Problematiskt arbete med Lgr 11:s kursplaner

Som säkert hela Sveriges kommuner och skolor gör just nu jobbar Haninge kommun med införandet av Lgr 11 och dess kursplaner. Jobbet går bra och som jag tidigare skrivit är lärarna engagerade och diskussionsvilliga. Jag leder tillsammans med en annan biträdande rektor 1-5-lärarna i SO. Jag säger leder, för det dem som gör jobbet.

Skolverket på god väg

Jag har under mina snart tre år som bloggare i många inlägg kritiserat Skolverket – med all rätt måste jag säga. Jag tycker att det är viktigt att vara kritisk och påtala de fel och brister som man upplever, speciellt när det handlar om en myndighet. Men jag anser också att det är på sin plats att lyfta fram när det är positiva och bra saker som händer.

Liedman recenserar i DN

Jag har inte på hela hösten haft vrållust att blogga. Det har varit mycket att göra på jobbet och jag har varit trött emellanåt. Boken Yrke: Lärare har krävt en del uppmärksamhet, men inte mycket. Nä, det har varit väldigt slitsamt på Vikingaskolan och dessutom hinna med familjen. Brist på energi = inte bra för bloggandet. 

Seminarieundervisning – ett sätt att få med sig alla elever

Det råder en märklig uppfattning om att genom att fokusera på mål att uppnå (Lpo 94) – då sänker man ambitionsnivån. Det första man skulle vilja be de personer som hävdar detta är att läsa mål att uppnå i någon av NO-ämnena, t.ex. biologi och sedan ställa frågan: Bidrar detta till att sänka ambitionsnivån? Svaret är nej, för det är rena rama önskelistan och de personer som fortfarande hävdar att mål att uppnå sänker ambitionsnivån håller inte rätt på begreppen utlärt (teach) och inlärt (learn).

Lärarens pedagogiska planering

En klok tjänsteman på Haninge kommun kom med en snilleblixt i veckan. LPP – kallat för Lokal Pedagogisk Planering döpte han om till Läraren Pedagogiska Planering. Varför är det då en snilleblixt?

Resultatstyrningen är ännu inte införd

Under de senaste 20 åren har skolan varit ett ämne att debattera. De två-tre åren har debatten intensifierats, för att nu ligga på en nivå nära bristningsgränsen. Överallt debatteras skola och vad som ska göras med den svenska skolan. Anledningen är de sjunkande svenska kunskapsresultat som i nationella och internationella mätningar kunnat konstateras. OECD-länderna senaste PISA-rapport, som kom i december 2010, visar att svenska elever tappar kunskapsmässigt jämfört med sina internationella kompisar. Något måste göras! Och det debatteras i tidningar, i tv, radio och på bloggar. TV-serien 9A väckte starka känslor hos många människor. Maceij Zarembas fem artiklar i Dagens Nyheter rörde om i hela skolsverige, även allmänheten har reagerat på beskrivningen av svensk skola. Expressen och Aftonbladet har haft sina egna artikelserier om skolan och givetvis har lärarfackens tidningar, Skolvärlden och Lärarnas tidning, en pågående diskussion om den svenska skolan och elevernas sjunkande kunskapsresultat.

Nationella proven igen

Jag har kritiserat nationella proven en hel del genom årens lopp. Inte så mycket för att de finns, mer om innehållet och dess konstruktion. Bland annat har jag kritiserat proven för att rättningsmallen har varit så abstrakt att tolkningsutrymmet är i det närmaste gigantiskt, eller prov i årskurs 5 som har saknat rättningsmall, eller prov i engelska i årskurs 9 där ett slags multiplicerande av poäng på provet kan göra så att man klarar godkänt utan att göra alla delar av provet. Det finns mer att vara kritisk till, mycket mer!

Öppet brev till Viveca Lindberg

Efter ett seminarium på Stockholms Universitet, före detta Lärarhögskolan i Stockholm (LHS), skrev jag ett blogginlägg som jag kallade ”Kunskapsseminarium med flum” (23/11-11). Det handlade om läroplanen Lgr 11. Vid detta seminarium var Ingrid Carlgren, Inger Eriksson och Viveca Lindberg med – denna trojka som har varit verkliga makthavare på LHS.

