h1

Björklund är ute och cyklar

27 februari 2014

”Nu måste det bli ordning och reda i skolan”, säger utbildningsminister Jan Björklund. Regeringens nya utredare får i uppdrag att reda ut hur det ska bli arbetsro i skolan. Det är en viktig fråga för svensk skola. Dessvärre har Björklund gjort det på ett oroväckande sätt som får hela frågeställningen och resultatet att riskera att bli förödande. Före detta ordförande för Lärarnas Riksförbund, Metta Fjellkner ska sköta utredningen.

Men vad är det då som jag reagerar på? Jo, genom att isolera frågan om arbetsro i skolan är risken för ett haveri rätt stort. Arbetsro är inte en isolerad frågeställning, utan betydligt mer komplext än att det handlar om ordning och reda. Många gånger väljer skolan helt fel metoder för att få lugn på elever, t.ex. genom att läraren höjer rösten, skriker och gnäller på eleverna eller ställer sig och inväntar att eleverna ska bli tysta. Emellanåt finns det även en tilltro till att eget arbete eller fyller-i-uppgifter, det vill säga att eleverna ska jobba självständigt t.ex. med uppgifter där eleverna fyller i luckor i en text, ska göra så att lugn råder.  Detta är en illusion.

Det som glöms bort är att det hela egentligen handlar om bra undervisning. En skicklig lärare som har goda ämneskunskaper och som undervisar har sällan problem med arbetsro. De vet att skrika på eleverna aldrig fungerar. De vet att bygga relationer i kombination med att undervisa fixar ordningen och arbetsron.

Mats Trondman, professor i sociologi vid Växjö Universitet, menar att en bra lärare är duktig på tre saker:

  1.  Läraren har djupa ämneskunskaper: Genom att läraren har djupa ämneskunskaper har läraren möjligheter att förklara ett fenomen eller begrepp på många olika sätt, utifrån många olika perspektiv. Djupa ämneskunskaper gör att läraren får en uppsjö av exempel och kan växla mellan abstrakt och konkret.
  2. Läraren kan förklara så eleven förstår: Genom att läraren är didaktiskt och pedagogiskt kunnig kan läraren applicera sina djupa ämneskunskaper och förklara så att eleven begriper. Det innebär att läraren kopplar abstrakta fenomen eller begrepp i elevens erfarenhetsvärld, det vill säga konkretiserar så att eleven förstår.
  3. Läraren kan hålla ordning på klassen utan att vara dum och kränka elever: Genom att bygga relationer och ta på sig ledarrollen i klassrummet kan läraren stå emot när eleverna testar den sköra auktoriteten. Genom att erbjuda god undervisning och samtidigt hålla ordning på klassen får läraren en naturlig respekt hos eleverna som inte bygger på position utan relation.

Det skolan skulle behöva göra är att restaurera förmågan hos lärare att undervisa. För inte är det bara ett fantastiskt sätt att hålla en ständig dialog igång när det gäller kunskaper hos eleverna, som ständigt förändras. Det är också ett sätt att bygga elevernas intresse för skolan, för skolämnen och vilja att lära sig och att bottna i de skolämnen de lär sig. Lägg därtill ett verkligt sätt att få klassen att fokusera på sin egen inlärning i stället på stök, läraren har kontrollen och ser till att arbetsro råder.

Arbetsro är ingen isolerad färdighet utan en produkt av aktiva och duktiga lärare, som inte lämnar över ansvaret till eleverna. Det är läraren och skolans ansvar att se till att alla elever får arbetsro och jag blir lite rädd för att Jan Björklund inte ser detta samband. Jag hoppas att jag har fel.

Tidigare har jag påtalat att vid varje stor reform Jan Björklund genomfört har han lagt ett mindre betydelsefullt förslag som en slags dimridå. När de stora reformerna skulle genomföras slängde Björklund ut förslag om mobil- och kepsförbud. Oppositionen gick igång och media högg direkt på detta. I lugn och ro kunde Jan Björklund sedan genomföra de stora besluten utan större granskning. Kan det vara så att Jan Björklund slänger ut detta köttben, för att oppositionen ska reagera och att uppmärksamheten ska tas bort från något viktigare? Ja inte vet jag, men tanke har slagit mig. Frågan är bara i sådana fall vad som kommer?

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

About these ads

55 kommentarer

  1. Det är fler faktorer än den enskilde läraren som påverkar hur lugnt det är i en klass. Jag är numera pensionerad gymnasielärare, som vikarierar, ofta på längre vikariat. Och då hinner man bilda sig en uppfattning om vilka faktorer som påverkar undervisningen. Man skyller alltid på den enskilde läraren eller möjligen på föräldrar som inte ställer krav på sina telningar. Men jag vill bidra med lite erfarenhet om andra faktorer som har betydelse. Skollokalernas utformning kan vara viktig. I lokaler där elever är nära varandra på raster och håltimmar, där ljudet studsar mellan väggarna, där det inte finns möjlighet att sitta för sig själv eller med en kompis, gå ner i varv, är det mer stökigt i klasserna än i skolor med annan arkitektur. Jag har också observerat att rektors personlighet och sätt att möta eleverna har betydelse. Långt utanför klassrummet. Tillit, lyssna på, men inte altid hålla med, ger harmoni.


    • Gunvor,
      Du har rätt i att det kan finnas lokala faktorer som spelar roll, men min poäng är ändå att det är genom undervisning och en engagerad lärare som mycket av arbetsron kan vinnas – skruttiga lokaler eller inte.


