Archive for juni, 2009

h1

Skolplikt

24 juni 2009

Söndag 14/6 kunde man läsa i DN att regeringen kommer att lägga ett förslag om att skolplikten förlängs med ett år. Från idag 16 till 17 år. Ska man vara glad eller? Glad skulle man vara för att elever som inte har lärt sig det de behöver kunna, ska få rätt till skola. Men det har de ju redan idag, även om skolan är frivillig. Nä, jag tycker detta förslag inte är speciellt upplyftande. Varför?

Jo, man lägger ansvaret för ett skolmisslyckande på eleven, som tvingas kvar i skolan ett år till. Man menar att det extraåret ska innehålla ett specialupplagt schema för varje elev. Jag trodde att man gjorde det redan idag, så vad nytt? I artikeln menar Jan Björklund att möjligheten att gå om ska läggas i årskurs 3, så att man inte kommer upp i årskurs 4 med bristfälliga kunskaper. Det är bra. Man måste ha koll på eleverna tidigt och inte alltför sent, när många elever redan har identifierat sig som icke bildningsbara. Det regering borde satsa mer energi på är just de tidiga åldrarna och dessutom granska vilka skolor som är framgångsrika och vad de gör.

Jag menar givetvis inte att regeringen ska granska skolor, men man borde ge i uppdrag till skolinspektionen att granska framgångsrika metoder (Jag säger Skolinspektionen för att Skolverket har ju gång efter annan visat att de inte klarar av sitt uppdrag. Tyvärr!). Men även granska ifall det finns metoder som leder fel och i sådana fall påtala det. Kanske granska bakomliggande teori? Det skulle i bästa fall leda till verksamhetsbeprövad och framgångsrik metodik. Inte som idag, en massa metodik som lärs ut av lärarhögsskolorna som inte fungerar. Eller metodik som fungerar, som inte lärs ut.

Ovan nämnda förslag borde regeringen syssla med, inte lägga skolans misslyckande på eleverna. ”Bara för att skolan inte lyckats lära dig det du ska, tvingar vi kvar dig i skolan ett år extra”. Ja, det är viktigt att kunna läsa, skriva och räkna mycket bra i dagens moderna samhälle. Och ja, det är viktigt att kunna en hel del andra saker också, t.ex. en del SO.

Dagens samhälle är mer komplext än det som jag gick ut i som 16-åring och betydligt mycket mer svårare än min pappa mötte som tonåring. Vi ska göra ppm-val, deltaga i samhället, fylla i komplicerade blanketter från Försäkringskassan och ständigt se efter så att vi har det bästa och billigaste el-bolaget. De krav som ställs på morgondagens medborgare är tuffa och om du inte uppnår de krav som ställs på grundskola och gymnasium, riskerar du att ställas utanför samhället. Två tredjedelssamhället är redan här!

Då säger den petiga att det är ju just detta som regeringen vill, alltså låta alla få rätt att lära sig och därför lagstiftar man om ytterliggare ett år. Jag är glad att man ser det positivt, att man ser det som en möjlighet istället för ett straff. Jag gillar positiva människor. Dessvärre kan jag i så fall inte säga att jag gilla mig själv i detta fall, för jag tycker faktiskt inte att det är positiv.

Jan Björklund såg till att skolan kunde flytta på mobbare, det kan ju faktiskt ligga något bakom att man mobbar? Jan Björklund såg till att lärare kunde beslagta mobiltelefoner, det har aldrig varit ett stort problem i skolans värld (förutom hos vissa pedagoger, men då har mobilerna varit deras minsta problem). Jan Björklund ska se till att skolans misslyckande läggs på de enskilda eleverna.

Jag tycker också att skolan ska bli tuffare och ställa högre krav, även på eleverna. Men skolan har ett utbildningskrav och ett fostranskrav. Detta kan man inte förhandla bort och här tycker jag att hela skolsverige måste bli mycket tuffare mot kommuner, enskilda skolor och lärare. Huvudkravet ligger på oss! Inte på de enskilda eleverna!

En trevlig sommar önskar jag er alla!

