h1

Gästbloggare Peter: Är skolsverige en del av meritokratin?

25 februari 2014

Under en längre tid har jag bett min gode vän Peter att skriva på min blogg. Nu är han redo att gästblogga. Vem är Peter Fägersten? Bakgrunden är att jag och Peter gick i samma klass på Lärarhögsskolan i Stockholm. Sedan har vi följts åt. Som SO-lärare var Peter mycket uppskattad på Bredbyskolan i Rinkeby, Kunskapsskolan i Akalla och Skarpnäcksskolan i Enskede/Johanneshov. Numera jobbar Peter som biträdande rektor på Skarpnäcksskolan. I mångt och mycket har Peter och jag samma syn på skolan och uppdraget, dock inte alltid. Det var en kort presentation, förhoppningsvis kommer en mer utförlig permanent presentation. Nu till Peter Fägerstens text, håll till godo.

Ofta i debatten framställs det som en närmast oöverstiglig uppgift att se vad som ligger till grund för att elevernas kunskapsnivå minskar dramatiskt, såväl de högpresterande som övriga. Det finns sällan enkla lösningar på problem där människor är inblandade och Johan har här lyft fram det han, liksom jag och många andra, ser som huvudförklaringarna till rådande situation. Jag vill här lyfta fram beslutsfattarnas roll och ansvar. Vi har här, med all rätt, hårt kritiserat det pedagogiska ideologiska etablissemang som vilselett och vilseleder de yrkesverksamma. Detta etablissemang skall ha kritik och såvitt jag vet lyfts det aldrig fram som en förklaring till kunskapstappet i större sammanhang. Djupt olyckligt.

Samtidigt måste vi ställa oss frågan vad det är som möjliggör för dessa att komma in i skolor och kommuner och sprida sin desinformation.  Om ingen bjöd in dem skulle de inte kunna lura lärarna upp på läktaren. Såvitt jag kan se beror det på att alltför många beslutsfattare (förvaltningschefer, skolchefer och rektorer) inte bottnar i en pedagogisk grundsyn. Än värre är det om vederbörande inte heller bottnar i sitt uppdrag.

Detta ger att när någon vill sälja in diverse mer eller mindre obskyra budskap om att ”framtiden kräver något annat än det läroplanen säger”, ”summativ bedömning är bad guy, formativ bedömning är good guy”, mål och resultatstyrd skola är av ondo, ”syftesstyrd skola däremot är av godo”, ”Ikt löser alla problemen”, ”problembaserad skolutveckling”, ”ni måste jobba mot något annat, något bättre och större än det ni jobbar mot nu”, ”det är förtryck att tvinga barn som inte kommer från läsande hem att bli läsare”, ”man kan inte förvänta sig att alla skall kunna läsa och räkna” eller ”betyg är alltid negativt för lärandet, det visar forskning” och så vidare och så vidare. Ytterst sällan ställs kravet på dessa säljare att de skall visa upp i vilken grad de elever vars skolor de arbetat eller arbetar med har erövrat ett mer kvalitativt, obundet tänkande.

Tänk om den historiska människan hade resonerat likadant; att så utstuderat välja att aldrig ta reda på konsekvenserna av sitt handlande utan tvärtom aktivt hånat och förlöjligat dem som försökt göra det. Hade vi då haft elden, hjulet, verktyg, instrument, broar, demokrati eller ens ett språk för att kommunicera med varandra? Troligtvis inte. Tur att de som i dag anser sig upplysta och ”framtidsorienterade” inte hade sina likar då eftersom de hade hånat dem som trodde på att efter ett misslyckande ta reda på vad som gick bra och vad man behövde ändra på för att åstadkomma det man ville (få värme, kunna kommunicera, uttrycka känslor, frakta saker etcetera, etcetera). Jag bortser här, av utrymmesskäl, från att ta upp vissa religiösa inslag i världshistorien.

Vad är det då som gör att nasarna hela tiden kan bygga bankkonton och karriärer på att sälja in det som går emot de folkvaldas vilja genom att välkomnas in av just de tjänstemän som har att omsätta demokratiskt fattade beslut i praktisk handling? Låt mig redan här understryka att jag i sanning inte missunnar någon att göra karriär eller tjäna pengar, förutsatt att det sker på hederligt sätt.

Om vi ser på vad som uppmärksammas och belönas i Skolsverige så är det ytterst sällan att du lärt dina elever att erövra tankeverktyg vilka gör att de förstår och kan påverka sin sam- och framtid. Detta inte minst genom att eleverna har givits möjligheten att förstå den historiska människans tankeakt vilken oftast ligger dold bakom benämningarna.

De skolor, beslutsfattare och forskare som åstadkommer detta lyfts sällan eller aldrig fram som goda exempel. Kanske då det är tidskrävande att sätta sig in i vad det är dessa skolor, pedagogiska ledare, skolchefer, lärare och pedagoger gör för att leverera så bra resultat. Det låter sig nämligen inte redovisas i form av en ”oneliner” eller vackra blomord. Dessa yrkesverksamma brukar äga en insikt och en yrkesstolthet som gör att de vet att det krävs tid och tillräckligt med ord för att komma i närheten av att kunna beskriva den undervisning som leder till genuin förståelse.

Vem är då intresserad av att ta del av detta? Låt oss se hur verkligheten ser ut, som jag ser det. Gemensamt för de flesta projekt som redovisas är att de alltid beskrivs på en ”göra”-nivå eller ”syftes”-nivå. Oftast beskrivet på en abstraktionsnivå vilken är såväl närmast allomfattande som till intet förpliktigade. Åter till beslutsfattarna(förvaltningscheferna, skolcheferna och rektorerna): det vore väl rimligt att den som beslutar om ett projekt också tar reda på vad detta projekt lett till tidigare? När nu detta så sällan sker vad beror det på?

Kanske skall vi se till eleverna? Det brukar sägas att proven ofta är den faktiska läroplanen då det är där eleven ser vad som egentligen är viktigast. Vi bortser just nu från att så inte skall vara fallet från 1994 utan ser till vilka signaler skolans beslutsfattare får. Vilka skolor och kommuner lyfts fram i lokal och rikstäckande media – är det de vilka genom medvetet och enträget arbete säkrat att eleverna får en gedigen grund inför framtiden, inkluderat att eleverna erövrat ett kvalitativt tänkande till gagn för dem att möta en oförutsägbar framtid? Nej så är det ju inte. Det som lyfts fram är istället att ”vi på XX skolan/ vi i XX kommun arbetar med den här pedagogiken”,”…den här utrustningen”, ”…de här lokalerna”,”…den här modellen” utan att någonsin få frågan ”och vad leder det till?”.

Det värsta med det här förhållningssättet är att det då handlar om att ha fokus på processen – och om den är, eller snarare låter bra kommer misslyckandena alltid att förklaras med att det är fel på eleven. Man har ju haft goda intentioner och gjort rätt så vilken förklaring finns annars? En organisation som i stället har fokus på resultaten analyserar dessa och ser på vad man behöver ändra för att nå önskat resultat (d.v.s. i detta fall elever rustade med tankeverktyg redo att möta framtiden). Det senare bygger man dock sällan karriär på i Skolsverige, allra minst en akademisk. Att ge kungens medalj till en rektor där fem(!) av 43(!) elever når betyg i No sänder även det tydliga budskap till landets rektorer. Vilka skolor som omnämns i media är en annan, liksom vilka skolor som lyfts fram som goda exempel kommunvis eller nationellt. Var gång en skola hyllas och rektorn åker land och rike runt för att predika på ”göra”/”blomords-”/”skrytnivån” är det förödande för moralen för landets övriga rektorer. Var gång en kommun lyfts fram och en förvaltningschef och/eller skolchef åker runt och predikar utifrån ”göra”/”blomords-”/”skrytnivån” är det förödande för moralen för landets övriga kommunchefer.

Det bästa och säkraste sättet att göra karriär inom skolsverige är att göra det genom att beskriva vad man gör med hjälp av de godaste av godast möjliga abstraktioner. Abstraktioner vilka gör det helt omöjligt att ifrågasätta då vederbörande alltid kan påstå att han/hon är missförstådd – och det var ju hela den geniala idén med att aldrig konkretisera. På den konkreta nivån erbjuder man nämligen inblick i vad som egentligen sker och då öppnar man upp för kritik. Bättre då med blomord som ger en sådär skön känsla av sommaräng och doften av Liljekonvalj och Gullviva i den eviga lyckans land.

Det fina med den här retoriken gör att var och en kan fylla abstraktionen med just sitt innehåll, med sina preferenser. Genialiskt. Vem vill då sätta stopp för den fest i huvudet detta ger hos åhörarna genom att ställa frågan ”det här låter underbart – vad lär sig eleverna då?” Vem vill vara en sådan partypooper? Den som ställer en sådan fråga måste ju vara traditionalist och stockkonservativ mäthysteriker. Eller så är det inte så…Det kanske snarare är så att FLER borde våga ställa frågan ”…vad lär sig eleverna då/ vilka tankekvaliteter har de erövrat?” Fler borde kanske skrapa på ytan och se vad som ligger dolt bakom de vackra orden. Sällan har väl uttrycket ”de goda abstraktionernas tyranni” varit så aktuellt som nu i skolans värld?

För att undvika missförstånd: jag ser beslutsfattare som vill och gör ett bra jobb men de arbetar i sådan motvind. Jag är imponerad av att inte alla väljer den breda, lukrativa vägen. Min förklaring så här långt är att det beror på att de bottnar i en grundsyn och grundsyner förhandlar man inte om. Jag ser också lärare som ifrågasätter när diverse nasare skall sälja in sina luftslott, men de är för få och arbetar även de i enorm motvind.

En annan sak: alla har rätt att ha en uppfattning, fattas bara. Likaså har alla rätt att inom lagens begränsningar sprida sitt budskap. Däremot finns det ingen demokratisk rätt att inom skolans värld och/eller med medel avsatta för elevernas utbildning få motverka demokratisk fattade riksdagsbeslut och vilseleda lärarkåren, nej.

Min erfarenhet är att alla, ALLA lärare vill göra ett bra jobb. Då är det vår förbannade plikt (ursäkta ordvalet) att ge dem förutsättningar för att göra det. Detta kräver kompetens, medvetenhet och mod hos beslutsfattare på alla nivåer.

About these ads

89 kommentarer

  1. Utmärkt bra.
    Det som inte upphör att förvåna mig är just detta du beskriver att praktiskt arbete, tydliga resultat och empiri i det närmaste diskvalificeras och att, i analogi med det, ”processen” beskrivs och hyllas men resultatet är mindre intressant. Ofta brukar läraryrket jämföras med andra så vi kan ju tänka oss en liknelse mellan skolan med PROJEKTET å ena sidan och den lätt slitna kommunala skolan med goda resultat å den andra och två bilverkstäder (sanna, lätt kamouflerade). Märkesverkstaden med sitt brontobygge längs E4 med gym och wi-fi medan du väntar och Leffes mek i en barack några kilometer bort Under samma motorväg.
    Gissa vilken verkstad som får rubriker? Gissa vilken verkstad som debiterar två timmars felsökning utan garantier? Gissa vilken verkstads som inte tar en spänn ens för att ha släpat bilen till en kollega men ändå inte hittat felet? Och gissa vilken verkstad som med största sannolikhet har högst andel nöjda kunder. (Det sista påståendet är blott en kvalificerad gissning).
    H.C. Andersen han visste han: ”Men han har ju inga kläder på sig”


    • Det måste bli en ändring. Allt annat är oacceptabelt.