      • Visst har en kunnig och engagerad lärare lättare att hålla ordning i klassen,jämfört med en mindre kompetent .lärare. Men jag har träffat kunniga, engagerade lärare som varit helt uppgivna efter en lektion. Och de försöker fånga intresset på olika sätt. ska sägas att det ”bara” är några, som stör och sätter igång övriga. men det räcker. Och jag tror att dessa lärare, i en annan skola, skulle kunna känna tillfredsställelse.

        Jag tror det är samma faktorer som påverkar i klassrummet som på ett möte i näringslivet. Kvinnor har svårare att få uppmärksamhet och respekt, på samma sätt som en man. I ett möte,t..ex. lyssnar killarna på en man som föredrar en fråga, medan de sitter och småpratar eller håller på med sina mobiler när det är en tjej eller kvinna som har ordet. Och skillnaden mellan man och kvinna är sättet att prata, röstläge, att tala med magstöd eller inte. (Nu retar jag säkert upp en och annan….)


  2. Fantastiskt bra sammanfattat Johan!
    ”Arbetsro är ingen isolerad färdighet”, för att bara välja ett exempel ur din text, om folk i gemen, skolledare, politiker, förståsigpåare – och lärare – kunde förstå det.
    ”Högre lön åt Kant!” Måtte dessa dina rader spridas land och rike kring. Bästa hälsningar!


    • Ödmjukt tack till dig Sören.


  3. Jag håller inte alls med dig. Det är första gången någonsin, så passa på att dra efter andan…
    Jag tror inte du läst regeringsbeslutet. Jag har läst delar av det och det handlar faktiskt inte alls om att utreda ”ordning och reda” i största allmänhet eller i ett klassrum. Det handlar t ex om att utreda om de disciplinära åtgärder som skollagen ger rektorer och lärare rätt att använda, egentligen används och i så fall hur och till vilken effekt, hämta in erfarenheter av lyckat arbete mot mobbning och vilka lyckade exempel som finns på arbete med att höja elevers närvaro.

    ”I arbetet ingår att inhämta erfarenheter och åsikter från såväl huvudmän, skolledare, lärare, annan skolpersonal som barn och unga”.

    Med mera, med mera…

    Sen får jag väl avsluta med att jag håller med dig om att en lärare som har djupa ämneskunskaper/färdigheter, kan förmedla dessa till eleverna och dessutom är hyvens och rättvis, i allmänhet inte har några ordningsproblem i sitt klassrum. Det är tydligt i alla mina utvärderingar att eleverna uppskattar just förmågan att undervisa, dvs. förklara, systematisera (och underhålla). Märkligt att något eleverna har så klart för sig har kunnat hamna så i bakgrunden i det här landet.


    • Fredrik,
      Du har rätt i att jag inte läst regeringsbeslutet, utan att jag bildat mig en uppfattning av uppdraget utifrån tre tidningstexter och ett tv-inslag. Däremot kvarstår huvudfakta i frågan – arbetsro är ingen isolerad företeelse, utan är beroende av lärarens (rektors) kompetens att lösa detta. Skollagar och styrdokument kommer inte lösa detta hur hårda och snäva de än är, eller hur hårda de än är. Aktiv undervisning däremot kommer ha stor påverkan på arbetsron i klassrummet.


      • Jag tror nog du kan vara säker på att Metta Fjelkner kommer att ta upp de sakerna i utredningen. Hade utredaren varit en annan hade jag varit bekymrad men inte nu.


      • Då får jag ha tilltro till det du säger. Personligen har jag förtroende för Metta.


      • - Mycket ull. sa kärringen när hon klippte grisen.
        Metta är ingen garant för att det blir bra. Hon skrev under många avtal där lärare fick dålig avtal och dåligt lönutfall. Hon dominerade LR, utan att lägga örat till marken, och som facklig ledare var hon snäll mot SKL. Först när hon gick i pension kritiserade hon ”skitavtalen”.

        Det gör henne inte till skicklig utredare, men duktig strateg. Ibland har hon orerat mycket, men i sak har det inte blivit mycket gjort. Om det finns andra som gör grovjobbet blir det kanske en bra utredning, men det är dumt av Björklund att köpa grisen i säcken.


  4. Ett mycket otäckt val av ensamutredare som redan DN påpekat. Metta är den fackliga ledaren som rejält avlönad av oss medlemmar i LR, avtalat bort allt av värde för oss såsom usk, lön och arbetsinnehåll.
    I övrigt: har man en lärargrupper som under ett trovärdigt ledarskap har ett regelsystem som man följer fungerar det alltid. Däremot flummet om vad som utgör en bra lärare saknar all relevans i det här sammanhanget. Rena snömoset som skapar rena kaoset, ytterligare em skrivbordsprodukt ifrån en teoretiker utan praktisk erfarenhet.Få, fungerande och tydliga regler är det som gäller. Som man håller som vuxen.
    När det gäller behovet av lagstöd är det ett uttryck för att man inte känner lagen. Allt som behövs i den vägen finns redan i dag. Föräldrarbalken är glasklar när det gäller föräldrars ansvar för fostran och utbildning. Ingen elev har ngn som helst rätt att terrorisera sin omgivning. Rektor har befogenheter. Lärare är inte gisslan utan det handlar alltid om att sätta ner foten och kräva ett ansvarsuttagande av de ansvariga: sig själv som lärare, elev? föräldrar och skolledning. Man kan inte lagstifta om mod, civilkurage eller att det alltid är någon annan som ska fixa problemet åt en.
    Sen tror jag du har rätt. Vi sväljer agnet för att den stora fisken ska kunna passera.
    Det jag tror är på gång är övergång till statlig ekonomisk regelstyrning med ett Skolverk som styr metodik och pedagogik. Lärare får 40h arbetsvecka och semestertjänst. På enskilda verksamheter kommet försteläraren vara Skolverkets förlängda arm och ansvara för planering pedagogiskt och metodiskt. Det behövs så pass många att de teoretiska skolämnena täcks in. De övriga lärarna blir lärassistenter som arbetar med barnen hela tiden och genomför lektionerna enligt förstelärarna direktiv.
    Så blir det….


