h1

Johan: Nu reagerar BUP-chefen

28 februari 2014

Först av allt vill jag välkomna alla nya debattörer till min blogg. En del har tillskrivit mig att jag vill dra tillbaka skolan till 50-talet och att jag är teknikfientlig, alltså att jag är emot IKT. Klassiska tillskrivningar, som jag faktiskt inte tar åt mig av, men som säger en del om dem som påstår detta om mig. Jag vet vad jag är och vad jag står för. Detta redovisar jag tydligt. Alla ni nytillkomna läsare, som kanske inte var med i höstens buller och bång kan få möjlighet att sätta kaffet i vrångstrupen genom att läsa min bloggserie ”En skola åt helvete”. Om du dessutom vill veta hur det Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) hänger i hop med varandra kan du läsa en bloggserie jag skrev för några år sedan som heter ”Pedagogiskt nätverk”. Välkomna!

Nu till dagens blogginläggs verkliga innehåll. Jag har under hela mitt liv i skolan förfärats över hur skolan näst intill slentrianmässigt diagnosticerat elever som inte passat in i ramen för hur en svensk elev ”ska vara” eller upplevs vara. Istället för att leta problem eller fel på skolan som organisation eller den enskilde läraren som inte kan möta dessa elever, hittar man fel på eleverna. Kan det vara……..Adhd……..eller har han dyslexi? Nu vill jag verkligen poängtera att jag aldrig påstått att dessa neurologiska handikapp inte finns, men den massdiagnosticering som sker är en skrämmande utveckling. Nu har verksamhetschefen på BUP reagerat då diagnoserna när det gäller Adhd har ökat med 700%. Se inslaget på Svt-play: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/tvarsnytt/verksamhetschef-slar-larm-efter-adhd-explosion-inte-bups-jobb-att-medicinera-mot-en-dalig-skola

Läs gärna tidigare inlägg i denna debatt som jag skrivit om omognad eller adhd, eller biologiska defekter, eller diagnoser – vad är egentligen förklaringen, eller fel på system eller på individ.

Jag kan inte avhålla mig från att kommentera att professor Tomas Kroksmark har blivit fälld för oredlighet när det gäller forskning. Jag blev ju ganska hårt attackrad av Kroksmark och han gillade inte att jag hade påstått att han var oärlig – vilket jag i och för sig inte hade gjort. Tydligen var det på detta sätt, alltså att han hade fuskat. Intressant att allt med Didaktisk tidskrift är borttaget. Läs Svenska Dagbladets ledare om detta. Läs även mitt blogginlägg om Martin Hugo (där Kroksmark var handledare) och mitt blogginlägg där jag frågar vad forskning är.

Klart att skolan ska bygga på vetenskaplig grund och bepröva erfarenhet, men då får man baske mig hålla sig till spelreglerna.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

About these ads

24 kommentarer

  1. Exakt, medicinering mot omognad och barndom är sjukt. Att dagligen trycka i ett litet barn narkotikaklassade preparat säger mer om samhället än om barnet.

    puffar igen för Gordon Neufeld, ”Varför lyssnar inte Kalle?” Det är några timmars föreläsning, men väl investerad tid.

    http://www.ur.se/Produkter/173882-UR-Samtiden-Varfor-lyssnar-inte-Kalle-Del-1-sa-fungerar-uppmarksamhet

    För övrigt anser jag att läraryrket är bäst!
    /Pär


  2. Den som vill ha hela bakgrunden till Kroksmarksaffären kan med fördel läsa Jonas Linderoths blogg med början oktober 2012 och framåt.

    http://spelvetenskap.blogspot.se/?m=1


    • Tack för tipset Karin! Kanske ska lägga ut den som permanent länk?


      • Fast det skulle vara rätt kul att läsa ett blogginlägg från dig om hela Kroksmarksfarsen från början till slut – i din vanliga blodtryckshöjande, engagerade men också pedagogiska stil som så många av oss lärt sig gilla! Vad sägs om själva grundid’en, att han publicerar sig i sin egen tidskrift och granskar sig själv, de olika versionerna, lögnen att artikeln är granskad m.m? Och vad sägs om att det blivit så relativt tyst om detta och att högskolan i Jkpg inte gett några sanktioner?


