Archive for augusti, 2009

h1

Livet som rektor

24 augusti 2009

Nu har jag jobbat i två veckor och idag kom eleverna. Vilket drag! Klart att det varit mycket att göra de första två veckorna, men idag har jag verkligen haft fullt skägg. Elever som har dykt upp oanmälda, elever som inte har fått plats på de skolor de skulle gå vidare till, listor som har saknats och elever som fallit ur datasystemet. Många, många fler saker har varit upp på dagordningen. Men det är roligt, mycket roligt. Att få en organisation att fungera, lösa problem, om ändå små. Det är riktigt roligt.

En av flera nya elever vi fick på Vikingaskolan idag visste vi ingenting om, bara var han tidigare hade gått och vem som varit hans lärare.  Jag ringde och pratade med läraren ifråga och bad henne berätta om eleven.  Senare ringde jag elevens mamma och berättade om de uppgifter jag fått av den före detta klassföreståndaren. Mamman sa att det var tråkigt att höra att hennes son var långsam. Hon berättade att han ofta fått höra att han var långsam och brukade säga det om sig själv. Mamman upplevde honom inte som världens snabbaste, men noggrann.  Det är det här jag menar att vi i skolan får akta oss för. I många bloggar har jag tagit upp den här typen av ”problem”. Det epitet vi lägger på barnen kommer bli en självuppfyllande profetia om vi tjatar tillräckligt länge. ”Lilla Pelle slåss alltid, han är en riktig bråkstake”. ”Lukas är så jobbig”. ”Lisa är så söt och gullig”. Vi måste komma ifrån alla negativa ord och istället pusha eleverna med positiva ord och visa i ord och handling att vi tror på dem. Vi måste få dem att  tro att de är förmögna att uppnå allt de vill uppnå, först då är det möjligt att lyckas.

Det kanske inte är negativt att vara söt och gullig, men om vi pratar på det sättet kommer Lisa tro att det är söt och gullig hon ska vara för att vara framgångsrik. Nä, mera tro på elevernas möjligheter att bli kompetenta, lära sig de kunskaper de behöver och på så sätt växa som människor och förhoppningsvis bli självgående.

När jag skriver att vi inte ska använda negativa ord, menar jag självklart inte att vi ska avstå från att ta konflikter med eleverna. Givetvis måste alla vuxna i skolan vara just vuxna och visa att det är vi som har ansvar för verksamheten och ta det ansvaret. I det ansvaret ligger att benämna händelser och problem med deras rätta ord. Men, när man som lärare har tagit konflikten, rett ut det hela så ska det vara ur världen. Ingen handling eller personligt epitet ska vara hängande över eleven. Åtminstone inte så att eleven får höra det hela tiden. Jag tyckte att samtalet med mamman idag var en bra påminnelse och konkret exempel på hur illa det kan gå för den enskilda eleven. Vi hör honom säga att skolan säger att han är långsam, det är bara ord. Men hur känner han djupt inne i hjärtat? Där är det mer än ord. Det är hans självbild!

Ville bara dela med mig av denna historia, för den påminner oss alla att vi som är lärare har ett oerhört stort ansvar för många unga människors framtid. Jag har gjort många misstag som lärare och kommer även i framtiden göra misstag. Jag har sagt dumma saker som har såra och jag har bett om ursäkt  för det. Viktigt att kunna reflektera över dessa saker. För i slutändan är vi bara människor, men vi har ett viktigt jobb att uträtta.  Fostra morgondagens generation, vår framtid och den bästa generation som funnits! Du måste sätta upp tydliga mål, konkreta mål för att uppnå dem. Det gäller allt, både i skolämnena och socialt. Dessa mål ska vara positiva och framåtskridande. En tro på individen och en förväntan på eleven. Då lyfter vi alla.

Jag vill avsluta med att skänka en tanke till min gamla klass, nuvarande 9C. Ni är fortfarande bäst och ni finns i mitt hjärta.

Annonser
h1

Skolans vinst

22 augusti 2009

Den senaste tiden har det i media varit en ganska rejäl debatt kring skola, friskola och huruvida friskolorna ska få göra vinst. Egentligen har debatten rört hela den offentliga sektorn. Är det ok att göra vinst på skattemedel? Frågan är inte helt enkel. Debatten har varit lite märklig. I ena ringhörnan står Socialdemokraten Carin Jämtin, som på Dagens Nyheters debattsida ville ha den socialdemokratiska kongressens beslut om att begränsa vinsten för företag som bedriver offentlig verksamhet på entrepenad.  I det andra ringhörnan står Socialdemokraten Kjell-Olof Feldt, påhejad av Dagens Nyheters hela ledarredaktion. På DN:s debattsida svarar Feldt på Jämtins inlägg. Det kan tilläggas att Feldt är ordförande i Friskolornas riksförbund.