    • På spiken, Sören! Just så är det. T.o.m. en amatör inom skolvärlden (=bara förälder) som jag inser det. När den allvarliga unga lärarinnan gått kurs i ”entrepreuneriellt lärande” och föreläste om detta, då var undertecknad den enda som upphov en kritisk stämma. Jag såg framför mig målningen”Blir du lönsam , lille vän?” .
      Peter, tack för ett bra inlägg! Vilken rektor fick medalj för ett så uselt resultat? Bara så att föräldrar kan undvika den skolan. Fast kungamedalj… Kungahuset har, förutom gamle kungen, aldrig stått för bildning o kunskap- så kungen tyckte kanske att en sådan medalj passade;-) .Ursäkta, här är inte platsen att diskutera monarki!


      • Ånä Charlotta: du må vara lekman vad gäller pedagogik och didaktik men du är tveklöst expert på just ditt/dina barn, liksom vi i skolan skall var experter på att vidareutveckla dina barn ämnemässigt och socialt. Och sunt förnuft är nog hyfsat lika fördelat inom som utanför skolvärlden.
        Rektorn har gått i pension och det faller kanske inte mest skugga på honom utan på alla dem som lyfte honom till skyarna utan att någonsin ställa frågan om vad eleverna i fotbollsklasserna hade med sig för kunskper.
        Jag vill understryka att skolan var full av många, många ytterst kompetenta och engagerade lärare och övriga yrkesverksamma.

        Ingen skugga på Kungen, det är snarare uttryck för usla rådgivare som har gått på mediabilden. Kungens erfarenhet av livet är nog en smula begränsad/filtrerad. men var var all andra? De vilka borde reagerat utifrån sina uppdrag som journalister etcetera?

        Toppen att du reagerar, fler behöver göra det för att få till stånd en förändring. Och det hastar.


      • Tack för era snälla svar, Johan och Peter- jag uppskattar verkligen att ni tog er tid att förklara! Jag önskar att jag orkade skriva ett längre svar, men influensa har satt ner hjärnkapaciteten rejält! Jag återkommer. Än en gång stort tack!


  2. Förtydligande. Verkstaden som alltså inte tar en spänn för felsökning om de inte klarar jobbet. (Har inträffat en säger en gång.)


  3. Tack för intressant läsning!

    Jag har nu själv varit med om det du tar upp i blogginlägget. Min skola ska byggas om och det var en arkitekt och föreläste för oss i går kväll. Hon ville att vi skulle tänka om vad gällde klass årskurs ämne mm och då satt jag där i allt detta och tänkte men har det inte tagits ett beslut på detta vad vi ska göra i skolan? Sedan avvissnade hon senaste Pisarapporten med att dessa tester skulle snart inte göras på det sättet utan att alla kommer istället göra på det sättet där Sverige ligger långt fram, så kommer Pisa se ut, alla länder tittar visst på Sverige och vill utvecklas dit. Men hur vet man det? Att vi kommer att vara världsledande igen? Lilla Sverige snacka om att sätta sig på låghöga hästar eller vad det nu heter! Var i ligger vetenskapen om detta ursäkta språket korkade resonemang.
    Jag försökte ta upp detta med en rektor senare att vi måste se till att eleverna kan räkna, läsa och förstå för kan dom det så finns det oanade möjligheter för alla människor. Men nej då fick jag till svar att det har inte den ” gamla dumma skolan” lyckats med utan nu ska det vara nytt med öppna dörrar över allt och barnen ska söka kunskap. När jag sedan sa att om vi kollar resultat och ser till att barnen har lärt sig det de ska lära sig då titta hon på mig som jag vart en Alien. Det verkar som alla tycker att resultat är hårda värden och det som är rätt att tycka är mjuka. Men så tycker jag inte det är! Det är väl skitviktigt att verkligen se vart eleven kan och är på väg? Hur kan det vara taskigt hårt och elakt? Det är väl verkligen ett att ha eleven i centrum, eller har jag fel?

    Tillbaka till Pisarapporten jag tycker vi ska ta den på allvar. Jag blir beskymrad när man inte ser att läsförståelse är viktigt. För hur ska man annars kunna göra allt det där andra som är som verkligen är kul och leder till ett lustfyllt lärande?

    Tack för att jag fick skriva av mig!


    • Tack själv för att du bjuder på dina erfarenheter.
      Det etnocentriska perspektiv arkitekten ger uttryck för är skrämmande. Hur stor är risken att arkitekten och rektorn resonerar så om sina egna barn – att läsa och räkna hör historian till? Ord, ord, ord totalt i avsaknad av empiriskt eller vetenskapligt stöd.

      Att låta eleven söka sin egen kunskap är för mig ett tecken på att vederbörande aldrig kommit i kontakt med, eller åtminstone inte förstått kulturhistorikern Vygotskijs forskning. Givet har jag inga problem med att låta eleverna ibland öva på att ta reda på uppgifter själv(-a). Dock får de aldrig lämnas åt sitt öde.

      Inte sällan har jag märkt att när man skrapar på ytan på dem som utger sig för att måla upp en (falsk) motsättning mellan ”mjuka” och ”hårda” värden finner man en fascistoid människosyn. De anser att en del ”har det”, andra inte” och att det är terror att utsätta de vilka inte ”har det” för kravet att t.ex läsa. Detta till skillnad från dig med dina positivt höga förväntningar på dina elever.
      Ofta kombinerar dessa människor, vilka jag tidigare betraktat som falska humanister ovanstående människosyn med en avgrundslik frånvaro av (medveten) teoribas.

      Stå på dig Frans! Vi verkar bli allt fler som inser att anledningen till att staten ålägger oss allt mer av kunskapsprover, inpektioner och anmälande är det agerande du beskriver.

      Fortsätt stå upp för elevens demokratiska kunskapsrätt!


      • Problemet är just den fascistoida otydligheten kombinerat med just titlarna och slutenheten. Det sker en cirkelrörelse och hänvisas till ”forskning” då en forskare skrivit om vad andra forskare kommit fram till. Förändringar legitimeras genom just antalet forskningstudier av lokala ”projekt” med kort insats eller också görs något med ”barn och yngre elever” som anses förbättra ett framtida ”matematiskt tänkande” som inte kommer till något ”skarpt läge”. Varför inte publicera alla frågor i TIMSS och PISA? Nä – det stör ”forskningen”. I ett ämne som matematik kan till och med den oinvigde avgöra frågors ”viktighet”. Processen är ointressant utan resultatet ska stå för sig självt. Dessutom får inte ett färdighetsämne definiera färdighetskraven självt. Matematik är ett verktyg på tillämpningssidan och fysikläraren avgör vilka färdigheter som är tillräckliga. Problemet är de fyra F:en just i matematik då färdigheten finns i matematik och fakta och ”förståelse” finns i fysik som i sig befäster just färdigherna. Varför matematik har så många veckotimmar är ursprungligen för att serva andra ämnen och ämnesområden. Det måste då göras en parallell kursplan med klara tidsangivelser. Nu förbereds elever för en akademisk matematik som är i linje med Piagét men Lpo 94 vände 180 grader till Vygotskij. Likafullt skrivs kursplanerna efter Piagét och NCM och matematiklyft är tillbaka i 1970-talet vilket det alltid blir då rena matematiker tycker och tror att de är de utvalda. I egentlig mening är det bara de som kan rätta proven. Sverige är det enda land i världen som tvingats ta in prov för massrättning då inte ens lärarna förstod frågorna. Alla andra vettiga länder hade givetvis strykt dessa frågor och alla andra vettiga fackföreningar hade begärt skadestånd och stängt på grund av psykosociala skäl. Att behöva stå framför elever och föräldrar och säga att Skolverrket rättar nu proven men det är jag som sätter betyg – om inte rektor korrigerar…


  4. Söderskolan i Falkenberg var en skola som tidigt gjorde sig känd som den föregångare, Eleverna berättade för besökande lärare att de varken hade bibliotek, timplan eller fått undervisning i kemi eller fysik. Kritik viftades bort och skolledaren klättrat vidare till ny tjänst, Smällen tog eleverna. Kanske var det skolans problem som gjorde att många elever fick diagnosen ADHD.

    http://hn.se/nyheter/falkenberg/1.1198774-sjunkande-betyg-far-skolan-att-tanka-om?m=print


    • Tack Arne, ett lysande och pinsamt exempel på hur det alltför ofta sett ut. Och aldrig, aldrig är det någon som tvingas till ansvar.

      Den som får betala priset för okunskapen är eleven.

      Alltid.


  5. Jag har två frågor till Johan och Peter. Jag har inga som helst baktankar med dem utan vill helt enkelt veta. Jag är ju ”bara” förälder , utan någon pedagogisk utbildning.

    1) Jag har sett att ni skriver om summativ och formativ bedömning. Jag har försökt att sätta mig in i vad begreppen betyder. Av vad jag har läst av era inlägg anser ni att formativ bedömning inte är bra. Är det så, eller har jag missförstått? Om det är så ni tycker, varför? Som sagt , jag vill inte raljera, jag vill verkligen veta. Av vad jag läst så tycker jag ni har vettiga åsikter angående skolan, därför vill jag förstå bättre vad ni menar.

    2) Tror ni att ALLA elever kan nå upp till godkänt i ämnen som svenska, matte, engelska, ja, i stort sett alla ämnen? Och då menar jag riktigt godkänt, inte någon snällbedömning eller inflationsbetyg.

    Jag försöker tänka tillbaka på min egen grundskoletid, avslutad 1977 ( så länge, länge sedan…;-) ) Visst var vi både duktiga och mindre duktiga elever i vår klass. Men som jag minns kunde även de sämre eleverna ( sämre i meningen dåliga skolresultat) både läsa och skriva, även om högläsningen gick knackigt. Nu vet jag inte om man på den tiden hade kunskap om dyslexi, naturligtvis måste man bortse från detta direkta handikapp.

    Ja, det var litet amatörfunderingar och undringar.


    • Hej Charlotta,

      Tack för dina frågor. Jag ska försöka besvara dem på ett så tydligt sätt som möjligt.
      1. Vi tycker definitivt att formativ bedömning är bra och har jobbat med detta under hela våran lärargärning, långt innan dessa begrepp blev allmänt kända. I min bok Yrke: Lärare tar jag upp flera exempel där jag jobbar formativt. Det vi vänder oss emot är den ideologisering pedagogiska etablissemanget har gjort av begreppen, där det ena är good guy (formativ) och det andra är bad guy (summativ). Anledningen är nog att summativ har att göra med resultat och betyg – något som det pedagogiska ideologiska etablissemanget (PIE) inte gillar. Nu för tiden polariserar man inte lika mycket och lika öppet, i stället ignoreras summativ bedömning i allt större utsträckning. Vi menar ju att dessa två begrepp är viktiga för varandra och samspelar. Sedan kanske det blivit alldeles för mycket fokus på formativ bedömning – alla ska jobba med detta och formativ bedömning ska frälsa skolan. Så fungerar det inte riktigt.

