera och som jag enbart tolkar som ett tecken på att man skyddar sin karriär och inkomst och/ eller att man inte vilar tryggt i en grundsyn.

      En atomistisk och en holistisk syn på kunskap är inte lika ”sanna”. Inte heller en humanistisk och en fascistoid människosyn. De går givet att diskutera och problematisera men de är inte lika ”sanna”. Jo, givet för anhängarna och då förväntar jag mig att dessa står för och argumenterar för sitt ställningstagande utan att ge sken av att ingen motsättning finns.

      Vi som skriver här har, förutom jag och Johan vad jag vet, inga övriga relationer mer än det att vi är djupt oroade över vad som tillåts ske i svensk skola.

      Jag hoppas att du blir kvar här och gärna att du hoppar in i dialogen/debatten när du känner för det.

      Personligen har jag tagit till mig mycket av det så många kloka människor här skriver, liksom jag alltid försöker sno åt mig från människor mer kunniga än jag. Det handlar inte om att dunka någon i ryggen utan att få bygga på alternativt ändra sitt ställningstagande utifrån att få ta del av andras erfarenheter.

      Det vore direkt löjligt att avkräva att vi som återkommande skriver här försökte ifrågasätta varandra in absurdum då det jag tolkar som majoritetsuppfattningen här ytterst sällan kommer fram i debatten annorstädes.

      Jag tror att det är förklaringen till att Johans blogg läses av så många: att fler och fler uppfattar att de fått svarte Petter av PIE och att de vet att de förtjänar bättre än så och att Svarte Petter hör hemma någon helt annan stans än hos lärarna. Även om givet var och en måste ta ansvar för att våga säga när Kejsaren är naken. Men Svarte Petter förtjänar de inte.

      Förhoppningsvis får fler argument förcatt våga ifrågasätta nästa Guru som kommer med facit i form av luftslott.


  16. Och så undvek du sakfrågorna än en gång Troedsson…

    Om du väljer att gå in igen kan du väl besvara dem är du snäll?

    Det finns en rad från mig med flera som du lämnade hängande senast också. Flera där sakuppgifter från dig talar mot varandra. Helt värderingsfritt står de mot varandra varför det skulle varit intressant att höra hur du får dem att gå ihop.

    Kränktnödutgången igen alltså.

    Ett annat råd: var försiktig med vem du (om än förtäckt) hotar, en del förstår inte att det ibland ses som ett naturligt inslag i en mer (eller mindre) akademisk debatt och kan ta det personligt. Många jag känner skulle reagera väldigt starkt och vi känner ju inte alla varandra väl här på bloggen så mitt tips är att undvika att hota någon överhuvudtaget.

    Jag förordar istället att uppbåda fler argument.

    I all välmening.


  17. @ Troed

    Det du skriver verkar innehålla en del motsägelser. Du skriver:

    Jag träffar dagligen tonåringar som inte kan läsa, åtminstone inte särskilt bra.

    De anser att deras eget liv, deras vardag och deras tillvaro, inte kräver läsning. Det går bra ändå. Enligt dem. Och för säkerhets skull, inte enligt mig, men det är ju ointressant för den jag pratar med.

    Eftersom de lever i en kontext där de inte anser sig vara handikappade av bristande läsförståelse menar jag att deras kontext borde förändras. De bör alltså växa upp i en värld som kräver läskunnighet.

    Samtidigt skriver du, att du ”tror inte [att] ökande krav på en sådan elev leder dit (dit=läskunnighet, min kommentar)”.

    Johan vill förändra elevernas kontext=skolan, så att den ställer krav på läskunnighet hos eleverna … men det tror du inte vore rätt väg.

    Jag får inte dina utsagor att gå ihop… det verkar du anser, att skolan inte utgör någon del av elevernas kontext eller värld?


  18. Troed

    Tack för svar ovan!

    http://johankant.wordpress.com/2014/02/23/att-folja-upp-resultat-2/#comment-10550

    Hur vet du, att Sveriges genomsnittliga utbildningsnivå rel. de länder, som vi ska konkurrera med, inte redan har sjunkit – eller är på väg att sjunka – under ”bra-nog-nivån”.

    Var går isf gränsen?

    Det här måste ju vara baserat på ekonomiska modeller? Hur ser osäkerhetsintervallen ut i dessa modeller?