    • Lena,
      En dyster bild. Hoppas du har fel.


      • Hoppas faktiskt jag med! Men tyvärr..,


    • Metta Fjelkner är den mest fantastiska och kapabla fackförbundsordföranden som någonsin funnits. EFTER att Lärarförbundet lämnat bort USK och arbetsbeskrivningar, tillträdde hon som förbundsordförande för LR och som sådan har hon lyckats styra skoldebatten åt rätt håll, införa lärarlegitimation, påbörja uppräkningen av lärarlönerna och mycket annat. Utan Metta hade vi stått kvar i 1997.

      Håller inte med om den dystra bilden av framtiden.


      • Fredrik
        Metta Fjelkners fackliga kompetens tvivlar jag inte ett dugg på. Men fackliga frågor handlar om något annat än om hur arbetet på skolorna skall gå till. Facket är till för att tillvarata de anställdas intressen mot arbetsgivaren! Får hon inte en helt annan roll här.


      • Förutom sin egen lön som hon förhandlade upp är fakta den att hon genom sitt ordförandeskap såg till att vi hamnade i absoluta lönebotten. Jag kan tyvärr inte se något bra med det. Lärarlegitimationens rättskraft och innehåll såg hon till att avtala bort. Rektor kan och kommer att kunna sätta betyg, oavsett kompetens. Men ngn har ju tjänat på de avtal som slutits….


      • Många lärare kan instämma i det Lena Niklasson skriver. Löneutveckling visar att lärare och poliser är de största förlorarna. Vinnarna är politiker och höga tjänstemän. DN gjorde en granskning 2013-12-20:
        De visade att ”Både gymnasielärare och grundskollärare tillhör de yrkeskategorier som haft sämst löneutveckling sedan millennieskiftet. Deras löner har ökat med cirka 38 procent sedan år 2000, att jämföra med till exempel ingenjörer och tekniker vars löner stigit med 52 procent under samma period”.
        En omtvistad facklig ledare kan aldrig vara den mest kapabla eller skickliga, En sak har Metta varit bra på; att odla kultstatus.


    • På sätt och vis så visar hon vilken dragningskraft läraryrket har när hon inte återinträder som lärare. Hade hon varit advokat så tror jag att det hade sett annorlunda ut. Kan det bli tydligare?


  5. Här spaltar jag upp några punkter om vad jag tycker (dvs. det är mina åsikter).

    För det första håller jag helt med om att lugn och ro skapas inte av att man ger lärare befogenheter eller sätter upp ett regelverk som alla skall följa. Om inte detta regelverk arbetas fram tillsammans med eleverna och andra närmast berörda, vill säga.

    För det andra behöver lärare och skolan, samt elever få arbetsro från alla ”klåfingriga” politiker och andra yrkeskategorier, som menar sig veta bättre.

    För det tredje är det representanter från skolan som skall leda och genomföra en eventuell utredning om hur arbetsro skall råda. Inte politiker, inte f.d. fackliga representanter, inte forskare, inte lärarutbildare m.fl. Vilka vet bäst, om inte lärarna och annan personal på skolan??!

    Makten skall komma nerifrån och upp, helt enkelt!

    De här frågorna skall ner ”på golvet” helt enkelt. Jag har stort förtroende för att det här är något som lärare och skola kan sköta på egen hand (om de någon gång får göra det).

    Det verkar som ”delaktighet” gäller alla utom dem det berör.


    • Med en omläggning av styret ifrån mål och resultatstyrning till ekonomi och regelstyrning kommer den enskilde läraren att få ännu mindre att säga till om. Det tycker LR är superbra!


      • Lena.
        Din bitterhet över hur du anser att Lärarnas Riksförbund har svikit sina medlemmar genomsyrar i stort sett allt du skriver och det blir därför både svårt att bemöta dig och att alla gånger se vad dina inlägg egentligen har för bäring på givna trådar du kommenterar. Ta bort superlativerna Fredrik strör i sitt inlägg ovan och se att där faktiskt finns en kärna av fakta. En diskussion om hur facket, enkannerligen LR, arbetar och företräder (eller inte gör det) sina medlemmar ligger faktiskt vid sidan av denna tråd. Min personliga åsikt är att med fackligt arbete precis som med skolan förändring ligger förändring och belöning de facto längre fram tidsmässigt än vad man gärna skulle vilja.


