Empirisk forskning


Det finns en blind tilltro till personer med höga titlar och positioner. När de talar då redovisas sanningen. Denna blinda tilltro gäller många människor, oavsett position och verksamhet i samhället. Inte minst i lärarutbildningens och skolans värld förekommer det att docenter och professorer tar och får tolkningsföreträde, utan att behöva bevisa något. Många gånger är det så illa att dessa höga makthavare kan uttala sig om saker som de över huvudtaget inte har någon verklig kunskap om. Till och med i Rapportstudion kan docenter göra sig till tolkningsföreträdare för en hel lärarkår när det gäller betyg, fast personen i fråga inte alls har forskat i detta ämne.

För många år sedan lanserades påståendet att om läraren i sin verksamhet utgår från kursplanens ”mål att uppnå”, sänker man ambitionsnivån. Anledningen ska vara att ”mål att uppnå” är en så låg ambitionsnivå. Låt mig ta några exempel ur kursplanens mål att uppnå:

”Elevens skall kunna ge exempel på kretslopp och anrikning i ett ekosystem” (1 av 10 punkter i biologi år 9), Eleven skall kunna med exempel visa hur viktiga förändringar i samhället såsom industrialisering, urbanisering och globalisering av kommunikationer, produktion  och handel har påverkat och påverkar landskapet och människors levnadsvillkor samt reflektera och formulera frågor kring detta” (1 av 6 punkter i geografi år 9), ”Eleven skall aktivt kunna delta i samtal och diskussioner och sätta sig in i andras tankar samt kunna redovisa ett arbete muntligt så att innehållet framgår och är begripligt” (1 av 6 punkter i svenska år 9).

Vilka av dessa påståenden sänker ambitionsnivån? Finns det över huvudtaget någon nivå angett i dessa exempel? Finns det över huvudtaget några exempel i kursplanen där man har angett en nivå?  Är det sant att mål att uppnå sänker ambitionsnivån eller är det en vandringssägen? Säger man en lögn tillräckligt många gånger blir det en sanning. Är det inte så det har gått till i detta fall?

När jag har diskuterat detta med lärare och frågar var de har fått detta ifrån, hänvisas jag till Ingrid Carlgren och Inger Eriksson. Ingrid Carlgren är professor i pedagogik, har en grundutbildning i psykologi. Hon har också under lång tid arbetat i hög befattning på Lärarhögsskolan i Stockholm (LHS) och har varit en av de ansvariga för den verksamhet, de sista åren som dess rektor. Inger Eriksson är docent i pedagogik och har varit nära Ingrid Carlgren i många år på LHS.  Idag finns inte längre LHS, den är uppslukad av Stockholms Universitet. Dessa två damer var högst ansvariga för verksamheten som bedrevs på LHS. En verksamhet som fick grov kritik för att man genomförde en dålig lärarutbildning. Följande rapporter sågar LHS: Betyg med lika värden (Riksrevisionen RIR 2004:11), Nationell Utvärdering (NU 03 Skolverket), Kompetensutveckling av lärare om bedömning och betygsättning (Myndigheten för Skolutveckling 2004-11-29, 2003:721) och Utvärdering av den nya lärarutbildningen vid svenska universitet och högskolor (Högskoleverket 2005).

Vad bygger Carlgrens och Erikssons påståenden på: Att mål att uppnå sänker ambitionsnivån? Vilken emperi finns bakom detta? Eller är det en modern pedagogisk faktoid? Kan någon uppbringa tio lärare i Sverige som säger: ”Ja jag använder mål att uppnå och jag sänker min ambitionsnivå”? Kan man över huvudtaget bevisa om dessa påståenden är sanna eller falska? Ge mig bevis!

 

2 reaktioner till “Empirisk forskning

  1. Mycket intressant läsning!
    Jag har fördelen av att vara journalistutbildad och har under många år arbetat inom radio, tv, film och tidningar samt här på internet.
    Dock tillbringade jag cirka fem år som gymnasielärare inom media, upphovsrätt, kritisk granskning och så vidare.
    Där fick jag dagligen höra att en lektor sagt så, så då måste det ju vara sant och mängder med liknande saker.
    Media i stort är nedlusat med ”experter” som kallas in vid olika större händelser.
    Detta stör mig eftersom jag vet hur redaktionerna resonerar. De vill ha ett ansikte, de vill ha siffror och de vill kunna sätta stämpeln ”fakta” på det hela.
    Detta gör det hela mer trovärdigt.
    Kvällpressen är bara tragisk när det kommer till detta beteende. Ta bara en sådan sak som att det vid varje större olycka ute i världen alltid finns en ”pressens utsände” på plats som kommenterar det hela som journalist.
    Det gör det givetvis inte. Det är människor som pressen lyckats få tag på och som de sedan betalar för ett uttalande = pressens utsände.
    Ett annat exempel är Japans lika katastrofer. Där stod folk till höger och vänster och försökte sig på teoretisk fysik, kärnfysik, halveringstider och mycket avancerade tekniska förklaringar.
    Det fanns på sin höjd två journalister som faktiskt fick tag i personer som visste vad de talade om och dessa två journalister var från engelska media.

    Allt detta och det du skriver finns lite varstans men jag anser att det är allvarligare när man upptäcker mönstren i lärarkåren eller hos de som lär lärarna.
    Argumenterade ofta med lärare och rektorer som uttalat sig till elever om saker de inte hade någon uppfattning om.
    Jag hade turen och förmånen att många elever helt enkelt ställde mig frågan; är detta verkligen sant. Mitt svar blev alltid; kolla upp det och ställ personen inför fakta sedan, även mig.
    Detta föranledde ofta till att lärare menade att jag underminerade deras förtroende och till och med att en rektor öppet anklagade mig för uppvigling (något hon offentligt fick ta tillbaka).

    Att vi är kritiska mot ”experter” och folk som uttalar sig är en sak men det skulle behövas någon slags grundkurs i kritiskt tänkande eller kanske mer ifrågasättande för eleverna har rätt att få kompetenta och kunniga svar, av människor som faktiskt vet vad de talar om och som tål att de blir ifrågasatta.

    1. Morgan,
      Du tar upp viktiga saker, att veta vem som sitter på sanningen och om det över huvudtaget finns en sanning och om vems sanning som släpps fram. Jag har flera gånger försökt få in artiklar i DN, eller repliker i DN – utan framgång. Men de som är betygsmotståndare och inte vet hur det fungerar i ett klassrum får komma till tals. Den ojämna debatten är ett lågvattenmärke för demokratin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s