Archive for maj, 2009

h1

Nu är det klippt

27 maj 2009

För ganska många år sedan, då jag var ny lärare, hörde jag talas om en lärare som sparade sitt hår under hela högstadiet. När eleverna lämnade honom efter årskurs 9 lät han dem klippa honom. Hans hår var vid det laget ganska långt, typ ner till midjan. Jag funderade lite på det där och tänkte att jag skulle göra lika dant, med den skillnaden att jag släppte en 9:a varje år. Den andra 9:an jag släppte lät jag klippa mig. Sedan har det bara rullat på.

Igår var det dags igen.  För 6:e gången skulle en 9:a få klippa mig. Klass 9c skulle få möjligheten att ge igen för fyra års tjat. Och som de gjorde det. Först hade de rakat huvudet och lämnat tre tester av hår. En i nacken, en till höger uppe på huvudet och en till vänster uppe på huvudet. Detta hår sattes upp i pippi-lotta-tofsar. Eleverna färgade även håret rosa. De frågade om de även fick färga skägget. Det gick bra. Det slutade med att de färgade hela ansiktet så att jag såg ut som Barbapappa. Denna gång blev det nog den fulaste frisyren hittills.

Varför gör man på detta sätt?  Det är en mycket bra fråga som inte är så lätt att svara på. För det första måste man så klart vilja bjuda på sig själv rejält, annars blir det svårt. Sedan är det en rolig grej som gör att eleverna gläds en hel del. Den oerhörda glädje och entusiasm som infinner sig när man blir klippt av elever, att se deras ögon lysa, gör att det är värt mödan. Sedan är det också härligt att se elevernas reaktion, ”så här ska inte en lärare göra”.

Det är sant, så här gör inte en lärare. Men jag tror att om vi lärare hittar på saker som inte stämmer med deras stereotyp för hur en lärare ska vara, kommer vi lärare öppna upp till bättre relationer. Bygga relationer, för elever tycker om lärare som gör något annorlunda. Kommer du inte ihåg själv när du gick i skolan. Vilken lärare var lite crazy och vad tyckte du om det? Kollegorna tycker inte att jag är klok och det stämmer väl!

Hur som helst så har jag frisyren i ett par dagar, till alla elevers stora glädje och sedan rakar jag hela huvudet. Sommarfrisyr! I år ligger det bilder på Facebook, till mångas glädje. Allt är dock inte glatt i dessa dagar, ibland blir man påmind att alla inte har det jättebra. Igår kom domen i målet där jag vittnade.

För att uppdatera er läsare är det alltså en flicka som gick på Jordbromalmsskolan för ett par år sedan och som har blivit misshandlad av sin pappa. Jag gjorde själv polisanmälan, vittnade i tingsrätten, där han blev dömd för misshandel. Pappan överklagade och det blev en förhandling i Svea hovrätt, där jag åter igen vittnade. Svea hovrätts fällde i sin dom pappan för misshandel, men valde att rubricera misshandeln som  ringa. Det innebär att straffet sänks, från 60 timmars samhällstjänst, motsvarande 2 månaders fängelse, till 50 timmars samhällstjänst, motsvarande 1 månads fängelse. Svea hovrätt går även på tingsrättens dom när det gäller skadestånd. Pappan ska betala skadestånd på 16 000 till flickan.

Givetvis plåster på såret, men inte mycket i förhållande till den kränkning att man blivit slagen av sin egen pappa och att deras förhållande antagligen aldrig kommer att bli riktigt bra igen. Tragiskt! Men det slutade relativt bra för flickan, trots allt. Hade mailväxling med henne häromdagen och livet leker för henne. Trivs utmärkt att bo hos sin mamma, det går bra på gymnasiet och hon trivs med livet. Känns fantastiskt att det går så bra!

Nu ska jag se på Champions league; Barcelona – Manchester United.

Simma lugnt!

h1

Betygsättning

22 maj 2009

Nu är det snart dags att sätta betyg. För eleverna i 9:an blir det slutbetyg. Betygen talar om vilka kunskaper eleverna har med sig från grundskolan till gymnasiet. Haninge kommun har gjort undersökningar om hur det går för elever på gymnasiet. Har eleverna samma betyg på gymnasiet som de hade i grundskolan?

