h1

Trevligt möte

03 september 2009

Jag träffade en gammal bekant idag. En elev som gick i min klass på Jordbromalmsskolan för två år sedan, dök upp för att hämta sin lillebror på Vikingaskolan. Jag frågade hur det gick på det el-program som han går. Mycket bra sa Daniel, tre MVG, 10 VG och två G.  Han lyste av självförtroende och glädje. Vilken resa den killen har gjort, jag blir rörd när jag tänker på honom.

Jag fick Daniel i årskurs 6. Min vana trogen så lusade jag alla elever (LUS=Läsutvecklingsschemat).  Jag kunde konstatera att Daniel hade ett bristfälligt svenskt språk, inte ovanligt för elever med ett annat modersmål. Han läste relativt dåligt på svenska. När det gällde bosniska hade Daniel också brister. Enligt modersmålsläraren pratade Daniel ganska bra, men han var si så där när det gällde att läsa och skriva.  Jag tog upp detta ”problem” med Daniels pappa när vi hade välkomstsamtal.

Pappan är tuff, ställer krav på Daniel, men visar mycket kärlek. En pappa som bryr sig, en väldigt bra pappa. Vi bestämde att jag skulle ta fram uppgifter till Daniel, som han skulle jobba med tillsammans med modersmålsläraren. Alltså studiehandledning. Förutom det skulle Daniel ha vanlig modersmålsundervisning. Utöver det skulle Daniel läsa böcker på svenska, något som han tidigare inte ägnat sig så mycket åt.  Jag glömmer aldrig när Daniel hade läst Benny Boxaren och rekomenderade den till de andra eleverna i klassen. Några månader senare hade alla läst boken.

Daniel knorrade lite och försökte smita om han fick chansen till det. I och med att jag tillsammans med modersmålsläraren hade koll på Daniel, samt att vi båda berättade om varför han skulle jobba med sitt svenska språk, hade han ingen chans att komma undan.  Till saken hör också att modersmålsläraren kände Daniels familj, så det fanns en relation. Åren gick och Daniel fick kämpa, tyckte det var jobbigt och ibland var han riktigt sur på mig. Hela tiden hade jag stöd från modersmålsläraren och från Daniels familj. Jag började märka att något hade hänt med Daniel under årskurs 8, han skrev bättre och kunde föra resonemang i sina svar. I årskurs 9 hade det lossnat rejält och Daniel gick ut med skapliga betyg, till och med överbetyg i några NO- och SO-ämnen.

Och idag är Daniel självklar. En fantastisk människa, som både hämtar småssykon, handlar åt moster, pluggar och får kanonbetyg och han lyster med självförtroende! Jag gråter av lycka när jag tänker på Daniel. Och då menar jag verkligen att jag gör det! Jag och modersmålsläraren har gjort ett bra jobb, men mest av allt är det Daniel som har kämpat för att ta igen det som han inte hade fått chansen att lära sig tidigare. Att behärska det svenska språket.

Alla ljus på Daniel, svensk framtid, en kille som det kommer att gå bra för!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s