McKinsey ger sig in i Stockholmsskolor

Ett nytt spännande projekt har initierats av Sveriges kommuner och landsting (SKL). För att förbättra skolans resultat och betyg har man tagit hjälp den amerikanska konsultfirman McKinsey & Co – ni vet dem som skrev den beryktade McKinseyrapporten som sände ett eko genom hela skolvärlden. Det finns för övrigt en länk på min blogg.

Utarmningen av läraryrket – del 3

Efter den läsarstorm som drabbat min blogg, tack vare det läsarbrev, som kom från en lärare och som jag publicerade för en vecka sedan, har jag skrivit en bloggserie där jag lite mer i detalj redogör för hur jag ser på det omöjliga uppdraget att vara lärare idag. I det här blogginlägget ska jag skriva om skolans resultat och ledarskapet i skolan. 

Som man bäddar får man ligga

”Skolan är viktigare än att ha en polis i varje gathörn” säger Malmös polismästare Ulf Sempert i en artikel i Dagens Nyheter, fredagen 3/2.

Rinkebyskolan på tapeten igen

I lördagens DN (7/1) var det i Stockholmsdelen ett stort reportage om Rinkebyskolan och att 50 elever hade valt att under jullovet spendera 8 dagar för extrastudier. Mycket bra!

Vad gör en biträdande rektor egentligen?

Jag twittrar inte så mycket, har egentligen inte varit så aktiv eller ens så angelägen. Ibland kommer jag på något som jag vill skriva, men oftast är det ganska tomt i huvudet – alltså jag behöver mer textutrymme och är inte så snabb och rapp. Lena Sundström till exempel – vilken kvinna! Rolig, rapp och klartänkt – henne är det roligt att följa.

Skärpta regler mot skolk

I dagens DN går det att läsa att regeringen kommer att skärpa reglerna när det gäller skolk på gymnasiet. Som det är idag ska gymnasiet rapportera till Centrala Studiemedelsnämnden (CSN) om en student har olovlig frånvaro. Konsekvensen blir om studenten är borta för mycket att studiebidraget fryses inne.

Bra vecka på Vikingaskolan

Trots att halva veckan bara har gått har det varit en bra vecka för mig på Vikingaskolan. Mycket att göra – visst, men bra och positivt. För en biträdande rektor finns det alltid mycket att göra, dels handlar det om att planera för framtiden, dels handlar det om att sitta i diverse möten och dels handlar det om att vara ute i verksamheten. Ha lektioner, vicka för andra, lösa konflikter, prata med elever och lärare och få verksamheten att rulla på. Givetvis är lärare och fritidspersonal oumbärliga, men någon måste ha det övergripande ansvaret. Och en av dem är jag.

Den här veckan har jag auskulterat på två mycket bra lektioner. Det ger mig energi att se bra lektioner och sedan diskutera med lärarna efter. Vad var det jag såg? Vad var bra? Vad kan göras bättre? Som ögon utifrån kan man se det som läraren inte ser när de är mitt uppe i lektionen och som resulterar i att det blir en bra dialog efter. Läraren får återkoppling och kan förhoppningsvis bli ännu bättre lärare. Det är superbra!

I dag hade jag en bra lektion med en 4:a och i morgon ska jag ha hand om dem hela dagen. Det ska bli spännande att få rå om dem hela dagen, jobba med dem i många ämnen, även i andra ämnen än NO som jag undervisar dem i. Det är en nyfiken klass, även om de pratar lite väl mycket och att jag får jobba ständigt med att få tyst på dem. Men som sagt, jag jobbar på det och hoppas att det kommer att lösa sig med tiden.

Förutom att auskultera, ha lektioner och sitta på ordinarie möten (elevhälsa, ledningsgrupp och fritidsmöte) har jag haft några föräldrasamtal, samt löst några elevkonflikter. Jag har också tillverkat ett diskussionsunderlag för hur vi ska jobba vidare med de elever som inte lärt sig det de har rätt till. När jag jobbade på Jordbromalmsskolan gjorde jag ett exelldokument vid tre betygssättningar som såg ut på följande sätt (ursäkta den dåliga tabellen):