Cirka en månad senare, den 18 december kommenterade Viveca Lindberg mitt blogginlägg. Lindberg började kommentaren: ”Johan Kant – och alla andra som önskar checklistor – glömmer att jag har en bakgrund som lärare”.  Jag skrev samma dag en kommentar där jag frågade Viveca Lindberg vad exakt hon menade med checklistor. Jag ville öppna för att diskutera vad vi menade med checklistor så att vi var överens om vad vid var överens om – oavsett om vi hade olika åsikter. Jag fick inget svar.

Den 18 februari ställde jag åter frågan i blogginlägget: Vad menar Lindberg med checklistor. I detta blogginlägg svarar jag på det inlägg Lindberg gör i min blogg den 18 december. Lindberg har vid skrivandets stund inte svarat.

Jag har varit på Skolverkets seminarium när det gäller Lgr 11, se blogginlägget: Nermontering av svensk skola. Vid detta seminarium berättar folket från Skolverket att den ”expert” man har haft till hjälp när det gäller kunskapskrav och matriser är Viveca Lindberg.

Lgr 11 får lärarna att jobba i sitt anletes svett

Precis som Martin Luther sa, att människorna ska arbeta i sitt anletes svett för att Gud ska vara nöjda med dem, kommer lärarkåren att få arbeta i sitt anletes svett för att kunna genomföra kursplanerna i Lgr 11. Skolverket har gått ut och deklarerat att Lgr 11 är professionens läroplan, att tusentals skolor och lärare har varit med i processen att ta fram ”Skolans och lärarnas kursplan”. Vilket hån! Hur har processen gått till egentligen kan man fråga sig?

Veckans vedermödor

Jag har inte skrivit några blogginlägg på en vecka och det beror inte på att jag varit sjuk, inte haft inspiration eller något ämne att ta upp, inte på grund av tidsbrist, utan helt enkelt på grund av jag inte har haft ork. Jag skriver på kvällar eller helger, aldrig på arbetstid, dels på grund av att det inte igår i mina arbetsuppgifter och dels på grund av att jag inte har tid med det på jobbet. Skulle nog inte skriva blogginlägg även om jag hade tid.

Kunskapsseminarium med flum

Jag har varit på kunskapsdagen 2010 anordnat av SKIP, Stockholms Universitet. Det var första och sista gången jag gick dit. Anledningen till att jag anmälde mig och deltog i detta seminarium var att jag ville veta vad reformmotståndarna sa. Deltog och deltog, jag var där. Redan innan hade jag bestämt mig för att hålla tyst, inte bli upprörd och bara lyssna.

På dagens program stod en presentation av läroplan Lgr 11 av inte mindre än fyra personer från Skolverket. De fyra var Niclas Westin, Ulrika Lundqvist, Johan Börjesson och Cecilia Sandberg. Ingen av dem gjorde några uppseendeväckande uttalanden, utan de redovisade tankarna med den nya läroplanen och medföljande kursplaner. Samma budskap som i filmen. Ändå är det några saker som jag anser vara feltänkta och som kommer generera mycket stora problem i lärarkåren. Ett sådant problem är att i de nya förslagen till kunskapskrav finns det ingen tydlig progression, ingen tydlig hierarki i begreppen – allt ligger på samma nivå. Exempelvis menar man att fakta, förståelse och analys ska finnas på samtliga betygsnivåer. Det första man reagerar på att man särskiljer fakta och förståelse – kan man på riktigt lära sig fakta utan förståelse? Handlar det inte om mekanisk inlärning då? När det gäller analys menade Skolverksfolket att man måste göra analys på alla betygsnivåer, skillnaden skulle vara hur djup analys man gjorde – svårt att avgöra skillnaderna och dra gränser tycker i alla fall jag. Och säkert många med mig. Det finns idag en tydlig skillnad mellan G, VG och MVG när det gäller grundkunskaper (G), dra slutsatser (VG) och analysera (MVG). Det finns givetvis många fler begrepp, detta är bara ett exempel. Dessa kvalitetsskillnader är tankekvaliteter, det vill säga hur bra eleverna har blivit att träna sitt egna tänkande i förhållande till det de lär sig. Går säker också i framtiden, men det blir betydligt flummigare och det var väl inte vad regeringen ville.

