Archive for september, 2009

h1

Betygsliknande omdöme

30 september 2009

Den senaste veckan har det varit turbulent kring Haninge kommun. Igen får jag lov att påpeka. Bakgrunden är att Haninge fick kritik från Skolinspektörerna för att de skriftliga omdömena i förskoleklass var betygsliknande. I länsrätten fick Haninge rätt att använda sina skriftliga omdömen.  Vilket liv det blev! Främst från Socialdemokrater. Betygsliknande omdömen för 6-åringar, det är inte klokt tyckte en del. Men har någon sett hur omdömena ser ut? Har de Socialdemokrater som kritiserade Haninge sett omdömena? Nej, det verkar inte så. Jag tog rätt på dem på Vikingaskolans dator och där låg de i en PDF-fil.

Nu kan jag inte klistra in dokumentet i denna blogg, men jag kan förklara hur de ser ut. Förutom de vanliga upplysningsfälten, t.ex. namn, datum och förskoleklass. Finns det på det skriftliga omdömet 7 fält: Svenska, Matematik, SO, NO, Praktiskt-estetiska ämnen, Social-emotionell utveckling och Vad vårdnadshavaren vill ta upp på utvecklingssamtalet. I  dessa fält, utom det sista, ska läraren i löpande text lämna ett omdöme om barnet.

Men var i ligger det betygsliknande?  Ingenstans finns det fält där läraren skriver att eleven inte når målen. Ingenstans finns det G-VG- eller MVG-fält att fylla i. Ska jag vara riktigt ärlig tycker jag Haninge kommuns skriftliga omdömen är väldigt oansenliga. Verkligen långt från betygsliknande. Jag har med samtliga av mina egna barn, både i förskolan, i förskoleklass och på lågstadiet, fått beskrivningar hur det går för mina barn. Förvisso har jag kanske inte fått de traditionella skolämnena, men definitivt hur det går med språkutveckling och mattekunskaper.

Vad nytt? Det verkar vara ett rött skynke för många Socialdemokrater att Haninge lämnar omdömen som sägs vara betygsliknande. Men det är ingen som vet hur omdömena ser ut. Åtminstone redovisas inte detta. Haninge kommun verkar provocera en hel del och det är många som går igång på det som sker i Haninge. Det verkar räcka med att någon säger betyg, betygsliknande eller resultatuppföljning, så blir det ett förfärligt liv. Jag tror inte att det gagnar Socialdemokraterna att ägna sig åt tjafs, inte minst internt tjafs. Antagligen gläds regeringen åt att socialdemokratiska politiker går igång på detta sätt.

Nu är det viktigt med fokus på rätt frågor!

h1

Fantastisk litteratur

25 september 2009

Ibland snubblar man över litteratur som man nästan glömt bort, men som plötsligt spelar stor roll. När jag pluggade svenska på Stockholms Universitet var en av kursböckerna Per Linells: Människans språk. Jag kommer ihåg att boken var ganska krävande, men väldigt bra. Förra veckan uppenbarade sig boken för mig igen. Denna gång fick jag särskilt ett kapitel för ögonen.  För alla som inte vet vem Per Linell är så är han professor i svenska vid Linköpings Universitet. Människans språk, kapitel 2 heter: Språklig uttrycksförmåga och intellektuell, emotionell och social utveckling.  Kapitlet handlar om hur språket påverkar individen. Per Linell radar upp en rad faktorer som påverkas av den språkliga utvecklingen.

Följande faktorer påverkas av den språkliga utveckling:

varseblivning av olika ting i omvärlden,

förståelse och tolkning av omvärlden,

igenkänning och minnen av ting och episoder,

koncentration och uppmärksamhet,

problemlösning och organisation av tänkande,

bearbetande av emotionella problem,

organisation och styrning av handlingar,

samarbete med andra och påverkan av andra,

utvecklande av social identitet, självförtroende och social gemenskap.

