Archive for februari, 2009

h1

En solskenshistoria om läsning

25 februari 2009

Väldigt ofta berättar jag för mina elever att läsningen är nyckeln till framgång. Inte bara i skolan, utan även i livet. Som vuxen förväntas man göra val där man ska placera sin framtida pension. För att få maximal utdelning av sin pension gäller det att placera sina pensionspengar väl, läsa igenom avtal olika förvaltare har och granska vilken avgift de tar för att sköta pensionspengar. Vem ska få äran att förvalta mina pensionspengar?

Man kan välja att avstå av olika skäl. Väljer man att avstå för att man inte kan läsa den svåra text som berättar om hur man ska göra, har man avstått på grund av att man inte kan. Då blir detta ett handikapp och även på sikt ett demokratiskt problem. Ett visst antal medborgare kan inte  läsa tillräckligt bra för att tillvarata sig sina demokratiska rättigheter. Det finns mängder av liknande situationer, som gör att människor som inte läser tillräckligt bra, inte kan delta i samhället på samma villkor som de som läser bra. Redan i skolan är läsningen superviktig. De elever som läser bra kan tillgodogöra sig de svåra läromedelstexterna på ett bra sätt. De utvecklar också sitt abstrakta tänkande och sitt språk.

För två år sedan hade jag i min 8:a en pojke som heter Micke. Det var mars månad och han sökte upp mig för att han inte hade något att läsa. Han undrade om jag hade några tips. Jag frågade honom om han hade läst böckerna om Harry Potter. Det hade han inte, men han hade sett filmerna. Jag frågade då om han gillade filmerna och det gjorde han. Lite motvilligt tog han emot den första Harry Potterboken eftersom den var tjock, bortåt 370 sidor. Redan efter en vecka sökte han upp mig och var helt till sig: ”Det är ju massa som är med i boken och som inte finns med i filmen”, konstaterade Micke.

Redan efter två veckor hade Micke läst ut den första boken och lånade den andra boken. Micke var helt inne i Harry Potters värld och kunde smått försvinna när det var lästid i skolan. Han ville ofta få tid till läsning och hemma läste han hela kvällarna. Vid skolavslutningen i årskurs 8 hade han läst ut de första fyra böckerna, totalt cirka 2000 sidor. Jag försåg honom med Harry Potter och Fenixordern, en tegelsten på 1000 sidor, som Micke kunde roa sig med under sommarlovet.

När skolan började i augusti, sista året i grundskolan, fick jag tillbaka boken av Micke. Han fick låna Harry Potter och halvblodsprinsen, den sjätte boken i serien. Den läste Micke ut på drygt tre veckor. Jag förökte få honom att läsa den sista Harry Potterboken på engelska, den hade inte kommit ut på svenska vid det tillfället. Micke kände inte att hans engelska språk var tillräckligt bra för att förstå alla nyanser, han väntade på översättningen som skulle komma i november. Alltså ungefär 2,5 månads spänd väntan. När den sjunde och sista boken om Harry Potter kom ut, lade Micke beslag på den omedelbart och tokläste den. I början av december var Micke klar med hela serien om Harry Potter.

På 9 månader, från mars till början av december, hade Micke läst ungefär 4500 sidor. Vilken prestation!  Jag pratade med Mickes mamma som tyckte sig märka att Mickes språk hade förändrats. Om mamman hade märkt skillnad på Mickes språk, hur hade då hans tänkande förändrats?  I skolämnena gick det bra för Micke, han hade inga som helst problem att tillgodogöra sig de läromedelstexter som trots allt är ganska svår. Framför allt i SO och NO.  Däremot gick det mycket bra för Micke i svenska. Han hade tidigare varit en god skribent, men hade nu utvecklats till en utmärkt skribent. Det slutgiltiga beviset var MVG i betyg och svensklärarnas pris för bästa novell.  Jag läste själv novellen och kunde konstatera att den var fantastisk. Han hade inte bara skrivit en bra och intressant novell, utan han använde språket på ett lysande och målande sätt.

Mickes språkliga resa är bara början till att han har identifierat sig som läsare, att han under hela sitt liv kommer att veta hur underbart det är att läsa. Han har gått in i den värld där man själv skapar filmen i sin egen skalle. Detta kommer även få konsekvenser för hur lätt han kommer att ta till sig skriven text i framtiden. Det vill säga, hur han kan tillvarata sina demokratiska rättigheter.

För mig som lärare var det en seger. Att få en ung människa att utvecklas på det sättet kändes och känns helt underbart. Vad hade jag gjort? Nästan ingenting. Javisst, jag pratar mycket om läsning, men jag hade varit på rätt plats vid rätt tillfälle. Jag hade lämnat ut rätt bok. Resten skötte sig själv, jag bara matade honom med böcker så fort han blev klar. Många av ni som läser detta vet hur skönt det är att läsa. Ni som inte vet det och vill utvecklas som läsare, det finns en bok som väntar på er. Frågan är bara vad du är intresserad av för typ av böcker. Om du säger att du inte är en läsare, stämmer inte det. Alla människor kan bli läsare, också du! Bestäm dig – du kan ta identiteten som läsare!