      • Karin,
        Tack för den tanken – jag och Peter har redan talat om det. Jag har ju några mail sparade som jag fått från honom också.


      • Det är klart att det inte handlar om Kroksmark varför det blivit så tyst. Bourdieu hänvisar till ”invigningscykeln” där A refererar till B och C, där C refererar till A och D som refererar till A, B och C. Om nu faktagranskarna är A och B blir showen komplett. Det glömde Kroksmark. Han gjorde också missen att gå in i en annan cirkel som säkerligen har samma problematik.

        Vi kanske ska se Kroksmark som en ”whistleblower”? Det är bra med litet ”slarvighet” då det visar sprickan i kristallen och faktiskt kanske det, hur än konstigt det kan låta, är Kroksmark som har ett genuint engagemang.


  3. Tack för din skärpa och för att du orkar Johan! Du bidrar med väldigt värdefull information i min skolvärld. Den är nämligen starkt influerad av PIE men greppet börjar lossna lite så jag skönjer en liten ljusning. :-)


    • Hej Lensah,
      Tack för dina uppmuntrande ord. Du är inte ensam om att vara starkt influerad av PIE, alla i skolvärlden är det – även jag. Men det behövs lite ifrågasättande och som du märker på bloggen är vi några stycken som inte köper det PIE står för.


  4. Tack för att du orkar hålla dig uppdaterad Johan och för att du ger oss andra del av din klokskap! Jag har stor nytta av att läsa din blogg. Den är ett gott komplement till min egen kunskap!

    Gällande skrik efter diagnoser i tid och otid så ska sådana inte sättas förrän det är säkerställt att ett barn/en ungdom verkligen har ett funktionshinder. Det finns så många andra faktorer som spelar in än bara ett formulär att fylla i på BUP. Kanske är dags att de som sitter och gör alla utredningar går ut i verkligheten och kollar hur barnet/ungdomen fungerar allmänt istället för att boka in 2-3 besök på en mottagning.
    De flesta ungar, både små och stora tonåringar, fungerar dessutom oftast väldigt väl med ordning och reda samt en god portion humor och kärlek! Det gör i alla fall mina juveler i skolan.

    Fortsätt kampen Johan! :-)


    • Hej igen,
      Det handlar om pengar – för varje utredning som Prima barn eller BUP gör får de betalt. Statens Beredning för medicinsk utvärdering har sågat de utvärderingsinstrument som används, men det verka inte spela någon roll. Utredningarna öka i alla fall.

      Jag menar ju att det faktiskt kan vara så att hemförhållanden spelar roll. Jag menar att det faktiskt är så att en stor pedagogisk kartläggning ska göras på skolan, där pedagogik testas ett bra tag, innan skolan remitterar till utredning.


      • Jag håller fullständigt med dig Johan. Man fokuserar alldelels för mycket på barnen istället för på omkringliggande faktorer. Även pedagoger måste kunna granskas och utvärderas – så även hemförhållanden för allt spelar ju roll i helheten kring barnet.

        Jag har en kille i skolan, självklart med en diagnos, som oftast inte funkar. Han är störig, gör ljud, knycker andras saker, suddar ut det lärarna skrivit på tavlan mm. Hos mig är han oftast en liten ängel. När jag frågar honom varför det är sån skillnad säger han att det är för att jag håller ordning och då orkar han koncentrera sig och fokusera. Då undrar jag vad som är orsak och verkan.
        Det är viktigt att vi inte slutar slå hål på etabliserade föreställningar, vad de än gäller. Skolutveckling ska vara sådan utveckling som för eleverna framåt – inte sådan verksamhet som skapar karriärstjänster!


      • Jag har många gånger ställt mig dessa frågor. Hur kan det komma sig att adhd plötsligt inte finns i mitt klassrum, medan den är högst påtaglig när samma elev går till ett annat klassrum. Hur kommer det sig att en elev med diagnosen adhd kan sitta och skriva prov i en timme i mitt klassrum? Miljö?