Vad händer med ett barn som föds i en språkligt fattig miljö? Om föräldrarna bara pratar med barnet utifrån att denne ska borsta tänderna, ta på sig och inte bråka med sina syskon. Om föräldrarna inte frågar hur det har varit i skolan, diskuterar dagen vid matbordet och så vidare. Läser sagor kontinuerligt från det att barnen är små. Linell menar att koncentration och uppmärksamhet påverkas. Den sociala identiteten, självförtroendet och bearbetning av emotionella problem.  När ett barn inte fungerar i skolan. Har svårt med socialt samspel. Har svårt med impulskontroll. Har svårt att samarbeta. Har identitetssvårigheter. Har svårt med koncentration. Hur agerar skolan då? Hur resonerar man? Är det så att man tar hänsyn till hemmet? Att man kartlägger graden av språklig utveckling i hemmet?

Knappast!

Det är här alla syndromdiagnoser kommer in. ”Det är klart att det är fel på barnet. Nåt fel är det väl”? ”Jag vi får utreda, alltid hittar vi väl någon diagnos som passar in”.  Men är det då så att det alltid är en biologisk defekt på barnet, eller kan beteendet bero på språkliga brister? Ja jag tror att det egentligen är  sällsynt med barn som har ADHD, Aspberger, Dyslexi med mera. Jag är övertygad om att det handlar om helt andra saker, sen kan det absolut finnas de elever som har dessa diagnoser. Framförallt inte så många som en del forskare hävdar, men det handlar väl egentligen om forskningsanslag. Ju mer ungar som har problem i skolan av detta slag, desto mer resurser till forskning.

Kanske är det så att det inte är ungarna som ska utredas i skolan, utan vi. Utredas för att få reda på varför vi inte förstår enkla och logiska resonemang. Eller varför vi inte diskuterar utifrån språklig utveckling, utan försöker hitta fel på barnen. Men det kanske är för mycket att begära?


h1

Märklig debatt

24 september 2009

Såg debatt på SVT nyss. Märkligt! En av debatterna handlade om en debattartikel som Kristdemokraternas Göran Hägglund hade skrivit. Den handlade i korthet om att några få personer hade monopol på kulturdebatten och vad som var bra kultur. Hägglund ifrågasatte också ifall det var ok att låta vad som helst kallas kultur, som exempel tog han Anna Odells simulerande av psykos. Är det konst?

Denna debattartikel hade retat upp Sveriges kulturskribenter något så till den milda grad. Fram och tillbaka vajade debatten, några stödde Hägglund och andra menade att han var ute och cyklade.  En dansbandsartist kom till tals och berättade att han hade skrivit 500 låtar och sålt mängder av skivor. Men att dansband inte var fin kultur.  Några hade irriterat sig på vänsterkultureliten, som verkligen talar om vad som är bra kultur och sågar resten. Debatten var ganska rolig, men vad handlade det hela om?  Studio var full med människor som tyckte en massa saker. MEN?

Man kan tycka att vänsterkultureliten är supersnobbiga, för det är de verkligen. Men vem bryr sig. Man kan tycka att dansband, massproducerade deckare, amerikansk action eller dokusåpor är härlig kultur. Det är helt ok att konsumera detta. Men de som skriver på kultursidorna skriver inte för den stora massan. De som gör konst, t.ex. Anna Odell gör inte det för den stora massan. Det är för att ställa frågor, utmana etablisemanget, utmana tänkandet och förändra. Det är därför dessa personer finns, jobbar och är viktiga.

Dansband i all ära, men samhällsfrågor kommer aldrig att ställas och de kommer aldrig att förändra samhället i grunden. I all tid, genom årtusenden har konstnärer, författare, skribenter, vetenskapsmän och kulturpersoner förändrat samhället. Galileo Galilei dömdes till döden för att han påstod att jorden kretsade runt solen. Redan de gamla grekiska författarna och filosoferna ställde till med mycket rabalder, flyttade positioner. Samhället reagerade starkt och negativt på Picassos kubism. Sartres existensialism fick igång debatten. För att inte tala om Marx klassiska ”Det kommunistiska manifestet”. Listan kan göras lång.

