Igår hände något fantastiskt på Vikingaskolan. Våra fyror genomförde tre föreställningar av uppsättningen ”Styrbjörn Starke”. Det hela handlar om att Vikingaskolans nya musiklärare jobbar tematiskt och har tillsammans med de tre klasslärarna i fyran jobbat ihop en föreställning kring Vikingatiden. Och vilket engagemang! Under sex veckor har det jobbats kring Vikingatiden på alla tänkbara sätt, i svenska, SO, bild och musik. Manus, teckningar, teoretiska kunskaper och så vidare. Det hela har eskalerat i en familjeföreställning och två skolföreställningar. Föräldrar grät, lärare grät och en biträdande rektor grät – grät av emotionell lycka.
För vad vad det vi fick se? Jo nästa 70 elever på scenen samtidigt som dansade och rörde sig välkoreograferat. Elever som sjöng sånger, som läraren hade specialskrivit till föreställningen. Elever som i vanliga fall har en annan roll än den duktiga skoleleven, var superseriösa och levererade. Flera lärare som engagerade, både som speakerröst, lärare i uppsättningen, fotografer och ljussättare. Vilket engagemang och vilken kvalitet. För det var just kvalitet det var, rakt igenom i 40 minuter. Övriga elever på Vikingaskolan blev imponerade och fredagens ”snackis” på Vikingaskolan var tveklöst fyrornas uppsättning. Eleverna kan gå på höstlov, nöjda med sin insats och med resultatet.
Vad gör då ett arbete som detta med eleverna? Eftersom de jobbar så intensivt, både med teoretiska kunskaper och med själva uppsättningen, får de verkligen bearbeta det de lär sig. De får ett minne för livet, inte bara känslomässigt. Men framför allt får de ett gott självförtroende och en bra sammanhållning. Jag kan ge mig tusan på att relationen mellan elev och elev, lärare och elev stärks.
När vi anställde musikläraren föll vi för att hon berättade att hon jobbade tematiskt i perioder. Det innebär att jag lade ett schema där eleverna inte hade musik en gång i veckan, utan under en längre period en gång per läsår. Detta skapade en del negativa reaktioner i lärarkåren, mycket av det får jag ta på mig. Dels var jag dålig på att informera och förankra och dels var jag dålig på att tydligt presentera hur arbetet skulle gå till. Idag tror jag alla tvivlare försvunnit. Men kommer inte eleverna sakna musikundervisningen frågar du dig säkert. Jo, men då finns det en körtimme i veckan som de som verkligen vill ha musik kan gå till, blir det för många elever som kommer till denna timme får vi sätta in en timme till eller också får de komma varannan vecka. Vi får se. Det är inte en körtimme i traditionell bemärkelse, utan där rytmik, musik och dans ingår.
Det ska bli intressant att följa fortsättningen, för det här är bara början. Musikläraren blev inslängd i detta arbete i början av september, när lärarna redan hade börjat med Vikingatiden. Vi hade inte jobbat på detta sätt förrut, med den naturliga skepsis som finns. Lärarna kände inte varandra, inte heller kände eleverna musikläraren. Arbetssättet var helt nytt – ja ni förstår, bara en massa fallgropar. Och ändå blev resultatet helt fantastiskt. Efter höstlovet börjar två nya projekt, ett i en femma och ett i två klasser i tvåan. Det blir väl något med lucia och skolavslutning, ska bli mycket spännande att se resultatet.
För övrigt anser jag att läraryrket är Sveriges viktigaste jobb!
