Yrke: Lärare
När jag gick från att ha undervisat i SO-ämnena på Jordbromalmsskolan i Haninge, till att jobba som biträdande rektor på Vikingaskolan i samma kommun, slutade jag att undervisa. Det som jag har tyckt varit det roligaste under alla år som lärare. Jag vill med den här boken beskriva mina erfarenheter, dels av skolan generellt, dels av skolans kultur. Men jag vill också berätta om hur man arbeta med elever som har väldigt svaga förkunskaper. För även de kan nå stora kunskapsframgångar.
När jag beskriver mitt arbetssätt kan det låta enkelt, men visst finns det många vardagsproblem: elever som slåss, käftar med varandra, inte visar någon respekt eller använder ett fult språk. I en skola som till nittio procent består av elever med utländsk bakgrund har jag naturligtvis fått jobba åtskilligt med många problem och jag har tagit många konflikter. Stundtals har jag skällt ut vissa elever och ibland även deras föräldrar. Det har blivit många samtal hem, många konflikter och många tillfällen då jag har tvingats att sätta ner foten: »Här är det jag som bestämmer, tveka aldrig om det«.
Med åren har konflikterna blivit färre och i dag behöver jag aldrig höja rösten. Jag har fått elevernas respekt! Respekt är ingenting en lärare har automatiskt, det är något som läraren förtjänar. Elevernas respekt får du när du är tydlig med vad skolan är till för, när du tar konflikter, drar gränser för vad som får sägas och göras, låter eleverna ta konsekvenserna av sitt handlande, när du använder humor och skojar med eleverna och visar dem kärlek – visar att du bryr dig om dem. Det innebär att när en elev gjort något dumt, när det som hänt är utrett, då ska det inträffade släppas och du ska i ord och handling visa att du tror på eleven och dennes möjligheter. En dumhet ska inte ligga eleven i fatet för all framtid. Det är då läraren har förtjänat sin respekt.
Elever pratar med varandra och de vet vilka lärare som är starka ledare, vilka som behandlar eleverna bra och som förtjänar respekt. När du nått dit, då går allt av sig självt. En lärare som förtjänat elevernas respekt behöver nästan aldrig höja sin röst.
Den här boken handlar till stor del om en metodik som jag har valt att kalla seminarieundervisning. Metodiken är framför allt är utprövad på elever som har låga kunskaper med sig från årskurs 5 och som kommer från hem som saknar studietradition. Men metodiken kan användas i alla miljöer där elever behöver arbeta för att tillgodogöra sig kunskaper. Läraren bestämmer nivån på det som tas upp i undervisningen. Även om klassen ligger på en generell ”VG-nivå” kan seminarieundervisning användas med gott resultat. Mycket av det jag beskriver kan uppfattas som rena självklarheter – vilket de också är. Men jag vet också, efter att genom åren ha samtalat med många lärare och lärarstudenter, att det finns ett behov av att arbeta med en metodik som fungerar.
Boken vänder sig till lärare som känner att de behöver metodiska tips, till nyexaminerade lärare och lärarstudenter. Men den vänder sig också till lärarutbildare, till skolledare och beslutsfattare – och till föräldrar som är intresserade av skolfrågor.
Två recensioner av boken Yrke: Lärare, först Recension BTJ, eller Pedagogiska magasinet, eller Expressen.
Vill du köpa boken här är länken.
Hej
Jag jobbar själv som s.o. lärare på en skola i Norrland och jag är intresserad av att köpa din bok. Vart finns den att beställa?
mvh,
Rolf
Hej Rolf,
Boken går att köpa i alla bokhandlar och är det en liten bokhandel så kanske de måste beställa boken. Annars går det att beställa den på Adlibris, Bokus och andra nätbutiker.
Johan,
Intressant bok du har skrivit. Lånade den på biblioteket och har nu läst den. Där finns en hel del att fundera på framöver. Under min tid på lärarutbildningen har vi haft flera intressanta seminarier där vi som studenter har fått diskutera olika ämnen. Det är mot den bakgrunden som jag är relativt positivt inställd till att använda seminarier också som lärare i framtiden. Det avsnitt i din bok som kanske väckte mest tankar hos mig var det som handlade om lärarutbildningen.
Du diskuterar en del kring det här med att man införde att vi ska läsa en del kurser tillsammans oavsett i vilken årskurs vi ska arbeta i som lärare. Det här har betytt en hel del för mig och har bidragit till en för min del ovärderlig mångfald kring perspektiv på både lärande och undervisning. Det är med andra ord en erfarenhet som jag inte hade velat vara utan. Under lärarutbildningen har vi haft en hel del hemtentamen som examinationsform. Detta är en metod som har kritiserats från en del håll. Lade märke till att du i din bok bland annat föreslår att de så kallade Salstentamen bör införas på alla kurser.
Den kritik som framförs mot hemtentamen delas inte av mig då min upplevelse är att det är på kurser med hemtentamen som jag har lärt mig som allra mest. Jag har som student genom utvärderingar tagit tillfället i akt att uppmana till mer av hemtentamen. Därmed kan vi konstatera att vi har rätt olika uppfattningar om detta. Detta är en form av examination som jag definitivt kommer använda som lärare i framtiden.