Gillar du Harry Potter och har läst alla böcker har jag ett klockrent boktips. De fyra böckerna om Setimus Heap, första boken heter Magi och serien är skriven av Angie Sage.  Välj bort tv, dator och dataspel för några kvällar och bege er in i böckernas underbara värld. En investering för livet!

h1

Svårt med bedömning

22 februari 2009

Pratade med en vän som är lärare. De skulle jobba med att sätta upp en kravnivå för svenska där alla lärare var eniga om vad som krävdes för att bli godkänd. Man träffades alltså på ämneskonferens för att diskutera vad det är som eleverna minimum ska kunna för att klara godkända i svenska. Tanken var att lärarna skulle ha en så god bedömningsöverensstämmelse som möjligt. Diskussionerna på mötet urartade och min kollega kände sig maktlös och nedstämd.

Han hörde av sig till mig och bad om råd när det gäller frågor om just bedömning. Han berättade att det på mötet hade varit han mot resten av kollegorna och att han redan förlorat diskussionen. Den lärare som höll i mötet hade för övriga kollegor presenterat en bedömningsmatris som skulle ligga till grund för en gemensam bedömning. I denna matris fanns kursplanens mål att uppnå och mål att sträva mot. Jag och min vän hade en diskussion kring vad de olika målen har för funktion, vilket visade sig att det var just den springande punkten. Hela lärarlaget hade totalt missförstått mål att sträva mot.

Mål att uppnå är vad eleverna minst ska kunna för godkänd, det vill säga vad som är inlärt hos eleverna och vad som ska bedömas. Har eleverna högre kunskaper än mål att uppnå ska man jämföra elevernas kunskaper mot kriterierna för väl godkänd, respektive mycket väl godkänd. Mål att sträva mot ska ligga till grund för lärarens planering, det vill säga vad som är utlärt till eleverna.

Mål att sträva mot beskriver den inriktning undervisningen ska ha när det gäller att utveckla elevernas kunskaper. Mål att sträva mot ska styra all planering av undervisning genom hela grundskolan.

Enligt Skolverket ska alltså mål att sträva mot ligga till grund för planering, inte för bedömning. Om man trots Skolverkets föreskrifter vill ha med mål att sträva mot i sin bedömning, bryter man mot sitt uppdrag som tjänsteman, det blir dessutom svårt att godkänna alla elever. Om man läser Mål att sträva mot, undrar jag exempelvis hur många elever som ”får erfarenheter av språken i de nordiska grannländerna samt en orientering om det samiska språket och övriga minoritetspråk i Sverige”? Eller ”stimuleras till eget skapande och till eget sökande efter meningsfull läsning samt till att ta aktiv del i kulturutbudet”?

Jag menar inte att det är omöjligt, men väldigt många elever ligger inte på den nivån när det gäller nordiska språk eller tar aktiv del av kulturutbudet. Det är vi som lärare som ska entusiasmera eleverna till att nå dit, men handen på hjärtat hur många klarar det och är ens intresserade?

Avslutningsvis ska man komma ihåg att bedömning av vad eleverna kan, görs på ett sånt sätt att antingen är en elev godkänd, då kan den samtliga mål som krävs för betyget. Eller också är den inte godkänd och då har den inte uppnått minst ett av målen för godkänd. Man kan inte säga att man ska kunna tre fjärdedelar eller hälften av målen. Målstyrning handlar om att antingen kan man miniminivån för godkänd eller också så kan man inte. Skulle man börja bestämma att eleverna bara behöver kunna några mål, eller att det är ok att missa något mål och ändå vara godkänd. Då är man farligt ute. Likvärdig bedömning försvinner och det blir upp till varje enskild lärare att göra som han eller hon vill. Med andra ord blir bedömningarna godtyckliga.

Min lärarvän har inga större förhoppningar om att nå längre just nu när det gäller denna fråga. Han jobbar på med sitt och sköter sig själv. Tragiskt att det ska vara på det här sättet i en skolvärld som målas ut som krisartad i media. Om lärare inte kan bedöma rätt enligt instruktioner från den myndighet som har ansvar för skolan, hur ska det då bli bättre? I slutändan är det faktiskt eleverna som förlorar på att man som lärare inte är tydlig.

h1

Lärarutbildningens brister

12 februari 2009

Jag var ikväll på Stockholms Universitets lärarutbildning och träffade en grupp studenter. De var ungefär 90 personer. Jag och en kvinnlig kollega till mig, som jobbar som svensk- och engelsklärare på yrkesgymnasium, skulle prata om att man visst kunde få med sig alla elever. Studenterna trodde inte att man kan få med sig alla elever, därför var vi ombedda att träffa denna grupp. Jag berättade om Jordbro. Vilka förutsättningar eleverna hade, hur bra de var på läsning, vilka studietraditioner de hade och hur mycket stöd de hade hemifrån. Jag menar att alla kan klara målen i årskurs 9, om man tror på eleverna, pushar dem, ger rätt stöd, ger rätt tid. Alla kan klara målen om man är tydlig med vad det är de ska kunna.