När det gäller Jordbromalmsskolan kunde man konstatera att betygen till och med höjs när eleverna kommer till gymnasiet. Vilket innebär att eleverna har med sig goda grundkunskaper för att klara av studierna på gymnasiet. Detta stöds även av de intervjuer som jag gjort med många elever. De säger att de klarar sig mycket bra på gymnasiet.

En av mina lärare på Lärarhögsskolan i Stockholm sa till mig att betygssättning var det värsta som fanns. Det var så mycket ångest inblandat i betygsättning, alla lärare kände ångest. När jag satte betyg de första åren, som nyutbildad lärare, kände jag ingen ångest. Jag tänkte att jag kanske var känslomässigt störd. Ni som läser detta och känner mig, vet att jag är lite störd. Men att jag inte har kontakt med mina känslor är inte riktigt jag. Året efter var det samma sak, jag kände ingen ångest. Sedan rullade åren på, men ingen ångest infann sig. Vid några tillfällen har jag känt sorg för elever som inte fått något betyg, men ingen ångest.

Det min metodiklärare sa om ångest har gnagt i mig, jag har funderat väldigt mycket på det där och för två år sedan ramlade allt på plats. Det hela måste ha med det relativa betygssystemet att göra. Eftersom man inom det relativa betygssystemet hade ett kalkylerat spill på 31% (7% 1:or och 24% 2:or) och att systemet inte visade ifall eleverna kunde något, blev det ångestfyllt för lärarna att sätta betyg. Istället  för att inse att det var fel på systemet tog många lärare åt sig personligt, när 4:orna eller 5:orna var slut. En sund reaktion.

Skönt att komma till insikt att jag personligen inte hade några grava känslomässiga störningar. När mina elever lämnar mig har det fått alla chanser i världen att visa vad de kan.  Har de missat ett prov, läxförhör eller redovisning, får de en ny chans. Har de IG på ett prov, får de göra omprov.  En del kollegor sa redan i början av min lärargärning, att eleverna kommer att sätta det i system om man erbjuder omprov. Dessa ”olyckskorpar” har jag ignorerat och under mina 9 år som lärare har endast ett fåtal missat den nya chansen. Dessa elever har jag haft ett enskilt samtal med och gett dem en ny chans att visa vad de kan.

Antingen har de tagit chansen eller inte. De som inte tagit chansen har varit de elever som har haft ett så jobbigt liv, att skolarbete inte varit prioriterat över huvudtaget. De som har tagit chansen har fått möjlighet att visa att de kan och har oftast varit mycket nöjda med sin insats.

Avslutningsvis kan jag konstatera, utifrån egen erfarenhet, att jag inte behöver ha dåligt samvete, eller ångest om jag i ord och handling visar att jag tror på eleverna och ger dem chansen att visa att de kan.  Betyg är bara ett mått på vilken grad av  kunskap en elev har. Inte hur du är som människa, det är viktigt att aldrig glömma bort!

h1

Politiskt skolmöte

21 maj 2009

I tisdags (19/5-09) var jag på ett socialdemokratiskt möte angående skolan. Det var i anslutning till att en bok kommit ut: ”Att riva plåstret”, som detta möte anordnades. Syftet med boken och med mötet var att reformera den socialdemokratiska skolpolitiken. När boken kom till för några månader sedan blev jag tillfrågad om att vara med, vilket jag tackade ja till och jag figurerar i ett kapitel.  Mötet var i form av en panel som blev intervjuad av en moderator om deras syn på den framtida socialdemokratiska skolpolitiken, sedan kunde publiken ställa frågor till de som var med i panelen.

I panelen satt Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund, Robert Noord, oppositionsborgarråd (s) i Haninge, Lotta Grönblad, ordförande i barn- och utbildningsnämnden (s) i Strängnäs, PJ Anders Linder, politisk ledarskribent på Svenska dagbladet. Det var ett mycket lyckat möte och många intressanta frågor togs upp och avhandlades. Bland annat ansåg samtliga inblandade att lärarnas status måste höjas, så att fler studenter vill bli lärare. Metta Fjelkner berättade bland annat att många av de studenter som går på lärarutbildningen inte har valt utbildningen som förstaval.

Ett stort problem, för man vill ha studenter som har valt att bli lärare och som brinner för att bli lärare. En annan viktig fråga som togs upp var hur man skulle få bukt på den dåliga kvaliteten i lärarutbildningen. Även om man gjorde om lärarutbildningen var det ändå samma gamla lärare som jobbade där. Betygsmotståndare, lärare som inte har jobbat ute i skolan på många, många år! Ett stort problem!

