Archive for december, 2009

h1

Slutet gott!

31 december 2009

Ibland tackar jag Gud för att jag har det så bra. Intressant jobb, bra medarbetare, pengar att köpa det som är nödvändigt, en bra bostad och framför allt en underbar familj. Lyckan kommer lyckan går är ett gammalt ordspråk – stämmer det? Vad är olycka?  Jag vill inte måla fan på väggen, men är jag inte för lyckligt lottad? Det är just det som jag ibland tackar för, att vara lyckligt lottad. Men om man är humanist, hur kan man då förklara framgång och lycka med öde eller gudstro? Klart man inte kan, men ibland undrar man och det känns nödvändigt att uppskatta det positiva i livet.

Denna tid är en tid av kontemplation, vila och frid som får oss att stanna upp. Om vi har möjlighet till det. Vara ledig många dagar i sträck, sova till 11 på förmiddagen, åka pulka med barnen, dricka varm choklad framför en öppen eld, äta nygrillad kyckling, spela brädspel, se en skön film, gå på museum. Och samla upp familjen. Prata om värden i livet, om tankar och funderingar som man har, även om Alma ibland gapar och försöker att larva till saker och ting.

Det är just det, vad är livet och lycka? Att vara nöjd med det man har och uppskatta det eller att jaga efter mer? Dessa diskussioner är viktiga att föra i en familj, att få ens barn att inse att man har det väldigt bra, men att alla inte har det lika förspänt. Värderingar! Att tänka själv och sätta ord på sina tankar. Att bli tagen på allvar. Det är här skolan kan göra skillnad. Såg filmen Elephant igår, som handlar om dödskjutningarna i Colombine. Var dessa två pojkar som genomförde massmorden psykiskt sjuka eller hade de ett miserabelt liv? Hur kan det komma sig att inte skolan reagerade, eller gjorde den de, men det kom inte fram i filmen?

Kärlek, kunskap och kontroll över sitt eget liv gör att vi som människor mår bra. Får oss att växa. Alla har inte de förutsättningar som jag och mina barn har, men alla har möjligheterna. Alla kan och alla vill. Det är just detta som vi som jobbar med unga människor ska se till – att göra skillnad. Bygga relationer och ge mycket kärlek, tro på den unga, men också sätta tydliga gränser. Fokus på kunskap, så att de unga kan känna att de  växer som människor ju mer de kan och klarar av. Och sist men inte minst, ha en pågående diskussion med eleverna om just dessa saker. Värderingar, kunskap och kärlek.

Jag tror att det är många av mina gamla elever som kan skriva under på att genom fokus på kunskap har de växt som människor. Klarat gymnasiet, lärt sig ännu mer och känt sig lyckade som människor. Alla kan – glöm inte bort det!

Gott nytt år!

h1

Humanism – ett svårt begrepp?

30 december 2009

För några år sedan kom jag i kontakt med följande citat:

”Humanism i filosofisk bemärkelse ett etiskt-estetiskt förhållningssätt som grundades i en normativ uppfattning av människans väsen. Därmed avses å ena sidan att människan har ett värde som inte får kränkas, å den andra att hon har möjligheter och frihet att utvecklas moraliskt, estetiskt och intellektuellt och därigenom förverkliga sin mänsklighet. Humanism innebär ett avståndstagande från olika former av brutal eller förnedrande behandling av människor. Humanism står också i opposition till teorier som förnekar människans frihet och beskriver henne som styrd av ödet, arvsynden, sin biologiska natur, det genetiska arvet, den sociala miljön eller andra strukturer. Humanism är ett honnörsbegrepp med vidsträckt och diffus användning i vardagsspråket och den allmänna debatten. Det förekommer emellertid också som filosofisk term, särskilt i de kristna, marxistiska och existentialistiska traditionernas diskussion av människans villkor”. (Nationalencyklopedin 1992, band 9, sida 150).