Robert Noord i Haninge stödjer rätten till frihet inom skolans värld. Han menar att det finns många dåliga kommunala skolor och att det ska vara kvalitet, till lägsta skatteutag som gäller (se Malin Siwes inlägg i DN). Dagens Nyheter är aktiva i debatten och tar in ett av sina tyngsta namn i skolfrågor, före detta chefsredaktör Hans Bergström. Bergström går hårt åt Jämtin i sitt inlägg.

Bergström menar att Carin Jämtins åsikter är ideologiska och att det bakom framgångsrika företag finns grundare som drivs av idéer. Han menar också att vägen till vinst förutsätter kvalitet, som attraherar kunder. Bergström anser också att Jämtin vill dra tillbaka skolan 40 år. Efter denna debatt har det varit mycket diskussion huruvida friskolor sockrar betygen, det vill säga har högre betyg än eleverna egentligen förtjänar.

Jag tycker att detta är en mycket intressant debatt. Jag vill kommentera några saker. Hans Bergström anklagar Carin Jämtin att drivas av ideologi, men jag trodde det var det som politik handlade om. Klart att Jämtin drivs av ideologi, men det gör Bergström också. Hans Bergström är liberal och kanske till och med nyliberal. Till saken hör att Bergströms fru Barbara framgångsrikt driver Internationella Engelska skolan, så Bergström vet vad han pratar om. Men han har en liberal agenda.

Hans Bergström menar att det är idéer som driver framgångsrika företag. Detta är liberalt snack. Givetvis finns det många människor som har goda idéer och som startar företag därför, men att tro att det är de goda idéerna som driver kapitalismen framåt är lite väl naivt. Kapitalister har aldrig drivits av idéelt arbete, utan det är vinst som räknas. Det finns många exempel på det genom historien. Även inom offentlig sektor finns det mängder av företag som har haft som grundläggande idé att göra vinst, på kostnad av kvalitet.

Hur tjänar man pengar på skolpengen? Rationalisering! Man använder en metodik där eleverna får ansvar för eget lärande, t.ex. problembaserat lärande. Det innebär att uppgifter delas ut till eleverna som de själva får lösa och där läraren är en mentor/bollplank. På så sätt kan man spara in på lärartjänster. I en del skolor har man även lärarlösa lektioner, där eleverna få jobba med sina uppgifter.  Väldigt många elever, i vissa områden upp till 90%, klarar inte av denna metodik. De lär sig inte det de ska, lär sig istället att kopiera text. Det är dessa elever som Carin Jämtin värnar om, av ideologiska skäl. Jämtin har nämligen (tror jag i alla fall) en idé om att alla ska med och kan.

Kalla den gammalmodig och ideologisk, men den är i alla fall inte kapitalistisk i den form att marknaden styr och att en del slås ut. Om vi bara pratar skola kan man göra en lång lista på företag som har plockat ut vinst, men haft bristfällig kvalitet. I Haninge har det funnits (finns?) flera sådana företag, bland annat som har låtit eleverna ha lärarlösa lektioner i parti och minut och som har lockat med att alla elever får en dator, som medel för att locka elever.

Att riskföretaget Bure gick in i skolans värld för några år sedan är väl knappast av idealistiska skäl. Inte heller att Peje Emilsson och hans företag Kreab satsade hundratals miljoner på Kunskapsskolan, i Dagens Nyheter idag kan man läsa om syftet, att bygga upp en internationell skolkoncern. Knappast av idealistiska skäl. John Bauer -gymnasiet fick hård kritik för sina stora brister på kvalitet för några år sedan, listan kan göras lång på privata entrepenörer som missbrukar skattemedel.

Det är här viktigt att komma ihåg att den kommunala skolan också har stora brister och att man måste göra något åt det. Jag hoppas att Skolverket med de nya kursplanerna kommer att strama upp all skolverksamhet. Det är också viktigt att lyfta fram att det finns bra friskolor, bland annat Fria gymnasiet i Haninge.

Ska vi vrida klockan tillbaka 40 år? Nej det är klart vi inte ska och det var nog inte det Carin Jämtin menade. Men samhället måste vara noggranna med kvaliteten för den offentliga verksamheten. Den offentliga upphandlingen, oavsett om det gäller kollektivtrafik, skola eller vård, har skötts dåligt. Ansvarig politiker och tjänstemän får ta på sig detta misslyckande. Var har uppföljningen av god kvalitet varit? Det är här det brister, uppföljning av resultat. Här har Skolinspektionen ett mycket viktigt uppdrag, men dessvärre har jag inte sett några större tecken på iver från myndighetens sida. Skattemedel ska inte först och främst hamna i kapitalisters fickor, utan först ska hög kvalitet garanteras och redovisas. Därefter kan man göra vinst.