Kulturen har som uppgift att roa människor, det har den alltid gjort. Men kulturen har något viktigare mål att uppnå – att förändra samhället! Några få personer förändrar samhället och det är inte dessa personers uppgift att roa ”vanligt folk” som Göran Hägglund uttryckte det. Sorry Göran Hägglund, du har inte fattat vad kulturen gör med ett samhälle. Eller också har du gjort det, men du vill bara fiska röster?

h1

Friskola med kvalitet

16 september 2009

Har precis kommit hem från årsmötet med föräldraföreningen i äldsta sonens skola. Han går i årskurs 6 i Internationella engelska skolan i Gubbängen, en friskola. Jag har i flera bloggar förfärats över hur kommunal verksamhet har sålts ut till privata aktörer, däribland skolor.  I kväll fick jag se en annan sida av hur en friskola kan skötas.

Skolans rektor Mr Clark hälsade alla välkomna och berättade att han ville stjäla lite av vår tid för att visa något positivt. Statistik från brukarenkäten hade veckan innan kommit till skolans ledning. Det var Stockholms stads statistikkontor som hade sammanställt enkäten. Väldigt många frågor hade ställts till elever i årskurs 6 och 9. Engelska skolans resultat jämfördes med samtliga övriga skolor i Stockholm. I samtliga fall, utom i en fråga låg Engelska skolan över eller långt över övriga skolor.

Givetvis kan man förvanska statistik, det finns säkert skolor som ligger över Engelska skolan i vissa eller flera områden. Ändå är det intressant att eleverna på engelska skolan känner lust till att lära, mening att gå till skolan, att de växer och så vidare. Mr Clark fortsatte och visa statistik när det gäller avgångsbetyg årskurs 9  i svenska, matematik och engelska. Helt otroligt!  50% av eleverna hade VG eller MVG i matematik. 60% av eleverna hade VG eller MVG i svenska. 99% av eleverna hade VG eller MVG i engelska. Dessutom lade Mr Clark till att det var mycket goda resultat även i de andra ämnena.

Mr Clark utstrålade glädje och lycka. De andra lärarna som var närvarande berättade hur stolta de var och hur bra det fungerade för eleverna. Hur lustfyllda eleverna var när det gällde att lära sig. Mr Clark fick en fråga från en förälder vad det berodde på att de hade fått detta resultat. Rektorn svarade inte på frågan. Jag kan däremot svara på denna fråga. En tydlig skolledning som sätter fokus på kunskaper och som entusiasmerar lärare och elever. Lärare som är engagerade och som dels fokuserar på kunskaper och dels sätter stor tilltro på elevernas förmåga. Att tro på en elev gör att denne växer. En skola som är lite fyrkantig, ordning och reda, med tydlighet. Allt detta bidrar till ett lugn hos eleverna och att de lägger energi på att lära sig kunskaper. Och därmed växer som människor.

Jag är glad för min son skull, att han får gå i en skola där attityden är positiv och där han får möjlighet att växa och lära sig en massa saker. Den skolan gick jag inte själv i. När en privat entreprenör, oavsett om det handla rom skola, äldrevård, eller någon annan verksamhet, kan visa upp goda resultat.  Då är det ok att göra vinst på skattemedel. Inte innan dess. Engelska skolan i Enskede är ett bra exempel på en privat entreprenör som ger dess elever en utbildning av god kvalitet.

h1

Vad är inlärt

15 september 2009

Det händer titt som tätt att man reflekterar över ett fenomen som förekommer inom lärarkåren. Ett fenomen som man undrar var det kommer ifrån. Det senaste jag undrar över är begreppen inlärt och utlärt. Det är två begrepp kan härledas från de engelska orden learn (inlärt) och teach (utlärt). Det hörs på de engelska orden att det är skillnad.