Johan

h1

Bra böcker

24 juni 2009

Jag har förstått att det finns en del lärarstudenter som läser min blogg. Det gillar jag! Speciellt bra är det om jag lyckas få er som läser detta att förhålla er kritiskt till er utbildning. Observera: Kritiskt, inte negativt! Du behöver inte dela mina åsikter, men förhåll dig till det jag påstår. Framför allt: Ta för dig av din utbildning. De flesta tar flera hundra tusen i studielån och det är väl inte mer än rätt att du ska ha lite valuta för pengarna. Sug i dig allt du kan och förhåll dig till allt du lär dig.

Jag känner en del personer som arbetar på lärarutbildningen, både på Stockholms Universitet och på några andra ställen. Jag har också en del vänner som  går på lärarutbildningen. Av denna anledning får jag ibland lite information ”innefrån” om man så säger. Jag tänker i denna blogg inte gå in på händelser eller enskilda lärare, utan koncentrera mig på lite boktips. Antagligen har dessa böcker plockats bort från den obligatoriska litteraturen.

Per Måhl: Vad krävs nu? (HSL-förlag). Denna bok är en bibel, som alla lärarstudenter borde ha. En handbok som man kan gå tillbaka till, läsa lite grann, stryka under och läsa igen. En handbok för dig som nyutexaminerad. Boken handlar om dagens skola, hur den är tänkt att fungera och hur gårdagens skola såg ut. Ett måste – köp den!

Per Måhl: Betyg men på vad? Denna bok går inte att få tag på. Skulle du hitta den på ett antikvariat eller något liknande så köp den. Boken handlar om det relativa betygssystemet och de nuvarande kunskapsbetygen. Måhl går mycket nogrant igenom båda systemen och övergången från det ena till det andra.

Ference Marton mfl: Inlärning och omvärldsuppfattning. En fantastisk bok som handlar om hur man lär sig. I en stor studie har Martongruppen gjort en undersökning hur man pluggar inför en tenta på Universitetet. Utifrån detta använder de sig av atomism (ytinlärning) och holism (djupinlärning) som begrepp. Denna bok tycker jag alla lärare borde ha ett exemplar av, för det handlar väldigt mycket hur man ser på kunskap och inlärning. Köp den!!!

Olga Dysthe: Det flerstämmiga klassrummet. En jättebra bok som handlar om hur man får med sig alla barn i klassrummet och hur alla kan deltaga i diskussionen i klassrummet. Bland annat använder Dysthe sig av loggboksskrivande, en mycket bra metod – men tidskrävande. Det var länge sedan jag läste boken, men den påverkade mig mycket som ny lärare.

Ove Hartzell och Sten Arevik: Att göra tänkande synligt. En mycket bra bok som handlar om begreppsbaserad undervisning. Författarna är SO-lärare, men denna metodik är inte stoffbunden, utan tänkandet kan med fördel användas i alla ämnen i skolan.

Gerd och Gerhard Arfwedson: Hur och när lär sig elever? och Didaktik för lärare. Det finns fler mycket bra böcker av dessa två giganter. Böckerna är aningen svåra, inte så att de är komplicerade, utan att man måste hela tiden vara skärpt och tänka när man läser böckerna. Men de är mycket givande och sätter ett perspektiv på läraryrket som är bra. Det är lättare att gå in i ett klassrum och ha en riktigt välgenomtänkt planering och vad man vill med sitt läreri, när man läst och processat dessa böcker. Är du en sådan lärarstudent som vill komma rustad till tänderna när du ska ha en klass, kommer du tycka att dessa böcker ger dig mycket.

Bo Sundblad och Birgita Allard: Nya LUS-boken. En riktigt bra bok som är lättillgänglig och användbar, oavsett om du ska bli svenskärare eller NO-lärare. Boken är en referensbok för dig som lärare och du kan återkomma till boken ständigt för att förkovra dig. LUS är ständigt baktalat av diverse institutioner runt om i landet. Värst har gamla Lärarhögskolan i Stockholm varit, som har smutskastat LUS. Jag har jobbat med LUS i 9 år på klassrumsnivå, kontinuerligt. Jag kan inte säga dagligdags, men åtminstone varje vecka. Jag vet att LUS är bra och att det fungerar. Sen får lärarutbildningen säga vad de vill! Det LUS-boken tar upp är dels den språkliga utvecklingen, teorin bakom LUS, hur de olika LUS-punkterna ser ut och hur man kan redovisa resultat. LUS är ingen metod, utan ett dokumentationssystem. Ändå visar LUS-boken upp varför det är så viktigt att eleverna ska kunna läsa bra för att kunna tillgodogöra sig läromedelstext.