Offentlig verksamhet kan aldrig gå under samma spelregler som privata företag. Staten och kommunerna har ett ansvar för att alla medborgare, oavsett bakgrund. Därför måste denna verksamhet regleras med tydliga kriterier för kvalitet och kontinuerlig uppföljning. Observera UPPFÖLJNING av resultat! Skulle en friskola ha en verksamhet som innebär att eleverna kan det de ska kunna enligt kursplanen, är jag den första som tycker att de ska ha lön för mödan och få kvittera ut en belöning i form av vinst.

Vi ska inte ha ett Sovjetsamhälle, där människors vilja att förverkliga sina idéer och tjäna pengar kvävs. Vi ska ha en skola där både friskolor och kommunala skolor ska ta ansvar för sina resultat. Vi ska ha en skola där alla elever ska med och där metodiken anpassas efter elevera.  Men vi ska vara väldigt noggranna med de skattemedel som finns. Bara det bästa nog ska vara vår paroll oavsett vem som sköter driften. Ideologi handlar om att man har en idé om hur ett samhälle ska fungera. Jämtin och Bergström har olika idéer, det är bara att välja vad du tycker är bäst.

h1

Svårt i TV-soffan

14 augusti 2009

I onsdags ringde en kvinna från Sveriges Television. Hon frågade om jag ville vara med i Godmorgon Sverige och diskutera lärarutbildningen.  Jag undrade hur hon visste vem jag var. Hon berättade då att hon hade fått mitt namn från Rapportredaktionen, som jag tidigare varit i kontakt med på grund av att jag hade åsikter om ett inslag de hade gjort. Jag tackade ja och igår ringde hon igen och intervjuade mig och berätta vilka frågor som diskussionen skulle handla om.

I morse hämtade en taxi mig klockan 06.00, för vidare färd till SVT. Klockan 06.48 var det dags för diskussion i TV-soffan med Inger Eriksson, docent på lärarutbildningen vid Stockholms Universitet. Redan första frågan hamnade snett och sedan togs ingen av de frågor jag hade förberett mig på upp. Jag var ganska missnöjd när jag lämnade SVT. Nu har jag sett inslaget på SVT-play och tycker det är ok, jag fick med några viktiga aspekter.

Dessvärre är jag inte van vid att sitta i en tv-soffa live och prata fritt, jag tror jag behöver lite mer tid att tänka efter. Eller åtminstone hålla mig till frågorna som togs upp från början, så att fokus blir mer skarpt. Kan väl konstatera att jag inte har tillräckligt starkt intellekt för att finna mig svaret på frågan inom en tiondels sekund. Sett i backspegeln kan jag önska att jag hade sagt lite andra saker, gått på Inger Eriksson lite mer.

Bland annat menar Inger Eriksson att forskningen kring skola är så ung så att man inte vet vad som fungerar. Jag tycker det är rent snack och jag önskar att jag hade sagt det till henne. Kanske är det så att forskarna på lärarutbildningen inte vet vad som fungerar, men väldigt många lärare i Sverige vet vad som fungerar. De producerar elever år ut och år in som har med sig goda kunskaper och gott självförtroende. Kanske skulle skolforskningen titta på dem och analysera vad det är som gör att deras elever når skolframgångar. Alltså mer verklighetsnära forskning.

Inger Eriksson säger också att för en del barn är skolan svår att förstå sig på. Vad menar hon med det? Jag upplever att alla barn jag har träffat förstår sig på skola. En del kanske inte passar in för vissa arbetssätt och andra behöver extrastöd. Men alla barn förstår skola! När diskussionen kommer igång kring kunskap, lärande, lärandemiljöer tycker jag Eriksson svamlar riktigt rejält. Hög abstraktionsnivå och en massa floskler. Sokrates pratade om kunskap, så diskussionen är varit igång ganska många år.

Dessutom har ju faktiskt regering, riksdag och myndigheter plöjt ner miljarder kronor på skolforskning under årens lopp. Att man inte vet vad som fungerar och inte fungerar måste rimligtvis bero på att skolforskarna inte har följt upp resultat av sin forskning. Inger Eriksson kan när som helst komma till Vikingaskolan och köra ett forskningsprojekt, jag är övertygad om att min chef skulle säga ja till det.

Sammanfattningsvis kan man säga att Inger Eriksson mycket väl representerar lärarutbildningen. Hon är långt ifrån verkligheten och svänger sig med ”fina ord” . Hon har varit med och utformat kurser på lärarutbildningen, hon är som prefekt delansvarig för att lärarutbildningen har hållit en så låg kvalitet (utvärdering från Högskoleverket, Riksrevisionen och Skolverket). Dessvärre har de personer som varit ansvariga för Lärarhögsskolan i Stockholm sugits upp i den nya lärarutbildningen som ligger under Stockholms universitet. Alltså, de lärare som tidigare har utbildat studenter på ett icke tillfredsställande sätt finns kvar. Jag ber till gudarna att lärarutbildare som Inger Eriksson inte får vara med och utforma den nya lärarutbildningen.