En annan märklig sak som man tog upp var en bedömningsmatris. Ungefär som matrisen nedan hade man som exempel. Eftersom de mål som finns i kunskapskraven kanske inte alltid uppnås vid ett specifikt arbetsområde. Läraren kan med överstrykningspenna markera de kunskapskrav som uppnåtts och få en bra överblick för vilket betyg som eleven ska ha. För att få betyget D behöver samtliga kunskapskrav för E vara uppnådda och en hel del av kraven för C och det ser man på matrisen.

Betyg A	Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed eiusmod	Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed eiusmod	Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed  eiusmod	Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed eiusmod
Betyg C	Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed eiusmod	Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed eiusmod	Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed eiusmod	Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed eiusmod
Betyg E	Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed eiusmod	Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed eiusmod	Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed eiusmod	Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipisicing elit, sed eiusmod

Checklista eller avbockningslista är riktigt dåligt enligt Skolverkets folk, det var ju därför Skolverket inte ville ha kunskapskrav i punktform utan i löpande text. Personligen har jag inga problem med en checklista, det beror på hur man använder den. Däremot ser jag ingen skillnad på en vanlig checklista och den matris som Niclas Westin och Ulrika Lindqvist presenterade och förklarade hur den skulle fungera. Märkligt!

Något som var ännu mer märkligt var hur professor Ingrid Carlgren uppträdde under denna dag. Hon skulle ställa frågor till Skolverksfolket, men det tog 10 minuter innan hon kom till frågorna för hon hade  utläggningar som ingen förstod. Det var så rörigt att hon inte heller förstod själv. Flera uttalanden av Ingrid Carlgren slutade med ??????? i mångas huvuden, inklusive hennes eget. Vid ett tillfälle sa hon själv att hon inte förstod. Carlgren menade att Mål – Innehåll – Krav kunde paras ihop med Kunnande – Kunskaper – Kunnighet. Alltså: Mål=Kunnande, Innehåll=Kunskaper och Krav=Kunnighet. Någon problematisering av vad hon menade kom aldrig och alla var bara förvirrade efter Ingrid Carlgrens klavertramp. Det värsta var ändå när Ingrid Carlgren sa att det inte går att tydligt formulera mål som ska bedömas – oh, my god! Hur gick det till när hon blev professor?

Två andra forskare var på plats Inger Eriksson och Viveca Lindberg, båda docenter i pedagogik om jag inte missminner mig. Lindberg höll en ganska låg profil och uttalade sig schabloniskt emellanåt. Inger Eriksson var det lite mer fart i och hon uttalade sig flitigt under hela dagen. Inget speciellt klargörande, men ändå helt ok för att vara en pedagogisk forskare från ”den gamla lärarhögsskolan i Stockholm”.

Jag lyckades med mina intentioner att ”hålla käften”, jag blev faktiskt inte ens upprörd. De uttalanden som fälldes på denna konferens var de förväntade. Jag kände en viss sorg när jag gick därifrån. Tänkte att varför ska jag jobba i skolan, kanske är dags att byta bransch. En dag i mitt liv har jag slösat bort och det finns ingen anledning för mig att gå dit någon mer gång. Men så kom jag på, tur att jag har Vikingaskolan, där jag kan jobba nära lärare och elever i en konkret skolmiljö. En hel del att ta tag i och förbättra, men ändå en härlig skola.

Jag är rädd för att de nya kursplanerna, med kunskapskrav som kommer om två veckor, kommer ligga på en alldeles för abstrakt nivå och inte alls vara så tydlig som regeringens intentioner var från början. Det är bara att hoppas att jag har fel, i annat fall får regering och lärarfacken ta upp en ny kamp mot Skolverket. För det är både lärare och elever värda – en tydlig och konkret kursplan!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Nationella provresultat stämmer inte med betyg

I dagens (13/11) DN skriver man om att Skolverket har gjort en granskning över resultaten på de nationella proven och sedan jämfört med lärares betygsättning. Det Skolverket har kommit fram till är resultaten på nationella proven och betygsättningen inte stämmer överens i alltför stor grad. I ingressen till artikeln står det: ”Betygsättningen fungerar inte. I Stockholms stad finns det skolor där över 40% av eleverna får högre slutbetyg i matematik och svenska än de haft på nationella provet”.

