h1

Fantastisk litteratur

25 september 2009

Ibland snubblar man över litteratur som man nästan glömt bort, men som plötsligt spelar stor roll. När jag pluggade svenska på Stockholms Universitet var en av kursböckerna Per Linells: Människans språk. Jag kommer ihåg att boken var ganska krävande, men väldigt bra. Förra veckan uppenbarade sig boken för mig igen. Denna gång fick jag särskilt ett kapitel för ögonen.  För alla som inte vet vem Per Linell är så är han professor i svenska vid Linköpings Universitet. Människans språk, kapitel 2 heter: Språklig uttrycksförmåga och intellektuell, emotionell och social utveckling.  Kapitlet handlar om hur språket påverkar individen. Per Linell radar upp en rad faktorer som påverkas av den språkliga utvecklingen.

Följande faktorer påverkas av den språkliga utveckling:

varseblivning av olika ting i omvärlden,

förståelse och tolkning av omvärlden,

igenkänning och minnen av ting och episoder,

koncentration och uppmärksamhet,

problemlösning och organisation av tänkande,

bearbetande av emotionella problem,

organisation och styrning av handlingar,

samarbete med andra och påverkan av andra,

utvecklande av social identitet, självförtroende och social gemenskap.

Vad händer med ett barn som föds i en språkligt fattig miljö? Om föräldrarna bara pratar med barnet utifrån att denne ska borsta tänderna, ta på sig och inte bråka med sina syskon. Om föräldrarna inte frågar hur det har varit i skolan, diskuterar dagen vid matbordet och så vidare. Läser sagor kontinuerligt från det att barnen är små. Linell menar att koncentration och uppmärksamhet påverkas. Den sociala identiteten, självförtroendet och bearbetning av emotionella problem.  När ett barn inte fungerar i skolan. Har svårt med socialt samspel. Har svårt med impulskontroll. Har svårt att samarbeta. Har identitetssvårigheter. Har svårt med koncentration. Hur agerar skolan då? Hur resonerar man? Är det så att man tar hänsyn till hemmet? Att man kartlägger graden av språklig utveckling i hemmet?

Knappast!

Det är här alla syndromdiagnoser kommer in. ”Det är klart att det är fel på barnet. Nåt fel är det väl”? ”Jag vi får utreda, alltid hittar vi väl någon diagnos som passar in”.  Men är det då så att det alltid är en biologisk defekt på barnet, eller kan beteendet bero på språkliga brister? Ja jag tror att det egentligen är  sällsynt med barn som har ADHD, Aspberger, Dyslexi med mera. Jag är övertygad om att det handlar om helt andra saker, sen kan det absolut finnas de elever som har dessa diagnoser. Framförallt inte så många som en del forskare hävdar, men det handlar väl egentligen om forskningsanslag. Ju mer ungar som har problem i skolan av detta slag, desto mer resurser till forskning.

Kanske är det så att det inte är ungarna som ska utredas i skolan, utan vi. Utredas för att få reda på varför vi inte förstår enkla och logiska resonemang. Eller varför vi inte diskuterar utifrån språklig utveckling, utan försöker hitta fel på barnen. Men det kanske är för mycket att begära?


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s