Archive for april, 2009

h1

Basgruppsdag

25 april 2009

Tillbaka igen, efter att ha haft för mycket att göra. Håller på med tre projekt utanför ordinarie arbete. Spännande,  men tidskrävande. Studenterna på lärarutbildningen är indelade i praktikområden, t.ex. är Haninge ett sådant område som tar emot studenter. Utifrån var studenterna har sin praktik (VFU) rent geografiskt har man delat in Haninge i basgrupper. Jag är basgruppsledare för Jordbro. Det innebär att Haninge kommun tre gånger per termin ordnar någon aktivitet för studenterna och att vi basgruppsledare tar hand om studenterna.

I torsdags (23/4-09) var det basgruppsdag i Haninge. En man från Specialpedagogiska skolmyndigheten höll en föreläsning kring hjälpmedel. Specialpedagogiska skolmyndigheten har hand om frågor rörande elever som har speciella behov, t.ex. elever som har hörselskada, synskada, CP-skada o.s.v. Föreläsningen var bra och man kan konstatera att det finns mycket hjälpmedel som är oerhört bra och utvecklade, t.ex. talsyntes, scannerpenna och diverse dataprogram som gör att elever med något funktionshandikapp kan få riktig hjälp. Alla elever har ju rätt till en bra skola och en bra utbildning, hjälpmedlen gör detta möjligt!

Det riktigt intressanta var efter föreläsningen. Jag tog hand om 6 studenter som har sin VFU i Tungelsta, men deras basgruppsledare var inte på plats. Som basgrupsledare ska man efter en föreläsning hålla i diskussionerna, vilket jag också gjorde. Jag började med att tala om för studenterna: ”När föreläsaren säger att man läser med förståelse” ska man dra öronen till sig. Jag menar att det uttalandet säger att den som påstår detta ser på läsning som ett hopkok av diverse olika delar, där förståelse är en del, avkodning är en annan och fonologisk medvetenhet är en tredje.

Det finns olika teorier om läsning och en teori är att man delar upp läsningen, det är den teori som Ingvar Lundberg (professor emeritus i Göteborg) står för. Det finns en annan teori som bygger på Åke Edfeldts (professor emeritus i Stockholm) terorier. Det är på denna teori som LUS bygger på. Jag påstår för studenterna att föreställningen att läsning utan förståelse inte är läsning. Läsning bygger på att man förstå, annars läser man inte. Samtliga studenter är i slutet av sin utbildning och nu märker jag att deras miner och kroppsspråk förändras. Merparten av studenterna ska jobba mot de yngre åldrarna, vilket innebär att de ska jobba med läsinlärning.

Jag berättar om att jag har jobbat med LUS, konkret i skola i 9 år, mer eller mindre dagligen. Utifrån kunskapen av var ungarna ligger i LUS, har jag anpassat min undervisning och det textval jag gör. Jag berättar att jag vet att LUS fungerar. Jag berättar för studenterna att LUS är baktalat av många lärare på lärarutbildningen. Bland annat säger lärarna att LUS är ovetenskapligt. Detta bekräftar studenterna.

LUS är inte ovetenskapligt, det kommer från ett 4-årigt forskningsprojekt som hette ULL-projektet och som finansierades av Skolöverstyrelsen.  Jag talar om för studenterna att jag tycker att det är för djävligt att lärare på lärarutbildningen får sitta och hjärntvätta dem med lögner. Jag kan bevisa med hur många elevexempel som helst att LUS fungerar, sen får lärarutbildarna säga vad de vill. Här mjuknar studenterna upp något, men en sak är säker. De är riktigt ideologiserade!

Problemet som jag ser det är att ett visst antal personer på lärarutbildningen får sitta på sina positioner och tuta i eleverna det ena efter det andra, med rena lögner. Jag undrar hur länge det har ska få fortsätta? Kan ingen vettig forskare, gärna Eva Kärfve, granska Ingvar Lundbergs forskning, för den skull även Mats Myrberg (professor på specialpedagogen)? När var dessa lärare ute i klassrummet och gjorde forskning? De är välkomna till mitt klassrum när som helst och sätta upp ett forskningsprojekt.