      • Igen Sören så känner jag igen tankegångar ifrån lurade fackmedlemmar. Man vill så gärna tro att facket agerat för ens egen räkning att man inte vågar se fakta. Varför jag tar upp det som en väldigt viktig sak är det faktum att när du avtalat bort lön, undervisningsskyldighet och arbetsinnehåll har du också öppnat dörren för att ge yrket ett helt annat innehåll och helt andra förutsättningar. Många lurade LR medlemmar i dag tror att debatten facket har satt igång handlar om att ändra styret ifrån ett kommunalt verkställande av statligt fattade beslut till den gamla goda tiden när staten styrde genom ekonomi och regelstyrning.Inget kunde vara mer fel. Staten styr skolan i dag genom mål och resultatstyrning och vad LR nu slåss för är att förstatliga den redan statligt styrda skolan genom att styrsättet ändras till en ekonomi och regelstyrning. Jag är lärare av den gamla stammen vilket betyder att jag har stora ämneskunskaper och gedigen erfarenhet eftersom jag arbetat i nästan ett decennium på behandlingsskolor med barn som har haft en psyosocial problematik ibland med eller utan neuropsykiatriska funktionshinder. Jag har sedan i mer än ett decennium verkat i en högstadieskola i ett multikulturellt förortsområde. Jag har förberett och efterarbetat mina lektioner och dessutom gjort mycket av mitt eget undervisningsmaterial eftersom tillgången på bra material i mina ämnen har varit dåligt. Lpo-94 gav både lärare och skolledare långtgående möjligheter att formulera sitt eget uppdrag och ge det ett innehåll vilket vi faktiskt inte klarade av om man tittar på hur resultaten i skolan har försämrats. Som ett svar på detta har Lg-11 kommit där underförstått decentraliseringen av skolan ersätts med en centralisering med den påföljden av vi som enskilda lärare och skolledare kommer att få mindre att säga till om i den verksamhet där vi verkar. Och det är här fackets agerande kommer in för när man har förhandlat bort det som kännetecknar yrket lärare, det vill säga; gedigna ämneskunskaper i kombination med reglerad undervisningstid och adekvat lön, vilket i sin tur kännetecknar lärares arbete generellt i alla andra länder inom OECD, har man öppnat dörren för att merparten av oss kommer att arbeta som ett slags lärarassistenter. Det pratas om effektivisering och att den svenska skolan internationellt sätt är dyr vilket i sin tur beror på att det runt om i landet, i obygden, finns många små skolor som statistiskt sätt ökar lärartätheten i landet och därmed kostnaderna för densamma. Det man nu gapar om ifrån LR:s sida är också att välfungerande kommunala skolor skall ”förstatligas” men man vill bibehålla skattefinansierade friskolor som skatteplanerar, ersätter lärarledd undervisning med självstudier och lap tops samt selekterar elever. De skall finnas kvar. Alla yrken påverkas av sin samtid och som lärare kan man inte blunda för att effektiviseringskrav kommer. Man kan rusta sig och ha idéer om hur det skall gå till. Det är bara det att varken LR eller någon politiker frågar lärare och skolledare vad de behöver för att göra ett bra jobb. Jag tycker man ska ta det som ett varningsteckan på vad som komma ska….


    • Ringborg: Tar fasta på det sista du skriver, ”om de någon gång får . . ”. Då menar du att det inte är så nu. Kan det inte vara så att den förändring som behövs innebär just detta? Då måste de hinder som finns tas bort. Dt är en lång lista som låser fast och begränsar handlingsfriheten för oss lärare. Tror du inte det är möjligt att en f.d. ordförande för just lärarna skulle kunna lämna sådana förslag?


      • Nej, jag menar att det inte är så idag. Alltför mycket styrs uppifrån och utifrån; av många som har eller har haft helt andra uppdrag.

        Jo, jag tror visst att en f.d. ordförande för facket kan lämna sådana förslag. Men, det är inte facket som skall stå över lärarna. De skall arbeta för att lärarna skall få den autonomi som deras tjänst föreskriver. De skall arbeta för att lärarna skall få bra arbetsvillkor. Men de skall inte lägga sig i lärarnas uppdrag som de utför i klassrummet. Och absolut inte om ordning och reda, samt arbetsro.

        Jag reagerar även över när lärarfack går ut och talar med Björklunds retorik att vi måste få duktiga lärare. Det är inte deras sak att ikläda sig en politikers eller arbetsgivares kostym. De skall stå på lärarnas sida, inte sätta sig till doms över dom!

        Sen brukar inte politiker utnämna representanter som de inte tror kommer att utreda i en riktning som passar deras ideologi. Och även om det inte är så i det här fallet, räcker misstanken för att en facklig företrädare inte skall vara utredare.

        Min roll som verksam inom lärarutbildningen är att få lärarna att erhålla kunskap så att de kan genomföra uppdraget. Det är inte min sak att visa över huvudet på dem, hur de skall få arbetsro. Det är något lärarna tillsammans med elever och skolans personal, skall sköta själva. Om lärarna behöver hjälp med den delen, går de väl inte till facket, utan till specialutbildad personal. Eller?

        Vi måste någon gång inse att lärarna är kapabla att göra det. De lärare som jag har träffat och lett kurser för i snart femton år har mycket mer på fötterna än vad jag har. Jag skulle inte klara en vecka ute på skolorna utan att gå på knäna. Och det troliga är att utredarna och politikerna inte skulle klara ens det.

        Det är så lätt att utanför tycka till om hur det skall vara. En helt annan sak är när man står där och skall göra det. Tyvärr är det alltför få som har ansvaret som verkar ta med det i beräkningen.