      2. Jag är övertygad om att alla elever kan uppnå fullständiga betyg, grundade på riktiga bedömningar. För att komma dit behöver man jobba med att följa upp resultat redan i årskurs 1 så att ingen, då menar jag ingen, elev lämnar årskurs 3 med att inte läsa flytande, behärska de fyra räknesätten och skriva en berättelse på åldersadekvat nivå. Sedan ligga på och inte släppa någon elev till att känna att kunskaperna inte räcker. Åter igen, i min bok Yrke: Lärare, går jag igenom mina elever och deras svårigheter. Jag kunde klara merparten av eleverna på fyra år och då hade några av dem årskurs 2-kunskaper när jag fick dem. Jag var en bra lärare, ingen superlärare, men jag låg på – hade koll – släppte ingen – pepprade – gav nya chanser – gav normativ bedömning. En flicka jag hade fick IG i ett och ett halvt år, men gav inte upp (exempel finns i boken).

      Du kan inte jämföra din egen skolgång med dagens. Då sattes det relativa betyg och lärarna var rädda om sina säkra 1:or och 2:or, vilket innebar att de inte jobbade stenhårt för att alla skulle nå en 3:a. På den tiden var inte betygen gjorda för att definiera kunskaper, även om en del lärare satsade på att alla elever skulle få med sig kunskaper. Jag har haft elever med dyslexi, asperger, add och adhd och hittat individuella lösningar för alla och merparten av eleverna har klarat sig väldigt bra. Bättre att fokusera på vad eleverna gör bra och inte på deras tillkortakommanden.

      Hoppas jag svarade på dina frågor. Om du är riktigt intresserad av skolfrågor så tror jag att min bok Yrke: Lärare skulle roa dig, den finns att låna på biblioteket om du inte vill köpa den.


    • Hej Charlotta,
      Johan har redan svarat för oss båda så jag vill bara understryka att gensvar/formativ bedömning är en förutsättning för bra undervisning. Alla bra lärare jobbar med att synliggöra de kvaliteter undervisningen syftar till att vidareutveckla hos eleverna. Oftast sker detta med hjälp av goda exempel för att eleven skall få se konkret vad t.ex ett perspektivbyte eller sammanfattning på en er avancerad nivå innebär.

      Bra lärare har förmodligen i alla tider givit gensvar i relation till konkretiserade kunskapsmål (idag kunskapskrav). Sedan 1994 har det varit alla lärares uppdrag i svensk skola.

      Problemet är att alltför många ”forskare” och självutnämnda experter missbrukat begreppet formativ bedömning och medvetet polariserat det och begreppet summativ bedömning. Förödande då summativ bedömning krävs för att säkra elevens kunskapsrätt och formativ bedömning är en central del i vägen dit.

      Tack för att du gav oss möjligheten att få tydliggöra detta.

      Jag vill understryka att jag (och garanterat också Johan) uppfattar din fråga som välvillig. Jag tror att jag med åren blivit bättre på att se vilka som använder sig av falsk jovialitet och sken av falsk konsensus som del i retorik tänkt att övertala, och de vilka vill ha en dialog. Länge var jag naiv och trodde att människor i den akademiska debatten och skoldebatten var lika ärliga och uppriktiga som folk är mest. Så är tyvärr inte fallet. Många är raka, ärliga och för en hederligt saklig argumentation ämnad att övertyga åhörarna. Tyvärr är det påfallande många som istället för en intellektuellt ohederlig argumentation tänkt att övertala med hjälp av mer eller mindre subtila retoriska finter.

      Tack för dina frågor Charlotta. Du är mer än välkommen med fler frågor när vi är oklara. Ibland kan vi nog i frustration glömma att tydliggöra var vi står, vilket gör att t.ex. Johan galet felaktigt kan framstå som motståndare till t.ex. Ikt.

      Allt gott!


      • Apropå modetrender, modeord och undervisningsvardag. I tidigt 80-tal hette det en period ”Dialogpedagogik” vilket min utmärkte handledare Hasse sammanfattade med att ”någon pajsare på SÖ har upptäckt att man kan prata med eleverna”.
        I analogi med det brukar jag nu säga att med ”formativ bedömning” har nu några undervisningsråd på Skolverket förstått att man inte bara kan samtala med eleverna utan dessutom om vad de kan, vad de behöver lära mer och hur de kan gå vidare.


      • Sören,
        Det får en att le onekligen. Det finns en styrka i att definiera för att bättre kunna tänka med och om en företeelse, där vet jag att vi tänker lika då jag ser till dina inlägg här på bloggen. Men visst tusan ÄR det intressant att Skolsverige är så trendkänsligt. Synd att det som är bra (t.ex. D.W’s arbete kring formativ bedömning) så ofta medvetet vantolkas och kidnappas för att passa egna ideologin.


  6. Apropå snällhetsbetyg är bara snällt mot skolan och ett svek mot eleven. Min och Johans inställning är att våra elever skall (minst) ha en förförståelse vilken gör att de klarar framtida realiakrav. I nian innebär det att var och en skall ha med sig kunskaper för att inte bara komma in på gymnasiet utan också ta en gymnasieexamen.


  7. Reblogga detta på helena and commented:
    Peters gästspel lyfter upp rektorer/skolchefer som lyssnar till sin inre röst och vågar stå emot strömmen. @JohanKant


  8. Peter, jag har bara en sak som jag saknar i din sammanfattning av skolans situation; något att kritisera!
    När den som skriver en läroplan inte har en susning om hur barns mognadsprocess ska beaktas i färdighets- och kunskapsbyggandet, hur ska man då kunna respektera dess innehåll.


    • Jag skulle vilja vidareutveckla detta och se till chanserna att gå ”natur”. Vilka ”realiakrav” finns för just den matematik och fysik som finns där? Det är mest i form av vissa inövade KONKRETA färdigheter på en relativt hög komplexitetsnivå detta gäller. Även den obevandrade kan gå tillbaka till särskild kurs eller den fysikkurs grundskolan hade under 1980-talet de facto trots skrivningar i Lgr 80. ”Natur” har ”realiakrav” uppåt i systemet men då kan tekniska basår komma in. Har ”Sune” från Rosengård tagit det med i kalkylen? Matematiklyftet är PIE:s bundsförvant. Även IKT-gängen. Yta-yta-yta där formen är viktigare än innehållet.

      De som ”hoppar av” och inte blir civilingenjörer eller fysiker tycker nu att den ”gamla skolan” var dålig men ser vi uppåt inom detta spår om vi tar bort delar av datasektorn är det ingen förändring. De elever som kommer från ”praktiska” miljöer vägras rätten att tänka praktiskt redan från start. Sverige har som enda land (förutom USA som har ett annat skolsystem) ändrat just i skolmatematiken. Inga matematiklärare behöver nu ha gått ”natur”.

      Ser vi tillbaka på 4-årig teknisk linje hade vi ett annat socioekonomiskt flöde. Det är hur klart som helst att hemmiljön blir avgörande och vi glömmer bort att ”kulturen” skapades i skolan genom att elever fick med hemmets godkännande välja inriktning. Godkännandet var inte alls läxhjälp utan snarare tvärtom. Tydliga krav och acceptans av just ”realiakunskaper” som finns i detta ”spår”. Då PIE införde ”spårverksamhet” var det, som vanligt, motsatsen. Man skulle invänta mognad i stället för att mogna genom ett ämnes progression vilket är just Vygotskijs poäng.


      • Håkan, det är inte lätt att slåss mot väderkvarnar.


      • Så rätt så Sten. De finns men flyttar sig. Men så länge det finns vind finns de. PIE, Skolverket och nu även Björklund frammanar gamla vindar då de lever på ett ”förfall”. De vill formulera frågorna och lärarna accepterar utgångspunkterna. Jag hävdar bestämt att det finns olika typer av läsförståelse. Det finns också ett praktiskt intrumentellt tänkande och därmed ett annat förståelsebegrepp. Om nu 99% ligger just i den ”vita medelklassens” språkbehärskning blir det en nyhet varje dag med bantningsmetoder och matlagningstävlingar. Så även med pedagogiska trender. Alla väntar på att Vygotskij ska tas bort så att de slipper läsa honom. Är det någon som gjorde ”praxisnära forskning” så var det han. Han blev bara 37 år och hann aldrig bli ”pedagog”.


      • Vi får väl hoppas att vinden för väderkvarnarna mojnar så att de blir obrukbara. När man nämner Vygotsky ska man nog inte glömma Maria Montessori


      • Det har du rätt i. Montessori vände sig till barn och elever med ”inlärningssvårigheter” och kan ses som än mer praktisk i sitt metodföljande och har en tydlig progression. Det bildas en parallell värld. En konsekvent parallell värld till just räkneläran som har övergång till just beräkningsgeometrin. Problemet är att läraren måste känna till ”normalundervisningen” konsekvens i just metodföljandet som vi kallar färdigheter. Dagens speciallärare och faktiskt även många av gårdagens har inte undervisningserfarenhet av det som ”biter på de flesta”.


      • Det är sant. Montessoripedagogiken kräver sin lärare och kan som så mycket annat användas i tvivelaktiga kommersiella syften. Montessori är inte skyddat och kan därför användas t o m för bantning kurer om mans vill.


      • Jo. Sten. Jag läste dina tankar om dyslexi och just betoningen på det ”intensiva” som jag då kopplar just till räkneläran och korta avgränsade pass. Det finns en skillnad mellan just matematik som styrs av metodföjande inom ett ”nytt” område och annan typ av lärande vilket då ligger i just Vygotskijs zpd och LÄRARENS tålamod. Speciallärare kopplar ihop svenska med matematik vilket blir fel just utifrån att våga ta ett ”större kliv”.


      • Jag tror jag förstår vad du menar. Om jag förstår Vygotskij rätt så urskiljer han stegen i lärandet och kopplar dem till barnets mentala utveckling vilket är lysande och, som det verkar helt frånvarande i dagens skoldebatt. Detta leder naturligt till rätt betydande steg i bekantskapen med matematikens abstraktioner.


      • Barnets mentala utveckling är egentligen ”bara” att kunna följa en metod som någon ANNAN ger. Det är metodföljande. NCM och matematiklyftet kontrollerar nu detta 10000 gånger. Konstruktivister vill att eleven själv ska hitta på metoder. Vygotskij säger helt enkelt gör så här, ”tänk” så här. Han ger EN generell metod som ”funkar” även på svårare tal. Man kan faktiskt säga att han gör barnet konkret operationellt. Det tyckte inte Piagét var intressant att studera. Montessori gör det ännu mer konkret operationellt och opererar mer på de konkreta faktiska bilderna för talen och har det abstrakta symbolspråket med siffror parallellt.

        Därför säger Vygotskij att barnet dras fram i utvecklingen genom att med metoden som ”verktyg” kunna göra det den inte annars klarat på egen hand. Konstruktivister vill att barnet ska klara detta på egen hand. Piagét hoppade över hela folkskolan och hamnade nu i realskolan. Han ”gillade” inte den konkret operationella fas han konstaterat. I princip hoppade han över ”vanligt folks sätt att tänka”. Han hoppade in i algebran. Nu kommer konstruktivister på att man kanske ska införa algebra i lågstadiet därför att det liknar förskolebarnets sätt att tänka som är ”fritt” och ”kreativt”. Det tänker med medfödda strukturella seenden. Det gör också talteoretiker längst upp i systemet som rensar allt förutom just dessa där då likhetstecknet eller ”balansering” är ett sådant. Dagens matematiklärare använder inte matematiken i fysik där fysiken är strukturell men algebran är konkret operationell fortfarande på ”högstadiet” och under denna ligger helt vanliga konkret operationella aritmetiska metoder. Efter 2004 inför nu Matematikdelegationen denna ”strukturmatematik” i hela grundskolan (likt mängdläran) och nu kan eleverna inte ens beräkna areor och volymer MEN de kan bevisa triangelns area. De kan bevisa med ett ”strukturellt” klippande och klistrande eller geobräde men inte beräkna arean. Det är det PISA 2012 visar…

        Allt är hopplöst att förklara om inte lärare ens gör ett försök att fatta vad Vygotskij säger. Även Dewey säger samma sak likt Wittgenstein mer allmänt. Wittgenstein säger egentligen att vi är ”konkret operationella” hela livet. Vi gör oss bara märkvärdiga och det är människan just på grund av språket då säkert hundar och apror har dessa ”strukturella seenden” de också. Katten är nog mer utvecklad än hunden då människan kom in och tror att det går via språket… Hundar följer metoder – de härmar. Det gör även vi människor och kan göra det med abstrakta symboler där det finns ett övre gräns för hunden just på grund av avsaknad av just språk i vår systematiserade form.