      • Helt klart har det med miljön att göra Johan. Vi vet det både du och jag, och många andra med oss, men lyfter man det i pedagogiska diskussioner och andra sammanhang så blir det samma ramaskri som nu när Björklund gick ut med ”ordning och reda”. Om det sätt både du och jag agerar på i klassrummet skapar studiero så att ”adhd-n i stort sett försvinner” så innebär ju detta att de lärare som klarar av detta besitter en ”annan sorts kompetens” än de som inte lyckas. Då blir genast reflektionen: Kan denna kompetens läras ut och läras in eller är den ”medfödd”?


  5. Det värsta jag vet är när saker utger sig för att vara vetenskap men inte är det. Så när Kroksmark och kompani ryar om att Kant är anti en massa handlar det alltså om att flytta fokus från vilka Loosers de själva är. Håhå jaja.

    På ungefär samma sätt som när läkare påstår att alla naturmediciner, rakt av, är bluff (det är den kristna bibeln som har problem med naturmedicin, inte biologin…).

    Har för övrigt börjat titta kritiskt på mina gamla läroböcker (de från lärarhögskolan) sedan jag börjat följa Kant…


  6. Bra inlägg Johan! Jag har dessutom talat med psykologer som påstår att datorer och mobiler i skolan bidrar till överstimulans av sinnena så de arbetssätt 1-1 möjliggör bidrar till att många elever, särskilt de svaga, sitter med tio-tjugo sidor öppna samtidigt och zappar emellan istället för att göra det som de lämpligen borde göra i skolan.Dessutom säger forskning att minnesspåren i hjärnan inte blir lika djupa genom datorarbete. Öga, hand, hjärna verkar stärka inlärning och minne mycket mer. Men säger man det idag får man höra att man säkert var emot tåg och räls-byggnaden på sin tid. Jag pratade med några kommunalråd och med Skolinspektionens Begler om detta förra året. De förstod inte sammanhanget med att allt fler elever blev diagnostiserade trots att de inte skulle uppnå de gränser för diagnos för tio år sedan. Jag fick mycket svalt mottagande. Sådant förstår de inte


    • Hej Evita,

      Tack för ditt inlägg. Det är intressanta aspekter du kommer med, som jag inte kan någonting om och som jag därför inte kan kommentera. Däremot tycker jag mig se en överstimulans som gör att många elever har svårt att slita sig från mobilen ifall det skulle hända något i deras liv. Jag tror att Pär har en del att komma med när det gäller detta.


    • En mycket riktig slutledning Hvita! :-)
      Tyvärr mottas den eventuella kritik vi framför angående mobil- och dataspelandets omedelbara gratifikation och dess följder för inlärning mycket svalt om inte ifrågasättande. Uppgiften med att skapa inlärningsmönster som varar och genererar kunskap är ju tyvärr mycket mer komplexa än så men det är bara att kämpa vidare!


      • Ja, jag förstår helt enkelt inte att föräldrar bara har kapitulerat inför dataspel. När man talar med andra föräldrar om detta så bara suckar de och säger: ”men alla andra håller ju också på med spel ”, och får det att låta som om dataspel är livets nödtorft för barn. Jag kontrar ofta, när det är läge, med att mina ungar inte spelar. Vi har aktivt valt att inte ge dem tv- och dataspel och de är hur normala som helst. De är väldigt kreativa och läser, pysslar , ritar och LEKER för fullt, inga änglar men beter sig bra mot andra ( har inte hört något annat i alla fall ;-) ). De har aldrig uttryckt någon önskan efter spel. Men säger jag detta, då blir jag betraktad som en alien av andra föräldrar….

        Klart man blir fundersam när barn diagnosticeras så mycket- det kan bara inte stämma. Det förefaller många gånger vara en genväg för att slippa ta större ansvar. Men med detta vill jag också säga att jag tror att det finns barn med riktiga diagnoser, och att dessa kan fungera utmärkt med engagerade föräldrar (!!!!) och bra skola. Min erfarenhet ( när man besökt barnens klasser) har varit att sådana föräldrar finns, deras barn beter sig helt OK i skolan. Men jag har också erfarenhet av diagnosticerade barn som har slappa föräldrar- de ungarna är förfärliga att ha i klassrummen och i skolmiljön. Mycket sorgligt.