      • Monika: Jag är en av dem som står där och gör det varje dag. Jag förstår inte ditt resonemang. Om ”lärarna är kapabla att göra det”, samtidigt som PISA visar att lärarna inte lyckas så bra med detta, så måste ju något vara fel, och i så fall inte lärarnas förmåga att göra det utan deras möjligheter och de förutsättningar vi får av andra.
        Som jag uppfattat utredningen så är det denna situation som ska utredas.
        Vad ska man annars göra? Jag tror inte på att bara säga att lärarna är kapabla Vad hjälper det? Hinder för autonomin måste undanröjas. Professionen stärkas etc.
        Att facket (där Metta inte längre är ordförande) inte ska lägga sig i lärares uppdrag, arbetsro etc. tycker jag är en obegriplig ståndpunkt. Det handlar ju om arbetsmiljö. Vad ska vi med en fackförening till om den inte verkar för en god arbetsmiljö och goda förutsättningar att göra ett bra jobb, utan lägger det på den enskilda läraren att lösa? Jag har klarat mig i över 30 år. Visserligen gått på knäna ibland men utan att ge upp. Däremot har jag sett kollegor gå i väggen, och det smärtar mig särskilt att ”utbrändhet” och uppgivenhet bland kollegor verkar öka och gå neråt i åldrarna. Kan du lita på att jag vet vad jag talar om?
        Sedan kan jag hålla med om att det kan vara problematiskt att en fackordförande träder in i en ny roll, men jag har förtroende för att Metta Fjelkner klarar detta.


      • Om ”lärarna är kapabla att göra det”, samtidigt som PISA visar att lärarna inte lyckas så bra med detta, så måste ju något vara fel, och i så fall inte lärarnas förmåga att göra det utan deras möjligheter och de förutsättningar vi får av andra.

        Säger vi inte samma sak egentligen? Kanske skulle resultaten vara bättre om deras möjligheter och förutsättningar var på annat sätt. Om man verkligen litade på att lärarna klarar av sitt yrke utan hjälp från andra (oombedd hjälp).

        Sen tycker jag väl inte att PISA är en bra mätare på lärarnas kompetens. Men vi är väl ganska överens här!

        Vad är det som behöver redas ut, om det är den situationen som gäller? Det är väl bara att undanröja hindren? Låta lärare få vara lärare och få ta det ansvar de har.

        Vet inte hur jag skall förklara på annat sätt, än jag gjort, att fackets uppdrag inte är att sköta lärarens arbete, utan att tillvarata deras intressen. Detta att låta dem sköta sitt arbete är ett av deras intressen.

        Jag skulle gå i taket om någon på SULF skulle bli utredare för något som inte fungerar inom mitt område, t.ex. om studenterna inte skulle få studiero. Och att Björklund skulle ha utsett den personen.

        Om studenterna inte skulle få arbetsro, skulle jag gå till mina chefer, tala med mina kollegor och se vad vi kan göra. Om det sen skulle bero på tjänstefördelning mm. som inte går att förändra genom samarbete med ledningen, ja då skulle jag gå till facket. Men, då är det utifrån mitt ansvar, som jag har.

        Nu verkar det som om man inte tror att lärarna är kapabla till att själva se till att få en ändring till stånd. Man går helt enkelt fel väg. Regeringen utser en f.d. facklig ledare, för att utreda – vad behöver utredas??

        Sedan kan jag hålla med om att det kan vara problematiskt att en fackordförande träder in i en ny roll, men jag har förtroende för att Metta Fjelkner klarar detta.

        Det tror jag säkert, men klarar lärarna detta?
        Sen är det väl inte lärarna som skall ha förtroende för Metta Fjelkner utan hon som skall ha förtroende för lärarna. Och det är väl det jag vill komma fram till.

        Det här har blivit en ond cirkel! Ju mindre förtroende, desto sämre blir det och ju mindre förtroende … desto sämre … osv.


      • Lärarna behöver ta, inte vänta på att tillbaka makten!


      • Monika: Det är svårt att sätta fingret på vad vi kanske är oense om. Det handlar nog om att hela frågan om svensk skola blivit en sådan ”soppa”. Min åsikt är att soppan skapats av ”klåpare” som bestämt en massa saker överhuvudet på lärarkåren. Bristande tillit är ett monumentalt bekymmer. Tror vi kan vara ganska överens så långt?

        ”Vad är det som behöver redas ut, om det är den situationen som gäller? Det är väl bara att undanröja hindren? Låta lärare få vara lärare och få ta det ansvar de har.”

        Att ”undanröja hindren” skrev jag ju om i det första inlägget. Men hur? Vi lärare kan inte göra det själva. Vi kan inte ändra styrdokument, budgetar, beslut tagna av lokala politiska nämnder eller förvaltningar. Vi kan inte själva, vare sig enskilt eller lokalt skapa en likvärdig skola, motverka segregeringen. Etc. etc.
        Vi kan bara skapa ”arbetsro” om vi får bättre förutsättningar för vårt arbete.
        Kanske är det där våra uppfattningar går isär. Är det så att du anser att vi lärare kan skapa detta utan att något av det som klåparna bestämt ändras?
        Det tror inte jag. (Skrev nästan ”vet jag” där)
        Det låter fint med makten ”nerifrån och upp”, men att strunta i tokigheter som klåpare bestämt innebär anarki – vi lärare är ju faktiskt anställda.


      • PS. Jag vet att Metta Fjekner har förtroende för lärarna.


      • Helt kort – jo, men lärare har mer handlingsutrymme inom sin tjänst än vad de under de senaste sju åren kanske uppfattat. Läroplanen ger dem detta handlingsutrymme och har gjort sen Lpo94 infördes.

        Mer om det senare kanske – måste iväg!


      • Ökat utrymme i och med ny Lpl. Jo, det är ju en av de saker som ska utredas, dvs om lärarna använder/känner till det ökade utrymmet.


  6. Jag är mycket intresserad av den pedagogiska forskningen, och tycker det är skönt att de finns de i skolvärlden som inte enbart talar om Hattie i sammanhanget. De tre punkterna som du förmedlar av Mats Trondman – kommer de från någon publicerad undersökning eller är det en slutsats du själv / någon annan har dragit vid genomläsning av honom?