Bo Sundblad och Birgita Allard: Hur ser vi på människan. Mycket bra bok, men väldigt svår. Denna bok måste processas rejält i flera omgångar, för den kräver så mycket av vårt tänkande. Det bästa vore om flera studenter läste ett kapitel i taget och hade ett gemensamt seminarium kring kapitlet, typ en kväll mellan 18 – 21. Och tog er igenom hela boken. Jag tror att ni skulle få er en resa som skulle påverka er för resten av livet. Dessvärre finns inte boken att få tag på, men man kan ladda hem den på Bo Sundblads hemsida: www.bibo.se under fliken böcker/rapporter.

Det finna många andra böcker som är väldigt bra och intressanta. Jag skulle kunna ge er tips på många, många fler. Jag väljer dock att ta ut de viktigast böckerna, sådana som jag tycker att alla lärare borde läsa. Böcker som påverkar riktigt rejält. Alla ovanstående böcker är viktiga, men om jag fick bestämma vilka böcker som vore obligatoriska för alla lärare vore det:

Måhl – Vad krävs nu?, Marton – Inlärning och omvärldsuppfattning och Sundblad – Nya LUS-boken.

Ha en skön sommar!

Johan

h1

Begåvning

13 juni 2009

Jag har svårt för ett ord! Varje gång jag hör ordet ryser det i kroppen. Ordet är begåvning. Jag vet att det finns de personer som har en lägre begåvning, det finns särskola på Jordbromalmsskolan.  Men, när man använder ordet begåvning bland människor, både i och utanför skolan, som en normal term, det är då jag stelnar till.

Varför då, är jag säker på att ni undrar.  Jo det är mycket enkelt. Så fort man pratar om begåvning så refererar man till en utgångspunkt som är biologisk och som säger att människan är olika smart. Utifrån detta resonemang kommer normalfördelningskurvan och sättet att dela in människor i olika fack, i sin värsta form att sortera människor. Jag har under årens lopp träffat många hundratals elever och jag har sett skillnader, men inte beroende på om den ena är mer begåvad än den andra.

Utgångspunkten är något helt annat. Skillnaden har varit i hur mycket man läser och har tillgodogjort sig språk och tänkande. Skillnaden kan också vara hur mycket intellektuell stimulans man får hemifrån, det vill säga vilken typ av diskussioner man har haft. Elever som man upplever som ”sega i huvudet” har ofta inte fått någon stimulans hemma, men jag har märkt att det går att locka fram ett härligt tänkande hos alla.

Det är konstigt att Vygotskij har blivit så stor i skolans värld och inom pedagogiken, eftersom han har en helt annan utgångspunkt än begåvning. Han pekar på att den sociokulturella bakgrunden styr människan och att utveckling sker genom språk och tanke. Bästa sättet att nå detta är att läsa, läsa, läsa. Vore bra om alla lärare kunde ta till sig detta! Och för all del andra också.

I slutändan ligger detta till grund hur vi ser på människan och utifrån detta hur vi bemöter elever. Har vi tro till att alla kan klara sig och har höga förväntningar på alla elever. Eller är våran bestämda uppfattning att en del är så obegåvade att de inte kommer att klara skolan.

Två olika sätt att se på elever och skolan. Två olika sätt att tro på elevers förmåga. Två olika resultat i slutändan.

h1

Sommarlov

12 juni 2009

Nu har sommarlovet börjat för eleverna och även för många lärare. Idag gick många lärare på sommarlov. Själv kommer jag jobba två dagar nästa vecka, där alla rektorer och arbetslagsledare i Haninge kommun ska samlas till strategidagar. Ska bli mycket intressant. Med sommarlovet kommer också stiltje inom den pedagogiska debatten. Förvisso blir det Almedalsveckor på Gotland, där säkert ett och annat om skolan kommer att debatteras, men annars blir det nog lugnt. Sommarsverige slår till.