  7. Haken i all diagnosticering som sker är att den grundar sig på enskilda personers bedömning genom samtal och iakttagelser. Underlaget för bedömning är inte heller enhetligt. För en del är en diagnos ett röttighetsverktyg där både lärare och föräldrar curlar elever in absurdum. Jag har mött lärare som tycker att elever mef diagnosen dyslexi ska slippa läsa. Alltid. De ska inte heller behöva göra något som är svårt eller jobbigt. Med andra ord så utbildar vi igen analfabeter i Sverige. ADHD är en annan ofta förekommande diagnos som i många skolor ger elever med den diagnosticeringen rött att bete sig illa eftersom de inte kan ”kontrollera sina impulser.” Och det är här du har rätt. Klart att elever med ADHD fungerar i ett klassrum där det finns tydliga regler för hur man beter sig och någon som ser till att reglerna följs. Jag tror att vi har byggt in en sanslös tolerans för dessa ekevers beteende i skolan med motivering att de saknar impulskontroll. Klart de kan och kan de inte det måste de få hjälp att lära sig att göra detta om de överhuvudtaget skall kunna fungera ihop med andra människor. I sin tur kräver det tydliga lörare som vågar ta konflikter med både elever,föräldrar, loch ibland andra lärare och skolledning. De här eleverna reagerar också på en omöjlig självstudieordagogik genom att beteendet förvärras eftersom strukturlösheten ökar ångestnivån liksom den individuella känslan av misslyckande. De behöver katederundervisning och lugn och ro. Med ”ny pedagogik” vill vi inte gedem detta. I stället väljer vi att medicinera bort problemet. Lugnast så. Mindre konfliktfyllt..,


    • Alldeles riktigt Lena. Det handlar om att vid diagnostisering försöka läsa av ett (större) antal parametrar som därefter ges en sammanfattande bedömning. Grov uttryck kan det sägas att ett visst antal bekräftade symptom ger tex diagnosen ADHD, något färre ger ADD. Så sinnes även de som talar om skuggsyndrom vilket på sätt och vis är det bästa så tillvida att skuggsyndromet speglar tex ADHD men utan att egentligen vara det fullt ut. Det fina i kråksången – och jag är ni inte ironisk – är att då tillåts individen tro att det är möjligt att hantera; vilket det (också!) alltsomoftast naturligtvis är. Och det är inte längre möjligt för vuxenvärlden att intala barnet att det tex ”saknar impulskontroll”.

      Däremot ska man inte helt blockera sig för användning av mediciner. Dels är det skillnad på bruk och missbruk, oftast handlar det ju om mängd och frekvens. Dels är det ju så att det som för de flesta fungerar uppiggande för en del verkar dämpande – som tex låga doser centralstimulantia. Det bör också påpekas att psykofarmaka (som är en annan sak) många gånger behövs vid en akut psykos för att ge en grund för vidare terapi. Jag har personligen träffat (vuxna) människor som är tacksamma för sin tex ADHD-medicin och även de som tackat sin läkare för de elchocker som hjälpt dem tillbaka till ett fungerande och bra liv. Med detta Inte sagt att det finns olika vägar eller att det inte skulle fördrivas läkemedel av alla de slag alldeles för geschwint.

      Vad gäller skolvärlden är det ytterst märkligt att det ens ska behöva diskuteras vikten ro och rutiner. Men notera hur just det, som alltid hamnar som prio ett i alltifrån gemene mans magkänsla till de vidlyftigaste ”metastudier”, sorglöst sorteras bort ur diskussionerna. Kan det helt enkel svar då – det är min tes – att så sker för att isen annars blir bräcklig eftersom det går rakt in i klass- och personalrum och blir individrelaterat. Hur kommer det sig att en del ”äger rummet”? Det borde lyftas för det finns faktiskt strategier.