    Hörde för övrigt idag i radioprogrammet Tankar för dagen om förtroendets (mellan lärare – elev) betydelse för inlärning. Där refererades till en avhandling av forskaren Annika Lilja vars resultat går i samma riktning som du anger i inlägget.

    Hälsningar
    Nikodemus Karlsson


    • Nikodemus,

      Jag refererar till vad Trondman sagt själv.


  7. Kan inte låta bli att njuta av debatten här. Den torde utgöra en stark motsägelse till dem som försöker misstänkliggöra de som yttrar sig här som ”klubben för inbördes beundran” och liknande. Inte för att den bilden behöver motbevisas då den inte har något med verkligheten att göra, utan enbart dyker upp när sakargumenten tryter.

    En mustig debatt men välvillig såvitt jag kan se. Härligt!

    Hoppas verkligen att du har fel om framtiden Lena men tusan vet. Motståndet är enormt starkt och vad skall statsmakten göra till slut?

    Då får vi en situation likt mellankrigstidens Tyskland: folk blev så trötta på de olika kommunisterna ochvhur deras försök att ta över makten att de sökte sig till det auktoritära Nazistpartiet.

    Skolsverige vilseleds av ett Pedagogiskt Ideologiskt Etablissemang och statsmakten tvingas till allt fler kontroller och allt fler lappningar av hål i en båt som sjunker. Hur länge dröjer det innan de folkvalda/statsmakten tvingas ta till de åtgärder Lena beskriver?

    Hur många, förutom de vilka är titelsjuka kommer att vilja bli rektorer? Hur många kommer att vilja vara de där regelstyrda och ytterst nogsamt kontrollerade lärarna?

    Detta istället för att lärarna, med erforderligt stöd av varandra och ledning, fått en chans att med elevexempel konkretisera kunskapskraven.

    Lika lite som dåtidens Kommunister förstod vilken fruktansvärd och oönskad framtid de beredde vägen för, lika lite verkar de som nu säljer Luftslott inse de troliga effekterna av deras dåd. För ingen tror väl att en regering oavsett parti eller block, kan fatta beslut i linje med alla vackra, totalt substanslösa blomord?

    Det skall bli intressant att se vad som blir utfallet av utredningen och om det är ett exempel på ”Wag the dog”. Vad man än tycker om skolministern men dum kan ingen kalla honom.

    Djäkla Lena, varför skulle du beskriva den där framtiden för? Den är alldeles för trolig och något jag (tydligen) försökt blunda för. Önskar jag kunde vifta bort den som en svartmålning men då skulle jag ljuga för mig själv.

    Måtte motståndet mot PIE bli tillräckligt starkt i tid…men tiden går…


    • Det riktigt intressanta är att mina faktainlägg alltid blir bemötta med personpåhopp. Så jag ska för en gång skull besvara dem på samma sätt. Ni stackars lurade, okritisk inställsamma okunniga debattörer: fakta är att banan är krattad och läraryrket i traditionell mening bortförhandlat. I och med Lgr 11 klargörs rektors ansvar och befogenheter. Lärarlegitimationen som ursprungligen hade ett innehåll förhandlade facket bort. Både kompetenskraven och befogenheterna är i stort sett borta. Det finns inget avtal i dag som reglerar en lärares arbetsinnehåll eller undervisningstid vilket gör att den enskilde läraren kan få en undervisningstid på 35hi veckan.
      Själv är jag numera varken bitter eller blåst eftersom jag hoppas kunna byta bransch.


      • Lena.
        Syftar du på bl.a. mig ovan anser jag varken att jag hoppat på dig som person eller ha jiddrat med fakta. Sjuksköterskor och deras fackliga organisations kamp brukar vi lärare gärna jämföra oss med och där talar fakta ditt tydliga språk: sjuksköterskors och bma:ares (ung. sjuksköterskor på lab- och analys-sidan) löneutveckling senaste decennium är tom sämre till än lärares. Hybriden 1e-lärare är dessutom ett riktat sätt för staten att komma runt kompensationskrav från andra grupper genom att modellera en ”karriärväg” för oss som trivs bäst på golvet. Modellen kan minsann diskuteras och det hade kanske kunnat göras annorlunda men vad vi ser i praktik, igen, är hur Kommunerna obstruerar det statliga direktivet och ger förändringen sämsta möjliga reklam och förutsättningar. Nämligen.

        Vad LR under Metta Fjelkners ordförandetid faktiskt lyckats med är att föra upp skol- och lärarfrågor på agendan och därtill börjat lyckas med att förändra attityden till lärare från gnälliga goddagspiltar till en hårt arbetande och rätt otacksamt bemött yrkesgrupp. Utan det arbetet skulle inte skoldebatten nu föras som den gör. Jag är optimist och skulle gärna se en ”usk” i någon form. Det var trist att det andra lärarförbundet sålde ut bland annat det för kaffepengar. Lärarnas Riksförbund kämpade emot. Samtidigt ska vi ha klart att Usken som sådan ligger decennier tillbaka.

        Jag hör för övrigt till dem som 1990 bytte fackförbund till LR. Men igen. Debatten om hur olika fack tillvaratar sina medlemmars bästa hör hemma i en annan tråd än denna. DET är vad jag skrev i mitt inlägg till dig.


      • Hej Lena!
        Det är helt enkelt så att det du skrivit innehåller en mängd faktafel. Hur ska jag påtala detta utan att bli anklagad för personliga påhopp, det är frågan. Dina inlägg är inte ”faktainlägg”, tvärtom. Faktafel. Därför bildar de påhopp på Metta Fjelkner och LR. Varför påhopp? Jo, just för att de innehåller grova faktafel. Om och om igen!