Tänkte passa på och kommentera några saker som tagits upp den senaste tiden. I Dagens Nyheter den 31 maj menar professor Magnus Henrekson vid Institutet för näringslivsforskning att det är bråttom att ändra den svenska skolan, för att den håller så låg kvalitet. Henrekson anser att det behövs en striktare kunskapskontroll. Anledningen är att många som lämnar skolan, både grundskola och gymnasium har alldeles för grunda kunskaper. Detta leder i sin tur till att Sverige halkar efter i den globala konkurrensen. Haninge kommun har under flera års tid jobbat för att redan i tidiga år ta reda på vad eleverna kan. I skrivandets stund har vi i Haninge uppföljning av läsutveckling i samtliga årskurser i grundskolan. Samt en mängd olika prov i matematik och NO och dessutom nationella prov.

En del personer har kritiserat detta, framför allt Hans-Åke Scherp, docent vid Karlstads universitet. Jag har en viss förståelse för att människor kan reagera om man ska ha prov till gud förbannelse, men här är det viktigt att tänkta till. Varför har vi prov? Jo det är för att utvärdera skolans organisation och se hur bra man svarar mot de kunskapskrav som ställs. Upptäcka brister i skolan i tid, hjälpa de elever som behöver extra stöd, inte när det är dags för individuella programmet.Men en del brukar säga att eleverna tycker det är hemskt med prov och att det hämmar lusten. Mina 9 år som SO-lärare på Jordbromalmsskolan säger mig tvärt om. Jag har mer eller mindre bara haft skriftliga läxförhör och prov.

Klart att det är jobbigt att ha prov, det kräver en arbetsinsats, men jag kan ärligt säga att alla elever tycker att det är roligt att lära sig och när de ser att de kan så mycket växer deras självförtroende och de blir stolta över sig själva och vad de kan. Vissa elever kanske inte kan koncentrera sig i skolarbetet på grund av olika anledningar, men alla tycker faktiskt att det är roligt att lära sig.

LUST ATT LÄRA OCH KUNSKAPSKONTROLL/PROV STÅR INTE I MOTSATS TILL VARANDRA!!!

Men om man styr sin undervisning utifrån proven då? Ja då är man ute och cyklar. Det finns en nationell kursplan som talar om vad man i skolan ska syssla med och kan man inte följa den, då ska man nog ta sig en funderare kring sitt uppdrag. Som en lärare sa till mig för några år sedan: ”Menar du Johan att jag som mellanstadielärare ska hålla koll på alla mål i kursplanen? Det var ju inte därför jag blev lärare”. Jag säger: Ta en funderare kring ditt uppdrag.

Varför demoniserar Scherp då kring att följa upp resultat? Säg det? Men min gissning är att han är betygsmotståndare och motståndare till reformen LPO 94. Hans-Åke Scherp var doktorand hos Mats Ekholm, tidigare generaldirektör på Skolverket, som fick avgå för att han inte hade infört LPO 94. Kanske fick Scherp lite vägledning av Ekholm? Hur som helst är Scherp och Ekholm inne på helt fel väg. Det är personer som dessa två herrar som har dragit ner svensk skola i skiten. De har inte bidragit ett endaste dugg till att bringa klarhet i kunskapsmål, snarare har det hela blivit flummigare.

Tyvärr har Scherp och Ekholm väldigt mycket makt fortfarande och det vore en god gärning för svensk skola om deras forskning och uttalande granskades. Ge mig en årslön så ska jag sätta mig och med lupp och kritiska glasögon gå igenom det de står för. Luftslottet skulle falla! Kaxigt tycker ni som läser detta. Realistiskt menar jag! Men genom att sitta i Rapportstudion och lägga huvudet på sned och le, kan Hans-Åke Scherp göra sig till tolkningsföreträdare för en hel skolvärld. Scherp kan kommentera nationella prov i årskurs 3 i Sverige och jämföra med det engelska systemet, där det enligt Scherp håller på att gå åt skogen.

Expert? Nja, Scherps doktorsavhandling handlade om organisationsfrågor i skolan. Kanske kan Scherp en del, men i sådana fall mörkar han. För det är skillnad mellan Sverige och England. I Sverige har vi kunskapsbedömning utifrån en uppsatt standard. I England har man relativ bedömning. Systemen går inte att jämföra!

Är jag expert då? Har jag skrivit någon avhandling? Nej, jag är bara vanlig SO-lärare som har satt många hundratals betyg och som har studerat betygssystem, både kunskap och relativa. Läst många böcker och satt mig in i de olika systemen. Jobbat konkret med mål, betygskriterier, kravnivåer och så vidare. Men jag kan en del i alla fall.