      • Håller fullständigt med dig Sören Holdar! :-)

        Visst finns det strategier men otroligt mycket hänger på personligheten. Men man kan säkert lära sig det mesta. En förutsättning är dock att man anser att man själv som pedagog äger problemet och inte barnet/ungdomen och där stupar det för de flesta. De tycks tyvärr anse att det är eleven som äger problematiken till 100%. :-(


      • Jag håller med dig i den härvfrågan. Man ska inte kasta ut barnet med badvattnet. Medicinering kan behövas ibland. Rätt diagnos är viktig och det måste bli en enhetlighet i hur diagnosticeringen går till.Sen vet jag av erfarenhet att man genom strukturerad katederundervisning i många fall hjälper barn med ADHD. Samhället kommer inte att ha råd med en privatlärare till varje barn och en diagnos kan aldrig rättfärdiga ett utåtagerande och både för sig själv och andra, farligt beteende. Och där måste vi stå ihop, starka och sluta ursäkta och curla. Det är inte barnens fel att de har dyskexi, ADHD eller är svagbegåvade. Det är vi vuxna som har ansvaret att hjälpa dem bli vuxna med en framtid.


  8. Problemet är väl att vi pratar OM hur något ska ske. Vilka ”inlärningsmönster”, vilka sinnen som ska stimuleras, vilka mål som ska uppfyllas, hjärnhalvor…

    Vuxna pratar OM hur viktigt det är med ”bildning”… Jag har ett axiom som säger att då något poängteras i form av ”viktighet” är då det inte längre är viktigt eller omöjligt att komma åt under nuvarande ”paradigm”. Då pedagoger betonade ”djupkunskap” gällde det andra för Vygotskij är det ingen som läst. Vygotskij är viktig för att han betonar ”språkets” betydelse. Det är viktigt med ”kommunikation”. Det är viktigt att ”tänka”. Det är viktigt att få ”diagnos”. ADHD är frekventare hos pojkar. Varför? De har testosteron. Om vi då diagnosticerar finns just testosteronet som mycket stor bakomliggande orsak. Skulle vi då ta bort testosteronet minskar ADHD. Ett annat sätt är att ge amfetamin som ger ett ”tunnelseende” och fixering. Det ”lugnar” i mindre doser. Det hade varit samma sak att blockera testosteronet men då skulle ”problemet” bli för synligt. I den ”gamla skolan” gav läraren EN metod för att räkna ut 34+27 i HUVUDET. För detta krävs KONCENTRATION och följandet av EN metod för att rikta uppmärksamheten och även då få BEKRÄFTELSE att ”man är som alla andra”. Tydliga färdigheter är KUNSKAP. Det hindrar just de symptom som ”ADHD” är benämningen på. Det är en social konstruktion men givetvis finns det fall där det måste medicineras men det måste vara klara undantag. ADHD har ökat. Det är inte på grund av genmutationer och är väl knappast ett problem i en Afrikansk stam då det snarare är stimulerande att ha någon som ”spelar apa” och det är absolut inget rasitiskt i detta utan ”vi” har vårt urspung därifrån. Om vi nu väljer att se det ”mänskliga” vilket Astrid Lindgren gör med Emil och även då Pippi vänder vi problemet till något positivt. Det är inget ”problem” alls om vi tittar på vår axel och tar bort Luther. Risken är att ”kunskapsskolan” blir ”kunskapsrörelsen” och Hans Bergström. Han hade inte ens ”anhängare” på DN. Han ville inte ha några ”anhängare” annat än de som var antl. PIE är anti-anti och nu växer anti-anti-anti. Alla missar den positiva ”pekpinnen”. Den pekar på 34+27. Varför inte se räkneläran som en ”medicin”. 1962 skulle alla kunna multiplikationstabellen i årskurs 3, dividera med ett tvåsiffrigt tal i årskurs 5. Pojkar hade ”myror i röven” ALLA VUXNA tyckte att det var viktigt att ”kunna räkna”. ”Nyttan”? Det fanns mindre ADHD. Problemet är betygshetsen och de nationella proven. Kanske även PISA:s definition på läsförståelse. Det var 40000 på Strindbegrs begravning. Många hade nog inte läst hans böcker och hade inte fått komma om en ”kunskapskontroll” hade gjorts. Det är klart att pojkar måste ha dispens i ”läsning”. Min uppsats om sommarlovet var på 5 rader. Korrekt nerplitade. Det var en prestation.