      • Britt pröva att bemöta ”mängden faktafel” så får du se vem det är som har rätt.


  8. Johan, Jag håller fullständigt med dig om att det känns en smula naivt att tro att en sådan relativt begränsad utredning ska kunna ge de stora svaren. Jag vänder mig dock lite emot att lägga hela tilliten till en bättre skola på lärarnas förmåga. Jag tror att de kursplaner och regelverk som lärarna arbetar med och under måste vara sådana att även medelmåttiga lärare kan klara sin uppgift. Lärarna är en av de största yrkesgrupperna i landet därför kan vi inte ha ett regelverk som kräver en alltför begränsad elit.


    • Problemet är att lärarna har slutat undervisa. Varför har de slutat undervisa? Svar: Därför att de nationella proven är alldeles för flummiga och mäter just en form av anpassningsförmåga med litet av allt istället för mycket av det centrala. Man pratar om djupkunskaper men mäter språklig ytlighet. Skolan har blivit ett twittrande där det gäller att få följare via antydningar om ett engagemang. Det ska sättas 6-gradiga betyg på ett ämnesmässigt magert innehåll. Det som mäts är språklig anpassningsförmåga i stället för språkligt handlande där ett engagemang och diskussionslystnad just mot en totalt utslätad medelklass som representeras av lärare, journalister, fackliga organisationer, politiker som söker tröst i varandra i sin blekhet. Man inför legitimation men återlämnar inte förtroendet att lärarna själva får formulera frågorna. Man inför 1:a lärare och lektorer. Hur f-n ska läraren kunna återta ledartröjan? Det stinker misstroende och att man inte alls tror på det man säger. Nu tillsätts då LR:s fd och allt blir fd. Per Thullberg är fd. Björklund är en fd och nu kommer Löfven som är fd och har med sig Baylan som är fd, fd. Det är klart att Lena har sina poänger. Hon går på ”känsla” och symboliserar att orden håller på att ta slut i den rundgång som just PIE vill ha.

      Björklund kunde inte ens få ungarna att lära sig multiplikationstabellen. Det går inte att skrika var tysta och sedan säga fortsätt med det ni höll på med – vad det nu är – det blir säkert bra. Jobba hårdare, tänk mer. I vad? Om vad?


      • Och så kom det då svart på vitt att Britt inte hade några fakta att komma med.
        Här Britt; du får några av mig. Avtal 2000 avtalade bort usken. Metta var ordförande.
        Individuell lönesättning infördes med påföljden att ingen lärare i ngn avtalsrörelse är garanterad en löneökning eftersom lönerna läggs i en pott och fördelas av rektor eftersom LR:s förhandlare tiger och samtycker. Lärarlegitimationen ställde från början krav på utbildning och gav befogenheten att sätta betyg. Metta förhandlade bort både utbildningskrav och befogenheti och med att rektor kan sätta betyg. Det är också under Mettas tid och nu Bosses som läraryrket har nått botten både statusmässigt sett och lönemässigt. Elevernas resultat sjunker som en sten i internationella tester. 173 elever kom in på lärarprogrammet förra året med absolut lägsta poäng på högskoleprovet 0.1. Kryssar man i alla C-alternativ får man 0.4p,
        Men Britt är nöjd..,.


      • Svar till Lena N. ”Svart på vitt”? Avtal 2000 undertecknades 1996 av Tomas Johansson ordf. i LR. När Metta Fjelkner tillträdde 2000 var Usken redan borta. Tomas J kastades ut. Det var ett av dina fakta fel. Googla!
        Sedan är det ju också så att Metta F eller LR inte har förhandlat öht om någon förändring av legitimationen. Det faller på sin orimlighet. Man förhandlar inte politiska beslut med fackföreningar. Läs på först, skriv sedan!


      • PS till Lena! Kan upplysa om att jag definitivt inte är nöjd. Det har jag aldrig påstått. Ytterligare ett av dina ”fakta” totalt gripna ur luften.


      • Håller med dig om f.d men när det gäller facket är det fakta jag baserar mina inlägg på.


  9. Johan: Eftersom du nu på Facebook medgett att du inte läst direktiven för utredningen utan ”laddat bössan” p.g.a. av vad som stått i några tidningar, så tycker jag det vore snyggt om du gick till källan och efter att ha läst ev. nyanserade det du skrivit. Om läsningen får dig att ändra uppfattning, vill säga.


    • Britt,
      Nej – problematiken kvarstår, eller rättare sagt farhågorna. Fredrik har lugnat mig på den punkten, så jag får väl sitta ner i båten och se vad som händer. Personligen har jag stort förtroende för Metta.

      Jag vill påminna dig och alla andra läsare att detta är en blogg, det vill säga en digital dagbok, inte en vetenskaplig avhandling.


  10. Ledsen Britt men du slutade googla för tidigt. År 1996 blev Metta regional ombudsman vilket innebar att hon bla påverkade beslutet som kom att heta Avtal 2000. I maj 2000 valdes hon till ordförande efter att TJ kastats ut. Det nya avtalet som skulle skrivas på då ansåg 83% av medlemmarna var helt förkastligt eftersom det ansågs riktigt dåligt. Strax före jullovet skrev hon på detta avtal som många ansåg vara sämre än Avtal 2000.
    Det viktiga jag försöker säga är att vi lärare i dag inte längre har något att förhandla med förutom loven vilka troligtvis ryker i nästa avtal eftersom vi då ska vara glada över att staten har bytt styrsystem och styr skolan genom regel och ekonomistyrning.
    För mig är läraren den personen som valt att vara i skolan genom att gå en lång olönsam utbildning. Vi är börda mer än löjeväckande meningslösa kampanjer. Det allra klaraste sambandet som Pisa visar är det mellan elevers resultat och lärares lön och status. LF har påtalat det men LR är tyst. Om inte ens facket står upp för de egna medlemmarna hur ska då andra i samhället kunna tycka att vi är viktiga?