Det var en lärarutbildare vid Stockholms Universitets lärarutbildning närvarande på mötet och han menade att det rörde på sig lite sakta, bland annat hade man på SU bestämt att ingen fick examineras i grupp, något som tydligen varit helt ok tidigare. Frågan hur läraren på lärarutbildningen kan ta ansvar för att alla studenter har lärt sig det de ska ha lärt sig? Denne lärarutbildare berättade också att det bara finns en väg att gå och det är att noggrant följa upp resultat!

Mötet var som sagt lyckat, men det finns en del frågor att ställa sig. Alla som deltog i mötet var för en reformation av den socialdemokratiska skolpolitiken. Vi vet dock att det finns en stor grupp inom partiet som är motståndare till kunskap i fokus och betyg. Ingen av dessa personer var med. Varför? En nyckelperson som Marie Granlund borde ha deltagit. Om vi ska få med alla i partiet, så borde de personer som inte har samma åsikt fått vara med och argumentera för sin ståndpunkt. För att försöka övertyga dem att ”vår” linje är den rätta vägen att gå. Nu kanske detta möte inte var det forum för denna typ av konfrontation, men frågan poppar ändå upp i mitt huvud. När kommer denna konfrontation att ske? På partistämman i höst?

En annan fråga som kom upp på mötet var hur Socialdemokraterna ska kunna samarbeta med Vänstern och Miljöpartiet när det gäller skolfrågor. Denna fråga känns inte aktuell för mig, eftersom partiet inte är enat ännu. Först en enad Socialdemokratisk stark skolpolitik, sedan kohandel med övriga partier.

En tredje fråga jag ställer mig är varför PJ Anders Linder är med på ett socialdemokratiskt möte? Jag tycker att han skriver bra och när det gäller skolfrågor har han många kloka tankar. Men! Han är politisk redaktör för en borglig tidning. Vad vill man med PJ Anders Linder?

Jag backar upp Robert Noords linje 100%. Jag har varit lärare i 9 år och jag vet av egen erfarenhet att det som Noord står för fungerar utmärkt. Det gäller att kunskap i fokus, vara tydlig med vad eleverna ska kunna, följa upp resultaten, tro på att alla elever kan och se skolan som elevernas rätt till kunskap. Jag tror dock att vi alla behöver förhålla oss till de komplexa frågor som jag lyft ovan och ta itu med dem. Vi måste fråga oss: Vilket syfte har människor med det de säger och gör?

Jag vill avsluta med att citera Jimmy Cliff: ”Action speaks louder than words” Det är inte vad du säger utan vad du gör som spelar roll! Ha en skön helg!

h1

Studieresa till Turkiet

13 maj 2009

De flesta av våra elever med turkisk kulturell bakgrund kommer från en lite stad som heter Kulu och ligger ungefär 11 mil söder om Ankara i Turkiet. Eleverna kan vara födda och uppvuxna i Sverige, men ändå ha en stark koppling till staden, eftersom föräldrar och släkt har hus där. Och många åker även dit varje sommar. I många år har vi SO-lärare på Jordbromalmsskolan talat om att åka dit, i rent studiesyfte. När en kollega till oss flyttade till Ankara i höstas gjorde vi slag i saken, nu hade vi verklig anledning till att åka till Turkiet. Efter flera månaders planering, köp av biljetter och hotellrum, bar det av onsdagen 29 april.

Hela resan var fantastisk, men det krävs en väldigt lång blogg för att redogöra för den. Tänkte bara koncentrera mig på när vi besökte Kulu. Vi hade hyrt en bil i Ankara, 7 lärare och begav oss till Kulu. Staden har en befolkning på ungefär 20 000, enligt en del turkar vi träffade det dubbla på sommaren. Då ”utlandsturkarna” åker till Turkiet. Staden bestod av några affärsgator, restauranger, Olof Palmes park, en nyrenoverad moské och ett gäng skolor. Vi började med att stanna till vid kommunalhuset för att ta reda på var skolan vi skulle besöka låg.