Antagligen har dessa lärarutbildare aldrig varit lärare i ett klassrum i ”verkligheten” och har de varit det, så har de säkert sin lärargärning kopplad till Lgr 69.  Många böcker som har skrivits om läsning, bygger på tidigare skrivna böcker om läsning, som bygger på tidigare skrivna böcker om läsning, som bygger på tidigare skrivna böcker om läsning och som bygger på ett felantagande om vad läsning är. Läsning är förståelsebaserat! Inte uppdelat på ett gäng olika faktorer, där förståelse är en del.

Jag önskar att Riksrevisionen granskade detta och att lögnarna på Stockholms Universitets lärarutbildning (Lärarhögsskolan i Stockholm) fick stå till svar.  Vi måste få ett slut på detta, inte för min och din skull. Utan för alla elevers skull, som inte får chansen att lära sig läsa bra, trots att det är deras rättighet.

Annonser
h1

Migrationseländet

17 april 2009

Jag läste i Dagens Nyheter igår (torsdag 16/4) att Sverige tvångsutvisar eritreaner, trots att Amnesty fördömer detta. Och att FN:s flyktingorgan manar till stor försiktighet när det gäller utvisningar. Dagens Nyheter har sedan några veckor tillbaka haft en stor kampanj som heter Free Dawit. Den svenskeritrianska journalisten Dawit Isaak sitter sedan 8 år tillbaka fängslad i Eritrea, utan rättetgång. Hans brott är att han har uttryckt sina åsikter, alltså sina demokratiska rättigheter.

Hur tänker Migrationsverket? Här brinner det till på riktigt i mitt huvud. Jag blir så jävla förbannad på den inställningen Migrationsverket har. I hur många år har Migrationsverket fått kritik för sitt arbete och hur man utvisar människor till ganska säkert förtryck. Jag hade själv en elev för två år sedan, som trots psykologuttalande om att pojken borde få stanna i Sverige, skulle utvisas. Fruktansvärt! Det verkar som om Migrationsverket tolkar de kriterier som ställts upp för att få uppehållstillstånd i Sverige på striktaste möjliga sätt. Hur länge ska det få hålla på så här? Kan inte några vettiga riksdagspolitiker se till att Riksrevisionen granskar Migrationsverket?

Lägg ner Migrationsverket! Släpp invandringen till Sverige fri! Sikta på att Sverige om 20 år ska ha en befolkning på 40 miljoner människor. Bygg upp stora städer utmed hela väst- och östkusten. Vilken byggboom! Vad mycket arbetstillfällen!  Vilken hemmamarknad för produkter med 40 miljoner människor! Nej men vi har inte råd att ta emot fler invandrar säger de som är skeptiska. Är vi fattiga? Nej vi kan inte kulturellt beblanda en massa olika folkslag säger de som är väldigt skeptiska. Nej, vi ska inte placera alla i samma miljonprogramsområde. Men vilket härligt samhälle att leva i! Mångkulturellt.

Detta kanske låter som ett desperat och ilsket inlägg i debatten. Mitt förlag kanske är alltför mycket vision för att kunna förverkligas. Men jag är så trött på att möta alla de ledsna och oroliga elever som inte får stanna i Sverige, vi har på skolan flera elever som hotas av avvisning. Jag är så trött på att människor, med höga löner på ett fint kontor, som ibland firar i champagne, kastar ut människor som behöver vårt stöd och vår trygghet. Man kommer inte till Sverige för det fina vädrets skull, utan att få trygghet och en ljusare framtid. För att värna sina barns framtid.

h1

Barns rättigheter

13 april 2009

Nu har jag varit ledig i mer än en vecka, påsklov. Det är ett skönt avbrott i skolans värld, man är ganska sliten nu. En del tycker att lärare har det så bra, är lediga så mycket, men då passar jag på och berättar att lärare jobbar 45 timmar per vecka. De flesta övriga yrkesgrupper arbetar 40 timmarsvecka, en del till och med 37,5 timme. Kortfattat kan man säga att lärare arbetar in sin egen ledighet. Nu var det sagt!