Klass 8A

LUS

Ej betyg

VG

Flicka

13

en, ma, bi, fy, ke, re

Flicka

13

bl, en, idh, ma, mu, bi, fy, ke, ge, hi, re, sh, sva,

Flicka

13

bl, en, ma, bi, fy, ke, hi, sh

idh, sl

Flicka

13

bl, en, idh, ma, m2, mu, bi, ke, ge, hi, re, sh, sva, tk

Pojke

15

bl, idh, ma, m2, mu, fy, ke, hi, re, sh, sv, tk

Pojke

15

ml, mu, bi,

Pojke

15

bl, fy, sv

idh, mu, bi

Pojke

15

m2, mu, ke,sv

idh

Flicka

15

en, m2, mu, ke,

sl

Pojke

15

en, ke,

idh, bi, sl

Pojke

17

bl, m2, ke

en

Pojke

17

bl, en, ma, mu, ke, sv

Pojke

17

en

bl, idh, bi, fy, ke, sva

Pojke

17

en, idh, mu, sl, sv

Flicka

17

fy, ke

Flicka

17

hkk, idh, bi, sl

Pojke

17

bl, en, ma, m2, mu, fy, ke, re, sv, tk

Flicka

18a

en, hkk, idh, m2, ml, mu, bi, fy, sh, sv, tk,

Flicka

18a

fy, ke

sl, sv

Flicka

18a

ke

hkk, sl

Flicka

18a

hkk, idh, ml, mu, bi, fy, sh, sva

Flicka

18a

bi, sv

Flicka

18a

en, m2

bi

Flicka

18a

ke

bl, hkk, bi, sl

Flicka

18a

en, hkk, mu, fy, sh, sv

Pojke

18a

bl, m2

en, ma, bi, fy, sva

I mitt nya dokument har skrivit in var alla elever ligger i LUS (vi har ju inga betyg). Utifrån detta dokument ska vi diskutera vilka elever som behöver extra stöd och hur vi ska organisera oss. Ska lärarna i årskurs 1 sitta extra med vissa elever? Hur kan speciallärarna hjälpa till, utöver vad de gör idag? Det ska bli spännande att se hur denna diskussion går och vad vi kan göra med de resultat vi har.

I veckan har det kommit en rapport från Arbetsmiljöverket som konstaterar att rektorer är frustrerade över sin arbetsbelastning. Många går på knäna och är administratörer och inte pedagogiska ledare, känner att de inte hinner med. Jag känner personligen inte igen den bilden, men kan nog tro att den är sann för många. Men det handlar dels om prioriteringar – vad ska en rektor göra och dels på brist på kunskap. När det gäller prioriteringar handlar det om att låta någon annan sköta administrationen. Vikingaskolans rektor Anna har löst det på bästa sätt, Michael är civilekonom och har en anställning som intendent. Han är helt suverän. Han tar hand om ekonomi, lokaler, icke-pedagogisk personal, administration och så vidare. Till sin hjälp har han två skolassistenter som båda jobbar deltid. Jag och Anna kan koncentrera oss på den pedagogiska verksamheten, det vill säga jag har hand om årskurs 4 , 5 och fritids. Anna har hand om F-3, samt vår lilla grupp. Jag har huvudansvar för den dagliga verksamheten, Anna har ansvar för kommunikationen och mötena med förvaltningen. Vi auskulterar varje vecka båda två.

När det gäller bristen på kunskap tror jag att många rektorer inte alls är så pedagogiskt kunniga, en del är nog administratörer. Dessutom tror jag att det förekommer att en del rektorer inte har rätt utbildning för att leda en grundskola, de har sin utbildning i någon annan verksamhet och då krävs det väldigt mycket för att sätta sig in i vad verksamheten handlar om. Är det på detta sätt är det nog inte så lätt att lösa de problem som skolan står inför, eller att gå ut och auskultera. Om man inte har verktygen själv för att veta vad läraryrket handlar om – Vad ska man titta på? Hur ska man kommunicera med läraren i fråga när det gäller kursplaner, inlärt-utlärt, holistisk kunskapssyn, begreppsbildning och så vidare. Vad ska man göra om man inte bottnar?

Som ni nog märker har jag ett väldigt roligt arbete och jag känner att Anna, Michael och jag har ett bra koncept på hur vi vill att en skola ska fungera och hur våra roller ska vara fördelade. Samtidigt har vi en samsyn när det gäller skolan och vi har kontinuerliga möten där vi diskuterar vart vi är på väg. Det är spännande och det är roligt. Härligt med en lustfylld arbetsplats och med duktiga medarbetare och då menar jag även ute i verksamheten.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhället viktigaste arbete!

McKinsey följer upp

För tre år sedan kom det amerikanska managementföretaget McKinsey & Co med en stor rapport om skolan. Jag skrev om den rapporten 19 december 2009. Det finns även en länk på min huvudsida till en film om själva McKinseyrapporten. Idag (7/12) skriver Johannes Åman på Dagens Nyheters ledarsida att McKinsey har följt upp sin rapport med studien ”How the world’s most improved school systems keep getting better”.

Mycket intressant tycker jag. Utan att ha läst rapporten måste jag säga att det verkar lovande, om man utgår från Åmans redogörelse. Det är 20 länder och delstater som ligger i olika delar av världen, en del är rika medan andra är fattiga. Länderna har minsta gemensamma nämnare att tillhöra de allra bästa i internationell skoljämförelse.

Rapporter handlar om hur välutvecklade skolsystem utvecklas ytterligare. Enligt McKinsey har man i dessa länder jobbat i olika steg för att utveckla verksamheten, steg som måste tas i rätt ordning. Det går inte att ändra ordningen, göra som man vill. Denna ordning menar McKinsey att man måste gå:

1. Alla elever måste få grundläggande kunskaper i läsning och räkning.
2. Skolan samlar in grundläggande data om elevernas resultat. Detta ligger till grund för att man ska kunna utkräva ansvar, se till att lärare och skolor får pedagogiskt stöd.
3. Stärka rektorer och lärare i deras yrkesroll. Exempelvis skapas formella krav för yrkes, men även karriärsvägar för lärare.