Vår kollega nere i Ankara hade sedan tidigare tagit kontakt med skolan, men vi visste inte var den låg. I kommunalhuset blev vi bjudna på te av borgmästaren och hans personal tog kontakt med skolan. Det visade sig att de väntade på oss. Borgmästaren hade ordnat fram en kille som hette Ali, som hade bott i Sverige och kunde svenska. Han översatte och vi hade ett trevligt samtal med borgmästaren. Det visade sig att Ali skulle fortsätta att guida oss. Vi fortsatte till skolan och fick åter sitta på ett kontor och prata, denna gång rektorn Halil och hans biträdande rektor Mustafa.

Efter cirka en halvtimmes samtal gick vi på några olika lektionsbesök. Det var verkligen intressant. En helt annan pedagogik. När vi i Sverige hela tiden försöker få eleverna att tänka själv, redogöra med egna ord för vad de lär sig, var det utantillkunskap som lärdes ut i skolan. Alltså en helt annan skola. Detta har jag också märkt på de elever som har gått i skolan i Kulu och kommer till Sverige och börjar i svensk skola, t.ex. i årskurs 7. Det blir mycket fokus på att få dessa elever att ändra inlärningsstil. Eleverna på den turkiska skolan var mycket nyfikna på oss och sökte kontakt, även om de inte kunde engelska.

Efter besöker på skolan bjöd rektorn på turkisk mat på restaurang – fantastiskt gott och mycket trevligt. Vi bestämde att skolorna skulle bli vänskolor. Våra väga skiljdes efter lunchen, rektorerna var tvungna att arbeta.  Vi gick runt i Kulu, handlade, tittade i affärer och i den lokala moskéen. Sedan åkte vi tillbaka till Ankara!

Några tankar efter besöket. Många av våra elever tillbringar flera månader på sommaren i denna lilla by. Efter att ha frihet i Jordbro, nära till stan och mycket att göra, blir de sittande med släkt i en liten stad, där det inte finns mycket att göra. Inte ens en biograf. Släkten är viktig, men jag tror att många tonåringar känner att det är jobbigt att ständigt vara tvungen att umgås med mormor och morfar. Dessutom finns det en social kontroll på flickorna. De får inte göra vad de vill, gå omkring hur som helst.

En annan tanke som slog mig. Många turkar i Sverige gifter sig med en turkisk man/kvinna från Kulu. Vilken kulturkrock det måste bli om man har gått i en skola där lärarna vill att man ständigt ska tänka själv och man gifter sig men någon som inte är uppfostrad och tränad på detta sätt. De flesta elever som är mångkulturella och växer upp i Sverige har väldigt svenska värderingar, t.ex. när det gäller könsroller. Nu väntar en turkisk afton på Jordbromalmsskolan, där vi ska bjuda in befintliga och gamla turkiska elever för att visa upp fotografier och film.

Avslutningsvis måste jag säga att Turkiet är ett fantastiskt land och de elever som går på Jordbromalmsskolan, som kanske läser detta, ska vara stolta över sin bakgrund. Jag kommer åka till Turkiet igen, så snart jag kan, gärna till Istanbull.

h1

Rättvisans gång

11 maj 2009

Jag var på rättegång i fredags (8 maj) och vittnade. En före detta elev hade blivit misshandlad av sin pappa, dömd i Södertörns tingsrätt, men han hade överklagat. Det hela började för några år sedan. Jag hittade eleven gråtande i korridoren på skolan. Jag frågade hur det var, stannade och pratade, men hon ville inget säga. Efter ett tags dividerande kom det fram att flickans pappa hade sparkat henne i höften och hon hade väldigt ont. Jag tog kontakt med vår kurator som tog hand om fallet.

Efter en vecka hiittade jag åter flickan gråtande i korridoren. Denna gång gick det enklare att få ur henne vad som hade hänt. Denna gång hade pappan slängt henne över vardagsrummet som en trasdocka, för att hon inte hade gått och lagt sig när pappan sa till. Jag kunde konstatera att hon hade ett blåmärke på överarmen, stort som en tennisboll. Nu brann det till i huvudet på mig. Efter att ha tröstat flickan, sett till att hon lugnat ner sig, ringt vår kurator, flickans mamma (som var skild från pappan), bestämde jag mig för att anmäla händelsen till socialtjänsten.