        Jag försöker nu lägga ut texter på min ”blogg” men de blir för långa men det går inte på något annat sätt då det är så mycket som PIE men även konstruktivister dvs. rena matematiker nu roterar runt. Allt är en ren soppa av psykologi, filosofi och ren matematisk filosofi plus då en form av ”politisk” allmän smet. Jag har lagt in en om Dewey för att visa likheten till Vygotskij. Det finns på ”hakanbrm” och sedan tidigare har jag en om mängdlärans återkomst. Det verkar hopplöst att få detta ”bokslukande” folk att läsa Vygotskij och det går inte med konkreta materiel eller IKT. Man måste läsa en BOK. Matematiklyftet hade väl kunnat skicka Vygotskijs ”Tänkande och språk” – väntat ett år (så de hann läsa den själva) och inte ens behövt kalla till möte. De hade inte behövt resa cirkustältet.

        Jag är Don Quijote. Ingen vill prata om Vygotskijs ”Tänkande och språk” därför att ingen läst den. Nu har de inte heller undervisat i den särskilda kursen och inte heller i fysik då det FUNGERADE. Då måste eleverna förs ha gått ”folkskolan”. De gör de i Finland – än så länge. Säkrast är de asiatiska länderna. De håller nog på ett tag till.


      • Ja, jag själv har mycket tankar kring detta och känner mig själv som en riddare i sorglig skepnad. När jag reagerar på sådant som kreativ matematik och att man i lågstadiet byter ut metodik med didaktik, inför fysik innan man kan aritmetik mm mm. blir jag omyndigförklarad trots min filmag i matte och fysik.
        Jag ser matematik som ett språk för kvantitativ kommunikation och inget annat. När man byter ut ”göra beräkningar” mot problemlösning och försöker lösa algebraiska problem innan man lärt eleverna algebra för att träna deras ”kreativitet”, då ser jag en elitistisk sorteringsskola som vida utklassar det vänstern kallade sorteringsskola på 70-talet. Jag möter ju många elever som har förstått att de är värdelösa i matematik. Skolan har lärt dem att matematik är att kunna lösa kluringar och att vara smart.
        Matematik på operationell nivå är det minst kreativa som finns, hur skulle det annars se ut? Men kan man matematik betyder det att man kan strukturera och realisera sin kreativitet.
        Jag bör kanske påpeka att jag på olika sätt haft förmånen att arbeta med matematikämnet på alla stadier i grundskola och gymnasiet.


      • Peter.
        Problemet är Don Quijote. Det är hopplöst att föra en allmän diskussion om vi inte leder ner det till olika kompetenser – reella, synliga sådana. 16 ämnen med 6 betygssteg och det allomfattande begreppet ”matematik” som har blivit ”tänkande” är värre än realskolan. Nu är lärarna Don Quijote… Mats Ekholm var i vart fall tydlig. Lgr 62 var tydlig i läs-, skriv- och räknelära. Det behövdes inga betyg. Realskolans prov i matematik var tydliga. Det behövdes inga betyg. Samma sak i fysik. Jag lägger in ett inlägg kallat ”moment 22″ som är skrivet till ”Björklund” på min ”blogg” ”hakanbrm”. Jag vill med min ”blogg” visa på att vi måste återvända till fenomenets ursprung. Fenomenologer tittar inte på de fenomen som förvann. Svenska ungar kan inte räkna och läsa snart. De fenomenen försvann då fenomenologer likt Kroksmark blev fenomen.


    • Sten, jag tycker att var och en som i sitt uppdrag som beslutsfattare tar in fortbildare, konsulter eller liknande som vilseleder de i skolan yrkesverksamma förtjänar kritik.

      Den som rekryterar/ de senaste tjugo åren rekryterat en ansvarig (förvaltningschef, skolchef, rektor) vilken inte bottnar i uppdraget vad gäller att, inte minst; skilja på utlärt och inlärt (och att inlärt enbart återfinns i kunskapskraven), vet skillnaden på mättraditionerna (mätteknisk respektive kunskapsstandard, och/ eller som inte vet att i svenska lärares uppdrag ingår såväl formativ som summativ bedömning förtjänar kritik menar jag.

      Jag ser inte att man som tjänsteman har rätten att bortse från politiskt fattade beslut och strunta i att genomföra dem på bästa sätt. Om vi fick i order att börja arkebusera oliktänkande skulle det vara en annan fråga, men där är vi inte nu nej. Observera att jag inte uppfattade att du här menade att vi skulle bortse från styrdokumenten Sten.

      Givet riktar sig min kritik enbart till de beslutsfattare vilka inte gör sitt jobb och inte dem som verkar i linje med de folkvaldas vilja som den kommer till uttryck i styrdokumenten.

      Omfattas av min kritik gör absolut nuvarande och förutvarande Skol- och utbildningsministrar vilka tillåtit diverse tjänstemän på olika nivåer agera stick i stäv med fattade beslut. Ibland, som i fallet med Mats Ekholm (tidigare generaldirektören för Skolverket), har de till och med tillsatt vederbörande. Återigen: tjänstemän har precis samma grundlagsskyddade rättigheter som alla andra. I det ingår dock inte att obstruera inom uppdraget.

      Att t.ex se Ikt som en given del i svensk skola ingår i uppdraget. Däremot finns det inget som heslt utrymme att med Ikt som alibi få lura på kommuner, skolor, rektorer eller lärare att de t.ex skall arbeta mot mål andra än dem som uttrycks i styrdokumenten.

      I en demokrati agerar man genom att påverka politiken om man ogillar politiskt fattade beslut. Tycker man att läsa ock skriva borde ersättas av andra typer av kunskaper har jag all respekt att man argumenterar för detta och försöker påverka politiken. Så länge

      Jag tror och hoppas bland annat på nuvarande generaldirektören för Skolverket.

      Jag förstår nog inte riktigt din fråga Sten då jag tycker att jag uttryckt mig tydligt. Johan har på ett förtjänstfullt sätt pekat ut det han, jag och allt fler ser som huvudförklaringen till att svensk skola skjutits i sank och de yrkesverksamma och eleverna fått/får betala priset. De vi ser som huvudansvariga är det vi kallar det Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget.

      Detta består av personer vilka på högskolor, kommuner och skolor tillåts vilseleda de yrkesverksamma. Någon har dock alltid bjudit in dem. De vilka bjudit och bjuder in dem äger all rätt till kritik. Främst för att deras agerande är förödande för deras underordnande men också för att de spottar demokratin i ögonen.

      Jag tror på demokratin, med alla dess brister och utmaningar, som det minst bristfälliga statskicket och då kan det inte vara valbart vilka delar man vill följa.

      Läroplanen är långt, långt från perfekt men det är den vi har att verka utifrån. Anser jag att det inte går får jag, som tjänsteman, ta konsekvenserna och avgå.

      Allt annat är orimligt.

      Vissa tjänstemän i bland annat Göteborg ansåg uppenbarligen att lagen om mutor var/är förkastlig och valde att bortse från den och roffa åt sig från medborgarna. I min värld är det inte ok. Var och en som väljer att bortse från delar av lagar och regleringar anser säkert att han/hon har rätt att göra det utifrån att han/hon anser sig veta bättre/förtjäna bättre etcetera. Det kan aldrig vara acceptabelt som jag ser det.


      • Jag kanske uttrycker mig lite drastiskt. Naturligtvis kämpar vi i vår skola att uppfylla kraven i Läroplanen. Vad jag tycker är konstruktivt att diskutera är hur man på bästa sätt kommer så nära kraven som vi anser vara möjligt.
        Jag tror inte det är möjligt att uppfylla läroplanens krav i alla delar för alla elever då jag ser dom som mycket elitistiska.
        Vi har ju stor frihet att t ex prioritera färdighetsträning de första två åren på lågstadiet och ta in mer av tillämpad kommunikation i Åk3.
        Jag vet också att alla intentioner inte finns i läroplanen men att de tydligt framgår av kommentarerna som jag upplever lite urskuldande.
        Jag sätter också mitt hopp till Anna Ekström som jag upplever som en mycket inlyssnande person.


      • All förståelse Sten. Ibland gör frustrationen över sakernas tillstånd att man uttrycker sig drastiskt.

        Jag tror vi kan komma långt med att använda det friutrymme styrdokumenten de facto ger.


  9. Hakan och Sten
    Jag tror inte vi ska se oss som att bekämpa väderkvarnar ens på skoj då det för tankarna till att vi slåss mot en illusion. PIE är, som vi alla vet, en verklighet och allt fler blir medvetna om och ser dess effekter.

    Det handlar, som vi alla vet, inte om en konspiration utan om människor som, likt de flesta människor, agerar utifrån egen övertygelse och/eller viljan att gynna den egna karriären och/eller utöka den egna bankboken. Lika lätt att förstå som omöjligt att acceptera då effelterna är så förödande.

    Ni och vi slåss inte mot väderkvarnar utan mot individer där många är tätt dammankopplade via nätverk och beroendeställningar och där många äger en aktningsvärd makt. Tyvärr har vissa i det vi benämnt PIE visat en intellektuell ohederlighet vilken då omöjliggör dialog och förstör diskussionen.


    • Helt rätt Peter.
      Både jag och Sten skriver ju och det är inte den allmänna förtvivlan eller ångesten jag vill få fram utan givetvis den som har ett ursprung i det du anger. Jag vill bara visa att man måste möta pedagoger med pedagogik och metodiker med metodik och som Johan ständigt påpekar faran i abstrakta begrepp och allmänna förhållningssätt. Nu måste väderkvarnarna visa sig om vi angriper dem från flera håll. Resultat måste mötas med resultat och då finns bara 1980-talet som bevis eller då Finland. Det är läroplaner som är politiska beslut – inte kursplaner. Det är inte alls universiteten som ska skriva dessa. Det var otänkbart fram till 1994.

      De kan alltid försvara sig med att lärarna inte ”förstår” men det går inte om jag slänger upp Vygotskijs ”Tänkande och språk”. Det är inte många fysikadjunkter som kan göra så. De (mina gamla kollegor) skiter nu i svensk skola. De har gett upp. Det är inte många som läser bloggar heller om just skolan. Det är ”spam”.

      Tyvärr är det inte ”individer” utan systemet som måste ändras. Karl Marx hade rätt i att man slåss inte mot samhället som sådant utan mot samhällets idéer. Jag avser nu ”skolsamhället”. Mats Ekholm är bara ett skenoffer. Frågan är varför dessa individer kom fram? Svaret till detta leder till problemets lösning.