Jag tycker att den här typen av studier är mycket viktig och det är bra att Skolverket dels går ut med detta och dels har en dialog med skolorna, vilket jag förutsätter att man har. Jag tänkte att jag skulle skriva den här bloggtexten med intentionen att jag skulle ha ett positivt förhållningssätt till Skolverket, men tyvärr går inte det. Jag är ofta kritisk till Skolverket och dessvärre väcks det även denna gång kritik i mitt huvud. Jag ska förklara.

Jag har personligen vid två tillfällen genomfört nationella prov i svenska i årskurs 9. Vid den tiden ”kvackade” jag i svenska, faktiskt mot min vilja. Dåvarande rektor tyckte jag skulle undervisa i svenska, eftersom jag hade goda kunskaper i läsutvecklingsschemat (LUS). Men alla lärare som är insatta i LUS vet att det är ett dokumentationsinstrument och inte en metod, något som min dåvarande rektor inte förstod. Hur som helst, jag undervisade i svenska och genomförde proven. Och eleverna var nervösa, hispiga och agerade märkligt. Kort sagt, det rådde hysteri över de nationella proven och jag förstod verkligen inte varför. Jag diskuterade lugnt med elever i flera månader, försökte få dem att lugna ner sig och förklarade att provet var en del av många prov. Hade jag haft eleverna i fyra år, skulle inte ett prov, eller tre delprov vara mitt enda bedömningsunderlag. Jag lyckades inte få dem helt lugna. Och många elever underpresterade, gjorde inte alls lika bra ifrån sig som de normalt brukade. Dessutom var instruktionerna och uppgifterna i proven otydliga och märkliga. För att inte tala om rättningsmallen, det var så abstrakt skriven att tolkningsutrymmet var gigantiskt.

Senare har jag tittat på och diskuterat nationella prov i alla tre ämnen, i årskurs 3, 5, 9 och gymnasiet. Proven lämnar mycket att önska. Ett prov i engelska för några år sedan satte bedömningen med hjälp av relativa poäng. Förra årets matematikprov i årskurs 3 tog inte upp stora delar av kursplanens matematik och förra i årets gymnasieprov i svenska var flera frågor felkonstruerade.

Det som Skolverket tar upp är viktigt, för när det gäller bedömning och betygssättning måste skolan bli bättre. Men jag är högst osäker huruvida Skolverkets perspektiv är det rätta. Betänk att jag i flera blogginlägg har tagit upp att Skolverket är fullt av personer som är både reformmotståndare och betygsmotståndare, som jobbar emot fattade riksdagsbeslut. Inger det förtroende? Inte hos mig i alla fall. Provens konstruktion har vi flera tillfällen visat sig undermålig och dessutom inte ta hela ämnets innehåll – hur relevant är det då att dra slutsatser att det inte stämmer mellan provresultat och betyg? Kan det vara så att elevernas nervositet spelar roll när det gäller hur de presterar på proven? Enligt mina erfarenheter spelar det roll och jag som undervisande lärare skulle aldrig låta ett prov, eller ett antal delprov, styra flera års provresultat där eleverna visar att de kan det de ska kunna.

Nu tycker säkert du som är undervisande lärare att detta är självklarheter. Men är det verkligen det för alla? Och är det verkligen det för tjänstemännen på Skolverket? Jag vet inte, men jag hoppas att de har med alla de perspektiv som jag här har lyft. Jag är inte speciellt supersmart och många Skolverksnissar är säkert mycket mer analytiska och smartare än jag är. Men i min vildaste fantasi är detta utspel av Skolverket ännu ett steg för dem att visa att betyg- och betygsättning inte fungerar, för att det är fel på betyg som system. Att de på ideologiska grunder vill visa att betyg är skit. Men det är som sagt bara i min vildaste fantasi som dessa antaganden finns och ingen annan stans.

För övrigt anser jag att lärare är samhällets viktigaste arbete!

Tydlig läroplan – rena lögnen

Regeringen gav i en proposition Skolverket i uppdrag att ta fram en läroplan som var betydligt tydligare än den som idag råder (Lpo 94). Detta har Skolverket tagit fasta på, i alla fall ordet tydligt, för man pratar hela tiden som ett slags mantra om tydlighet. Däremot är innehållet mycket mer abstrakt, otydligt och flummigt än tidigare.

