h1

Rektorn har ordet

23 oktober 2009

Redan när jag fick jobbet som biträdande rektor pratade min chef om att vi skulle ut och auskultera. Vi bestämde att jag skulle ha ansvaret för årskurs 4 och 5, medan rektor Anna skulle ha hand om årskurs 1, 2 och 3. Vi kom också överens om att tisdagar skulle bli mötesfria dagar, där vi skulle besöka klassrum  och sedan följa upp med återkopplingssamtal. Ett par veckor in på terminen började vi och nu har jag varit på alla”mina” lärares lektioner, utom en. Igår hade jag flera återkopplingssamtal. 

Vid ett samtal berättar läraren att hon jobbat som lärare i nästan 30 år. Hon har haft Skolverket, förvaltningschefer, studenter, Skolinspektioner med flera, med flera i sitt klassrum. Jag var dock den första rektor som hade varit inne på hennes lektion. Tanken svindlar, det kan inte vara sant. Hon berättar att hon har, under alla sina år som lärare, haft många rektorer, men aldrig har någon besökt henne. Vad i helv….nu blir jag arg på riktigt. Det kan inte vara sant. Är det så illa att chefen för en av de viktigaste institutionerna vi har i samhället inte går in och ser vad som pågår? Hur ska man veta om det pågår bra verksamhet om man inte gör besök?

Jag pratar med en god vän som säger att det jag upplevt nog är legio i svensk skola. Det är nog så att rektor är pedagogisk ledare på pappret, men sällan ute i produktionen, där får lärarna hållas bäst de vill. Min vän påstår att en rektor på tusen går ut och gör klassrumsbesök. Det gör mig och Anna unika, men jag vill inte vara unik på det sättet. Jag vill att alla ska göra det.

Jag pratar med en annan god vän som tror att det är tradition i svensk skola att rektor inte lägger sig i lärarnas metodik. Lärarna ska ha frihet att göra som de vill. Jag protesterar. Det är klart att lärare ska ha pedagogisk frihet, det står i läroplanen. Men det står också i läroplanen att rektor har ansvar för verksamheten och för resultaten. Jag menar att om läraren kränker elever, som tydligen sker enligt min erfarenhet och undersökningar, ska rektor agera. Om eleverna inte lär sig det de ska lära sig, det vill säga att rektor följer upp resultat, då ska metodiken diskuteras med läraren. En lärare som har en negativ inställning till elever, eller där eleverna inte lär sig det de ska, får ta ett snack med mig. Så är det bara och detta är inte förhandlingsbart! 

Men hur har det då varit för mig, när jag var lärare? Jag har vid några tillfällen haft mina chefer inne på lektion. Endast vid ett tillfälle har jag fått återkoppling på det jag gjort och då sa min biträdande rektor att han så klart tyckte att min lektion var bra. Men inte vad det var som var bra. Alltså, under mina 9 år som lärare, har jag aldrig fått rejäl återkoppling på det jag gjort i ett klassrum. Däremot har jag och några av mina kollegor velat att rektor granskar betygssättning och tar en diskussion med de lärare som har satt många IG. Inte för att ändra betygen, utan för att få igång en diskussion kring varför. Hur bemöter läraren elever? Hur ser lärarens metodik ut? Hur informerar läraren om kunskapskraven i förväg? Hur ser proven ut? Och hur bedömer läraren kunskapen? Dessvärre har inte någon av rektorerna mig veterligen tagit dessa diskussioner, i alla fall har det inte hänt någon ute hos läraren så länge jag jobbade på skolan. 

Jag vill inte tro att det är sant som min vän säger, att rektorer generellt inte är ute i verksamheten och tittar på lärare. Är det så illa ställt med svensk skola? Hur många av ni som läser detta och som är lärare har haft besök av er chef och att denne har gett er återkoppling? Tänk efter! Kanske kan inte rektorer ge återkoppling, alltså rent kunskapsmässigt? Kanske är rektorer för fega för att ta en konflikt om det behövs? Man kan kalla det granska, eller att vara teamledare, som är den som ska visa vägen. Egentligen är det inte så stor skillnad på att leda lärare eller leda elever. Man får visa vem som bestämmer, vart man ska gå, att man vill deras bästa, bygga relationer och bekräfta dem. Rent pedagogiskt arbete, men i detta fall vuxenpedagogik. Men ska vi ha en svensk skola som är bra, då måste nog skolans chef ta sitt ansvar fullt ut och det ansvaret kan man inte ta instängd på ett kontor. Ut i verksamheten, bland lärare och elever. Prata, diskutera och led arbetet. 