Dessa punkter är intressanta. Vad har vi i Haninge kommun gjort? Jo, se till att alla elever från tidig ålder, alltså från förskoleklass och uppåt, får med sig grundläggande kunskaper i läsning och räkning (matematik). Haninge har sedan flera år sysslat med att följa upp elevers läsning från och med förskoleklass. Förvaltningen har ställt krav på organisationen att alla elever som lämnar årskurs 1 ska ha nått till LUS-punkt 10 (Läsutvecklingsschemat). Ingen elev ska lämnas utan att få rätten att lära sig läsa. I årskurs 3 ska de ha nått LUS-punkt 15 – flytande läsning. I matematik har förvaltningen lyft fram goda lärarexempel och frågat sig: ”Vad gör denna lärare som innebär att alla elever når målen i matematik”. Denna satsning har givit resultat även på Vikingaskolan. Andelen elever som nådde målen vårens nationella prov i matematik i årskurs 3 ökade från 45% till 85%.

Haninge kommun har sedan flera år tillbaka samlat in elevernas resultat. Huruvida ansvar utkrävs och stöd sätts in varierar, skulle kunna vara bättre. Ändå anser jag att det är rätt tänk från politiker och tjänstemän i Haninge kommun. Vi på Vikingaskolan kan se hur det har gått i de olika klasserna och var vi behöver förbättra pedagogik och eventuellt sätta in extrasatsningar. Fokus på måluppfyllelse gör att skolor, lärare och rektorer skärper sig och jobbar mot målen i större utsträckning än tidigare.

Vem ska stärka rektorer och lärare i sina yrkesroller? Skickliga lärare och pedagoger i kommunen är det som jag närmast kommer och tänka på. Att lärarutbildningen eller pedagogiska institutionen på högskolor och universitet skulle fixa det är en omöjlighet. De har under de senaste 20 åren inte visat att de klarar av den uppgiften, snarare tvärt om – svensk skola blir bara sämre och sämre i jämförelse med andra länder. Duktiga lärare i kommunerna bör få fortbilda sina kollegor, kanske auskultera och ge sina kollegor återkoppling. Duktiga rektorer i kommunerna bör få fortbilda sina kollegor, handleda och ge återkoppling. Dessa tjänster skulle kunna bli karriärstjänster och på detta sätt skulle kommunerna kunna bygga upp en egen fortbildning.

Formella krav på lärare och rektorer är på gång. Ny statlig rektorsutbildning har varit igång i 1,5 år och en lärarlegitimation är på gång för lärarna. Att höja statusen för lärare och rektorer är avgörande för framtiden, men det ställer också krav på båda yrkesgrupperna att kunna leva upp till de krav som ställs. Här finns det ganska mycket att göra, både fortbilda och återkoppla för förvaltningstjänstemän gentemot rektorer och rektorer gentemot lärare. Auskultation och återkoppling.

Jag ser fram emot att få läsa McKinseyrapport 2. Kanske kan jag se ännu mer likheter med det vi gör i Haninge. Det ska bli intressant att se om Haninges elever har blivit bättre och att satsningarna på läsa och räkna har givit resultat. De elever som var med från början när denna satsning började går väl i årskurs 6-7 eller nåt. Vet inte så noga. Dock är jag inte så säker på att det går att se något på just dessa elever. Däremot är jag ganska säker på att de elever som går i årskurs 3 och nedåt idag kommer att nå goda resultat i årskurs 6 när det gäller betyg. Jag ser fram emot att dessa vetgiriga och roliga elever blir äldre och visar hur otroligt kunniga och duktiga de är. För man får inte glömma bort att barn är nyfikna av naturen, det vet vi som jobbar i skolan.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Rektorer – ledare på dekis?

I torsdagens Svenska Dagbladet skrivet ett antal rektorer och chefer ett debattinlägg om att det blir allt färre sökande till de lediga rektorstjänster som finns. Oroväckande menar skribenterna och jag håller med. Det som tas upp i artikeln är att skolan satsar allt för lite på ledarskap, att mycket fokuseras på fel saker för de som ska leda skolan, t.ex. att de ska kunna lagen på sina fem fingrar. Bland annat går det att läsa i artikeln: ”Debatten om skolan handlar idag om kunskapsinnehåll, betyg, disciplin, lärarnas utbildning, status och lönenivåer. Viktiga saker i alla avseenden, men utan engagerade rektorer med förutsättningar att utföra sina chefsuppdrag faller alla reformer inom skolan platt till marken”.