  19. Troed

    Läs gärna rapporten på en djupanalys från OECD angående tillståndet i den svenska skolan med PISA-resultatet som utgångspunkt. Alternativt lyssna på Webbutsändningen. Man pekar på, precis som du skriver, att antalet toppresterande (nivå 6) elever är av yttersta vikt för ett lands framtid. Därför varnar man för att antalet elever på nivå 6 har sjunkit mer än för andra länder. Sverige har 3% på nivå 6 medan vissa asiatiska länder har 30%. Minst lika illavarslande är det att resultatet i TIMSS ADVANCED, som mäter matematik och fysik för NV och T, har sjunkit katastrofalt mellan 1995 och 2008. Denna grupp är ett positivt urval redan som grupp och att denna grupp sticker ut med att extremt få elever presterar på högsta nivå är illavarslande för Sverige. Det är ju den gruppen som ska utveckla såväl svenska företag som svensk forskning. Det vore naivt att inte ta detta på allvar.


  20. Om lärande innebär en förändring i hur människor ser på verkligheten är det svårt att på förhand bestämma hur människor ska se på verkligheten när de ha lärt sig något.

    Tichonovs resultatinriktade ledar- och träningsstrategier fungerade under en viss tid och det var lätt att förutse att det skulle ge resultat i form av VM- och OS-guld. Men när de sovjetiska ishockeyspelarna fick ta del av impulser utifrån valde de andra vägar, t.ex. till Nordamerika, en annan livsstil etc. och den sovjetiska ishockeydominansen var ett minne blott. Samtidigt komma dessa före detta sovjetiska ishockeyspelare att lära sig andra saker, i och utanför rinken.

    Elitidrotten är fascinerande sett utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Den är oerhört mål- och resultatinriktad. När Sverige inte fick något OS-guld i vinterspelen 1952 kom tränigen och mätningen av träningen att bli ett recept för Sveriges skidelit. Dock hände det att skidåkare gick sin egen väg, likt sovjetiska ishockeyspelare efter Tichonov. ett exempel är Sixten Jernberg. Med egna metoder vann han 4 OS-guld.

    När den Nya Zeeländske medeldistanslöparen, Peter Snell, tog ett antal OS-guld under första delen av 1960-talet kom hans tränare (glömt hans namn, det går att googla tror jag) att föra över ideer om hur löpare bör träna för att nå resultat, s.k. mängdträning som bas. Lasse Wiren anammade denna träning och gjorde den till sin egen, 4 mil på morgonen och sedan en snabbare mil på kvällen. Resultatet av detta blev 4 OS-guld.Men så småningom kom intervallträning, fartträning och andra delar att åter bli centrala och antalet mil kom att tonas ner något när det gäller träning för medel- och långdistanslöpare.

    Problemet och möjligheten med ett mål- och resultatinriktat lärande är att det blir tydligt om elever, studenter och andra lärande når specifika mål, s.k. kunskapsmål. Samtidigt undrar jag vad de lär sig. Hur ser elever, studenter och andra lärande på sig själv och sin omgivning? I vilken mån förändras denna syn när elever, studenter och andra lärande når ett specifikt kunskapsmål?


  21. Hej Johan!

    Tack för intressanta inlägg på din blogg. Här kommer ett gäng frågor på temat ”tentapluggandets betydelse för kunskapsinhämtningen”. Har förhoppning om att du känner till eventuell forskning inom området alternativt har utforskat det själv genom beprövad erfarenhet.

    Du skriver: ”Alla som har gått på universitetet vet att tentapluggande gör att kunskaperna sitter – ska inte eleverna få dessa möjligheter?”

    Jag undrar: Vilken forskning visar att tentapluggande gör att kunskaperna sitter? Hur länge sitter kunskaperna en individ erhåller vid tentapluggande? Vilken typ av inlärning uppnås? Är det den typen av lärande vi önskar? Är det de förmågorna vi eftersträvar att utveckla hos våra barn och unga?

    Och de sista frågorna: Vad mäter ett provresultat/tentaresultat? Om vi skulle låta samma individer, oförberett, göra om provet/tentan ett halvår senare – vilket kunskapsresultat skulle vi då få?

    Slutfråga: I vilken utsträckning är tentapluggande, som du skriver, en möjlighet?