Frågan är om det är det som rektorerna kommer att lära sig på den nya rektorsutbildningen?

Att bryta lärares autonomi är nyckeln till en gemenskap på skolan. Bort med alla informella ledare och fram med den riktiga ledaren. Ut och diskutera och ha en pedagogisk väl utvecklad plan för hur en skola ska skötas, rent pedagogiskt. Ekonomin får någon duglig person sköta, typ en civilekonom som på Vikingaskolan. Känns ganska oseriöst att outbildade chefer ska sköta ekonomin, tänk på att alla större privata företag har en ekonom, som är utbildad. Det är inte VD som sköter ekonomin, om han inte är utbildad på det. Men i svensk skola, där kan allt hända. Höll på att glömma en viktig deltalj: resultatuppföljning. Alla lärare, från och med årskurs 1, ska ta in resultat från varje enskild elev kontinuerligt och hålla koll på att alla elever hänger med. De elever som hamnar på efterkälken ska få hjälp redan tidigt. 

Vad har då lärarna på Vikingaskolan tyckt om att vi rektorer går ut i verksamheten och ”granskar” dem? Alla har varit positiva, en del har varit mycket positiva. Vi har sett väldigt mycket bra hos lärarna, men också en del förbättringsområden och detta har vi påtalat. Lärarna har sagt att de tycker att det är jättebra att få konstruktiv kritik, men jag skulle inte vilja kalla det kritik. Jag vill kalla det dialog, där vi gemensamt är på väg mot ett uppsatt mål. Då måste vi alla förbättras, även jag. 

Jag avslutar denna blogg med flaggan på topp. Jag ÄR Johan Kant, stolt biträdande rektor på Vikingaskolan.

Annonser

2 kommentarer

  1. Va härligt Johan och läsa din blogg – jag saknar din dynamik och din ”lägga upp på bordet” metodik slash ”nämna saker vid sitt rätta namn” – allt blir så mycket enklare att diskutera då!! Och Anna som jag känner lite grann har samma tänk….Härligt! Go Vikingaskolan.

    För att ta upp det viktiga i just denna bloggtext så är det du säger så otroligt viktigt för att öppna upp skolan för konstruktiv feedback och uppföljning av det levande verktyg som faktiskt skolorna består av – lärarna. Det ska vässas, putsas, förbättras och tas om hand så de i sin tur får styrkan och det enorma tålamod som krävs i kommunikationen med barn och unga. Så att de förstår att ställa de viktiga frågor till en elev där det inte riktigt funkar – inte skälla, tjata och sedan skicka till elevvården att ta hand om något som faktiskt handlar om elevens lärande.

    Jag upplever att vi fortfarande lägger mycket på elevens bord, och funkar eleven inte så utreder vi och får en diagnos – men vi utreder sällan organisationen del i elevens svårigheter. Vi kanske också har en diagnos? Vissa av oss kanske har diagnosen – Lära-ut-men-jag-skiter-i-att-se-om-det-jag-lär-ut-lärs-in…..Om jag som lärare kan ställa de viktiga frågorna runt elevens lärande och ta hand om de svar jag får så, vet jag att det ofta går bättre för eleven, diagnos eller inte diagnos…. Hej så länge från Lena, din gamla syv på Jorbro….


    • Hej Lena!
      Kul att du hittade till min blogg. Det var länge sen vi hördes och sågs, jättekul att höra ifrån dig. Jag håller med dig i allt du skriver. Intressant tanke att diagnosticera organisationen – kanske skulle vara vettigt att göra det. För jag är inte så säker på att resultatet alltid kommer att bli till belåtenhet.

      Ha det jättebra!

      Johan



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s