  9. Jag har, liksom säkert många här, mött elever som har svårt med ovanstående – elever som håller på med olika spel vid dator och TV – några i många, många timmar och ofta sent in på natten.

    Det är inte förvånande när de haft tillgång till dessa olika spel – utan större restriktioner eller reflektioner vare av sig själv eller från vårdanshavare – att detta haft stor inverkan på skolarbetet och kunskapsmål.
    Lägg därtill att många av eleverna tankar stora mängder av energidrycker med stort socker och koffeininnehåll.samt annan onyttigt som tilltugg.
    Självfallet påverkar även detta hur en individ mår och beter sig när eleven skall arbeta under de rutiner som skolan ger.
    Några här har, eller kanske känner någon som har, ett behov av sin ”kaffefix” under dagen – en del blir kanske rentav stressade, griniga och trötta när inte kaffet finns med efter ett par timmar…

    Skulle man nu titta på de lever som utvecklat ett liknande beroende fast vi energidrycker, coca-cola o.s.v. och inte har tillgång till sitt ”fix” så kan man ju förstå att de eleverna också har lättare att tappa sitt fokus, bli oroliga –> skolarbetet – kunskapsmålen…
    Att detta intag av koffein, socker och eventuellt andra ämnen påverkar hjärnan tror jag är ställt bortom allt rimilgt tvivel, liksom att elevers växande hjärnor även påverkas av belöningssystem från de olika spelen.
    Tittar man på olika ”Light” produkter visar nya rön att sötningsmedlen som används där är skadliga och kontraproduktiva samtidigt som dessa rön sopas under mattan.
    I allt detta ovan tror jag att mycket av de olika diagnoser som används bottnar i för många – dock inte alla.
    Med risk för att bli korsfäst tror jag också att ju mer elever får knacka på tangentbord och inte använda penna och papper, så ökar dyslexin bland elevgrupperna. För att förtydliga så förstår jag att det finns många elever som har läs och skrivsvårigheter oavsett, men jag tror inte att man förenklar för dem i det långa loppet genom att förlägga stora delar av undervisningen för dem eller för hela elevgrupper via datorhjälpmedel.

    En annan aspekt på detta med elevers – av mig här i ett grovt förenklat sammanhang – ADHD eller allmän oro/koncentrationssvårighet är utöver vad som tidigare nämnts är kosten.
    Allt fler rapporter pekar på hur kosten påverkar oss negativt då det tillförs alltmer ämnen i våra livsmedel. I de flesta skolmatskök serveras måltider som inte är tillagade på plats utan i olika mån är hel eller halvfabrikat alternativt transporterade i värmeskåp.
    Likaså är de livsmedel som används ofta transporterade, ibland långväga, från andra länder som har andra regler för djurhållning skadedjursbekämpning, tillsatser m.m.
    Till min glädje har jag dock allt oftare sett i skolköken att man försöker använda närproducerat och ekologiska livsmedel och varor – det är rätt väg anser jag.
    En problematik som kvarstår är den låga summan som fördelas på skolornas måltider vilket försvårar möjligheterna för eleverna att i alla fall i skolan få bra och näringsriktig kost serverad.

    Vill inte leda debatten i denna blogg åt ett annat håll utan bara lämna med ytterligare en aspekt på detta.
    Nu kanske också ska förtydligas att jag inte är en hälsoguru eller renlevnadsman på något sätt.
    Jag röker, jag är beroende av coca cola, äter för ofta chips och har tidigare under ett antal år spelat i Europaligan för ett dataspel…

    Dock har jag börjat förstå en del sammanhang bättre i det jag skrivit även om jag själv inte brytit med alla vanor- men så småningom så.
    Det är väl kanske så att när fan blir gammal blir han religiös.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 352 andra följare