Jag anser att lärare är den absolut viktigaste yrkesgruppen i samhället och att skolfrågor ska handla främst om hur bra lärare ska bli bättre och hur dåliga lärare ska bli bra eller tvingas sluta. Lärare som inte sköter sitt uppdrag, eller som kränker elever, eller som inte kan få eleverna att lära sig det de ska måste få rätt fortbildning, men det ska ställas krav på lärarna också. Det är elevernas framtid som står på spel och allt för många elever har gått ut skolan med dåliga kunskaper, på grund av att skolan varit dålig. Här har rektorerna en avgörande roll. Som det varit och säkert är på många skolor är rektor en administratör, som sysslar med budget och administrativa frågor. Jag tror att i de flesta fall saknar rektor en ekonomisk utbildning, men att sköta en budget på 20-50 miljoner är helt ok. Vilket privat företag skulle göra så? Nä där låter man ekonomer sköta ekonomi. Kanske dags för en synvända i denna fråga?

Men för att återgå till själva huvudfrågan. Jag håller med om att man måste fokusera på ledarskapsfrågorna, att rektor ska vara en ledare som på ett tydligt sätt kan visa åt vilket håll skolan ska gå. Rektor behöver vara engagerad, inte vara instängd på sitt kontor och vara avskild från verksamheten. Då är risken stor att lärarna kör sitt eget race, att måluppfyllelsen blir dålig och på sikt kanske skolan måste läggas ner. Det har hänt! För rektorer får sitta kvar år ut och år in, trots att de gör ett dåligt jobb. Men är det inte så att många rektorer saknar den pedagogiska kunskapen som behövs för att visa åt vilket håll man ska gå, vilken pedagogik som ska användas?

Men vad behövs då för att öka rektors status och viljan till att få sökande till rektorstjänsterna?

• Lönen måste upp rejält. Vilken annan VD, med ansvar för personal, verksamhet och ekonomi skulle acceptera att vara underbetald? En VD med budget på 30 miljoner och 70 anställda – vad får denne i lön? Klart att det inte går att jämföra helt och hållet, men jag tycker ändå att detta perspektiv måste lyftas fram, inte minst för att göra jobbet attraktivt.
• Rektors arbetsbeskrivning måste tydliggöras. Rektor ska vara pedagogisk ledare med ansvar för att eleverna når sina mål. I detta arbete behöver rektor vara modig och diskutera bra och dålig pedagogik med sin personal. Rektor ska ha ett ekonomiskt ansvar för verksamheten, men inte vara budgetstyrd. En civilekonom ska sköta ekonomin på en skola och lägga fram ekonomiskt underlag för rektor.
• Rektor behöver vara engagerad och pedagogisk kunnig. Ledarskapsfrågor, kunskaps- och människosyn och resultatuppföljning är avgörande kunskapsområden som en rektor behöver behärska. Här finns det ett stort fortbildningsområde som många rektorer måste bli bättre inom. Det åligger förvaltningen att se till att dessa kunskaper lyfts fram. Juridiska frågor är bra att kunna, men absolut inte viktigast. Det finns inom alla kommuner en personalavdelning som kan hjälpa rektorer med dessa spörsmål.
• Rektor behöver vara ute i verksamheten, kommunicera med lärare, elever och föräldrar. Visa engagemang och visa att alla elever kan, men även sätta ner foten och ta konflikter med både lärare, elever och föräldrar. En rektor behöver backa upp sin personal, så att man känner att man har chefen på sin sida. Samtidigt behöver rektor ta jobbiga diskussioner med lärare och personal som inte gör ett fullgott jobb, kränker elever eller har en dålig kommunikation med föräldrar. Många lärare är autonoma och behöver styras upp för att ingå i kollektivet. Inte lätt alltid!

På Vikingaskolan försöker vi jobba efter en modell som står på tre ben: bygga relationer, bygga kunskap och bygga administration. Inom detta har vi definierat vad vi vill och vad vi behöver utveckla. Vilka mål vi ska sätta upp. Anna, Michael och jag har delat upp arbetet mellan oss och vi diskuterar kontinuerligt hur det går och vart vi ska. Vi har våra ansvarsområden, men går in i varandras arbeten, tar på oss uppgifter från varandra och byter med varandra. Grunden vi har gemensamt är hur vi ser på kunskap, människan och ledarskap. Detta diskuteras med jämna mellanrum.

Lärare är viktigast, men rektorer och annan skolpersonal har också viktiga jobb att utföra. En lärare kan ändra en elevs tänkande för all framtid, kan få elever att växa som människor och bidra till ett framgångsrikt liv. Rektorer, fritidspersonal och övrig skolpersonal har en viktig uppgift att se till att alla förutsättningar ges för detta. Här spelar rektorer en avgörande roll!

Hur är det att vara rektor?

Ganska ofta får jag frågan hur det är att vara biträdande rektor. När det är någon jag inte har ett nära förhållande till säger jag bra och sedan är det inget mer att prata om den saken. Däremot om det är en nära vän, eller någon som jag känner väl, tenderar jag att inte svara direkt. Vid ett flertal tillfällen har jag upprepat frågan högt för mig själv, känt på frågan, tänkt efter länge innan jag har svarat. Ja hur är det att vara biträdande rektor?

Det är inte enkelt att svara på. När jag var lärare gick jag till jobbet varje dag under 9 års tid och kände glädje. Även när det var konflikter som jag var inblandad i, med rektorer och lärarkollegor kände jag glädje att gå till jobbet. Jag reflekterade emellanåt kring detta och kände mig lycklig över att ha ett jobb som var så roligt.