Det innebär dock inte att de elever som vill skriva prov inte ska få det. Elevinflytande och elevaktiva arbetssätt är för min del oerhört centrala delar av den undervisning som jag vill bedriva. Detta i kombination med Lärande och IT och tankarna om inkludering och en skola för alla.
Hej,
Först av allt vill jag säga att det glädjer mig att du har läst min bok och med god behållning som jag uppfattar det.
När det gäller lärarutbildningen så måste jag säga att du som student är inte detsamma som alla andra studenter. Alla går inte på lärarutbildningen med syfte att suga ut varenda viktig detalj för att bli en så bra lärare som möjligt – snarare tvärt om. Jag märker vissa likheter mellan dig och mig, jag tyckte också att hemtenta passade mig bra, då kunde jag jobba hårt och vända och vrida på saker och ting. Däremot var det många av mina klasskompisar som inte gjorde det, flera kopierade till och med text. De gånger vi hade salstentor pluggade folk som djur – vilket innebar att de fick verkliga kunskaper.
Lärarutbildningen har fått grov kritik för att man inte haft tillräckliga examina som har resulterat i att studenter har glidit igenom lärarutbildningen och fått med sig noll kunskaper i vissa fall. Högskoleverket, Skolverket och Riksrevisionen har i rapport efter rapport kritiserat lärarutbildningen för denna slapphet. Jag personligen hade inga problem när jag gick på LHS, men tyckte även då att vissa kurser var löjligt slappa och dålig kontroll på. Lägg därtill kurser som t.ex. heter: ”Gräv där du står” och som ger ingen behörighet till undervisning i grundskolan. Inte bra.
När det gäller att gå tillsammans, oavsett om man ska jobba i förskolan eller på gymnasiet så förstår jag att en intresserad och engagerad student som du kan få ut mycket. Men det du måste inse är att tiden är begränsad på en lärarutbildning. Det innebär att man i den ena vågskålen måste lägga vinsten av att ha gemensam syn och i den andra vågskålen måste man lägga specificering mot det man utbildas för. Arbetet som lärare i förskolan och gymnasielärare skiljer sig oerhört mycket åt och att använda så mycket tid på gemensamma kurser är för mig ett mysterium i otydlighet och icke specificering. Förstår att du kommer ha nytta av det du lärt dig, men du måste ändå väga det emot vad du fick avstå. Vad var det som du inte hann lära dig och som du kanske skulle haft ännu mer nytta av just när det gäller din profession?
Elevinflytande och elevaktivt arbetssätt är väldigt viktigt, men man får aldrig ta bort lärarrollen. En lärare förklarar, problematiserar, väcker intresse, håller i debatten, ser till att alla elever kommer till tals, ser alla elever och så vidare. Smartboards eller podradio eller elevbloggar kan aldrig fungera om en lärare inte har ett väl uttänkt syfte och mål med undervisningen. De flesta elever är rätt duktiga på datorer, men det är att använda tekniska hjälpmedel i pedagogiskt syfte som ställer stora krav på läraren. En smartboard kan vara ett fantastiskt verktyg – det har jag sett och prövat själv i min undervisning och hos mina kollegor. Men den kan också vara ingenting om inte läraren har en bra tanke med hur den används.
Avslutningsvis vill jag säga att du verkar vara en engagerad student. Det är mycket bra, sug i dig allt du kan. När du börjar som lärare kommer du få många grupper eller ansvar för en hel klass, du kommer att få lära dig namnet på många, många elever, lära dig hur de är som personer, sätta dig in i rutiner på skolan, gå på möten, sitta i elevvårdskonferenser, sitta på arbetslagsmöten, planera bra lektioner om och om igen. Du kommer helt enkelt få väldigt mycket att göra. GLÖM INTE BORT DINA DRÖMMAR! Glöm inte bort varför du ville bli lärare. Glöm inte bort dina idéer som du vill testa på elever. Kämpa hårt för att genomföra och testa det du vill testa. Kämpa hårt för att inte sugas upp i det kollegiala ”Så har vi alltid gjort på den här skolan”. Kämpa hårt för att behålla det du tror på, så att du inte blir en likadan lärare som du hade själv när du gick i skolan. Bli inte en förvaltare av den skola du en gång själv gick i.
Tro på dina drömmar och du kommer möta ett underbart arbete och få ett underbart yrke. Även om det är jobbigt de första åren.
Johan,
Det här med att vi läser tillsammans på vissa kurser kommer absolut att vara en erfarenhet som kommer spela roll för min del. Däremot skulle man med en del förändringar i allmänt utbildningsområde kunna få detta att bli ännu bättre.
Lärarutbildningen skall förmedla vissa kunskaper inom allmänt utbildningsområde. Det jag däremot kan sakna är att vi studenter inte i större mån inom ramen för lärarutbildningen får möjlighet att diskutera det vi lärt oss i teorin. Det är här jag menar att det kan vara en stor fördel att läsa tillsammans med de som läser mot till exempel förskolan då man på det sättet får fler perspektiv.