Jag tror att Magnus Henrekson har rätt, Sverige måste bli bättre på att tidigt ha en tydlig kunskapskontroll. Dessutom måste man följa upp resultat, sätta in de åtgärder som krävs så att alla ungar hänger med. Här skulle den nya myndigheten Skolinspektionen kunna göra ett bra jobb. En del uttalanden från Skolinspektionen borgar för något gott, men samtidigt har jag tidigare haft goda förhoppningar som har grusats. Därför vågar jag inte hoppas för mycket.

Däremot kan jag upprepa det jag sagt i tidigare bloggar: ”Haninges skolchef  Mats Öhlin borde bli ny chef för Skolverket – då skulle det bli åka av”. Mats Öhlin – lägg det namnet på minnet!

h1

Avstämning efter en vecka

05 juni 2009

Nu har jag jobbat första veckan som biträdande rektor på Vikingaskolan. Ska inte tjata om att jag saknar mina gamla elever, hoppar över det. Mycket intressant att börja på en ny arbetsplats. Lära sig andra rutiner, höra ett annat snack och en få andra arbetsuppgifter. Det är klart att det är annorlunda, bara det att man är van att arbeta med tonåringar och nu är en del elever riktigt små.

Veckan har bjudit på en hel del intressanta saker. Eftersom jag har en position som biträdande rektor kan jag inte gå in på några konkreta saker. Kan konstatera att eleverna är härliga och roliga, fulla av liv. Här finns det inga trötta tonåringar, utan snarare en hel bunt superpigga elever. Igår, torsdag, frågade vår intendent på skolan, om jag kunde rycka in och ta ”killsnack” i årskurs 5. Inga problem för mig. Jag gick dit och berättade vem jag var. Inga problem för dem.

Det blev riktigt lyckat. Det visade sig bara vara 5 killar och snacket utgick ifrån deras frågor. Det blev hur kul som helst. Det första de fråga var vad sperm var för något. Sen fortsatte frågorna, typ vad händer när man får stånd. Efter cirka en halvtimme skulle de ha rast. Jag sa till dem att de kunde söka upp mig om det var flera frågor de hade. Ungefär en timme senare kom tre av dem till mig och hade en fråga till, ”hur fungerar en tampong”. Härliga, nyfikna killar, som uppenbarligen hade en hel del tankar. Resten av dagen var jag riktigt glad, för att den glädje och nyfikenhet de visade var suverän.

Kan bara konstatera att det jag skrev i förra bloggen, angående sex- och samlevnadsundervisning, verkligen stämmer. Eleverna behöver detta ämne, inte minst killarna. Vårt samhälle går så snabbt och dagens ungdom utsätt för ett väldigt stort informationsflöde. Skolan behöver helt enkelt utbilda eleverna när det gäller detta område. Nyansera informationsflödet.

En annan positiv sak med första veckan på Vikingaskolan är min chef Anna och min kollega, intendenten Mikael. De har varit så superbra att ha och göra med. Kunde inte kommit in bättre och jag har verkligen känt mig välkommen och önskad. Stående ovationer till dem!

För övrigt finns det en hel del att skriva om, t.ex. att näringslivet tycker skolan inte håller måttet (DN söndagen 31/5) eller att Haninge kommun idag fick kritik av skolinspektionen (Radio Stockholm, fredagen 5/6) för att man har satt upp ett läsmål i förskolan. Jag orkar inte just nu skriva om detta, kanske kommer jag återkomma. Klart är i alla fall att jag kommer återkomma när det gäller att diskutera huruvida man ska sätta upp kunskapsmål, som man ska utvärdera mot.

SImma lugnt!

h1

Nytt jobb

01 juni 2009

Det var ett tag sedan jag skrev, men det har varit minst sagt en turbulent tid. Jag hade min sista lektion som lärare i fredags, med min egna klass som jag tycker så mycket om. 8C på Jordbromalmsskolan är en fantastiskt klass och jag var riktigt sorgsen när jag packade mina flyttkartonger i bilen och lämnade Jordbro. Tungt, tungt, tungt!

Hela helgen gick åt att spotta upp sig och komma igen. Samla krafter och bearbeta separationsångesten. Idag, måndag 1/6, började jag som biträdande rektor på Vikingaskolan i Handen. Det är en F-5 skola. Första dagen har gått åt att bara fixa praktiska saker, plocka upp mina saker och träffa personalen. Kommer knappt ihåg ett namn. Det löser sig nog.