    Med vänlig hälsning
    Åsa Malmgren


    • Hej Åsa,
      Beprövad erfarenhet när det gäller tentapluggandet har jag ju så klart. Jag pluggade ganska hårt och det satt rejält. Däremot hade jag en flera klasskompisar som körde metoden ”tentalätt”, som innebar minimalt pluggande. Ofta hade de en grund kunskap och inte sällan var de tvungna att göra omtenta. Ference Marton mfl har gjort en stor studie på pluggande, finns i bokform ”Hur vi lär”, men ännu bättre i klassikern ”Inlärning och omvärldsuppfattning”.

      När det gäller vilket lärande som önskas tänker jag att det är grundläggande kunskaper. Med det menar jag att alla elever ska kunna läsa bra, hantera de fyra räknesätten och skriva en text som är åldersadekvat så att läsaren begriper vad det står. Lägg därtill lite SO, NO och andra ämnen, ja allt som står i kunskapskraven – för det är ju våra styrdokument. Utan grundläggande kunskaper är det svårt att förstå sin omvärld – jag menar att det inte bara går att glida ut och surfa loss.

      När vi talar om förmågor så har jag reagerat tidigare om att fokus flyttas från kunskapskraven till förmågorna/de långsiktiga målen, som är de gamla mål att sträva mot. Jag menar att dessa ska ligga till grund för lärarens planering, men är inga kunskapskrav – alltså att eleven ska ha dessa inlärt.

      Det är svårt att säga att du ska göra ett prov och sedan göra om exakt samma prov ett halvår senare – för att mäta och vet vad de kommer ihåg. Det beror på ämne och hur du jobbar, men inte minst vilka provfrågor du ställer. Låt säga att några elever jobbar med procenträkning och sedan får de göra samma prov ett år senare. Kanske kommer de ha alla rätt och tycka att provet var löjligt enkelt. Ett prov handlar ju om att vi som lärare ska ha en avstämning för att se hur eleverna hänger med – medan du verkar tänka att ett prov ska vara en avstämning där eleverna ska kunna ett visst antal fakta som de sedan glömmer bort. När jag hade prov i SO-kanske jag använde mig av samma typer av frågor i t.ex. religion när det gällde liturgi, gudatro, riter och så vidare. Sedan kopplade jag ihop religion efter religion. På samma sätt använde jag mig av begrepp i samhällskunskap, t.ex. globalisering, BNP och så vidare – jag använde dessa begrepp hela tiden i den diskussion jag förde med eleverna.

      Jag tror att du har fått svar på slutfrågan här ovan. Prov är en pedagogisk möjlighet att hålla koll på eleverna, samtidigt som man knyter ihop kunskaperna man frågar efter. Allt blir kumulativt.


      • Tack Johan för ditt givande svar också (tänker på Nicklas nedan).

        Funderar över om det är på ditt pedagogiska sätt de flesta lärare arbetar med prov i dagens skola. Känner du till det? Jag känner nämligen inte igen mig i beskrivningen från min skoltid = 70- och 80-tal, där varje undervisningsavsnitt avslutades med ett prov. (Verkar dock fungera på det gamla summativa sättet hos många lärare än idag.)
        Ju bättre korttids- och fotografiskt minne du hade desto högre poäng fick du på provet som kopplades rakt av till sifferbetyget. Ett halvår senare fanns inte särskilt mycket kvar i form av kunskap. Jag hoppas verkligen att den eran är över. Därav min reaktion på att ”prov är en möjlighet för eleverna”. Not (!), tänkte jag.

        Utfallet i form av kunskap verkar bero på i vilket skede av undervisningen och i vilket syfte proven används. Den innehållsliga utformningen antar jag också har betydelse, likaså på vilket sätt eleven ges feedback på provresultatet. Mer?


      • Hej igen Åsa,
        För mig är det självklart att ge feedback på prov – självklart!

        Relativa prov från din egen skoltid är något helt annat än dagens kunskapsstandardprov – även om det är så att en del lärare fortfarande ägnar sig åt ”poängplockarprov”.