Med rektorsjobbet är det något annat. Jag har vid flertal tillfällen känt att jag  vill vara hemma och på jobbet känner jag inte samma lycka. Men tänk nu inte att jag inte vill jobba som rektor, för det vill jag, vill bara problematisera det hela lite. Jag har en fantastisk chef i Anna, en sådan bra chef har jag aldrig tidigare haft och då har jag jobbat i många år och i många branscher. Jag har ett nära och mycket bra samarbete med vår intendent Michael och vi tre fungerar oerhört bra ihop. Medarbetarna på Vikingaskolan är bra och jag känner ömsesidig respekt för dem. Kort sagt, jag trivs bra på jobbet.

Jag valde att bli biträdande rektor för att jag vill förändra, jag vill påverka. Jag gjorde så gott jag kunde på Jordbromalmsskolan, men om inte rektorn har samma vision som du går det inte att förändra, även om jag fick igenom en hel del. Jag har försökt att förändra genom politiken, men tröttnade på hur systemet fungerar. Så när Anna frågade mig och jag sökte jobbet på Vikingaskolan var det för att förändra och påverka. Jag har bevisat på Jordbromalmsskolan att man kan lyckas med mer eller mindre alla. Jag, Anna och Michael ska bevisa att Vikingaskolan kan bli en av Stockholm läns bästa skolor, kanske till och med en av Sveriges bästa skolor. Jag skriver denna blogg för att sprida mina idéer och försöka påverka. Jag har klart ett manus till en bok som handlar om skolan och hur man kan lyckas. Jag drivs av en idé att alla elever kan nå fullständiga betyg när de lämnar år 9.

Men varför känner jag då som jag gör? Självklart handlar det om eleverna. En hårt kämpande lärare som har fått eleverna att lyckas känner oerhörd tillfredsställelse. Dessutom får du som lärare mycket bekräftelse av eleverna, ju mer de lyckas desto mer cred får du. Det är samma typ av bekräftelse en skådespelare får, du blir hyllad och du går på moln. Lärarjobbet är ett mycket krävande arbete, du måste ha hjärnan påslagen konstant och vara observant hela tiden. Hela tiden på tå. Rektorsjobbet är också ansträngande, fast inte på samma sätt. I och med att jag använde mig själv så mycket som exempel och jag gestaltade situationer i klassrummet blev jag inte bara fysiskt trött, jag blev psykiskt sliten och trött på mig själv emellanåt. Men kärleken från eleverna gav mig energi.

Jag älskade att vara lärare och jag älskade mina elever. Saknade är stor, men nu är jag i en annan del av min yrkeskarriär. Jag ska lyckas och jag ska kämpa och jag ska förändra, om inte i hela Sverige, åtminstone på Vikingaskolan.Varför? Jo för att alla elever ska få rätt till den utbildning de enligt läroplanen har rätt till. Kunskapsrätten!  Det är faktiskt ganska bra att vara biträdande rektor också, inte lika känslosamt, men ändå ett viktigt jobb att utföra. Sen får jag ju hoppa in och vicka ibland och det är som vanligt jätteroligt. Då får jag elevkontakt, även om det är ganska unga elever.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste jobb!

Skolinspektionen rapporterar om brister i skolan

För några dagar sedan släppte Skolinspektionen en rapport om bristerna i den svenska skolan. Verket hade besökt drygt var fjärde grund- och gymnasieskola i Sverige under 2009. Alltså ganska många skolor, vilket innebär att det finns substans i det Skolinspektionen skriver. I sammanfattningen rubricerar Skolinspektionen de brister man tar upp i sin rapport, här är rubrikerna:

• Det systematiska kvalitetsarbetet är bristfälligt och saknas på många skolor och verksamheter
• Rektorn är på många skolor inte i tillräcklig utsträckning förtrogen med arbetet i skolan och har inte rollen som pedagogisk ledare i det praktiska arbetet.
• Många lärare undervisar i ämnen de inte har utbildning för.
• Undervisningen tar alltför sällan sin utgångspunkt i de nationella målen i läroplan och kursplan.
• Undervisningen anpassas inte till elevens förutsättningar och lärande.
• Eleverna ges inte särskilt stöd i den omfattning som krävs.
• Elevers rätt och tillgång till utbildning tillgodoses inte för alla elever.
• Skolans arbete för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever är otillräckligt.

Läs mer själv om det Skolinspektionen skriver i min länk. Jag vill göra några kommentarer till det som tas upp.