Inför varje lov blir det oroligt bland eleverna, detta lov var det ingen skillnad. Fredagen den 3 april var en tokig dag i skolan. Eleverna var som galna och det var rejält stökigt. Vad beror det på? Jag vet att en del elever har det jobbigt hemma och skolan kan ofta vara en överlevnadsventil för dem. Men hur många är dem? För det är orimligt att tro att det är merparten av eleverna, måste nästan vara en minoritet. Läste i tidningen att merparten av väldens länder hade skrivit på FN:s barnkonvention. Ändå var det inga länder som följde barnkonventionen. Varför skriver man då på ett så viktigt dokument? Varför upprättar man en barnkonvention, som ingen bryr sig om när det verkligen gäller?

Sverige är inget undantag. Jag har personligen varit med om flera utvisningsärenden på Jordbromalmsskolan där Migrationsverket inte tagit hänsyn till barnkonventionen. Jag har också vid flera tillfällen haft kontakt med en handlingsförlamad socialtjänst, som inte har följt barnkonventionen. Det finns säkert mängder av exempel från skolans och barnens värld, där svenska myndigheter bryter mot FN:s barnkonvention. Trots att Sverige har skrivit under avtalet.

Mycket i Sverige kretsar kring barnen. Leksaksaffärer, skjuts till diverse aktiviteter, semester designad utifrån barnens perspektiv, lekplatser, nöjesfält och allsköns spel. Vi är väldigt bra på att roa och underhålla våra barn. Det är viktigt, men det känns även angeläget att vi anlägger ett perspektiv som handlar om att ta barns åsikter och önskemål på allvar. Jag är inte den person som tycker att barn ska vara med och bestämma om allting. Vuxna är vuxna och har en roll att vara föredömen, barn är barn och kan inte bestämma över sina liv hur som helst.

Min 5 åriga dotter är titt som tätt tydlig med att hon vill bestämma över sitt liv. Däremot anser jag att man måste lyssna till barns önskemål och tankar, förverkliga dem om det går, förklara om det inte går. Viktigt att föra en dialog, både som förälder och som lärare. Att ha ett fint dokument med fina ord, som man ändå inte följer är att förkasta. Det gäller både i skolans värld, t.ex. dokument om hur demokratisk skolan är och hur mycket eleverna får vara med och bestämma. Eller på politisk nivå, exempelvis FN:s barnkonvention. Dokument som bara är fina ord och som saknar någon substans i verkligheten borde skrotas.

Vad ska man då göra? Jag anser att politiker på nationell och lokal nivå borde se till att Migrationsverket, socialtjänsten, skolor och andra myndigheter, som har med barn och göra, följer de barnkonventionen. Lagändringar kan vara på sin plats. Det måste sättas upp ett kontrollsystem, så att myndigheter följer de konventioner som Sverige skrivit på. Kanske ska någon domstol ha en kontrollerande funktion? Eller justitiekanslern? Eller Barnombudsmannen? Eller varför inte BRIS? De tar ju barnens rättigheter på allvar.

På sikt har vi normaliserat hur vi vill att unga svenska medborgare ska få sina rättigheter (och skyldigheter) tillgodosedda. Kanske kan vi i framtiden få ett Sverige där fler elever går på påsklov med känslan att det ska bli skönt att få vila sig lite. Efter att kämpat med skolarbetet. Det är väl dit vi vill, vi som jobbar med unga, som ska bli goda samhällsmedborgare och ryggraden i vårt framtida samhälle.

h1

Mycket att göra

02 april 2009

Den här veckan har varit hektisk. Det som är bra med det är att veckan går snabbt och i morgon är det fredag igen. Sedan väntar en veckas påsklov. Det är skönt för de flesta lärare och elever, dock inte alla. För en del elever är skolan en fristad, ett ställe man slipper ett jobbigt hem. I måndags kom 8:orna tillbaka från PRAO, med allt vad det innebar. Givetvis var de tvungna att prata av sig, dock över hela skolan, så att det var ett himla liv.  Samtidigt var det skönt att få tillbaka dem, det blir liksom lite mer drag och så är många av 8:orna väldigt duktiga. Något som bidrar till en bra diskussion i klassrummet.