Ibland är det intressant att reflektera över hur vi förhåller oss till saker och ting, både som privatpersoner och som professionella. Vem är egentligen humanist? Vem stödjer Turkiets våld mot kurder? Vem vill leta biologiska defekter hos en elev? Vilka röstar på Sverigedemokraterna? Vem dödar demonstranter i Teheran? Vem mobbar elever? Vem tror inte på allas möjlighet att lyckas? Vem sprider lögner? Vem placerar ut självmordsbomber?

Inte den sanne humanisten i alla fall. Hur förhåller du dig till humanism?


h1

Julefrid över landet råder

22 december 2009

Så var det åter dags att smälla i sig en massa julmat, umgås med släkt och vänner, dricka alkohol och spela spel. Julefrid över Farsta, en och annan sovmorgon också. Men alla har det inte så bra och har inte julefrid. Alla har inte mat, hem och vänner. Alla spelar inte heller Trivial persuit, av någon konstig anledning.

Mina erfarenheter som lärare är att en hel del elever inte ser fram emot långa ledigheter. De flesta barn på Vikingaskolan såg nog fram emot julafton och julklapparna. Så där glada som bara barn kan vara. En del barn var muslimer och firar inte jul, men sa att de skulle ha en trevlig ledighet i alla fall. En del barn var muslimer och firade både jul och de muslimska högtiderna – vilken bingo i presenter.

Några har ont i magen och några är extra känsliga. Barn som hoppas att helgen inte ska bestå av för mycket alkohol eller för mycket bråk. Barn som just hoppas på julefrid, att få vara ledig och bara va. Barn som i framtiden också kommer att växa upp och bygga egna familjer. Barn som har rätt till en trygg och fin uppväxt, med drömmar och framtidsplaner. Som ska duga som de är och som ska få uppfattningen: ”Julen är en fridfull tid” oavsett vilken religiös tillhörighet man tillhör.

Jag vill sända en tanke till alla dessa barn som ska fira helg!

Jag vill också passa på att tacka alla ni som har läst mina blogginlägg. Jag vet att jag har upprört många och att jag inte alltid har ett konsensusperspektiv. Det finns en anledning till detta. Om man inte får en kognitiv konflikt kommer man aldrig att ändra ett tänkande eller en åsikt. Om jag ser något som fungerar dåligt eller uselt, då är det min skyldighet att påtala detta. Om jag verkligen vill ha en förändring, då måste det slås på stora trumman och sedan måste jag ligga på som en iller. Annars händer det inte mycket. Vill man ha förändring då kostar det. Jag vill ha förändring och mig har det kostat mycket. Jag har många fienden. Jag har bränt mina skepp på alla myndigheter som har med skolan att göra. Men det spelar ingen roll, jag sover med gott samvete. Jag tror att ni förstår vad jag menar.

Jag vill avsluta med ett inofficiellt citat från en känd person: ”Den i Haninge kommun som inte har barnens bästa i fokus kan dra åt helvete”.

God Jul och Gott nytt år!

Johan

h1

McKinsey-rapporten

19 december 2009

I maj 2008 släppte det amerikanska revisionsföretaget en rapport om skolan. Man har gjort en stor internationell undersökning där man har tittat på framgångsfaktorer i skolsystem som är framgångsrika. Det man kommer fram till resulterar i en rapport, som inte är speciellt smickrande för svensk skola, svensk skolpolitik, svensk lärarutbildning, svenska lärarfack och svenska lärare. I september 2009 hålls ett seminarium som spelas in av tv-kanalen Axess. Detta är ett mycket intressant seminarium, där bland annat en av författarna till McKinsey-rapporten, Mona Mourshed, berättar om vad de kommit fram till. Titta på detta!

McKInsey kan konstatera att klasstorlek har ingen påverkan på elevernas resultat. Den vanliga tanken om att mindre klasser ger läraren mer tid över för varje elev är ett feltänk.  Har du inte en bra lärare längst fram i klassrummet, spelar det ingen roll hur stora klasserna är. De enda klasser där storleken har betydelse är förskoleklass.