Mina egna erfarenheter säger mig att det är en sann bild som Skolinspektionen ger. Många lärare använder läroboken som utgångspunkt istället för att utgå från styrdokumenten. Läromedel utgår aldrig eller sällan de mål som står i kursplanen. Samtidigt är det många lärare som inte har kunskap hur och saknar möjligheter att ha den utgångspunkten för sin verksamhet. Ansvaret för den enskilda skolan har givetvis skolledare, men alltför många, för att inte säga nästan alla, rektorer är administratörer som sitter på sitt rum, långt ifrån verksamheten. Det är svårt för lärare att göra ett kollektivt bra jobb om man inte har en pedagogisk ledare som är ute i verksamheten och visar åt vilket håll skolan är på väg. Rektorer som inte diskuterar pedagogik, som inte vågar ta konflikter t.ex. när lärare har poängplockarprov. I dessa system är det bara de skickliga lärarna som fungerar, för de utför sitt jobb bra oavsett skolledning. Däremot underpresterar alla andra lärare. En tydlig ledare är nödvändigt.

Men här protesterar många, för visst är det inte så illa som Skolinspektionen påtalar. Jo det är det, men problemet är att alla har en relation till skolan. Alla har någon gång gått i skolan och alla har en uppfattning om vad skola ska vara. I människors uppfattning är den skola vi har normaliserad, fast Skolinspektionen konstaterar i sin rapport att många av de problem som belyses fanns för 20 år sedan. Det är som det blogginlägg jag skrev 7 september. Betygstjafs för tio år sedan, betygstjafs idag. Alltså, man tror att skolan ska vara så som den är idag. Men tänk själva om det på varje position, inklusive rektor, var engagerade, professionella och skickliga lärare – vilken skola skulle vi ha då?

Eva-Lis Sirén pratar om resurser, men det handlar inte om resurser. Det handlar om vad skolan gör med de resurser de har idag. Klart att jag skulle vilja anställa en till på fritids eller en springvikarie, det finns alltid önskemål efter mer. Med de resurser skolan har, vad kan den göra? Mycket menar jag.

Det är korrekt att varje enskild lärare har ett eget ansvar att sätta sig in i  och jobba efter styrdokumenten. Här tycker jag att fackförbunden har varit dåliga på att driva frågan gentemot myndigheter, t.ex. så att kräva fortbildning. Jag tycker också att fackförbunden har varit dåliga på att informera sina medlemmar på ett tydligt sätt att alla lärare har en enskild skyldigheter att sätta sig in i styrdokumenten. Det ingår i själva lärarjobbet att uppdatera sig! Jag har varit med i Lärarnas Riksförbund i 9 år som lärare och 5 år som student. Jag har aldrig på ett tydligt sätt varken den informationen. Men oavsett – lärare har ett mycket stort eget ansvar att sätta sig in i dessa frågor!

Men de enskilt viktigaste orsakerna till att det ser så illa ut i skolan värld som det gör tar inte Skolinspektionen upp i sin rapport. Skolmyndigheter som gamla Skolverket, nya Skolverket och Myndigheten för Skolutveckling har systematiskt under alla år motarbetat fattade riksdagsbeslut. Har systematiskt motarbetat reform LPO 94. Detta arbete har resulterat i otydlighet och fokus på fel saker, vilket har lett till en total förvirring i skolans värld. Dessutom har hela den pedagogiska forskningen motarbetat reformen och fattade riksdagsbeslut. Jag har skrivit om några av dessa forskare, men dessvärre finns det bara ett fåtal pedagogiska forskare som inte obstruerar och dessa blir snabbt utfrysta och stoppade i sin karriär. Med alla tänkbara medel ska ideologiseringen av lärarutbildning och pedagogisk forskning ske. Tycker man fel är man inte önskvärd, vetenskaplighet – bara när det passar in i ideologiseringen.

Den tredje orsaken till skolans förfall är lärarutbildningen. Lärarutbildningen håller mycket låg nivå och studenterna lär sig inte det de behöver kunna för klara av läraryrket, t.ex. bedömning och betygssättning. Dessutom ideologiseras studenterna att ”tycka rätt”, man fostrar t.ex. betygsmotståndare. Man lär studenterna vad som är ”good guy” och vad som är ”bad guy” – vetenskaplighet? Nej, nej, nej inte om det gagnar det egna syftet och man tillämpar ett ecklektiskt sätt att förhålla sig till det man vill motarbeta. Vill man bevisa att betyg inte är bra, hänvisar man till några studier. Att dessa studier är gamla och gjorda i ett annat land och i ett annat betygssystem bryr man sig inte om. Vilka studenter genomskådar detta? Ingen så klart! Hade jag tid skulle jag sätt mig ner och lista alla dessa forskare och alla studier och tro mig, det skulle bli ett tungt dokument, i fysiskt bemärkelse. Ett annat problem med lärarutbildningen är också att toppstudenterna inte söker sig dit. Dessutom blir lärarutbildningen ofta andra- eller tredjeval, eftersom studenterna inte kommer in på deras förstaval. Detta är ett stort problem.

En fjärde orsak som Skolinspektionen tar upp är politikers bristande ansvar att handfast åtgärda det som inte fungerar, t.ex. ge tydliga direktiv till skolmyndigheter att skärpa kvaliteten och fokus, med en tydlig uppföljning och åtgärder om kvaliteten brister. Exempelvis borde man sett till att följa upp alla granskningar som gjorts av t.ex. Lärarhögskolan i Stockholm och avskedat de som var ansvariga. Jag menar givetvis inte att vi ska ha politikerstyre. Jag menar: tydliga riktlinjer, tydlig uppföljning, tydligt ansvar, tydliga konsekvenser. Kommunerna har i detta lämnats i sticket, både politiker och tjänstemän.