      Johan ställer ytterst frågan om just ”forskningen”. Det kan se ut som en petitess men man ändrade från ”trappan” till ”liggande stolen” 1979. SÖ, Sverige. 1955 hade vi ändrat till ”trappan” då den är anglosaxisk. För FÖRÄLDRARNA var denna viktig och är det också för just för den metodiska räkneläran. Med hänvisning till ”forskning” och PUMP-projektet ändrades denna. 250 miljoner amerikaner ändrade inte. Inte heller engelsmän…


      • @ hakanbrm

        Varför intresserar man sig för (och vem är ”man”?) att skolorna i undervisningen ska byta från ”liggande T” till ”trappan” till ”liggande stolen”?


      • Hej Arvid.
        Varför har att göra med kognitiv psykologi kontra behaviorism. ”Man” hänger då ihop med denna fråga. Behaviorism är ”billig” och storskalig och läraren får själv ta hand om ”förståelsen”. Man mäter vissa typer av färdigheter där man på ytterst goda grunder i årskurs 9 men även i årskurs 6 kan få fram det hypotetiska begreppet ”förståelse”.

        Naturvetenskap (fysik) förklarar och förutsäger och samhällsvetenskap försöker ”förstå”. Nu kommer det då till en ny intressegrupp som svarar på frågan ”varför” och ”vem”. Det är givetvis ”intresset” som styr valet av det som beforskas.

        Matematikundervisningen är egenligen helt genomforskad. Det har roterat runt i samma varv säkert 10 gånger. Fysikundervisningen får sköta detta själv och steget, eller tiden till ”natur” eller 4-åriga tekniska limjer är så kort att ingen kan komma in och svamla om allmänna seenden. Dessutom klarar inte allmänna pedager denna diskussion.

        ”Vem” mer specifikt i detta fall är ”Viggo Kilborn” men det är i sig ointressant utan varför detta var viktigt är intressant då det var det ”gänget” som senare föreslog ”kort division” och sedan kan inte svenska elever division… ”Vi” som undervisade var inte alls ”petiga” över att det blev ”slentrianfel” men nu kunde outsiders säga att elever inte ”förstod”. Det var för de tyska ”stoffdidaktikerna” naturligt men då kommer USA in. Där kunde inte kognitiva psykologer och NCTM (miljardindustri i ”fortbildning”…) föreslå sådana extrema hugskott. De lever på ”problem” och ständig förändring…

        Nu skapas ”forskaren” och vi får ett nytt svar på ”vem”.

        Det är klart att det sticker i ögonen om det finns självständiga grupper. Då är inget bättre än att gå in och mäta ”förståelse” men som sagt – det kan de inte i fysik. Inte heller till den matematik som ingår i fysik… Man avlivar den budbärare som kommer med ”dåliga” nyheter. Största möjliga tyyyysssstnad. Cirkusen har börjat.


      • Att byta från ”liggandet T:et” var förståelig då låt säga svenska aupair skulle hjälpa engelska ungar räkna och dessutom hade Finland ”trappan” eller gick över till den (de har den idag i vart fall…). Det var en rent sociokulturell anpassning och fakktiskt(!) var föräldrarna så bra på att räkna 1955 att de klarade denna omställning. Problemet 1979 var att mellanstadielärarna själva var så risiga…


  10. Hakan,
    du skriver mycket som är intressant och tankeväckande. Jag tänker att en del till att få till stånd en förändring är att ställa krav på beslutsfattande tjänstemän (och givet politiker men jag håller mig nu till tjänstemannadelen). Att visa på när de, av okunskap och/eller eller sjuk syn sitt uppdrag och demokratin och/eller av vilja att bygga på sitt CV och karriär , väljer att aktivt bistå i vilseledandet av lärarkåren. Jänkarna uttrycker det som att ”Morale reflects leadership” och jag tror det ligger mycket i det.

    Tror du det är en möjlig del (om än givet ej den enda delen) av vägen till att åstadkomma önskat resultat?

    Det är en utmaning då återreproduktionen av den kontraproduktiva, icke demokratiska, ideologin är så bred.

    Är Krokmark så representativ för PIE som det förefaller är korruptionen inom en skrämmande stor del av svensk skolforskning avgrundsdjup. Har vi här ett delsvar på varför den så sällan citeras eller publiceras internationellt? Trist för alla de seriösa som inte tillhör PIE.

    Förlåt mig. Inte meningen att starta en ny tråd, jag återkommer i ämnet. Ibland tar frustrationen överhanden som sagt.


    • Jag kanske är naiv men jag tror faktiskt att tokigheterna från PIE har passerat kulmen. Jag tycker mig se det i valet av Anna Ekström som generaldirektör och som jag skrev tidigare kommentarerna till läroplanen som jag ofta finner vettiga.
      Nu ser jag större fara i den kommersiella och totalt oansvariga pedagogikmarknaden som både på nätet och genom glada reportage i pressen från mer eller mindre knäppa projekt sprider ”Irrläror” till förtvivlade lärare som inte tycker att de räcker till för allt som förväntas av dem.
      Tokigheterna i läroplanen tycker jag i huvudsak begränsar sig till kravdokumenten som vi väl antagligen får leva med ett tag till.


      • Sten,
        PIE:s tokigheter har inte passerat kulmen, det tar bara ett annat uttryck. Nu gäller det att hela tiden ligga på och avslöja PIE när de kommer på nya sätt att flytta fokus från uppdraget som politiker tagit beslut om i en politiskt styrd organisation, men även att vara på sin vakt när fokus flyttas från resultat, resultatuppföljning, metodik som ger resultat och tydliga kunskapskrav. För tro mig, PIE byter bara skepnad och lägger kraften på annat, byter perspektiv, byter samtalsämne, byter fokus, byter diskussion – så gör man hela tiden och aldrig tar någon ansvar. Förut var det inne med praxisnära forskning, klassrumsforskning – vad gav det för resultat? Ingen som vet! Nu är det flippade klassrummet – vad ger det? Det återstår att se!


      • Sten. Johan har rätt. PIE klarar sig. De nationella proven ger toppresultat. Betygsinflation. Längst ner i TIMSS. Skolverket kommer undan. Per Thullberg utses till vaktpost för att desinfomation eller information ska ut eller in. Han var chef i 8 år! Anna Ekström är inte från skolhåll likt Skolinspektionen som studerar dokument. Vi sa alltid att vi kör med 62:an. Vilken? 1662 alltså efter Gallilei och Descartes…


      • Johan, den som lever får se. Det är nog klokt att hålla ett kritiskt öga på dem. Men nu till skolverket. Vad säger du om att huvudmännen ska se till att rektorerna skall kontrollera och pressa lärarna till att åstadkomma bättre resultat med regelbunden resultatuppföljning och jämförelser mellan vad de olika klasserna(läs lärarna) presterar. Puh, det blev lite långt men jag hoppas att du förstår. Är det verkligen något som behövs när det redan nu är svårt att rekrytera bra lärare? Och hur kommer det att påverka samarbetsklimatet på skolan? Åter igen skjuter man skulden för de dåliga resultaten på de enskilda lärarna. Jag känner lärare som jag tror kommer att lägga av om denna superkontroll av den enskilde läraren kommer till stånd.


      • Sten,
        Jag tycker att det är bra att huvudmännen ska kontrollera rektorerna. Däremot menar jag inte att man ska pressa lärarna, utan ställa krav på dem att leverera det de är anställda för, det vill säga elever som når kunskapskraven. Skulle det vara så att en eller flera elever inte når kunskapskraven ska det analyseras om vad det beror på – behöver ju nödvändigtvis inte vara läraren, utan kan beror på många omständigheter. Men genom att analysera detta kan rätt åtgärder sättas in. Det handlar inte om att skuldbelägga lärarna utan att genomföra resultatuppföljning.


      • Johan, ja det är så de säger men med de direktiv och råd som skolverket går ut med kommer många lärare att just skuldbeläggas, speciellt som utvärderingen kommer är och kommer att bli mycket godtycklig.


    • Ja, Peter. För att hålla nerverna i styr håller jag mig till fysikämnet men det är klart att det inte går och inte heller med Vygotskij… Nu är jag en dinosaurie och ”morale reflects leadership” törs jag inte uttala mig om då jag spontant intar en ”klassisk” tolkning vilket kanske är fel. Jag tar hellre Freud till hjälp och tänker mig att ”folk” vill kapsla in ett för dem olösligt dilemma då alla onekligen inte kan vinna i ett pokerparti. Däremot är alla vinnare i en pseudodiskussion. Var och en kommer ut och säger: Var jag inte bra? Alla kämpar om lägre SES-elever och de antas för ”svagpresterande”.

      Det visar sig att ”tjänstemän” inte tar emot innehållsmässiga frågor om just matematiklyftets innehåll. Det är inte Skolverkets bord. Inte ens en vidarebefordran utan ett råd att ta kontakt med ”närmaste lärosäte” med kommentaren ”du kan väl skicka en kopia” underförstått att man ska veta vem man ska skicka den till.

      Där är ditt problem med just slutenheten i det svenska språket just i skolområdet. Problemet syntes då Vygotskij trycktes på svenska 1999. De hade inte fattat den engelska versionen men nu blev det uppenbart. Det finns ett problem. Kommer det en amerikan eller australiensare har inte jag (som ändå är hyfsad på engelska) en chans då ”pedagoger” bjudit in denna att vara ”kritisk”. Jag blir betraktad som ”korkad” och icke insatt.

      De skriver på svenska men bjuder in engelsktalande. De kan också ta en dansk från Roskilde. Då har man ingen chans. Göteborgare som är ”goa och glada” knäcker en tråkig fysikadjunkt… En norrman från Stavanger hör man knappt att den pratar engelska inom matematikkretsar…

      Va f-n sa han?

      Det är nog så att Kroksmark som person inte är representativ för PIE. Det ligger nog mer i det Johan skriver om ”Damerna på LHS” där då Marton kopplas in och Johans ”känsla” är klockren. Det handlar om filosofiskt ”snömos”.

      Kroksmark skulle ha passat i den ”gamla skolan” som en form av ”kritiker”. Det var ju därför de utbildades. NCM var en balansering mot oss ”konservativa” som hade 98% av matematik”institionerna” med oss då de var avdelningar på tekniska fakulteter. ”Vi” finns inte kvar.

      Det går inte att utbilda så många utan att veta vad man ska ha dem till. USA har inte nedrustat sedan 2:a världskriget. Nu är det tur att Putin finns. Nu går jag över till idéer.

      I schack gäller ofta motstöten i centrum mot just flankangrepp. PIE har inget centrum. I matematik skulle det räcka med 8 frågor som komplement till de nationella proven. Man kan låta en finsk lärare göra dessa och inte säga att det är svenska elever det gäller. Nu kan skolor jämföras. Det är inte engelskan utan Åland som gäller. Även då frågor om Krimkriget. OK. Florence Nightinggale var där likt Sven Hedin var i någon öken och drack ”kamelpiss” som Strindberg menade att alla kunde göra om man blev berömd för det. Nu retas jag medvetet med just Florence…

      Kanske det har med ”morale reflects leadership” att göra? Rädda Willy eller noshörningen Nelson. Va? Vem ställde frågan? H&M låter pakistanska barn stå i klorin och textilfärger. Afrikanska plockar Coboltmalm med händerna. Det är synd om hästen Batalj i Zolas… Hur går det för Pakistan i PISA? Medelvärde?