Skolverket har i flera månader åkt land och rike runt för att presentera den nya läroplanen, trots att den inte ens var antagen i riksdagen.  Och när den blev antagen (7/10-10) fanns inte Kunskapskraven med– varför? Jo därför att de var så otydliga och lämnade så stort tolkningsutrymme åt enskilda lärare att regeringen inte kunde godkänna de förslag som Skolverket lämnade. Förslag på förslag skickades tillbaka till Skolverket med direktiven: Gör om! Detta har jag skrivit flera blogginlägg om. Frågan man ställer sig är hur Skolverket kan åka runt och prata om den nya läroplanen innan den är antagen?

Nyligen lade Skolverket ut en film på sin hemsida där man berättar om den nya läroplanen Lgr 11. Här fortsätter obstruerandet mot fattade riksdagsbeslut. Se filmen och avgör själv. En av de ansvariga för läroplansarbetet på Skolverket är Niclas Westin säger följande:

• ”Vi har ju nu fått en samlad läroplan med tydligare kursplaner ” – Stämmer det. De förslag som Skolverket hittills lämnat har varit betydligt otydligare än dagens kursplaner, se de exempel jag angett i blogginlägg från 1 och 7 april i år. Dessutom är inte kunskapskraven inte presenterade än. Det är Skolverket som självständigt beslutar om kunskapskraven, men man har fått hård kritik från regeringen och Skolinspektionen. Hur kunskapskraven ska se ut vet vi inte än, men om det är i stil med vad Skolverket hittills presenterat blir det katastrof. Inte alls som Niclas Westin påstår.
• ”har av många beskrivits som en poesidel och att den inte kommer till uttryck i verksamheten egentligen”. Detta uttalande får stå för Westin, men jag känner på mig att han inte har jobbat som lärare enligt Lpo 94.  Har han jobbat som lärare över huvudtaget? Det är inte själva läroplanen det är fel på utan implemeteringen av Lpo 94, där Skolverket är ansvarig för att detta arbete inte gjorts. Man skickade ut en video där pedagogikprofessor Ulf P Lundgren förklarade Lpo 94 och sedan fick skolorna klara sig själva.  Personligen har jag många åsikter om Lpo 94, bland annat tenderar mål att uppnå bli en ”önskelista” i vissa ämnen, men den är betydligt bättre än Skolverkets förslag till kursplaner.
• ”Under Syfte finns det långsiktiga mål” – detta är helt emot regeringens direktiv, dels ska ordet mål över huvudtaget inte finnas med och dels är eventuella mål (kunskapskrav) på fel ställe. Innehållet vad eleverna ska kunna ska finnas med i kunskapskrav och ska inte döpas till mål.
• ”I slutet av syftestexten finns så finns det en sammanfattning av de långsiktiga mål som gäller för alla nio årskurser och det är de ämnesspecifika förmågor som redan är givna tidigare i syftet och är sammanfattade ” Detta är i öppen konflikt med propositionen 2008/09:87, då man där valde att avvika från Davidssons utredning och ta bort ”Mål för undervisningen/ mål att uppnå”. Kunskapskraven blir inte formulerade vad eleverna ska kunna utifrån från centralt innehåll, utgångspunkter för bedömning och betygsättning, utan utifrån hur Skolverket anser att man ska bedriva undervisningen. Skolverket återinför i smyg ”Mål att sträva mot”. Detta begränsar lärarnas metodval och det är helt emot vad utbildningsminister Jan Björklund sa den 11 oktober 2010 i samband med Centralt innehåll: ”Tydligt, men centralt innehåll skall inte styra lärarens val av metoder och arbetsätt”.  Filmen ger tydliga besked om återgång till att Skolverket precis som Skolöverstyrelsen gör vad som stod i deras makt för att styra lärarens val av metoder och arbetsätt d.v.s. regelstyrning

• ”Och i det centrala innehåll så preciseras det innehåll som redan finns angivet i syftet och det här är ju redaktionellt. Man arbetar alltså med delar av det centrala innehållet på ett sånt sätt att eleverna utvecklar förmågorna som finns beskrivna i målen, det är det förhållandet man måste förstå” – här har Skolverket lagt in begreppet mål, trots att regeringen gång på gång påtalat att mål inte får förekomma i Lgr 11. Att man har med mål i centralt innehåll innebär att de gamla strävansmålen finns med, fast i en annan benämning. Tänker man strävansmål när man läser Westins uttalande, stämmer det som hand i handske. Trots att regeringen uttryckt att all användning av mål inte ska finnas med. Är detta rätt?