Avslutningsvis vill jag skicka en hälsning till Anna Magnusson, världens bästa rektor.

h1

Ny skolstart

11 augusti 2009

Hej alla läsare, nu är jag tillbaka efter ett långt sommarlov. Jag har tankat energi i solen och det har verkligen behövts. Sällan har jag varit så slut som jag var när jag gick på ”sommarlov”.  Jag antar att det var en kombination av att ha jobbat hårt, bytt jobb och tagit avsked till elever. Nu är jag i allafall tillbaka, full med kraft och energi, för att ta tag i nya uppgifter. Att leda en skola.  Mitt huvudsakliga uppdrag kommer att vara att leda årskurs 4 och 5, lärarna alltså.

Inte mycket har hänt i sommar på skolfronten, det har varit ovanligt dött. I våras fick jag en förfrågan från en författare och journalist som heter Gunnar Ohrlander att vara med i en bok om skolan som han skrev. Han intervjuade mig och var med på några lektioner. Den boken kom ut i slutet av juni. Mycket läsvärd måste jag säga. Kapitlet där jag är med är jag nöjd med, inget snack om den saken. Men boken som helhet, vilken bok. Det är en fröjd att läsa den, språket är lätt och innehållet intressant. Jag rekomenderar den varmt. Boken heter ”Den gudarna älskar, om konsten att överleva som lärare” (Optimal förlag).

Ohrlanders bok är som en kartläggning av skolan, både historiskt, politiskt, innehållsmässigt och teoretiskt. Jag väljer att berätta om två av mina favoritkapitel. Det tredje kapitlet heter ”Alla pratar om McKinsey” och här tar Ohrlander upp en rapport från det amerikanska revisionsföretaget McKinsey & Co, där de har gjort en stor studie på skolan i en rad länder. Rapporten kommer fram till att det är framför allt tre aspekter som är avgörande för framgång i skolan. Den första aspekten är att läraren är skicklig i sitt yrke. Här pekar McKinsey att man ska ha de bästa studenterna till lärarutbildningen, för att på så sätt få de bästa lärarna. Man ska alltså inte gå på lärarutbildningen på grund av att man inte kommer in på något annat program.

Som en jämförelse lyfter man fram Finland som har många sökande till varje plats på lärarutbildningen. Den andra aspekten är att lärarutbildningen håller hög klass och den tredje aspekten är att skolan kontinuerligt utvärderar resultat och använder sig pedagogiskt av resultaten för att göra förbättringar. Gunnar Ohrlander lyfter endast fram den första aspekten, men kapitlet är ändå väldigt bra. Det 13:e kapitlet heter ”När läraren skulle avskaffas”. Ohrlander går igenom Hans-Åke Scherps metodik problembaserat lärarande (PBL). Ni som har följt debatten kring hur Haninge kommun följer upp resultat, vet att Scherp är den största kritikern till vad som sker i Haninge kommun.

Gunnar Ohrlander är här i sitt esse. Han har gått igenom vad Scherp står för och problematiserar detta, sätter in det i en historisk kontext och vilka konsekvenser det får för eleverna. Detta kapitel är lysande. Jag önskar att alla som är verksamma inom skolan läste detta. Kortfattat beskriver Ohrlander att problembaserat lärande (PBL) var svaret på den pedagogiska frågan. Elever skulle själva uppsöka kunskap, utifrån en problemställning och därigenom vara aktiva. Genom lust skulle eleverna göra en kunskapsresa. Sen att metoden bara fungerade för några de bästa eleverna, de som är självständiga är inget som Scherp ståtar med. Däremot knyter Ohrlander ihop Scherps idéer historiskt med både Rousseau och Sokrates.

Rousseau menar att barnets sökande efter kunskap är överlägset det passiva mottagandet. Lev Vygotskij sa: Eleven gör med lärarens hjälp vad hon ska göra på egen hand i morgon. Alltså två helt olika sätt att se på skolans innehåll. Själv står jag för Vygotskijs sätt att se på skolan.  En pinsam historia i kapitlet är att Hans-Åke Scherp åkte land och rike runt med PBL, i Karlstads högskolas namn. När det däremot var dags för kommunerna att betala för samarbetet, kom fakturan från Scherps privata företag. Trovärdighet?

Det finns mycket med vettigt i boken, men jag uppmanar er alla läsa den.

Sov gott!

Johan