Utlärt är allt som en lärare tar upp på lektionen, det som står i läromedlen och vad som står i kursplanen. Alltså det som ligger till grund för undervisning eller som undervisningen innehåller.

Inlärt är vad eleverna faktiskt kan, att de på något sätt kan visa att de har lärt sig.

Jag brukade alltid som lärare använda prov i skolan, för då visste jag att alla hade lärt sig. En del dock inte tillräckligt mycket. För det kan ju faktiskt vara så att eleven har suttit och dagdrömt på lektionen när jag gått igenom några viktiga begrepp och att de därmed inte förstått. ”Ja men, det har vi ju gått igenom”, säger en del lärare. Men det betyder inte att ”lilla Pelle” kan det. Mycket kan ha hänt i lilla Pelles liv som gör att fokus inte ligger på vad läraren säger. Jag tror att de flesta känner igen vad jag skriver. Men här kommer själva funderingen. Fokus ligger nästan alltid på utlärt.

I media, bland många lärare och lärarstudenter jag träffar ligger fokus på utlärt. Bra lärare, unga lärare, studenter, som trots att de är bra har fokus på utlärt. Varför? Det är ju det inlärda som är viktigt. Att eleverna verkligen har lärt sig det vi vill att de ska kunna och att vi vet det. Att vi som lärare har koll på hela klassrummet, ser att alla är med i matchen, kan förklara svåra begrepp, koppla dem till elevernas erfarenhetsvärld.  Lyfta in omvärlden i klassrummet. Lika vig som en apa, klättra upp och ner, upp och ner i abstraktionsstegen. Upp i abstraktion och när vi märker på elevernas ögon att de inte hänger med, ner i konkretion och förklara med exempel.

Frågan är då hur det kan ha blivit så här tokigt? Vad är det som gör att det blivit på detta sätt? Jag har ärligt talat ingen aning, men jag ser fenomenet och jag ser problemet. Den enda tänkbara förklaringen jag kan ge är att många lärare är dåligt utbildade när det gäller detta. Lärarutbildningen har inte gjort sitt jobb när det gäller att hålla isär inlärt och utlärt. Lärarutbildningen kanske inte heller har utbildat studenterna i dessa begrepp, inte ”klätt” begreppen. Det vore ju förstås inte första gången som lärarutbildningen misslyckats. Det finns många exempel på totalhaveri från lärarutbildningen, t.ex. att de lärare som ska ta hand om de yngre barnen inte får någon läsmetodik (ändrades efter kraftig kritik) eller att de lärare som ska jobba mot äldre åldrar och gymnasiet inte får ordentlig utbildning i betygsättning.

Katastrof för dessa lärare. Tanken slår mig plötslig – det kanske är så illa att det inte finns någon på lärarutbildningen som kan utbilda studenterna i inlärt och utlärt och hur detta styr en lärares jobb och bedömningar? Hemska tanke! Kan det vara så? Nej, det kan väl inte vara så illa? Inte vet jag?  Det kanske inte ens är lärarutbildningens ”fel” att så många inte kan det de skulle behöva kunna. Men å andra sidan, lärarutbildningen kanske har lärt ut, men studenterna har inte lärt in.

Då måste det vara studenternas fel! Eller också har jag helt fel och är ute och cyklar?

h1

Privatiseringens pris

06 september 2009

Det debatteras friskt inom media och inom partier, inte minst inom Socialdemokraterna. Ska man få göra vinst på skattemedel? Detta är inte en lätt fråga. Många tycker instinktivt nej, medan andra säger att konkurrensen skapa bättre kvalitet. De bildas olika läger. Olika sätt och se på saken. Vem ska man tro på? Hur ska man veta vad som är rätt? Hur kan man få det bästa ur skattebetalarnas kronor? I veckan som gick eldades debatten på ännu mer. En förskola avknoppades 2008, det vill säga personalen tog över verksamheten, i det här fallet föreståndaren. Samma föreståndare plockade ut 3,2 miljoner i vinst, se DN. Föräldrarna till barnen på förskolan var mycket upprörda. Såg senare Veronica Palm från Socialdemokraterna och Mats Gerdau från Moderaterna i TV debattera huruvida friskolor ska få göra vinst på skattemedel. Intressant. Palm kunde inte klart och tydligt ge svar i frågan. Gerdau menade att det var kvaliteten som var det viktigaste och att moderaterna alltid värnade kvaliteten.