Annars har den senaste veckan präglats mobbningssamtal. Jag är med i anti-mobbningsteamet. Vi har väldigt lite mobbning på Jordbromalmsskolan, eller ingen alls skulle jag vilja påstå. Däremot förekommer det kränkningar och vi har valt att jobba med detta systematiskt, så att det inte övergår i mobbning. Detta har fått till följd att det är en faslig massa samtal som jag och en kollega tagit de senaste veckorna. Metoden går ut på att kartlägga, höra sig för, prata med de utsatta och till slut med de som kränker (Farstamodellen). Man ska alltid vara två vuxna och efter en vecka ska man göra uppföljningssamtal. Många samtal blir det! Jag tror att jag har haft åtminstone 4 klocktimmar hittills denna vecka och då var jag inte ens på skolan i tisdags. Bara att konstatera att det krävs tid om något ska bli bra.

Jag startade igår en ny intensivkurs i svenska. 8 killar i årskurs 6 ska vid 6 tillfällen, 2 timmar per tillfälle, läsa med mig. Först läste jag högt för dem. Efter en stund började de jobba med några frågor jag ställde om texten jag hade läst. Jag var tvungen att gå ett kort ärende på skolan och var bort i några minuter. När jag kom tillbaka hade en av eleverna provat nödduschen. Vi satt i en NO-sal, där det finns nöddusch och pojken var absolut nödgad att pröva att dra i duschhandtaget. Jag frågade honom om varför han drog, varpå han svarade att han var tvungen att se vad som hände. Han undrade också varför det inte var någon golvbrunn, där vattnet kunde rinna undan.  Vi gick och hämtade något att torka upp med och jag förklarade för pojken att anledningen till att golvbrunn saknades berodde på att det inte var meningen att duschen skulle användas, den var bara till för säkerhet, i fall något skulle börja brinna i NO-salen. Vem som helst skulle kunna bli trött på ett sådant tilltag, även jag, men jag kunde inte annat än skratta inombords. Kille var verkligen intresserad av vad som hände och ställde nyfikna frågor. Han bad givetvis om ursäkt för sitt tilltag och torkade så klart upp. Nyfikenhet kan vara en sådan bra drivkraft i att få veta vad som händer, eller att få lära sig mera om något.  Så länge ingen skadas eller någon blir lidande, känns det som om man kan utnyttja situationer likt denna för att förklara fenomen i världen. Det hela var helt enkelt roligt! Dessutom avdramatiserades alla 8 killars nyfikenhet om vad som händer när man drar i duschhandtaget.

För er som har läst mina tidigare bloggar kan jag berätta att det inte hänt ett enda dugg med flickan som hotas av att giftas bort (kulturella svårigheter 23/3). Hon har varit på möte med socialtjänsten vid två tillfällen, första gången med mig och andra gången själv. Jag pratade med henne efter det andra mötet och hon berättade att socialtjänsten kunde erbjuda henne fler samtal, men de kunde inte hjälpa henne rent konkret. De erbjöd sig att prata med flickans föräldrar, men enligt flickan blir allt då bara värre. Två socialhandläggare sitter och lyssnar på en ung tonårsflicka, som hotas att giftas bort mot sin vilja och med risk om könsstympning. De erbjuder samtal. För mig är det bortkastad tid att gå till socialtjänsten, det händer ändå inget. Bara en massa möten, utan konkreta resultat. Det slutar väl med att jag får fixa ett hemligt boende och gömma henne om föräldrarna ser till att förverkliga sina hot och placera henne på ett plan utomlands.

Det är  vår och sol och jag hoppas att det gör att vi går mot ljusare tider, så även när det gäller flickan i fråga.