      När är det viktigt att kunna pricka in några årtal på tidsaxeln? Kungarnas historia kan ses som ett sätt att få ett hum om just det ”gyttriga”… En viss konsekvens finns väl – kanske?

      Vem ställer frågorna? Vilka frågor ställs inte? Kan vi inte ställa konkreta frågor i fysik eller den matematik som hör dit börjar man undra.

      Johan var inne på formuleringarna i kursplanerna. Det ska visst ses från tre håll i historia. Jag har alltid ett fjärde. Däremot kan vi nog enas om vissa ”fakta”. På vilken nivå gäller Bloom?

      Är det vettigt att kunna ”analysera” så tidigt?

      Nu i veckan blev Krim aktuellt. Nu ska ”beredskapen” höjas. Mot vad? Det första offret i krig är sanningen.


      • Johan.
        Allt förutsätter att rektor har distans till just kursplanerna dvs. de nationella proven. Jag upprepar. Det går dåligt i TIMSS, bra i de nationella proven.


      • Hakan,
        Ja det är direkt avgörande att rektor gör sitt jobb som pedagogisk ledare.


      • Hur många är ni? Hur många är ni inte? Hur många lärare mår dåligt?


      • Johan.
        Det finns ett problem just i betygsfrågan. Det ligger i ”summativ” bedömning. De som ”fick slut femmor” var ofta språklärare eller en del SO-lärare av 70 poäng fanns ett medel på 55 på varje ”prov”. Det måste vara ”slutprovet” som sopar bort alla gamla ”resultat”. Kan inte läraren ställa skilda kvalitativa frågor där ska inte betyg i en 6-gradig skala sättas. En del ämnen kan bara ha ett ”G”. Du skriver om Broady och normalfördelningen och det är vad TIMSS och PISA sysslar med. Ett ”stratifierat” urval. Det fanns en klar korrelation mellan prestationerna i matematik och övriga ämnen. Det mäter mest ”förmågan att följa en instruktion” och att ”lyssna på läraren”. Det mäter ”ordning och reda”. Finns nu denna så slår det igenom i alla ämnen. På vårt högstadium hade vi 3,5 i medel i både allmän och särskild kurs. Problemet var då de skolor som hade 2,5. Tog ”man” tag i detta? Hos oss valde 70% särskild kurs (7-8 paralleller). Har det nu blivit bättre då du vill mena att även för betyget E ska eleven kunna ”analysera”. Det är orimligt enligt Bloom och all lärarerfarenhet. ”Beskriva” och ”förklara” är att kunna binda ihop ”fakta” och tillräckligt för ”G”. På en större population räcker det med att slumpvis kontrollera fakta. I matematik blir det ännu säkrare då man mäter färdigheter.

        Fördelen är just att det syns ”utåt” likt högskoleprovet. Det är klart att det finns en normalfördelning där också. Tar vi in de med 0,1 men även 0,5 på lärarutbildningar är det bara att rita kurvan och se vilka som blir lärare. Det är nu klart att det finns en korrelation till dessa som blir lärare ”analytiska” förmåga. Ska de nu då sätta betyg på elevers ”analysförmåga”? Visst – det ”sorterar” ut. Det är liksom det som är vitsen. Alla betygssystem sorterar.

        PISA och TIMSS ”sorterar ut” Sverige. Är inte det bra? När tog fallet sin början? Svar: Då ingen utomstående släpptes in och kunde ställa 8 frågor i matematik. Korrelationen är otroligt hög på allt som ligger ”under” detta.


      • Hej Hakan,
        Jag håller med dig att det är ett stort problem att även 0,5 ska räcka för att komma in på lärarutbildningen. Däremot kan jag inte hänga med i ditt resonemang om det relativa betygssystemet i förhållande till Timms och Pisa. Det handlar väl om två olika system, det ena är mätteknisk modell som tillhörde läroplanerna Lgr 62, 69 och 80 och det andra är kunskapsstandardmodell som kom med Lpo 94 och som även gäller för Lgr 11. Korrekt att även Högskoleprovet är normalfördelat, liksom DLS-provet (svenska).

        När du menar att 8 frågor i matematik räcker – vilka frågor är det som det gäller?


      • Håkan, jag vet att Johan vet att jag i detta med de relativa betygen håller med dig till 100%, Ska en mätning ha något värde måste den kunna normaliseras mot ngt.


      • Vad vill du ha sagt? Jag har stora svårigheter att förstå vad du säger?


      • Johan, jag menar bara att vi har haft diskussionen om de relativa betygen tidigare och att vi där har olika åsikter. Jag vill inte starta den tråden igen för jag tror inte det leder till ngt meningsfullt.


      • OK


    • Peter.
      Jag har nu fattat ”frågan”. Problemet är att det finns ett ”tomrum” ovanför tjänstemännen och PIE är så diversifierade och inte minst dubbelbottnade som inför Lpo 94 där läroplanen är Björklunds och kursplanerna är Baylans. Betygen är Bjöklunds men kriterierna Baylans. Då rektorer samlas är det Björklund och på hemmaplan Baylan. Internationellt är det Vygotskij i skolan och på hemmaplan Vygotskij i förskolan. Officiellt är det LR (i gammal skepnad) internt ”nya” LR och Lärarförbundet. I massmedia är det Lärarförbundet, förskolan och allsköns nymodigheter… ”Moral reflects leadership” förutsätter att man är medveten om dubbelmoralen samt att det finns fristående intellektuella eller rena praktiker som kan bilda en samlad motkraft genom att sätta en tillfällig parentes runt vissa i det stora sammanhanget mindre viktiga negativa bieffekter. Det krävs någon form av ”kedjebrev” eller ”gruppskrivelser” som inte kan viftas bort av ”DN-debatt”. Därmed inte sagt att den behöver publiceras där utan i ”Alingsåsbladet” eller ”Hjo nytt” där ”titlarna” består av verklig beprövad erfarenhet med angivande av ämnen, praktisk funktion och tidsperiod och ”ort”. Skolfrågan måste plockas ner på jorden både teoretiskt och praktiskt. Det är alltså en pedagogisk uppgift. Tänk om Du är den utvalde att författa… så att Marix-agenterna slutar dupliceras… Fila på det du skrev… Första känslan är alltid bäst…


  11. Nu har jag kommit på hur Mats Ekholm lurat alla. Jag har inte sett honom som speciell men om vi gör det rent analytiskt så var det han som handplockade gänget till ”Lusten att lära-med fokus på matematik´” som publicerades 2003 men formerades 1998-1999. Matematikdelegationen 2004 byggde vidare på detta och nu gör Björklund allt för att inpränta detta ”budskap” via matematiklyftet. Sug på den du – Björklund. Jag har ett inlägg på min blogg ”hakanbrm” om detta. Texten är 10 år gammal med vissa justreringar till ”nutid”.


  12. Det är 8 frågor i ”särskild kurs” som kan ses och omformas efter realskolans absoluta betygsättning. De andra 8 är folkskolans. Titta igenom 20 sådana prov får du se. Alla visste att de fanns och ”tränade” och det blir tre kvalitativa nivåer som faller ut. Nu är den kapad i botten vilket då gör att det går att ställa 8 mer vardagsnära frågor som går mer mot vardaglig begreppsbildning. En matematiktentamen har 8 frågor på en kurs. Det behövs då 2×8 frågor för den enskilde men egentligen bara en då den den andra ”halvan” sköts på lektionstid i vardera grupp. Du kan också gå tillbaka till 1980-talet då vi gjorde våra egna prov i vardera kurs. 10 enpoängare och 5 trepoängare och titta på frågorna. Det var i princip ett absolut system men i vardera kurs. Det är tre nivåer i dessa 15 uppgifter. 1-4; 5-7, 8-10 samt då 11-12, 13-14 och 15 med viss överlappning.

    Nu tränades ”rookies” in i detta och fick då öva upp sin förmåga med några förslag från mer erfarna…

    På en skola kan jag då ge 4+4 frågor i årskurs 9 och 8 st i årskurs 6. Vi kunde mycket klart ”gissa” utfallet med god precision. Det är alltså två olika normalfördelningar det handlar om men för mitten är det inga problem. Nu faller oftast betyget 1 bort och man kan säga att ”förmågan att tillsammans med läraren med viss hjälp” klara vissa problem också är ett kriterium. Där faller uppnåendemålen ut med automatik… och man ger dessa elever några mer komplexa frågor då och då… Fallet i TIMSS 2003 visade att särskild kurs inte kommit nog långt i årskurs 8 så att ingen sammanfattande kvalitativ ”hopsättning” kunde ske med algebra och geometri som tankemedium dvs. utvecklade färdigheter. Det är TIMSS.

    PISA 2012 visar att den ”allmänna” kursen dvs. den som vilar på sammanfattningen i årskurs 6 av vardaglig begreppsbildning inte ens klaras i årskurs 8. Fallet från 16% till 8% av de ”duktiga” visar att det inte bedrivs undervisning i Vygotskijs zpd. Likaså fallet från 10% till 2% i TIMSS.
    Allt är upparbetat sedan 1800-talet… Visst. Det sker vissa förändringar och det är mest i den ”allmänna kursen” då just elevernas vardag dvs. föräldrarnas är annorlunda och det är där det tidigare borde konstrueras en ny ”Bullerby” då matematiken har ”bonden”, sjöfararen, resanden, cyklaren… som upphov…


    • Den ena normalfördelningen ligger alltså vertikalt ovanför på ett annat plan. Där är vissa frågor digitala. De går inte att klara med vardaglig begreppshantering. På samma vis är det i fysik mellan vardag och vetenskap. Man kan inte vara litet gravid.


      • Johan.
        Jag har lagt ut en ”Historia från ca:2007″ från ett praktiskt gymnasium i Stockholmstrakten på ”hakanbrm” där jag då gjorde 6-8 frågor i den ”allmänna” kursen i kurs A som visar att ett praktiskt gymnasium inte har praktiskt tänkande. Frågan är: Var ligger felet?


    • Hej igen,
      Jag har inte gått in än och tittat på din sida, ska göra det. Jag förstår att det du tagit fram handlar om en kunskap hos duktiga matematiklärare att kunna se tecken hos eleverna på uppnådd kunskap och att man vet att kunskap är kumulativ. Det innebär att den duktige läraren inte behöver testa varenda del i matematik utan genom enkla frågor kan se tecken (kriterier) på hur långt eleverna nått i sin kunskapsutveckling. Intressant! Och något bra i dagens debatt, inte minst inom matematiken, där det finns en tendens att låta eleverna göra prov på allt. Verkar som om provkonstruktörerna inte hört talas om kunskapsstandarder.


      • Just så. Allt är (var) utprovat i praxis. Finnar har inte nationella prov och har inte ändrat i lärarutbildningarna sedan 1978. Först plockades folkskolläraren bort. Sedan krossades de gamla småskollärarinnorna och sist var det fysikadjunkten som är tydligast bland adjunkterna.


      • Bra att du lyfter fram detta Hakan – eller är det Håkan? Jag tror att denna kunskap skulle behöva lyftas fram.


      • Poängen är att man överdriver matematikens ”tankefunktion” i övriga sammanhang. Jag såg din ”Palmes tal” som är det viktigaste idag. Det ”fina” är väl att vi gör exakt lika då vi beräknar vattentillförsel i Nicaragua, Kongo… samt då små barn e-mailar 65+78 till Indien och ”tackar” för nollans tillkomst.


