Betygsättning


Kan alla barn uppnå målen i skolan? Det är en het fråga där det råder delade meningar. En del forskare säger si och andra säger så – alltså forskare som kommer fram till olika resultat. En del personer säger att barn lär sig på ett visst sätt, andra säger att de lär sig på olika sätt. En del personer säger att vissa människor lär sig med huvudet, medan andra lär sig med händerna. Det är ett sammelsurium av olika teorier och åsikter. Varför kommer då forskningen fram till olika resultat? Enkelt att svara på, för att de sätter upp olika förutsättningar för sin forskning. En del forskning är inte ens ute i ”verkligheten”, utan är rena skrivbordsprodukter. Så basuneras det ut som forskning = sanning. I detta ingår i svensk skolforskning att baktala de som står för något annat, sprida lögner och förtala personer som står för en annan uppfattning, även om deras metoder fungerar och används dagligen i skolan. Jag anser att all skolforskning skulle vara prövad under en längre tid i skolsituation, teoribas och resultaten granskat av någon oberoende, t.ex. vetenskapsakademin. Detta skulle kunna kallas skolprövad forskning. På samma sätt som man inom medicin har klinisk forskning, det vill säga att den är prövad i verksamheten. 

Utifrån människosyn och kunskapssyn får man olika resultat i skolan. Har man en tro på att alla barn kan nå målen, att man har en holistisk syn på kunskap och tillverkar läxförhör och prov därefter får man resultat. Bara genom att tro på varje elevs kapacitet blir det en självuppfyllande profetia och tvärt om. Om du inte tror på eleven, då genomskådas det av eleven och misslyckande står för dörren. Sen är det givetvis så att olika elever har olika förutsättningar när de börjar i skolan. En del har ingenting med sig, medan andra har allt. Den kulturella bakgrunden, vilka hem man kommer ifrån, har väldigt stor påverkan. Detta har med tid att göra, en del av dessa elever behöver mer tid, mer pushning, mer hjälp och flera chanser att  lyckas. Men den största påverkan, oberoende av vem eleven är, har läraren. Dock kan alla lyckas! 

Nu skulle vem som helst kunna avfärda mig som en idealist och drömmare. ”Det säger sig självt att alla inte kan lyckas, en del är helt enkelt obegåvade”. Det var det jag fick höra av en del kollegor på Jordbromalmsskolan när jag släppte min första klass. ”Du hade ju en ovanligt begåvad klass”. 27 elever som hade 17 betyg (några hade 18, men dessa räknar jag inte med), vilket innebär 459 betyg. Endast 24 IG i hela klassen, fullständiga betyg i samtliga SO-ämnen och svenska. Då ska man komma ihåg att 8 elever låg på LUS-punkt 13 i årskurs 6 (årskurs 3-nivå). De lärare som avfärdade mina resultat hade självklart ett biologiskt sätt att se på elever, 7% var alldeles för dumma i huvudet för att få betyg och 24% var lite halvkorkade. Alltså relativa betygsystemet som färgar av ditt sätt att se på elever och kunskap.

Andra året, tredje året, fjärde året – resultaten bara höll i sig. Klass efter klass lämnade mig med betyg som var betydligt bättre än genomsnittet. De elever jag inte lyckades med var de elever som hade väldigt trasigt hem, typ pappa slår hela familjen eller att familjen är helt dysfunktionell. Dessa barn har haft ett annat fokus än skolarbetet. Trots det har jag under åren lyckas med barn som levt i missbrukarhem eller som har haft andra problem, dessa barn brukar kallas maskrosbarn. 

SO är teoretiska ämnen, vilket ställer krav på läsande och tänkande. Hur kan obegåvade barn klara av det? Kanske för att termen begåvning, som är en biologisk term, inte är relevant för skolan. Vygotskij sa att alla biologiska fenomen är normalfördelade, skolan är ett kulturellt fenomen. Med andra ord, undervisning kan göra så att mer eller mindre alla klarar kunskapskraven. Lek bara med tanken att jag hade fått en klass där alla elever låg på LUS-punkt 18a – vad skulle man kunna göra då och hur långt kunde man dra klassen? Nu kommer skeptikerna: ”Men alla elever är ju inte intresserade av att läsa”. Hur vet man det? Biologiskt tänkande! Har någon försökt? Jo det har man, Listiga räven-projektet och Oxhagsskolan i Akalla lyckas. 