    • Hej Åsa,

      Jag är inte, i ordets mening expert, men tänkte ändå passa på att lämna några kommentarer på dina frågor, så men denna caveat emptor,

      “Vilken forskning visar att tentapluggande gör att kunskaperna sitter? Hur länge sitter kunskaperna en individ erhåller vid tentapluggande…”

      Jag skulle säga att forskningen du söker framförallt finns inom psychology, cognitive psychology and cognitive neuroscience, och berör då bland annat processerna för hur nya minnen skapas (learning), lagras (retaining) för att vid ett senare tillfälle hämtas fram (recalling/retrieving).

      Så frågorna du egentligen ställer (om jag uppfattar dig korrekt) är dels om

      1.) tentapluggande förbättrar ‘learning’, ‘retaining’ och ‘retrieval’ och
      2.) om ‘test’ har någon positiv effekt för ‘retaining’ och senare retrieval.

      Det enkla svaret är såvitt jag förstår det, ett otvetydigt ja, att träna inför ett prov förbättrar (allt annat hållet lika) ‘retaining’ och ‘retrieval’. Hur effektivt det är för ‘learning’ verkar beror mycket på hur du rent praktiskt går tillväga när du ‘tentapluggar’.

      Faktorer som verkar spela stor roll för inhämtning (acqusition/learning) är kopplade till de funktioner som kallas ‘executive functions’, och då framförallt förmågan att kunna fokusera.

      Allt som stör fokus verkar inverka negativt på formering av nya minnen och ‘learning’, vilket jag med hänsyn till den situation vi har I Sverige idag skulle säga är tänkvärt.

      Att verkligen förstå det material du ska minnas verkar ha stor effekt, eftersom minnet förbättras (retaining/retrieving) då materialet är ‘meningsfullt’. Det här är väldigt viktigt att komma ihåg, att din förmåga att lära och inte minst minnas, beror på vad du redan lärt/minns.

      Jag tror inte det går inte att understryka detta nog, att ju mer du kan/minns, ju snabbare, lättare och bättre lär du dig och minns du nya (mer komplexa) saker och samband.

      Andra faktorer som verkar ha starka negativa effekter på ‘learning’ och formering av nya minnen är bland annat trötthet, oro, stress och brist på sömn.

      När det kommer till vad du minnas och kan hämta upp ‘retrieve’ från en kurs/ämne över en längre tidshorisont så pekar data på en ganska snabb förlust under de första åren, men efter den nedgången så verkar det stabilisera sig, och förmågan att minnas ‘retain/retrieve’ data verkar vara stabilt ända upp till 60 och 70års åldern när åldersbetingade processer börjar försämra minnet.

      När det gäller vilken typ av information du förlorar under de första årens avtappning, så verkar det beröra specifik information som namn, datum, m.m. och det man minns ofta är koncept och viktiga idéer.

      När det gäller storleken av det man minns/förlorar så finns data när det gäller studenter som tex studerat spanska (och som inte hade spanska som förstaspråk), som behöll 60% av vad de hade lärt sig, decennier efteråt, och minnet av den matematik man lärde sig på ‘high school’ var I det närmast perfekt för studenter som hade fortsatte att studera matematik på ‘college’, även 20-30 år efteråt.

      Se bland annat,

      Ten benefits of Testing and Their Application to Educational Practice, Roedinger, HL et al, Psychology of Learning and Motivation Vol 55: Cognition in Education, Academic Press 2011

      When is Practice testing most effective for improving the durability and effciancy of student learning? Rawson, K A et al, Educational Psychology Review Vol 24, No 3

      Connor-Greene, P A, Assessing and Promoting student learning: Blurring the line between teaching and testing. Teaching of Psychology, 27, 84-88

      Conway, M A et al, On the very long-term retention of knowledge acquired through formal education: twelve years of cognitive psychology. Journal of Experimental Psychology: General, Vol 120 No. 4, 395-409

      Bahrick, H P, et al, Lifetime maintenance of High school mathematics content, Journal of Experimental Psychology: General, Vol 120, No 1, 20-33


      • Tack Nicklas för ditt intressanta svar. Av det kan vi dra slutsatser kring behövliga förbättringsområden i skolans värld. I förhållande till dem tycks Björklund och Tobe’ vara inne på rätt linje med utredningen kring ”ordning och reda” för ökad studiero (även om innehållet också innehöll andra delar) och ”färre antal speltimmar vid tv’n och datorer.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 348 andra följare