h1

Nytt jobb

01 juni 2009

Det var ett tag sedan jag skrev, men det har varit minst sagt en turbulent tid. Jag hade min sista lektion som lärare i fredags, med min egna klass som jag tycker så mycket om. 8C på Jordbromalmsskolan är en fantastiskt klass och jag var riktigt sorgsen när jag packade mina flyttkartonger i bilen och lämnade Jordbro. Tungt, tungt, tungt!

Hela helgen gick åt att spotta upp sig och komma igen. Samla krafter och bearbeta separationsångesten. Idag, måndag 1/6, började jag som biträdande rektor på Vikingaskolan i Handen. Det är en F-5 skola. Första dagen har gått åt att bara fixa praktiska saker, plocka upp mina saker och träffa personalen. Kommer knappt ihåg ett namn. Det löser sig nog.

Tanken jag har haft idag är: ”Vad har jag gjort?”. Jag har lämnat ett ställe jag älskar, lämnat ett jobb jag älskar, alltså att undervisa och få elever att lära sig en massa saker. Det är klart att man efter ett tag kommer komma in i jobbet och hitta tjusningen med att vara biträdande rektor, jag tror ju någonstans att det kommer att gå bra, men det är klart att det är känslomässig berg- och dalbana.

Annars har tidningarna skrivit en hel del om skolrelaterade ämnen de senaste dagarna. Tänkte kommentera dem lite grann. Torsdagen 28 maj var det en artikel i Dagens Nyheter (DN) som beskriver hur antalet fall av barn som skickats till neuropsykiatriska utredningar har ökat markant. På Skyttetorpsskolan i Salem har 11% av eleverna fått diagnos eller satts på kö för utredning. En förälder till ett barn som har fått en diagnos säger att det är en lättnad. Mamman säger: ”Det var skönt att få veta att vi inte hade missat något totalt i uppfostran”. Vad hände med det pedagogiska ansvaret på Skyttetorpsskolan, där alla barn har rätt till kunskap? Varför leta fel på barnen, är det inte dags att vi 2009 tittar lite på skolans organisation. Kanske är fel på organisationen, som uppenbarligen inte kan möta barn som är lite livligare.

Kan man utifrån att ha läst DN:s artikel vara säker på att flickan kommer från ett lugnt och tryggt hem där hon har fått växa upp i harmoni och lärt sig att slappna av och ta det lugnt?  Det är klart att man inte kan dra några som helst slutsatser av DN:s artikel, varken att en utredning var rätt eller fel. Men det jag vill poängtera är att barn behöver lära sig att komma ner i varv och koncentrera sig, det är inte av Gud givet.  Är man ett barn fullt med energi behöver man hjälp med det. Kan inte föräldrarna hjälpa till med det, måste skolan göra det. Jag har under mina 9 år som lärare träffat på 2-3 elever som eventuellt kan betecknas att ha ADHD. Jag säger eventuellt för att diagnosen är så luddig.

Däremot har jag haft 100-tals elever som har haft svårt med koncentration och fokus, där god pedagogik har hjälpt dem till kunskaper, betyg, ökat självförtroende och ett ökat lugn. Vad är då god pedagogik? Kortfattat: Lärarledd undervisning med tydliga krav på vad eleverna ska lära sig och lite fyrkantighet när det gäller deras uppträdande. Krydda det med mycket kärlek, humor och relationsbygge. Söndagen 31/5 skriver Jan Björklund och Nyamko Sabuni på DN-debatt att skollagen ska ändras, så att sexual- och idrottsundervisning ska bli obligatorisk. Tidigare har föräldrar kunnat söka dispens att slippa denna undervisning, på grund av religiösa skäl. Det ska inte tillåtas längre.

Det kan tyckas hårt, eftersom vi lever i ett land som åtminstone på pappret värnar om religionsfrihet. Jag tycker förslaget är bra, därför att det är ett kulturellt vanligt fenomen att man inom invandrargrupper inte pratar med sina barn om sex- och samlevnad. Enligt mina erfarenheter är det precis tvärt om, det handlar inte om religionsfrihet. Det handlar om att fungera som människa. När det gäller sex lägger man locket på.  Jag har mött hur många pojkar och flickor som helst som aldrig över huvudtaget har pratat om dessa saker. Samtidigt har vi ett samhälle som är utseendefixerat och där man både som kille och tjej ska vara ”snygg och sexig” för att vara framgångrik. Vi har enorm tillgång till porr via internet och tv. Hur ska dessa ungdomar kunna förstå att sex och kärlek hänger ihop? Att man både som tjej och kille inte alls behöver vara en sexatlet som ska göra en massa konstiga ställningar vid första samlaget. Tjejer, men framförallt killar behöver ha andra ideal än porr och porrskådisar. Skolan måste erbjuda alla dessa ungdomar snack om detta, det är en utbildning för livet och det är fel att segregera denna utbildning för att föräldrarna vill det. Trots allt är det ju inte föräldrarna som ska leva sina barns liv.

Nu är det dags att samla ihop sig inför morgondagen, min andra dag som biträdande rektor.

Annonser

5 kommentarer

  1. Jag hade exakt samma känslkor som du när jag bytte jobb. JKag var så otroligt ledsen den första tiden. jag undrade varför…varför utsatte jag mig för det? Jag älskade JBM, mina elever och det jag gjorde. Men det var väl nåt sånt om att få mer erfarenhet, vidga sina vyer och sånt som var argumenten tror jag. NU i efterhand kan jag se det och dte var nog ett klokt val, men du vet ju hur jag känner kring det hela. Fast det känns galet att byta jobb bara så där, när allt känns bra.


  2. Ja, hur behandlar man barn och ungdomar med Damp/ADHD i skolan? Vad gör man med andra elever som har svårt att sitta stilla och koncentrera sig? Jag jobbar fortfarande på att ta reda på vad som gjorde att jag kunde gå ur högstadiet med riktigt höga betyg, och gymnasiet med en bra bit över godkänt, därtill utan att någon av lärarna visste om min ADHD-diagnos. Det blir, utan tvekan, vad jag skriver min avslutande C-uppsats om här på lärarutbildningen.


  3. Hej lärarstudent!
    Mycket intressant det du skriver, jag skulle gärna vilja läsa din C-uppsats. Detta ämne är inte enkelt, men man måste tro på elevernas möjlighet och inte se problem, problem, problem.

    Ha det!
    Johan

    Tack för uppmuntran Vivika!


  4. Ja det är ju inte det lättaste i världen att ge dom de möjligheter som de behöver i en grupp om trettio coh samtidigt inte tappa de andra 29 om man nu bara har en i klassen. Tydliga instruktioner och göra saker i små etapper kan vara en hjälp. Kan dom inte sitta stilla är det oftare lättare att låta dom ta en liten promenad och komma tillbaka. Deras hjärnor funkar ju inte likadant som ens egna. man är ju förstås nyfiken på hur det känns, nog ganska kaotiskt ibland.


    • Du har helt rätt, det är riktigt svårt ibland, speciellt när man har stora klasser. Det går dock om man hittar former och metoder för det. Som du själv skriver, en promenad då och då. Här kanske många lärare saknar utbildning – inte vet jag?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s