Man kommer också fram till att tiden har betydelse. De elever som kommer från områden som är fattiga, våldsamma och drogmissbrukande, behöver betydligt mer tid. När man gav dem extra tid gav det resultat. Dessa elever kunde hålla lika hög nivå på resultat som elever som kom från goda uppväxtförhållanden hade.

McKinsey kommer också fram till att det inte finns någon relation mellan hur mycket pengar man lägger på skolan och på framgångsrika skolor. Framgångsrika skolor lägger sina pengar på att förbättra undervisningen och inlärning. En diskussion som också lyfts fram av föreläsaren Mona Moursheed är att en skola kan välja att ha många lärare och betala dem en låg lön, eller också kan man ha mindre antal lärare och större klasser och betala lärarna en hög lön. På så sätt kan man fokusera på högpresterande lärare och få goda elevresultat.

Fyra aspekter för framgångsrika skolsystem lyfts fram i rapporten.

1. Kvaliteten på en skola kan aldrig vara högre än kvaliteten på dess lärare.

I sin undersökning har McKinsey tittat på två 8-åringar, med samma sociokulturella bakgrund och kunskapsnivå. Den ene fick en högpresterande lärare och den andra fick en lågpresterande lärare. När man efter 3 år tittade på ”outcome result”, alltså det som eleven presterade inlärt, skiljde det 53%-enheter. Det gäller alltså att få högpresterande lärare i varje klassrum. McKinsey menar att det att toppstudenter skulle behöva söka lärarutbildningen. I Sydkorea måste du vara en av de 5% bästa studenterna i din klass för att söka till lärarubildningen, i Finland måste du vara en av 10% bästa. McKinsey menar att för att få de bästa sökande till lärarutbildning behöver det vara svårt att bli antagen till lärarutbildningen. McKinsey redogör för hur framgångsrika skolsystem har gjort. Dels har man lagt stor vikt på att gå igenom studentens CV. Man har också tittat på hur en sökande handlar i vissa situationer, eventuellt får studenten provundervisa.  Efter det intervjuas studenterna. När en student väl har blivit antagen till lärarutbildningen och det visar det sig att studenten inte kommer att passa som lärare, får denne sluta. I Finland kommer bara 1 av 10 sökande in på lärarutbildningen, i Singapore 6 av 10. I dessa länder har man gjort lärarutbildningen till en exklusiv utbildning. Utbildningen i de framgångsrika skolsystemen består till 40% av praktik. Lärarlönen är också viktig, inte minst ingångslönen som måste vara hög. McKinsey menar att studenter tittar på lön när de ska välja utbildning och jämför läraryrket med läkare, ingenjör, ekonom etc.

Min kommentar: Det är klart att den enskilda lärare har avgörande betydelse, det har jag alltid hävdat. Dessvärre har den svenska lagom-mentaliteten och jantelagen satt stopp för att lyfta fram bra lärarexempel. Bra lärare ska ha bra betalt, mindre bra lärare ska inte ha lika bra betalt och dåliga lärare ska få sluta som lärare. Att som Lärarförbundet kräva att lärare ska ha högre betalt är som att blunda för att det faktiskt finns dåliga lärare som är lågpresterande. Jag har personligen träffat flera. Att höja kvaliteten på lärarutbildningen är också önskvärt, det har jag skrivit i många bloggar. Detta är ett politiskt uppdrag, men vem ska välja ut och intervjua blivande lärare? Jo, de lärare som idag jobbar på lärarutbildningen och som inte har någon koppling till skolvardagen och som år ut och år in utbildat betygs- och reformmotståndare. Här behöver regering och riksdag bli tuffare. Dra in examinationsrätten för lärarutbildningen och låt ett fåtal universitet sköta lärarutbildningen, t.ex. Uppsala. Jag är tveksam om Stockholms Universitet ska få rätt till lärarutbildning, för där jobbar alla de lärarutbildare som fanns på Lärarhögsskolan i Stockholm. De har bevisat att de inte kan svara upp mot de krav och önskemål som finns enligt McKinseyrapporten (och även andra rapporter, se tidigare bloggar).