Tanken jag har haft idag är: ”Vad har jag gjort?”. Jag har lämnat ett ställe jag älskar, lämnat ett jobb jag älskar, alltså att undervisa och få elever att lära sig en massa saker. Det är klart att man efter ett tag kommer komma in i jobbet och hitta tjusningen med att vara biträdande rektor, jag tror ju någonstans att det kommer att gå bra, men det är klart att det är känslomässig berg- och dalbana.

Annars har tidningarna skrivit en hel del om skolrelaterade ämnen de senaste dagarna. Tänkte kommentera dem lite grann. Torsdagen 28 maj var det en artikel i Dagens Nyheter (DN) som beskriver hur antalet fall av barn som skickats till neuropsykiatriska utredningar har ökat markant. På Skyttetorpsskolan i Salem har 11% av eleverna fått diagnos eller satts på kö för utredning. En förälder till ett barn som har fått en diagnos säger att det är en lättnad. Mamman säger: ”Det var skönt att få veta att vi inte hade missat något totalt i uppfostran”. Vad hände med det pedagogiska ansvaret på Skyttetorpsskolan, där alla barn har rätt till kunskap? Varför leta fel på barnen, är det inte dags att vi 2009 tittar lite på skolans organisation. Kanske är fel på organisationen, som uppenbarligen inte kan möta barn som är lite livligare.

Kan man utifrån att ha läst DN:s artikel vara säker på att flickan kommer från ett lugnt och tryggt hem där hon har fått växa upp i harmoni och lärt sig att slappna av och ta det lugnt?  Det är klart att man inte kan dra några som helst slutsatser av DN:s artikel, varken att en utredning var rätt eller fel. Men det jag vill poängtera är att barn behöver lära sig att komma ner i varv och koncentrera sig, det är inte av Gud givet.  Är man ett barn fullt med energi behöver man hjälp med det. Kan inte föräldrarna hjälpa till med det, måste skolan göra det. Jag har under mina 9 år som lärare träffat på 2-3 elever som eventuellt kan betecknas att ha ADHD. Jag säger eventuellt för att diagnosen är så luddig.

Däremot har jag haft 100-tals elever som har haft svårt med koncentration och fokus, där god pedagogik har hjälpt dem till kunskaper, betyg, ökat självförtroende och ett ökat lugn. Vad är då god pedagogik? Kortfattat: Lärarledd undervisning med tydliga krav på vad eleverna ska lära sig och lite fyrkantighet när det gäller deras uppträdande. Krydda det med mycket kärlek, humor och relationsbygge. Söndagen 31/5 skriver Jan Björklund och Nyamko Sabuni på DN-debatt att skollagen ska ändras, så att sexual- och idrottsundervisning ska bli obligatorisk. Tidigare har föräldrar kunnat söka dispens att slippa denna undervisning, på grund av religiösa skäl. Det ska inte tillåtas längre.

Det kan tyckas hårt, eftersom vi lever i ett land som åtminstone på pappret värnar om religionsfrihet. Jag tycker förslaget är bra, därför att det är ett kulturellt vanligt fenomen att man inom invandrargrupper inte pratar med sina barn om sex- och samlevnad. Enligt mina erfarenheter är det precis tvärt om, det handlar inte om religionsfrihet. Det handlar om att fungera som människa. När det gäller sex lägger man locket på.  Jag har mött hur många pojkar och flickor som helst som aldrig över huvudtaget har pratat om dessa saker. Samtidigt har vi ett samhälle som är utseendefixerat och där man både som kille och tjej ska vara ”snygg och sexig” för att vara framgångrik. Vi har enorm tillgång till porr via internet och tv. Hur ska dessa ungdomar kunna förstå att sex och kärlek hänger ihop? Att man både som tjej och kille inte alls behöver vara en sexatlet som ska göra en massa konstiga ställningar vid första samlaget. Tjejer, men framförallt killar behöver ha andra ideal än porr och porrskådisar. Skolan måste erbjuda alla dessa ungdomar snack om detta, det är en utbildning för livet och det är fel att segregera denna utbildning för att föräldrarna vill det. Trots allt är det ju inte föräldrarna som ska leva sina barns liv.

Nu är det dags att samla ihop sig inför morgondagen, min andra dag som biträdande rektor.