En annan person som varit delaktig i läroplansarbetet och uttalar sig mycket märkligt i filmen är Per Eliasson, universitetslektor i Historia i Malmö. Bland annat beskriver han hur historieämnet idag planeras på högstadiet. Han anger arbetsområden som han tror historielärare går igenom på högstadiet, arbetsområden som är ganska många till antalet, frågan är om man hinner med alla dessa arbetsområden. Ändå är arbetsområdena relevanta, dock inte att jobba med samtliga – utan läraren behöver välja vilka arbetsområden man ska jobba med. Detta är lärarens pedagogiska frihet. Per Eliasson menar att man inte kan jobba på detta sätt längre, det kommer inte fungera, utan nu måste man jobba mycket mer med historieämnet. På vilket sätt lärare ska jobba förtydligare inte Eliasson. Vilket tungt ok Eliasson lägger på lärarnas axlar. Det verkar som om Eliasson inte har förstått att grundskolan inte utbildar historiker, det är universitets uppgift.

Per Thullberg, generaldirektör för Skolverket under läroplansarbetet, och därmed högst ansvarig för detta arbete uttalar sig vid några tillfällen i filmen. Bland annat menar Thullberg att läroplansarbetet har varit väldigt grundligt och att man har fått med sig professionen, alltså lärarna. Detta kan mycket väl vara sant, men hur kraftfullt projektledningen motverkat tydlighet och verkligen systematiskt gått emot regeringens direktiv framgår naturligtvis inte,. Jag känner två personer som har varit delaktig i läroplansarbetet och fått kontinuerlig kontakt om vilka direktiv Westin och Co har givit. Tydlighet har inte varit prioriterat. Denna information har Per Thullberg fått flera gånger, men ändå har han inte kunnat få sina tjänstemän att följa regeringens proposition, utan tjänstemännen har hela tiden obstruerat fattade riksdagsbeslut. Per Thullberg avgick som GD, innan hans förordnande gick ut, men någon bortförklaring om att han skulle återuppta sin forskning. Detta är bara snack – han avgick för att han inte kunde styra upp läroplansarbetet. Han rådde inte på Niclas Westin, Ulrika Lundqvist och de andra tjänstemännen.

Den gode läsaren ser att Skolverkets förslag till kunskapskrav är mera råd till god undervisning än referenspunkter för bedömning. Skolverkets tjänstemän, med Niclas Westin i spetsen åker land och rike runt och pratar om en läroplan som man tagit fram och som går helt emot de direktiv som man fått. Man gör en film där man sätter sig över fattade riksdagsbeslut. Man gör som man vill och skiter i vilka direktiv som kommer från riksdagen, trots att återkopplingen har varit tydlig och skett gång på gång på gång. Alla i filmen pratar om hur tydligare allt blir med den nya läroplanen, vilket är en lögn, Lgr 11 är inte tydligare utan tvärt om otydligare. Men man säger det igen och igen och igen. Uttalar man det tillräckligt många gånger kommer människor tro på det.

Läroplanen Lgr 11 som den presenteras av Skolverket är en katastrof för lärarkåren och kommer lägga lärarnas status i frysbox i 10 år. Bedömningskompetensen hos en yrkeskår är grundläggande för hur professionell Dags för lärarfacken att reagera starkt och värna sina medlemmars rätt till ökad status. Dags för regeringen att agera, hoppas att det blir en ny generaldirektör med starka nypor, t.ex. Inga-Britt Ahlenius. Annars är det bara att lägga ner Skolverket, för man kan väl inte ha en myndighet som motverkar demokratiskt fattade beslut. Detta är ett hot mot demokratin! Som jag ser det är Niclas Westins uppträdande grund för uppsägning. Vore jag hans chef skulle han få sparken.

För i slutändan är lärarna samhällets viktigaste institution. Upp till kamp!!!