Summering: De problem som råder i skolan som beskriv i Skolinspektionens rapport beror på:

• Lärare har inte tagit det ansvar som åligger dem, som ingår i deras profession. Det finns ett stort enskilt ansvar, men huvudansvaret ligger hos rektorer och skolhuvudman (kommunerna).

Huvudansvaret för att skolan inte fungerar ligger hos

• Skolverket
• Pedagogiska forskare i Sverige
• Lärarutbildningen
• Riksdagspolitiker och deras tjänstemän

Men det finns självklart skolor och enskilda lärare som fungerar och som gör skillnad. Vill rekommendera detta klipp från UR, se hur lärarna jobbar med eleverna, hur de berättar och fångar deras intresse, hur de jobbar med språket och hur de går in i elevarbetet och visar var eleven ska bygga ut sin text. Jag blir glad i hela hjärtat.

För övrigt anser jag att läraryrket är Sverige absolut viktigaste jobb!

Bra resultat

För några månader sedan fick jag ett telefonsamtal från min chef, rektor Anna. Det var ett glatt telefonsamtal som handlade om att vi på Vikingaskolan hade ökat våra resultat enormt mycket. Idag satt lärarna i grupper, granskade resultaten och diskuterade.

De områden det handlar om är de nationella proven i årskurs 3 och 5, simprov i årskurs 3 och Läsutvecklingsschemat (LUS). På samtliga områden, utom i nationella provet i engelska årskurs 5, hade Vikingaskolans elever förbättrat sig rejält. På vissa områden hade resultaten blivit extremt bra i jämförelse med året innan. Exempelvis hade andelen elever som nådde samtliga mål på nationella provet i svenska årskurs 3 ökat från 45% till 85%. En ökning med 40 procentenheter. Det är fantastiskt. Ett annat exempel är simningen som hade ökat rejält. Andelen elever som når målen har gått från 52% till 70%. Otroligt bra, även om det är en bit kvar tills vi är nöjda. Alltså 100%. Mycket glädjande siffror!

Men vad beror detta på? Givetvis är det bra lärarjobb som ligger till grund för dessa resultat. Lärare som har gett sig tusan på att eleverna ska uppnå i förväg uppställda mål. Lärare som inte ger sig och fortsätter kämpa. Lärare som samarbetar och sätter upp mål för sin verksamhet och för eleverna. Lärare som tittar på varje elevs och klass behov, diskuterar och omfördelar de resurser som finns till buds. Resurser, alltså lärartid.

Det finns nog en annan förklaring också. Haninge kommun har under många års tid pratat om ökad måluppfyllelse. Att fokus ska ligga på kunskap och att skolan ska förmedla att alla barn kan, istället för att några barn bara kan. Då tänker ni som läser detta att det är väl så att alla lärare alltid tror på barnens förmåga och att alla kan. Nja, det är nog inte så. För det första är det en grundinställning huruvida man har ett biologiskt eller sociokulturellt perspektiv. Tror man på att alla elever har förutsättningar att lyckas eller inte. För det andra, lärarens grundinställning påverkar dess handlingar. Vad man säger, vad man gör, hur man handlar påverkas av detta, ibland kan en enda blick säga mer en tusen ord. Det är subtilt.

Haninge har trummat på riktigt rejält med kunskapsfokus, infört kunskapskontroller. Fokus har sakta men säkert flyttats från omsorg till kunskap, inte minst i de skolor som har hand om de lägre åldrarna. Fortfarande finns det diskussioner att ta, men det kommer i alla fall jag göra, hoppas tjänstemän och rektorer på andra skolor också gör det. För kunskapsfokus ligger fast.

En tredje förklaring är nog att Vikingaskolan har varit tvungen att fokusera på kunskapsmålen för att måluppfyllelsen har varit så dålig tidigare. Rektor Anna fick av förvaltningen i uppdrag att öka måluppfyllelsen redan när hon började på skolan. Trots alla olika arbetsuppgifter, rutiner och människor som Anna var tvungen att lära sig på kort tid var ”ökad måluppfyllelse” och ”utgå i från kursplanens mål” två mantra som Anna upprepade gång på gång på gång. Efter ett antal år har det givit resultat. Jag kan personligen inte ta åt mig äran för dessa fina resultat, även om de givetvis glädjer mig. Jag har bara varit ett år på Vikingaskolan och sådana här processer tar lång tid att genomföra. Däremot kommer jag vara med att ytterliggare öka måluppfyllelsen, helst till 100%.

