Nu har valresultatet lagt sig i folks medvetande. Många reagerade starkt när Sverigedemokraterna (SD) kom in i Riksdagen. En första chock och sedan demonstrationer och debatt. Jag tyckte också att valresultatet var både trist och ett jobbigt konstaterande, men verkligen inte förvånande. De som har följt debatten och läst opinionsundersökningar innan valet borde ha sett vart åt det barkade. För inte var valresultatet förvånande, möjligtvis att SD fick så många platser, men att de skulle komma in fanns det tydliga indikationer på.
Jag anser att efterdebatten har varit helt otrolig. Väldigt många, även personer i ledande positioner, har varit förbannade på att SD har kommit in. Man har velat ändra antal platser i riksdagsutskotten, bara för att stänga ut SD. Man har diskutera olika politiska lösningar för att över huvudtaget inte ha med SD att göra. Man har inte velat ta i SD med tång. Vad är det för demokrati? Vad är det för hån mot de som röstade? Är det demokratiskt att mixtra med utskotten bara för att valresultatet inte passar – är det demokrati? Var någonstans är ödmjukheten inför sin egen insats?
Politiker och media har ett stort ansvar för att det har blivit på detta sett. Media har fokuserat hårt på att sprida islamofobi i vårt land. Man har lyft fram problem, efter problem – slöja, burka och terrorism. Väldigt sällan har vanliga muslimer lyfts fram och beskrivits. Muslimer som är som du och jag. Media har inte heller granskat SD, inte läst partiprogrammen, inte lyft fram kopplingarna bakåt i tiden, inte granskat och legat på och spridit det budskap SD står för. Alla de lögner som SD sprider, t.ex. hur muslimer är eller hur mycket invandringen kostar har inte hårdgranskats. Jimmie Åkessons har fått komma undan med sin verbala skicklighet – ingen tuff granskning.
Politiker har inte tagit debatten med SD. Varför har man inte tokgranskat SD:s partiprogram och SD:s historiska bakgrund? Varför har man inte tillsammans, alla partier delat information kring denna fråga? Lyft fram allt man kommit fram till? Varför har man inte tagit debatten med Jimmie Åkesson eller Björn Söder som gjort rabiata uttalanden? En sådan debatt hade kunnat dra ner byxorna på SD.
Men det största problemet har varit den förda flyktingpolitiken. Ett migrationsverk som gång på gång blir kritiseras för hur rigid man är i sina lagtolkningar, som firar med champagne när en lyckad utvisning gjorts. Invandrare som bor i segregerade områden och inte är delaktiga i samhället. Flyktingar som bor i flyktingförläggningar under väldigt lång tid, utan att få jobba eller få en vettig sysselsättning – man blir nedbruten av tristess. Familjer och barn som ska utvisas till länder som befinner sig i inbördeskrig, t.ex. Irak. Det går att göra en lång lista på dessa problem. Här får riksdagspolitikerna ta på sig ett stort ansvar, inte minst Socialdemokraterna har ett huvudansvar.
Nu är situationen som den är – vad göra? Nu är det dags att låta SD bekänna färg. Lyft upp flyktingpolitiken, ha alltid ett humanistiskt förhållningssätt till frågan och diskutera alltid med SD. Argumentera och slå ihjäl deras argument och deras statistik.Gör upp flyktingpolitiken i grunden i Riksdagen, ha ett i konsensustänkande där SD stängs ute, eftersom de inte vill ha någon invandring. Sätt ihop en arbetsgrupp på riksnivå från alla partier utom SD med enda syfte har att jobba med flyktingfrågor, granskning av SD och hur man ska jobba långsiktigt, så att inte främlingsfientligheten sprids ännu mer. Låt flyktingar komma ut i samhället direkt, läsa svenska på förmiddagen och arbeta i offentlig sektor på eftermiddagen. Exempelvis skulle många förskolor och skolor gladeligen ta emot flyktingar som extraresurs. Offentliga sektorn skulle tjäna på det för att få en ökad vuxentäthet och flyktingarna skulle tjäna på det för att få en insikt i svenska värderingar och hur samhället fungerar. Inte all, men en del segregation skulle brytas. Aktiv bostadspolitik med syfte att bryta segregation och utanförskap.
Mona Sahlin sa när valresultatet var klart att hennes arbete började nu och att hon skulle ta fighten med SD. Den inställningen måste alla ha, men det handlar om att skaffa ordentliga argument och förankra dem hos människor i verkligheten. För vi vill inte ha ett samhälle som bygger på fördomar och rädsla.
En dag senare, idag (26/9-10) skriver Peter Wolodarski en intressant artikel på DN:s ledarsida där samma problematik tas upp, men med mer fördjupning när det bland annat gäller Sveriges rasistiska historia. Läs den – intressant och bra!
För övrigt anser jag att läraryrket är Sveriges viktigaste arbete!