      • Håkan är fornnordiskt. Heikki är finskt. Hakan blir mer turkiskt Haikado mer asiatiskt. Den vettiga matten finns där – fortfarande. Tur och retur. Du följer Kant. Immanuel. Han med det kategoriska imperativet. Tvånget eller plikten till handling på ”sin” nivå – för alla. Tidlöst och universellt.


      • Så då spelar det ingen roll om jag kallar dig Håkan eller Hakan?

        Kant – är inte släkt med Immanuel.


      • Backar man ner till Adam och Eva och upp till Kant finner man ett släktskap – rent teoretiskt. Hunden har 95% likadana gener som människan. Homo eructus, homo habilis, homo sapiens och alla Kantianer.


      • Håkan,
        Dina små finurligheter med släktskap och anekdoter hit och dit göra att ditt budskap går förlorat. Du är yvig när du skriver och poängen, som är viktig, riskeras att helt missas. Exempelvis skriver du: ”De skriver på svenska men bjuder in engelsktalande. De kan också ta en dansk från Roskilde. Då har man ingen chans. Göteborgare som är ”goa och glada” knäcker en tråkig fysikadjunkt… En norrman från Stavanger hör man knappt att den pratar engelska inom matematikkretsar…

        Va f-n sa han?

        Det är nog så att Kroksmark som person inte är representativ för PIE. Det ligger nog mer i det Johan skriver om ”Damerna på LHS” där då Marton kopplas in och Johans ”känsla” är klockren. Det handlar om filosofiskt ”snömos”.

        Kroksmark skulle ha passat i den ”gamla skolan” som en form av ”kritiker”. Det var ju därför de utbildades. NCM var en balansering mot oss ”konservativa” som hade 98% av matematik”institionerna” med oss då de var avdelningar på tekniska fakulteter. ”Vi” finns inte kvar.

        Det går inte att utbilda så många utan att veta vad man ska ha dem till. USA har inte nedrustat sedan 2:a världskriget. Nu är det tur att Putin finns. Nu går jag över till idéer.

        I schack gäller ofta motstöten i centrum mot just flankangrepp. PIE har inget centrum. I matematik skulle det räcka med 8 frågor som komplement till de nationella proven. Man kan låta en finsk lärare göra dessa och inte säga att det är svenska elever det gäller. Nu kan skolor jämföras. Det är inte engelskan utan Åland som gäller. Även då frågor om Krimkriget. OK. Florence Nightinggale var där likt Sven Hedin var i någon öken och drack ”kamelpiss” som Strindberg menade att alla kunde göra om man blev berömd för det. Nu retas jag medvetet med just Florence…

        Kanske det har med ”morale reflects leadership” att göra? Rädda Willy eller noshörningen Nelson. Va? Vem ställde frågan? H&M låter pakistanska barn stå i klorin och textilfärger. Afrikanska plockar Coboltmalm med händerna. Det är synd om hästen Batalj i Zolas… Hur går det för Pakistan i PISA?”

        Budskapet går förlorat och du tappar läsarna. Det hela blir snömos! Skriv vad du vill säga, i stället för att droppa exempel som är oerhört svårt att relaterat till det du vill ha sagt. Det blir annars ingen vettig diskussion utan ett evigt namedroppande, precis som den senast kommentaren med massa pedagoger.


  13. Johan och Peter (och alla andra PIE-kritiker).
    Det är klart att PIE har ätit sig in i kursplanerna redan under 1980-talet via sin progressivism. Lpo 94 var dömd att misslyckas. Björklund hade inte en chans. Det finns i lärares, lärarutbildares huvuden. Jag har nu på ”hakanbrm” lagt in Historia II som jag kallar det som vill visa övergången från 1970-talet till idag och ”progressivismens” förändrade gestalt.


    • I Natur och Kulturs folder ”Vad ska man ha allt räknande till” står läsa: ”Val av räknemetod skiftar mellan olika elever och åldrar och vid en uppgift som 27 + 68 använder elever i åk 1 kanske miniräknare medan elever i åk 4 väljer huvudräkning.”
      Är det bara jag som inte är helt förtjust i detta.


      • Ja – några miljarder kineser, indier och alla folkskollärare där det fungerar likt i Finland samt Vygotskij, Dewey, Wittgenstein, Brousseau, Lerman, Sierpinska och faktiskt även Sokrates, Aristoteles och de verkliga pedagogerna som instiftade pedagogikens gyllene regel: För att bli fri måste man först uppfostras. De glömde det självklara, det som togs för givet – att det var metodiska ämnen innehållande progression som gjorde detta ”jobb”. Euklides sa att den som kommer till mig för att tjäna 2 kronor kan lika gärna ta dem på en gång så slipper vi bli störda. Tyvärr gäller det nu för lärare, bokförlag och universitet


      • Håkan,
        Vad vill du ha sagt med alla dessa namn? Vad är ditt budskap? Om du vill föra filosofiska och abstrakta debatter så är min blogg fel forum. Vill du vara med och diskutera får du konkretisera vad du menar.


  14. OK. Konkret menar jag att debatten måste återföras till dess startpunkt och det är Vygotskij som gäller för Lpo 94. Tar man då upp andra får man då peka ut dessa. Tar man upp Lpo 94 måste det som skiljer från Lgr 80 tas upp vilket finns i kommentarmaterialen. Tar man upp resultat måste det kunna visas mer konkret av yttre bedömningar i TIMSS eller PISA. Nu syns fallen i just matematik enligt TIMSS indelningar i områden. Mina 8 frågor finns i exempelsamlingar från just realskolans prov men även ute på skolorna fram till 1994. Det är bara att ta en fråga och prova som enskild lärare då just matematik och fysik går att ”mäta” på detta sätt. Det görs i TIMSS eller ett ”gammalt” prov som då kan tas från länder som har bra resultat även i dag, eller hade 2006…. Varför jag räknar upp kända världsledande matematikdidaktiker är för att man då måste peka ut någon av dessa och namge och tidsange samt att det framgår i vilket sammanhang det sades. Vi kan inte kapa historien vid lämplig tidpunkt. Om nu ”Ingrid Carlgren” säger en sak som läroplansexpert 1994 och 1996 och säger något annat i andra sammanhang eller låter någon annan grupp säga detta utan att påtala principiella skillnader som går emot läroplanen i Skolverkets namn är detta mot just Kants imperativ. Universiteten har sin ”tredje uppgift” likt att journalister ska vara den ”tredje statsmakten”. Det med ”stamträdet” var bara skoj och litet ”tramsigt” från min sida men poängen var att ”vi” har en kuturhistoria där grunderna för lärandet inte alls har ändrats så mycket som vi ibland föreställer oss.

    Jag har då texter där jag via hänvisningar och citat kan härleda mina ”uppfattningar” och det är inte alls ”snömos” utan i botten finns väl dokumenterat praktiskt utfall som finns just i Standarproven från 1980-talet. Nu kan jag inte göra detta på en blogg och hänvisar då till ”hakanbrm” där jag då kan förtydliga ännu mer via direkta citat som anknyter praxis till klassisk pedagogik vilket jag då ”hittat” i efterhand som då bryter mot just Piagét som är naturlig för just matematiklärare. Under dessa finns ytterligare tydliggöranden som jag då kan plocka fram. Under mina namn finns verk som måste specificeras och i Vygotskijs fall är det ”Tänkande och språk”. Ytterst konkret och inte alls ”snömos”. För Deweys del är det ”How we think”. För Aristoteles var det mest Metoden likt i Sokrates dialog Menon som visar just vikten av att ta en av mina 8 frågor mer slumpvis så att inte logiken ”förför” oss. Det är en klassisk, evig fråga som då Wittgestein utrett i vad som menas med att ”förstå” som är tillskottet i de fyra F.en där då även begreppet Förtrogenhet har en tendens att kasta oss tillbaka i Lgr 80. Ingrid Carlgren bevisar själv sin dubbelhet där i kommentar materialen 1996.

    Det ”slumpvisa” dragandet av EN av åtta frågor (som också är varierade inom detta område) är just behovet av yttre kriterier där någon annan tillåts ställa en mer komplex fråga. En ”ärlig” lärare kan göra detta själv och är beskrivet av Brousseau i matematikdidaktikers Bibel med namn det ”Didaktiska kontraktet”. Inget ”snömos” heller utan brukar betraktas som didaktisk ingenjörskonst just i matematikämnet som har paralleller till delar av andra ämnen.

    Det är väl bara att låta någon ”gammal” ”stofil” i Haninge som är helt ovetandes om dagens skola göra 4+4 frågor till två eller tre skolenheter och sedan se utfallet i årskurs 9. Kan det bli konkretare. Skriv till en finsk svensktalande lärare i årskurs 6 och gör samma sak. Jag trodde detta framgick.

    Jag har tagit för givet att alla ser mig som ytterst konkret och kanske litet väl mycket vill visa att även ”vi” gamla stofiler just inom min sektor är insatta i ”progressivismen” och försökt ta till oss det som vi tyckte hade chanser att utveckla undervisningen. Allt faller dock tillbaka till konkreta uppgifter som inte alls har ändrats just i matematik i andra länder.


  15. Jag ville bara ha sagt att Kroksmark inte är någon ”ideolog” då deras signum är att inte blotta sig utan de är helgarderade och därför så mycket ”farligare”. Jag hänvisade till det du själv skrivit om skillnaden mellan offentliga texter och interna ageranden mer personligt. Personligen känner jag bara Kroksmark och har upplevt att han säger samma sak som han skriver. Att då ”praxisnära” forskning är ett livsfarligt begrepp är en principiell fråga som blir än mer dubiös då resultaten faller och nya vindar har påverkat praxis återfinns då hos Lakatos och hans kritik mot Kuhn men även pragmatism och elitism i kombination. Där tycker jag att det räcker med namn och jag hänvisar till Lakatos (1978) ”Mathematics, science and epistemology” vol. 2 utgiven av Cambridge university press som också är en klassiker och inte alls ”snömos”. Lakatos strider med sina erfarenheter från just östblocket men även akademisk elitisms baksidor i minnet.

    Jag är inte känd för att hålla mig med ”snömos” och anser mig stå för just klassisk bildningstradition.


    • Hej Håkan,
      Bra att du inte är känd för snömos, men om du läser det du har skrivit så är det precis det som det är.

      Om du läser det som Kroksmark skriver i förordet till Martin Hugos bok, men även de texter jag har refererat till i min bloggserie är han definitivt ideologisk.


  16. Det är ju mot PIE jag ”slår” och de kan bara mötas med de vapen de själva använder. Ideologier kan bara mötas med ”ideologier” och även om de inte aktivt deltar i debatten kan man förmoda att de ändå blir informerade. De har redan öppnat flanken med just ”praxisnära forskning” och då måste nuvarande ”praxis” ifrågasättas. Fråga 100 lärare och det visar sig gå ”bra” just för dem. Byt ”prov” med ”Enskilda gymnasiet”. De har matematik 1C på högstadiet. Det såg jag på ett foto i Expressen. Reportern lade inte märke till detta. Varför får inte elever i Haninge välja särskild kurs? Är jag konkret nog? Vem fanns INTE med på bild? Det är klart att det finns ”ideologier” även i borgerliga kommuner. Varför organiserades inte mellanstadierna om till ett tvålärarsystem efter 1988 i borgerliga kommuner? 13 år? 2003 ville elever och föräldrar ha tillbaka särskild kurs. Skolverket frågade. Svaret var nej. Protester? Finns under rubriken ”Skolverket manipulerar del II” och även där jag tar upp ”Mats Ekholm” då jag givetvis visar att hans ideologi finns kvar. Det finns då skäl att ”förstå” varför jag inte alls tillmäter Kroksmarks ”miss” så stor betydelse rent konkret. Det är väl då också klart att jag vet att det funnits krafter inom PIE som redan 2003-2004 tyckte att han var ”oseriös”. Varför det?