Du har i en del fall varit kritisk har jag sett till den forskning som bedrivs inom skolans område. Men den här forskaren som nu har uttalat sig tar verkligen priset. En kollega till Tomas Kroksmark har enligt Kroksmark vid någon form av evenemang kring en-till-en förklarat följande:
”Det meddelades att då eleverna utrustas med var sin lap-top/Ipad som de använder i skolan, kommer det att leda till ämneslärarnas ämneskompetens blir värdelös. Motivet för denna slutsats skulle vara att alla information och all kunskap finns på datorn via nätet.”
Den här forskaren har nog missat att det krävs mer kunskap i ämnet för att kunna bedriva undervisning nu med tanke på det enorma flöde av information som finns nu. Det man dessutom gör här är att säga att det inte behövs någon ämneskompetens för att undervisa i den digitala värld vi befinner oss i nu. Kroksmark har en klok kommentar till detta som jag ser det:
”Oro ska man alltid ta på allvar. Den väcker i det här fallet frågan: stämmer denna oro eller är det så att ämneslärarnas kompetens som en följd av En-till-En måste breddas och samtidigt fördjupas? Hur ska annars ämneslärarna kunna möta den mångfald av information och kunskap som finns på nätet? Kanske är det så att just ämneslärarna nu står inför den kanske intressantaste och viktigaste utmaningen på decennier.”
http://tomaskroksmark.se/2011/amneslararkompetensen-i-en-till-en-skolor/
//Frekar06
Hej igen,
Jag är glad för din frejdiga inställning – det kommer att gå bra för dig!
[...] har länge följt Johan Kants blogg och nu har jag börjat läsa hans bok Yrke: Lärare. Jag insåg ganska snart att vi faktiskt jobbat lika länge som lärare och att han är en av alla [...]
[...] Jag menar verkligen tror på det, inte bara läpparnas bekännelse, utan i handling. Använd seminarieundervisning hela tiden – släpp inte en enda elev – utvärdera resultat och ställ krav på att [...]
[...] jag ser på elever, på kunskap och på inlärning går det att läsa en hel del om detta i min bok Yrke: Lärare, som går att köpa [...]
[...] min bok Yrke: Lärare har jag skrivit ingående hur jag ser på skolan, hur jag ser på mitt jobb som lärare och hur jag [...]
[...] Varför vill jag ta upp dessa aspekter? Jo därför att en elev som inte har grundkunskaper har inga möjligheter att hänga med i demokratiska arbetssätt, för de kan varken tillgodogöra sig läromedelstexten eller kunna följa en instruktion. Jag hade tre killar i årskurs 8 på Jordbromalmsskolan som inte kunde lösa följande mattetal från Stockholmsprovet årskurs 3: Jenny lägger fyra lika långa pinnar i en rad. Hela raden blir 2 meter. Hur lång blir raden om Jenny har 6 pinnar? Problemet var att de inte läste tillräckligt bra så att de kunde hålla många olika informationer i huvudet, samtidigt som de läste vidare. Alltså deras förmåga att tillgodogöra sig läromedelstexten och lästalen i matematik fanns i princip inte. Och dessa unga människor är många, väldigt många. Att då komma och prata om demokratiskt arbetssätt som det viktigaste är ett hån mot dessa ungdomar. Kanske ska de ha en lärare som är tydlig med att säga: “Här är det jag som bestämmer” och lägger fokus på grundläggande kunskaper och att det krävs hårt arbete både för lärare och elev för att nå dit. När kunskapen växer, då kommer självförtroende, kreativitet och lust att lära. En elev som inte har klarat av sin skolgång, som konstant legat efter och genom hårt skolarbete växer blir en otroligt duktig skolelev. Detta har jag sett många, många exempel på, som går att läsa i min bok Yrke: Lärare. [...]
[...] När jag jobbade på Jordbromalmsskolan tog jag vid många tillfällen upp att vi skulle sluta med att ha” brandkårsutryckningar” på vårterminen i årskurs 9 för att så många elever som möjligt skulle få så många betyg som möjligt. Jag ville istället att vi skulle lägga fokus på eleverna i årskurs 6 och 7, vilket efter flera års tjat från min sida slutade i att jag genomförde intensivläsningperioder för utvalda elever. Detta blev inte riktigt som jag ville, utan blev någon slags ”lightvariant” på intensivkurser, men bättre än ingenting. Tyvärr var det en del lärare på Jordbromalmsskolan som motsatte sig intensivkurser för att eleverna skulle missa så många lektioner. Dessvärre var det så att dessa elever missade inte ett jävla skit, för de förstod ändå ingenting på de lektioner de missade, för att nivån på undervisningen låg över deras huvuden och eleverna hade svårt att över huvudtaget tillgodogöra sig de läromedelstexter som användes. Vill du veta mer om intensivkurser så skriver jag om det i min bok Yrke: Lärare. [...]
[...] min 6:a och även kunskapsnivån i 8A kommer jag att skriva om i nästa blogginlägg. Min bok Yrke: Lärare tar upp och problematiserar det jag skriver om på ett mycket mer omfattande sätt och jag ger [...]