h1

Betygsmotståndare

19 oktober 2009

Jag fick häromdagen frågan om varför det är så många inom lärareutbildningen som är motståndare till betyg. Den som frågade detta var en student, som går på lärarutbildningen på Stockholms Universitet och har märkt att det är många lärare som direkt eller indirekt är motståndare till betyg. Det är tydligen inte direkt vanligt att lärarutbildaren rakt ut säger sig vara emot betyg. Ofta lindar man in detta i abstraktioner, vilket leder till att många studenter får ett betygsmotstånd, utan att veta varför. Just denna student hade genomskådat lärarna. 

Varför är man emot betyg som lärarutbildare? Svårt att veta, men jag tror att huvudskälet är att man inte tror att alla elever är kapabla att bli godkända. Det vill säga, man har inställningen att 7% är så dumma i huvudet att de inte kan lära sig och 24% är mycket svårt att lära sig. Detta kallas relativa betyg och det var det förra betygssystemet, som gick ut på att 7% av eleverna skulle ha 1:or, 24% av eleverna skulle ha 2:or, 38% av eleverna skulle ha 3:or, 24% av eleverna skulle ha 4:or och 7% av eleverna skulle ha 5:or. Betygen var normalfördelade.

I systemet finns det ett tänk att alla inte är biologiskt förmögna att klara utav att få godkända betyg. Från början ville man nog från Skolverkets sida att betyget godkänd skulle motsvara betyget 3. Dessvärre har kraven nog sänkts till att ligga runt 2,5 enligt det gamla systemet. Försvararna av det relativa betygssystemet tar nu till orda och säger: ”Jamen man skulle ju räkna på hela landet, hade man en extrabra klass kunde man dela ut fler 4:or och 5:or än vad man egentligen skulle göra”. Problemet är bara att hur ska man veta hur ens klass ligger till i SO, i förhållande till andra klasser i landet? Det fanns ju inga referenspunkter. Hur många av er som läser detta har inte med egna öron hört lärare säga till er, eller till era kompisar att 5:orna är slut? 

Jag tror med andra ord att många lärarutbildare inte har gjort upp med den tidigare läroplanen Lgr 80. Dessutom är det nog väldigt många som själva inte har testat det senaste betygssystemet ute i skolan, alltså vad det innebär att bedöma och sätta betyg efter kunskapsstandarder. Det innebär att dessa personer inte har någon egen erfarenhet av ett betygssystem som skiljer sig så fundamentalt från det tidigare.

Hur tänker då dessa lärarutbildare? Givetvis tycker de inte att alla dessa obegåvade barn, som inte kan lära sig, ska bli behandlade illa. Givetvis tycker de att alla har lika mycket människovärde, men några lär med huvudet och andra med händerna. Känner ni igen uttrycket? Alla dessa puckon (ursäkta uttrycket) måste vi givetvis ta hand om, för vi är ju fina människor. Vi är ju humanister! Det innebär att dessa obegåvade pojkar och flickor får gå i gymnasium light och lära sig enklare saker. Kanske kan det finnas en linje för att bli receptionist?

Jag vet av egen erfarenhet att prov och betyg är ett mycket bra pedagogiskt redskap att använda som lärare. Du har en tydlig kravnivå, hämtad från kursplanen. Du formulerar provfrågor utifrån kravnivån och du bedömer elevernas svar utifrån mål att uppnå och kriterierna för VG och MVG i kursplanen. Därefter ger du återkoppling till eleverna med vad de har gjort bra, hur min bedömning och betygsättning är och hur de ska kunna förbättra sig. Jag ser hur elever växer för varje prov de har. Inte nog med att de märker att de lär sig, de känner att de utvecklas och blir bättre och bättre. Under alla mina år som lärare har jag haft ett fåtal elever som inte har klarat detta, då har det handlat om grava sociala problem som har ställt till det för eleverna, inte någon begåvning. Alla kan klara kunskapskraven!

Lev Vygotskij, vars tankar LPO 94 vilar på, menar att endast biologiska fenomen är normalfördelade. Han menar också att utbildning och skola inte är biologiska fenomen, utan kulturprodukter. Med andra ord kan inte utbildning och skola vara normalfördelad enligt Vygotskij. Men det verkar lärarna på lärarutbildningen inte heller bry sig om, för enligt min student läser man en ganska svår bok om just dessa fenomen. Den är skriven av Phillips & Soltis och heter Perspective on learning. Vad hände med gamla hedliga antologin av Espen Jerlang, kanske den bok som bäst förklarar Vygotskij, Skinner och Piaget. Den är utrensad ur lärarutbildningen! Antagligen för att man vill ha en tydlig normalfördelning av studenterna. Vissa kanske lär sig med händerna?

Annonser

5 kommentarer

  1. Tänkvärt minst sagt


  2. Väl sagt Johan. Och allt för sant.

    Och så gillar jag din nya styckebehandling. Det är helt klart lättare att läsa nu!

    /Majken


  3. Jag är väl i allmänhet emot betyg men samtidigt inser man att betyg är en drivkraft som gör att elever gör uppgifter. Men själv skulle jag hellre lägga ned min arbetstid på annat som att genomföra bra lektioner, få dom att utvecklas både inom ämnet och som personer än att mäta deras kunskaper i en någon form av skala. Eftersom alla individer har helt olika förutsättningar samt att betygen sätts av tusentals människor runt om i landet med sitt tänk blir ändå betygen bara ett värde. Men i samhället har vi en tilltro att betyg är ett bra sätt sortera människors kunskaper för t.ex. deras vidare studier eller lämplighet för att få ett jobb. Visst är det möjligt att konstruera prov som speglar det betygssystem som vi just nu har som du själv beskriver. Du skriver det ur ett positivt perspektiv där du uppfattar att dina elever har lyckats pressa sig själva för att uppnå högre betyg genom tydligheten. Men för mig blir det externt belöningssystem, där drivkraften inte riktigt blir kunskapen utan snarare betygen.


  4. Hej Edmund!
    Jag förstår det du skriver och har mött ditt resonemang flera gånger. Dessvärre bygger ditt resonemang på att det finns en väldigt massa lärare som är oschysta dels hur mycket information eleverna får inför prov och dels på vilka grunder de sätter betyg. Att använda betyg som ett medel för att pressa elever är helt uppåt väggarna. Tyvärr görs det och det är just detta som leder till betygshets och hur elever mår dåligt. Jag har alltid kommunicerat innan, under och efter ett arbetsområde vad eleverna ska kunna och på vad jag sätter betyg. Jag har ALDRIG (förutom kanske första året) haft betygshets bland mina elever. Bara nöjda elever som förstår att de är värda ett visst betyg. Sen tycker jag inte att man kan blanda ihop betygssättning med att genomföra bra lektioner. Det är två helt olika saker. Bra lektioner och lusten att lära är läraren jobb, det ingår i själva läraruppdraget. Både du och jag vet att det finns lärare som har skittråkiga lektioner. Jag tycker att dessa lärare ska entledigas från sitt jobb. Fortsätt kämpa på Eddie!


  5. En rolig eller tragisk sak, en av mina elever som går hade Lasse V, he is still live and kicking på vår gamla skola. Nä betygshets var ett ord du la i min mun, var absolut inte det jag mena. Utan jag menade att betyg är ett sätt att få folk att göra saker över huvudet taget, det är också något som får folk att kämpa det lilla extra. Men trots det är jag emot det men har ändå inte något bättre alternativ. Man kan säga att betyg i bästa fall har hög reliabilitet men tyvärr ofta låg validitet. Det är som att mäta ens personlighet genom ett värde på en enkel skala.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s