    • Håkan,
      Istället för att ställa en massa frågor, för ett resonemang med underbyggda argument där du för en röd tråd dit du vill komma. Det blir svårt att följa dig på det sätt du skriver.


      • OK.
        Jag har ärligt talat inte läst detta förord och har ingen anledning att försvara Kroksmark. För en gångs skull gick jag på ”känsla” men människor förändras och då du står på dig ser jag nog att Jönköping innehåller lustiga konstellationer.

        Jag har blivit som Wittgenstein – tydligen. Han ställde mest frågor men gav få svar. Visst – man skriver för andra och helst för sin nutid. I vart fall på en blogg.

        Tack för ärliga kommentarer.


  17. Sopa ihop alla mina ”namn” och de säger att matematik lär man sig genom att följa metoder som läraren ger. På samma vis som många småskollärarinnor gjorde på 1980-talet och vi fysikadjunkter gjorde på högstadiet. På högstadiet fick elever välja särskild kurs. 70% valde denna. Det fungerade. Punkt. Då forskningen började ändra på innehållet och de nationella proven började ”mäta” det en lärare ska avgöra som del av en professionell avgränsad grupp med beprövad fungerande erfarenhet gick det åt h-vete. Punkt. Standardproven mätte det TIMSS och PISA mäter i särskild resp. allmän kurs. Det normerade årskurs 9:os nivå och det fanns vissa typuppgifter som ”såg” hur Sverige låg till internationellt. Den högre kvalitativa nivån i särskild kurs utvärderades av naturvetenskaplig och 4-årig teknisk linje där den senare utvärderade just färdigheter. De tekniska högskolorna utvärderade i sin tur främst också dessa färdigheter. Punkt. Finland relaterar till den allmänna kursen och de asiatiska länderna till den särskilda. Punkt.


  18. Undet 1970-talet sjönk den allmänna nivån då Sverige som enda land hade mänglära, IMU (Hej Matematik) och grupparbetshysteri enligt Lgr 69 och inlärningsstudior igång samtidigt. På högstadierna var det Hermods brevkurser och nu klarde vi oss som gick ”natur” på egen hand. 200 läste A-kurs, 50 läste B-kurs och 8 C-kurs på tre universitet som fullständigt gav f-n i vad vi hette. Vi blev fysikadjunkter. Nu räddade 4-årigt tekniskt program tillställningen för de som blev ingenjörer. Det syns i TIMSS 1995 (advanced). Under 1980-talet återinförde vi fysikadjunkter ”tavelundervisningen” men det var tydligen inte bra trots att nu kunskaperna höjdes just på högstadiet vilket till viss del berodde på att det sattes ett tryck mot mellanstadiet. Nu togs 4-årigt teknisk linje bort och särskild OCH allmän kurs slopades med Lpo 94. Adjö matematik och fysik. Man började ojja sig över mellanstadielärarnas direkt urusla matematikkunskaper, införde 1-7 lärare i MaNO 1988 och gav f-n i att inrätta delade tjänster just på mellanstadiet. 2001 togs denna utbildning bort och det blev lika risigt som tidigare. Nu har ingen lärare ens gått ”natur”. Inte ens matematiklärarna. Poff.


    • Håkan, jag vill ogärna bli nostalgisk, men jag undervisade själv med ”hjälp” av Hej Matematik och mängdläran. När jag vid ett tillfälle pratade med ett par elever sa de: ”Vi tycker att den här nya matten är jättemarig”. Jag anade oråd och frågade dem vad de menade med den ”nya matematiken”. De svarade då: ”Jo det här med X och sånt”. När jag fick förklara vad den ”nya matematiken var, blev reaktionen: ”Men de e ju jättelätt”.
      Två slutsatser: Mängdläran funkade inte som pedagogik för algebran, vilket jag tror var den seriösa meningen med införandet.
      Mängdläran tog en massa tid från ”To the point”-undervisningen i algebra, precis som många kluringar och mer eller mindre förskolemässiga övningar tar upp dyrbar matematiktid idag.
      Sånt skit hittar vi förresten en hel del av även i de nationella proven.
      Jag tror du har rätt om du menar att det var införandet av mängdläran som förde matematikämnet bort från det solida byggandet av matematik som det språk för kvantitativ kommunikation och interpretation som jag uppfattar att det är.


      • Visst Sten. Jag tror du kan undervisa under vilka ”reformer” som helst. Jag har alltid försökt se det som ”ledare”, vilket jag var just i matematikämnet på vårt rektorsområde. Ärligt talat hade jag både mängdlära och mer Piagétinspirerad matematik i mitt tillvalsämne vilket jag nu kan ”avslöja” 20 år senare. Det gjorde jag inte lika mycket i min ordinära undervisning. Det finns alltid den ”hårde” och ”snälle” polisen. Lärare består av grupper, ämnesgrupper. Jag tog på mig rollen att gå ”ner” till mellanstadiet och säga att ”vi” vill att i er grundundervisning prioriterar… och ni har säkert 30% över till fria ”experiment”. Gör ni så är det sedan mitt ansvar att fixa fortsättningen. Här får ni några exempel. Självklart satte jag nu ett positivt ”tryck” på mina kollegor på högstadiet.

        Det är klart att det tar på krafterna att vara 1:a lärare (förstå mig rätt) och veta hur snacket går både före och efter. Vår speciallärare glorde en ”test” i sexorna då hon lika skulle åka runt fast hon kunde skylla på mig och fick då vara den ”hårde” och ”snälle”. Svart på vitt.

        Inte hade jag någon ekonomisk ersättning för detta. Inte heller någon tidsnedsättning (möjligtvis 1 timme som ”försvann” eller så…). Rektor var Lgr 80-fan med glimten i ögat. Det hade även ”mellanstadielärarna” trots sitt stånkande över ”stofiler” och ”dinosaurier”. ”Ungarna” som jag vill kalla högstadieeleverna pustade och stönade också men innanför skinnpajen och kepsmössan fanns ”respekt”. Jag vill visa att matematik och då givetvis fysik skiljer sig från SO-ämnen till stora delar.

        I princip var det mina 8 frågor (kanske 12) som gällde för mellanstadiet. Det ”gamla skolan” var om något målstyrd. Problemet var att det blev Ingrid Carlgren som stod för återinförandet. Mats Ekholm som implementerare och Matematikdelegationen som – ja vad säger man… som börjar ordergivningen med ”höger vänster om marsch” och ”class dismissed”.

        Jag behövde inte göra någon offentlig ”statistik” utan tog varje fråga för sig på våra sammankomster. Jag brukade snabbt visa på OH men det var inte medelvärden och medianer och uteliggare… utan om det matematiska innehåll varje fråga har under sig som var det centrala. Då ser man att färdigheter kommer man inte undan men också att de ska tränas i ett sammanhang. Då jag ”gick igenom” ”adventsjustaken” sa jag att då måste man dela med 3. Nä – 5 sa en lärare. Är den ”estetisk” även om det är matematiskt korrekt? ”Praktikern” tänker inte så. Det är svårt med mängdlära.


      • Jo just så Sten. Mängdläran men även dagens stirrande på likhetstecknet har alltid algebran som tankebas.I den almänna kursen sa jag: Skit i algebran. Lär eleverna tillämpa Pythagoras sats och använda ekvationer som tankeverktyg dvs. till något vettigt. Är inte det då algebra? Svar: Nej.


      • Nu förstår jag inte vad du menar. En ekvation, dvs en likhet där den sökta variabeln finns implicit är ju precis vad algebra är.


    • Jag bör kanske tillägga att situationen för den lärare som har ambitionen att ge barnen en god undervisning inte på ngt sätt är hopplös. Den översatta, finska läroboken ”Favorit Matematik” är strålande bra i både upplägg och övningar.


      • Jo – jag ville få fram en poäng. Ekvationsläran i årskurs 7 betraktades inte som algebra utan som en inledning till algebran. Onekligen ”blir” det en volym. Det ”blir” ett pris. Även om en ”bokstav” utelämnas så ska det ”bli” ett ”svar”. Det var då amerikanarna började fundera om det var en konstant (fixt tal) eller en variabel problemet uppkom. Varför ställa frågan? Räta linjen kom i årskurs 8. Då är det väl en variabel. Skit i ordet. I tecknadet av ekvationer är inte alls vågskålemodellen lycklig. Det sade faktiskt SÖ 1961 genom Malte Johansson. Det säger tyskarnas ”stoffdidaktik” också. Jag tror att svenskar ändå i dessa fall tänker som germaner. Vi har (hade)också fysikämnet parallellt och då är det ”variabler”. Amerikanarna har inga fysiklärare i grundskolan. De drämmer till med Algebra I och II i High School. Att de då vill kalla det ”algebra” tidigare är en annan sak.

        Nu kommer kvadreringsregler… i årskurs 8 vilket bands ihop med ekvationssystem i 9:an. Tre olika metoder. Nu behöver inte frågan ställas därför att den inte är entydig. Om jag sätter en linje ”lika med” en andragradskurva är det variabler var för sig men vid hopkopplingen letar jag två punkter. Sedan väljer man perspektiv.

        Fördelen med att inte betrakta det som algebra är uppenbar. Algebran pratar om ”strukturer”. Skit i dem ett tag.

        Sedan detta tjafsande kom till så kan ingen algebra förutom på ”natur”. Sedan man införde rationella tal kan ingen bråkräkning. Det är bara ”fjantmatematik” och ett filosoferade inte ens lärarna fattar. Det är i ANVÄNDNINGEN mening finns. Ställ då frågor i den kontexten. Inte f-n ser snickaren Pythagoras sats som en ”struktur” där areor är lika. Han bestämmer en längd. Punkt.


  19. Hakan,
    Jag måste tillstå att jag haft rackarns svårt att följa dina tankar och jag är tacksam över att du nu konkretiserar dem mer då jag ser dem som ett värdefullt tillskott till dialogen och diskussionen. Har en intesiv vecka så har inte själv hunnit kommentera.
    Allt gott.


    • Japp. Du och Johan har fått mig till att inse att jag kan inte skriva till Vygotskij. För att visa att jag är påverkbar har jag lagt in en text på ”hakanbrm” som tar in Vygotskij och lägger honom på Johans ”skrivbord”. Jag kallar den: ”Till Johan Kant. Jennys problem.”


    • Jag försöker ge en förklaring till varför just ”filosofi” måste komma in för att belysa utvecklingen av skolmatematiken just i Sverige. Det är det Marton och Runesson sysslar med liksom NCM. I en förvirrad form dessutom. Under ”hakanbrm” gör jag ett kortare försök att beskriva problemet då logik och filosofi tar över i skolmatematiken. Inläggetr har rubriken: ”Problemen som inte fanns, del I.” Det är omöjligt att komma år dessa annars från det hållet. Som SO-lärare tycker jag bara att ni ska säga. Vilket svammel. Bränn kursplanen i matematik. Kör ut månglarna från templet.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 348 andra följare