    • Lena: Jag behöver inte googla för jag vet eftersom jag var med. En regional ombudsman i LR får inte påverka beslut som tas av LR:s förtroendevalda församling. Ombudsmän har ingen rösträtt och yttrar sig aldrig i beslutande församlingar. Du har fel igen. Det du skriver om medlemsomröstningen är också fel. Den var innan Metta tillträtt och gällde ett förslag till avtal som avvisades.


      • Men Britt, enligt Lena var 83% av medlemmarna emot förslaget. Denna siffra måste ju komma någonstans ifrån – det borde väl inte varit en siffra som Lena grep ur tomma luften. Med en så pass hög siffra av de medlemmar man ska företräda, som var emot ett förslag, är det inte mer eller mindre förräderi att ta ett sådant beslut då?


      • Siffran är riktig. Det som är fel är att omröstningen var emot Metta. Den var emot Tomas Johansson och det förslag som Kommunförbundet lagt fram. Metta kunde väljas för att hon inte var inblandad i det som omröstningen handlade om. Sedan är frågan om detta är viktigt 2014, men det irriterar iag alltid när ”fakta” r gripna ur luften och missvisande.


      • OK då förstår jag.


      • Nej, men en regional ombudsman väljer den innersta kretsen. Det som kom att heta Avtal 2000 kritiserades hårt eftersom usken avtalades bort. Det avtal som kom efter och som Metta skrev under innan jullovet ansågs ännu sämre. Först avvisades avtalet sen i omarbetad form och med ett sämre innehåll för oss skrevs det under av henne.Fakta är att man pratar om att hon varit en duktig lobbyist. För vem? Och vem har det gagnat? Oss? Fakta är att under hennes tid som ordförande har läraryrket sjunkit som en sten statusmässigt och lönemässigt. LR har varit remissinstans till de hårt kritiserade lärarutbildningarna. . Sen, det här med att ombud inte har ngn talan eller påverkansmöjöighet enligt dig stärker bara min uppfattning om just LR som toppstyrt och odemokratiskt. På vägen utför har Metta stått vid rodret och haft mycket bra betalt för sin insats. För vem?


      • Hej Lena!
        Du får tro och tycka vad du vill. Du verkar bitter, troligen med rätta, men du hoppar på helt fel person. Tro det eller ej. När det gäller ”fakta” orkar jag inte rätta dig längre . .. . . verkar inte meningsfullt.
        Over and out.


      • Ytterligare ett tillägg till debatten i debatten.
        Det gäller att ha klart för sig att den största organisationen är den som slutligen sluter avtalen. Det fackliga samverkansrådet är alltså rent formellt viktigare för Lärarnas Riksförbund, eftersom vi är det mindre av lärarförbunden, än det är för LF. Detsamma gäller alla områden med flera fackliga organisationer tex är hamnarbetarförbundet det mindre inom det området och teaterförbundet inom sin sfär. I sin tur innebär det att det mindre förbundet kan bli överkört, som Lärarnas Riksförbund vid kommunaliseringen. Vi kan ha skilda åsikter hur LR klarat sig efter det men Då var det bara att gilla läget, bita ihop och arbeta vidare.
        LR ska naturligtvis sträva efter att bli störst på vårt område. Tilläggas bör att för LF finns inget självändamål med ett starkare statlig anknytning eftersom majoriteten av dess medlemmar, förskollärarna, alltid varit helt knutna till kommunen.


  11. Hej igen Johan!

    Du ställer flera intressanta frågor. Som lärarutbildare vill jag helst inte uttala något ont ord om Jan Björklund eftersom du vill kontrollera att vi inte gör det.

    Men i kvällens inslag i Aktuellt häpnar jag. Hur är detta möjligt, att en minister säger saker som att ”Lärarförbundet har hela tiden varit emot betyg” – Nyhetsuppläsaren fick senare i sändningen tillrättavisa Björklunds uttalande, att det inte stämde. Lärarförbundet har inte varit emot betyg i sig.

    Jan Börklund använde ordet flum ett antal gånger i detta Aktuelltinslag. T.ex. att det gamla betygsystemet med IG, G, VG och MVG var flummigt. Det nuvarande är bra. Och åter hänvisade Jan Björklund till Anna Sjögrens studie och hävdar betygens välsignelse för arbetarpojkarna. Men Sjögrens studie utgick från det relativa betygsystemet, i kommuner som hade respektive inte hade något betyg i årskurs 3-6 under 1970-talet. Och läser man Sjögrens studie så drar hon inte så stora växlar som Jan Björklund gör på det utslag hon fick i sina mätningar.

    Samtidigt är det inte lätt att vara utbildningsminsiter. Förrförra veckan fick Jan Björklund frågor från en journalist om att Uppsala universitet och Lunds Universitet hade tappat i världsranking. Varken reportern eller Jan Björklund tycktes ha en aning om hur denna ranking gick till. Just den ranking som presenterades utgick från frågan: Vilka universitet anser du har högst anseende i världen?
    I år tyckte de tillfrågade professorerna att dessa universitet hade högst anseende. Ungefär som en melodifestival där medborgare får rösta på vilken låt de anser är bäst i år.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 326 andra följare