Det visade sig att socialtjänsten inte skulle anmäla detta till polisen, trots att jag hävdade att misshandel är ett brott. Då tog jag saken i egna händer och polisanmälde pappan för misshandel. Efter en tid blev det polisförhör för mig och vår kurator. Och efter ett halvår kallades jag till Södertörns tingsrätt som vittne. Jag berättade vad som hade hänt och vad jag hade sett. Efter två veckor kom domen, pappan blev dömd för misshandel till 2 månaders fängelse villkorlig dom. Samhällstjänst och skadestånd till flickan.

Pappan överklagade domen och i fredags var det alltså dags för en ny förhandling, denna gång i Svea hovrätt.  Allt gick jättebra och flickan var mycket stark. Dom meddelas om ungefär två veckor, men för mig är det inget snack om att han kommer att bli dömd, känns som om bevisningen är tung. Det här är också en del av lärarjobbet. Att stå upp för värden i samhället, stötta unga människor och visa vad som är rätt och fel. Det är givetvis inte allt man ser som lärare, men en del stöter man på.

Då är det viktigt att våra elever vet att de kan lita på oss. Därför har lärarjobbet blivit mer komplext än det var när jag gick i skolan, många unga suktar och söker efter vuxenstöd.

h1

Arbetsgivarproblem

10 maj 2009

Det var länge sedan jag skrev. Har haft fullt upp på skolan och privat, samt att jag och några kollegor har varit i Turkiet. En intressant upplevelse, som jag får återkommat till. Nu har vi problem på Jordbromalmsskolan. På grund av minskat elevantal och dålig ekonomi, tvingas Haninge kommun dra ner på antalet lärartjänster.  Det är naturligt, så fungerar det överallt, även om man skulle önska annat. Vi har de skattemedel vi har!

Problemet är att den viktigaste läraren på Jordbromalmsskolan (inte jag) har blivit varslad som övertalig. Han har jobbat i 5 år, men har varit mycket aktiv och drivit utveckling. Han sitter med i ledningsgruppen, har varit drivande när det gäller att ta fram skriftliga omdömen, varit med i utvecklingsgruppen och byggt relationer med eleverna.

Just så engagerad som jag vill att lärare ska vara. Ni som har följt min blogg sedan tidigare, vet att jag ibland är kritisk till lärare som går till sina lektioner, genomför dem och sedan går hem. Denna lärare är inte så. Problemet heter LAS, alltså lagen om anställningsskydd. Den som har varit anställd längst har företräde framför dem som har jobbat lite kortare tid. Jag är en anhängare av LAS. Jag vill inte att arbetsgivare ska kunna kicka folk till höger och vänster och jag vill inte att vi ska ha ett elittänkande, så att gamla och svaga slås ut.

Men!

När det gäller att jobba med relationer, bygga kontakter och förtroende, går det inte att byta ut folk hur som helst. Har dessutom personen i fråga en nyckelposition är det mycket svårt att ersätta denne med en annan lärare. En annan jobbig aspekt är att man är anställd av en kommun, inte av en skola. Det innebär att rektorn betalar lönerna för sin personal, men han kan inte bestämma över vilka han kan ha anställda när det blir dåliga tider.

Här efterlyser jag en mer aktiv arbetsgivare, alltså förvaltningen. Istället för att titta på tjänsteår och fördela personer till höger och vänster, borde personalavdelningen hitta på andra lösningar. Även de högsta cheferna inom förvaltningen borde aktivera sig. Till exempel kan man gå ut och fråga rektorerna om någon personal vill gå i pension i förtid, eller om någon behöver fortbildning. Eller köpa ut någon som inte passar som lärare! Detta kostar pengar! Man kan inte bara glassa i media och på möten som framtidskommunen. I svåra lägen krävs det att förvaltningen tar aktivt arbetsgivaransvar! Skjut till de statliga pengar som kommunen får!

Arbetarpartierna, fack och arbetsgivare behöver tänka om, så att man kommer fram till en lösning. Skolan behöver ha toppersoner på varje enskild position, inte minst vi på Jordbromalmsskolan, som har ett elevunderlag som inte kommer från akademiska hem. Revisionsföretaget McKinsey & Co granskade skolan i stort antal länder. En av de viktigaste faktorerna för framgångsrika elevresultat/skolor, var läraren. I de flesta yrken fungerar LAS bra, men där mycket av jobbet bygger på relationer (alltså en bra lärare), måste det finnas undantag.

Agera Haninge kommun!