Det var en lyckad kväll, som avslutades med tusen frågor. Jag ställde därefter en fråga om hur mycket utbildning de fått när det gäller bedömning och betygsättning. Svarat blev: Ingenting! Jag tror inte det är möjligt. Här har vi en grupp studenter, som går sista terminen på lärarutbildningen och som ska jobba mot elever i högstadiet och gymnasiet, som inte har fått någon kompetens när det gäller bedömning.

Det är så att det svartnar för ögonen. Hur tänkte de som bestämmer på lärarutbildningen? Det är lika korkat som att låta studeter som ska ta lära elever på lågstadiet läsa, inte få någon läsmetodik. Oups – det har visst hänt! Ja,visst ja, lärarutbildningen fick kritik från Riksrevisionen när det gäller just den biten. Kanske är det dags att lägga ner lärarutbildningen? Kanske är det dags för politiker och tjänstemän på utbildningsdepartementet att börja sparka folk på lärarutbildningen? Kanske är det dag för ansvariga för lärarutbildningen att dra åt tumskruvarna, styra upp innehållet i lärarutbildningen?

Jag läser och hör i media att det är kris i skolan. Frågan är om man kommer till rätta med denna kris på bästa sätt genom att utbilda lärare som inte har den kompetens som behövs för jobbet.  Någon måste börja ta ansvar – men vem? Jag har denna vecka varit hemma med sjuka barn, måndag till onsdag och varit på basgruppsdag med studenter idag torsdag. I morgon ska jag träffa eleverna på Jordbromalmsskolan – jag längtar!

Tro att alla är utvecklingsbara!!!!!

h1

Hur privat får man bli som lärare?

05 februari 2009

Hur privat får man bli som lärare? Den diskussionen hade jag idag på skolan med några kollegor. Bakgrunden är att en kollega auskulterade på en lektion jag hade med årskurs 6. När lektionen var slut stannade några elever kvar och vi talade om nakenhet, sex och kroppar. Många killar säger hora, knulla och så vidare. Jag berättade för eleverna att när jag är hemma och har duschat kan jag gå naken till mitt sovrum och där klä på mig. Min fru och mina barn ser mig naken.

90% av eleverna på Jordbromalmsskolan har invandrarbakgrund. Trots att många är födda i Sverige är deras icke-svenska kulturella bakgrund dominerande. För dessa elever är det otänkbart att visa sig naken inför sina syskon och föräldrar. Något som för människor med svensk kulturell bakgrund verkar märkligt. Jag frågar om eleverna pratar sex- och samlevnad med sina föräldrar. Det är ett fåtal som gör det.  Jag frågar då hur det kan komma sig att det är så många killar som verkar veta så mycket om sex. Var får de information ifrån? Dessa kloka sexor säger då att killarna antagligen inte vet så mycket om sex, men att de har fått lära sig en del i skolan. Härligt tycker jag, att de lär sig viktiga saker i skola.

Vi lever i en värld som är ganska utseendefixerad och där ungdomar förväntas kunna så himla mycket, inte minst om sex. Om jag som SO-lärare inte pratar sex- och samlevnad med mina elever, ska information via internet eller TV1000 få styra den kunskap som de bygger upp. Är det inte så att vi i skolan har ett extremt viktigt uppdrag att diskutera dessa frågor för eleverna? Jo säger de flesta, visst är det viktigt att skolan gör allt de kan för att upplysa samtliga elever i dessa mycket viktiga frågor.

Men hur privat får jag då vara som lärare? Den läraren som auskulterade hos mig var inte kritisk mot mitt sätt att vara gentemot eleverna, utan menade bara att jag var väldigt privat, något som hon inte skulle kunna vara. Jag svarade att det måste vara upp till varje enskild lärare att dra en gräns för hur långt man kan släppa sitt privatliv.  Jag vräker inte ut mitt privatliv, absolut inte mitt sexliv, men jag berättar om min fru och mina barn. Ganska vanliga, vardagliga historier, typ hur Alma 5 år trilskas vid matbordet. Eller när någon av mina barn har gjort något roligt, eller att Alma sprang naken i vardagsrummet, satt och tittade på TV naken.

Det handlar om att bygga relationer med eleverna och där måste varje enskild lärare avgöra hur privat man vill vara.  Jag vägrar dock att komma till klassrummet, genomföra lektionen, lämna klassrummet. Att jobba som lärare idag kräver ett engagemang och ett relationsbyggande. Den skola som fanns igår är inte densamma som den skola som finns idag. Det samhälle som fanns igår är inte detsamma som det samhälle som fanns igår. Den lilla insats av privat karaktär som man investerar i elever, har man igen trefaldigt. Eleverna visar mig respekt och det är sällan jag behöver höja rösten för att få lugn och ro i klassrummet. Ge lite av dig själv och du får elevernas kärlek tillbaka!