Men eleverna då? Jo, jag var inne på flera delar av nationella proven i flera klasser. Jag hämtade färdigsimmade elever på Torvalla simhall för att gå med dem tillbaka till skolan, ofta hand i hand. Jag har pratat med elever dagligen och frågat, diskuterat och hört mig för om alla dessa kunskapskontroller. Det har inte varit någon hotivation, som Hans-Åke Scherp säger – att dessa kontroller skulle förvandla motivation och minska lusten att lära. Dessa ungar har varit entusiastiska, kreativa, positiva, glada, taggade och nyfikna. De har tyckt det varit spännande och velat lära. Vissa har tyckt att vissa delprov varit svåra och flera elever var nervösa inför första provtillfället. En del elever hade fått för sig att man var tvungen att gå om trean om man misslyckades på provet, vilket givetvis avdramatiserades av läraren. I slutändan var eleverna stolta över sina resultat och växte med vetskapen att de var kunniga. Goda kunskaper ger gott självförtroende.

Men de elever som inte klarat sig då? Så klart är vi inte nöjda med att alla inte klarat sig, vårt mål är 100% måluppfyllelse och det ska vi jobba vidare med. Men vi har givetvis pratat med dessa elever, hjälpt dem vidare i sin kunskapsutveckling. Vi genomför inte kunskapskontrollerna och släpper därefter resultaten! Bland annat fick några elever gå på sommarsimskola och av dessa klarade väldigt många simprovet. Vi har sett vilka moment i de olika ämnena som eleverna har svårt med och har satt in åtgärder och extrauppgifter för dessa elever. Vi har kommunicerat med elever och föräldrar, fokuserat på att lyfta eleverna. En del har på kort tid förbättrat sig radikalt, andra har behövt lite längre tid och mer stöd. Men utan kunskapskontrollerna får vi ingen samlad bild över hela skola och i jämförelse med andra skolor. Utan kunskapskontrollerna lämnas lärarna ensamma och får köra sitt eget race. Klart att en del lärare skulle göra ett bra jobb, men vi tänker aldrig riskera elevernas rätt till kunskap på grund av att de får en dålig lärare som inte har fokus på att eleverna ska lära sig. Kunskapskontrollerna ger referensramar för en skola och en seriös utvärdering av resultaten talar om vad skolledningen behöver göra. Så enkelt är det Hans-Åke Scherp!

För övrigt anser jag att läraryrket är Sveriges viktigaste arbete!

Tillbaka efter ”sommarlov”

Nu har jag jobbat en vecka, även om det varit lite till och från på jobbet. En del jobb hemifrån och lite lugnt tempo innan lärare och elever kommer. Just nu håller jag på att lägga schema. Vi har anställt en ny musiklärare, som gärna vill jobba tematiskt, helst i nära samarbete med klasslärarna. Det innebär att vi behöver periodisera musikundervisningen, vilket i sin tur innebär att lärarna behöver ett schema för musikperioden och ett för den period utan musik. Upptäckte att det passade bra att under musikperioden inte ha SO och NO, men då behöver dessa ämnens tid räknas om så att de får den tid som timplanen säger. Lite pyssel, men det kommer att bli riktigt bra.

Det finns mycket att göra i skolans värld, det upptäcker jag ständigt. Något som jag kommer att driva under detta år är att de barn som är på fritids hela sommaren (ja det finns flera sådana barn) och är på fritids under alla lov (ofta samma barn) ska få roliga aktiviteter och extragod mat. Under denna heta sommar, framförallt i juni, har barnen inte fått bada eller hitta på något extra. De har hängt på den varma skolgården. Bara tanken gör mig matt. En konstruktiv fritidsledare tog fram vattenslangen vid några tillfällen. Jag tror bestämt att jag och Anna (rektor) får vara med och planera sommaren till nästa år, så att dessa ungar får sticka ut och göra lite roliga saker, t.ex. åka till Tom Titts eller ha vattenkrig på skolgården. Klart man kan ställa krav på personalen, men de måste få lite friare tyglar och det är faktiskt skolledningens ansvar, så det får jag ta på mig. Det är mitt ansvar att se till att det blir bättre.

En annan sak är maten. De barn som går på fritids på klämdagar, lov och under hela sommaren får ofta äta sämre mat än vanligt. Det blir rester eller enkel mat (typ blodpudding). Klart att inte Vikingaskolans matsalspersonal gör detta av ondo, men det måste vara ett tankefel. Klart att dessa ungar, som ofta inte har det förspänt i livet, ska få ”special treatment” under den tid där de flesta andra är lediga. Men åter igen, detta är en ledningsfråga, som jag får ta på mig att se till att ändra.

Jag, Anna (rektor) och Michael (intendenten) är ett dreamteam. Vi har en vision, vi tycker om varandra och vi  jobbar bra ihop. Och i vi har KUL ihop.  Vi vill att Vikingaskolan ska bli en av de bästa skolorna i hela mellansverige inom fem år. Vi har underbara elever, men de behöver mycket stöd. Vi har bra lärare, även om det finns en hel del utvecklingsområden. Vi har många utvecklingsområden, så det gäller att inte sitta på sitt kontor och rulla tummarna. Nu börjar snart skolan, med först lärare och sedan elever. Då blir det åka av och jag och Anna ska ta ansvar för Vikingaskolan. Det kan jag lova!

För övrigt anser jag att läraryrket är Sveriges viktigaste jobb!