Att Palm inte kunde ge besked är inte konstigt, eftersom Socialdemokraterna inte har tagit ställning helt och hållet än. I alla fall inte som parti. Inom partiet finns det två läger och det är upp till partikongressen i höst att enas om en gemensam linje. Dags att sluta tjafsa och komma överens. Mats Gerdau hävdar att han och moderaterna värnar kvalitet. Hur då? Vad är kvalitet och hur följer man upp kvalitet? Denna debatt handlar inte bara om förskola och skola, det handlar om hela den offentliga sektorn.

Jag läste nyligen en bok som heter Privatiseringens pris, skriven av Klas Rönnbäck. Rönnbäck är doktorand i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet. Rönnbäck har granskat otroligt många fall av privatisering av offentlig verksamhet. På områden som vård, energi, allmännyttiga bostäder, skola, städverksamhet med mera har Klas Rönnbäck tittat på hur förfarandet gått till vid privatisering och konsekvenserna. Rönnbäck har gått igenom kommunala protokoll, statliga SOU, myndighetsrapporter med mera. Det är inte rolig läsning. I ett fåtal fall har konsekvenserna blivit oförändrade, ingen bättre kvalitet på grund av konkurrens. I de allra flesta fall har konsekvenserna blivit förödande för alla inblandade, utom för de som ägt de privata företag som tagit över verksamheten. Ökade priser, sämre arbetsvillkår, stor vinst till ägarna. Rönnbäck menar att för att hålla samma kvalitet som kommunal verksamhet med en privat operatör, krävs det mer skattemedel.

Varför?

Det kanske inte är så konstigt. Människor vill tjäna pengar och en del människor drivs av att tjäna pengar, det borde vi alla ha lärt oss vid det här laget. Om någon vill ha det som prioritering i livet måste det vara honom eller henne fritt.  Det finns ingenting i Rönnbäcks bok som bekräftar devisen att konkurrens skapar lägre priser och bättre kvalitet. Precis tvärt om.

Vad blir då problemet?

Givetvis, att mina och dina skattemedel går till högst tvivelaktiga vinster för enskilda människor eller privata företag. Läs boken Privatiseringens pris och fundera själv vad du tycker! Men hur ska man då göra, det går inte att vrida klockan tillbaka. Vill man tjäna pengar ska man få det, vi behöver goda entreprenörer som gör ett bra jobb och känner att de själva får bestämma över sin verksamhet och att de har möjligheter att dels utveckla sin verksamhet efter eget huvud och dels tjäna pengar. Men det ska finnas ett absolut krav på KVALITET.

Mats Gerdau borde läsa Privatiseringens pris och därefter sätta sig med sina kollegor inom de borgliga och diskutera huruvida de i framtiden ska ta fram en kvalitetskontroll. Inte skylla på att de har instiftat en ny myndighet som heter Skolinspektionen. Vi talar om tydliga krav vid kontraktsskrivande vid övertagande av kommunal verksamhet. Tydliga kriterier för kvalitetssäkring och lagändring som gör att det det går att återkalla verksamheten vid kvalitetsbrister. Detsamma måste gälla det socialistiska blocket. Socialdemokraterna behöver enas om en gemensam linje, i förlängningen även med Vänstern och Miljöpartiet.