Jag har satt slutbetyg 9 år i rad. Mina betyg har inte varit normalfördelade. Betygen är satta strikt, inga snällebetyg här inte. De flesta elever klarar godkända betyg, några högre betyg. Är detta bevis nog för att alla kan lära sig? Är detta bevis nog för normalfördelningen inte fungerar på skolan? Är detta bevis nog för att man i skolan inte ska diskutera om begåvning eller utredningar hit och dit? Eller vad är det som mer behövs för bevis? En professor i pedagogik som gör en studie för att det ska bli sant, alla barn kan lära sig.

Jag vet att jag är en bra lärare och ni som läser detta kan tänka tillbaka på er egen skolgång vad en bra lärare gjorde för er. Hur viktig en bra lärare är. Men, jag har träffat många lärare som varit betydligt bättre än jag själv i själva SO-ämnena. Jag kommer ihåg en kollega jag hade för några år sedan som var betydligt kunnigare än mig i historia. Även om jag ofta gnäller på den dåliga standarden på lärare, har jag under årens lopp träffat duktiga och skickliga lärare. Vad gör jag då för att lyckas? JAG TROR PÅ ELEVERNA! Och visar det! Tydlig med kunskapskrav. Anpassar min metodik efter eleverna, t.ex. katederundervisning och att jag läser högt ur läromedlen för de elever som är svaga läser och att de sedan får läsa själva hemma. Problematiserar innehållet, kopplar det till deras erfarenhetsvärld. Följer upp resultat. Ger återkoppling kontinuerligt. Diskuterar med eleverna. Har alltid skriftlig examination, så att alla måste visa att just de kan (kan ibland vara svårt att läsa, men det går alltid). Ger eleverna fler chanser. ALLTID HA INDIVIDUELL ÅTERKOPPLING!

En vanlig myt som en del lärare sprider är att elever sätter omprov i system och de får chansen. Det har hänt att en del elever har försökt, men det är bara att ta en diskussion med eleven och eventuellt föräldern att det är oacceptabelt. Jag har inte haft problem med systematisk återkoppling. 

I Sverige är jantelagen stark och den har jag fått många slängar av. Man ska inte sticka ut och man ska inte tala om att man är bättre än någon annan, då får man fan för det. Man får absolut inte säga att det finns dåliga lärare, då jävlar får man en massa mail där man blir kallad för både det ena och det andra. Dessvärre står aldrig avsändaren med eget namn, ingen står för det de skriver och ingen tar debatten med mig. Jag vet att jag är en jättebra lärare, det har jag fått bekräftat under många år av mina gamla elever. Med bra lärare menas inte en lärare som är schyst och bjuder på saft och bullar. Nej en bra lärare är en lärare som kan säga ifrån, men som ändå visar att denne bryr sig och vill att alla ska lyckas. Det är många av mina elever som kan skriva under på detta, även en del föräldrar. Ni som läser detta och känner ”vem är han att tro att han är något” ska kanske tänka efter lite. Det kan vara så att Johan faktiskt har tankar och idéer som fungerar och stämmer. Ni ska veta att det inte är mina teorier och idéer jag har, dessa lärde jag mig under min utbildning. Dessvärre inte allt på själva lärarutbildningen, en hel del vid sidan av och på Stockholms Universitet. Sedan gick jag ut och testade teorierna och byggde upp en lärarerfarenhet. 

 

7 reaktioner till “Betygsättning

  1. Ger eleverna fler chanser. ALLTID HA INDIVIDUELL ÅTERKOPPLING!

    Två fraser ur din text som sammanfattar det allra viktigaste i det du säger. Tror man på eleven och ger en chans till, på ett annat sätt om det första inte bar hela vägen, så når de fram till målen.

    Tack för att du delar dina klokskaper med oss andra!

    1. Tack själv! Det glädjer mig att andra kan få nytta av det jag skriver, speciellt ibland när förtvivlade föräldrar inte vet vad de ska ta sig till.

  2. Du har hjälpt många elever att komma upp … även jag har dig och tacka. Du är den bästa läraren jag har haft och har lärt mig massor av dig… du är guldvärd ska du veta.

  3. Du har hjälpt många elever att komma upp … även jag har dig och tacka. Har lärt mig massor av dig du är guldvärd ska du veta Johan.

  4. Tack Selma. Du var själv en elev som gärna ville lära dig och det har också givit resultat. Inte nog med att du är klok, du har ambitioner att få en universitetsutbildning, något som du kommer att nå. Mycket bra Selma, du vet att jag alltid trott på dig och du visar verkligen att jag har haft rätt. Du är en tillgång för Sverige med din bakgrund och dina rötter. Jag bockar och bugar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s