Vi borde alla lära av Privatiseringens pris, inte minst kommunala politiker och tjänstemän som inte har följt upp resultatet av utförsäljning. Många har gjort ett dåligt jobb, men det tjänar ingenting till att älta det som varit. Ska vi få en bra offentlig framtid, där både statliga-, kommunala- och privata operatörer samverkar, behöver beslutsfattare bli betydligt tydligare. Tydliga kriterier för verksamheten och  kontinuerlig resultatuppföljning. KONSEKVENSER vid brister.

Min dotter går på en avknoppad förskola som är bra. Min äldsta son går engelska skola som fungerar bra. Min pappa bor på ett äldreboende som drivs av en stiftelse, som fungerar mycket bra. Jag vet av egen erfarenhet att det finns bra kommunal verksamhet i privat regi. Men jag vet också att det finns mycket dålig kommunal verksamhet, både i kommunal och privat regi. De värsta exemplen på utförsäljningen finns i Rönnbäcks bok. Dags att se till innehållet i verksamheten och låta ansvariga stå till svars, både kommunala och privata. Dags att ta till vara på skattepengarna och inte slösa bort dem!

h1

Trevligt möte

03 september 2009

Jag träffade en gammal bekant idag. En elev som gick i min klass på Jordbromalmsskolan för två år sedan, dök upp för att hämta sin lillebror på Vikingaskolan. Jag frågade hur det gick på det el-program som han går. Mycket bra sa Daniel, tre MVG, 10 VG och två G.  Han lyste av självförtroende och glädje. Vilken resa den killen har gjort, jag blir rörd när jag tänker på honom.

Jag fick Daniel i årskurs 6. Min vana trogen så lusade jag alla elever (LUS=Läsutvecklingsschemat).  Jag kunde konstatera att Daniel hade ett bristfälligt svenskt språk, inte ovanligt för elever med ett annat modersmål. Han läste relativt dåligt på svenska. När det gällde bosniska hade Daniel också brister. Enligt modersmålsläraren pratade Daniel ganska bra, men han var si så där när det gällde att läsa och skriva.  Jag tog upp detta ”problem” med Daniels pappa när vi hade välkomstsamtal.

Pappan är tuff, ställer krav på Daniel, men visar mycket kärlek. En pappa som bryr sig, en väldigt bra pappa. Vi bestämde att jag skulle ta fram uppgifter till Daniel, som han skulle jobba med tillsammans med modersmålsläraren. Alltså studiehandledning. Förutom det skulle Daniel ha vanlig modersmålsundervisning. Utöver det skulle Daniel läsa böcker på svenska, något som han tidigare inte ägnat sig så mycket åt.  Jag glömmer aldrig när Daniel hade läst Benny Boxaren och rekomenderade den till de andra eleverna i klassen. Några månader senare hade alla läst boken.

Daniel knorrade lite och försökte smita om han fick chansen till det. I och med att jag tillsammans med modersmålsläraren hade koll på Daniel, samt att vi båda berättade om varför han skulle jobba med sitt svenska språk, hade han ingen chans att komma undan.  Till saken hör också att modersmålsläraren kände Daniels familj, så det fanns en relation. Åren gick och Daniel fick kämpa, tyckte det var jobbigt och ibland var han riktigt sur på mig. Hela tiden hade jag stöd från modersmålsläraren och från Daniels familj. Jag började märka att något hade hänt med Daniel under årskurs 8, han skrev bättre och kunde föra resonemang i sina svar. I årskurs 9 hade det lossnat rejält och Daniel gick ut med skapliga betyg, till och med överbetyg i några NO- och SO-ämnen.

Och idag är Daniel självklar. En fantastisk människa, som både hämtar småssykon, handlar åt moster, pluggar och får kanonbetyg och han lyster med självförtroende! Jag gråter av lycka när jag tänker på Daniel. Och då menar jag verkligen att jag gör det! Jag och modersmålsläraren har gjort ett bra jobb, men mest av allt är det Daniel som har kämpat för att ta igen det som han inte hade fått chansen att lära sig tidigare. Att behärska det svenska språket.

Alla ljus på Daniel, svensk framtid, en kille som det kommer att gå bra för!