2. Det enda sättet att förbättra resultat är att förbättra undervisningen.

McKinseyrapporten menar att allt som görs med klasstorlek och ifall man använder sig av  teknik inte spelar någon som helst roll om kunskaperna eleverna får inte är inlärda. Utlärning saknar betydelse om det inte är inlärt hos eleverna. Görs lärare till bättre undervisare ger det direkt resultat. McKinsey menar att det är viktigt att nyutbildade lärare får möjlighet att lära sig av äldre lärare, för att lära sig själva yrket och på så sätt bli bättre lärare själva. Genom att auskultera, så att yngre lärare får se teknik hur man undervisar och sedan diskuterar. De mest framgångsrika skolsystemen investerar 2-3 timmar per vecka och lärare för nyanställda, där de får återkoppling på den undervisning man har gjort av den äldre mentorn.

Min kommentar: Jag har alltid sagt att praktiken, VFU är viktig. Det är där man lär sig själva yrket, för läraryrket är ett hantverk. Den akademisering som har skett med läraryrket är direkt kontraproduktivt för nya lärare. Lärarutbildning och skolverklighet har kommit allt längre ifrån varandra. På lärarutbildningarna är allt färre utbildare lärare och ifall de är lärare, var det väldigt länge sen de undervisade. Dessutom har i Sverige en våg av tvivelaktig metodik sköljt över landet under 90- och 2000-talet. Datormetodik, eleven ska forska, problembaserat lärarande med mera. Läraren ska vara handledare och eleverna ska göra jobbet. Resutat: Katastrof!

3. Hög prestation hos läraren kräver att alla elever ska lyckas.

McKinsey menar att för att veta vilka elever som behöver extra hjälp behövs ett system där man ta redan på elevernas resultat. Utifrån detta fördelar man resurserna så att de elever som behöver extrahjälp får det. McKinsey menar att för att veta exakt vad det är som är problemet för den enskilda eleven behöver man se holistiskt på eleverna. Det innebär att man även behöver ta in funktioner runt om för att kartlägga vilka behov eleven har för att kunna prestera bra, exempelvis kurator och skolsköterska om så behövs.

Min kommentar: Resultatuppföljning, återkoppling direkt till eleven och sedan nya chanser att få möjlighet att visa vad man kan. Det innebär att det behövs tydliga kunskapskrav och hur eleven ska visa kunskap, t.ex. genom prov. Det behövs kvalitativa kunskapskrav, som ställer krav på eget tänkande och förhållningssätt i förhållande till det man lär sig. Det krävs att eleverna förstår det de lär sig. Återkopplingen från lärarens sida är direkt avgörande, det som populärt brukar kallas för formativ bedömning. Sedan måste eleven ges möjligheter att hitta tid och plats att plugga och förbereda sig. Läxhjälp, sitta kvar i klassrummet efter skolans slut, plugga hemma eller hos en kompis eller släkting. En individuell lösning måste hittas för eleven.

4. Alla skolor behöver ha bra rektorer.

McKinsey menar att en avgörande del av framgångsrika skolsystem är att skolan har en bra rektor/rektorer. McKinsey menar att det är mycket viktigt att en rektor har stor erfarenhet från att ha undervisat själv. Enligt Moursheed är minst 6 år av undervisning som lärare ett önskvärt, för att man ska kunna hantera alla olika situationer och problem som uppstår i en skola.

Min kommentar: Generellt ägnar sig svenska rektorer åt att administrera svensk skola, det vill säga hålla budget i balans och ägna sig åt administrativt arbete. Jag och min chef Anna försöker göra annorlunda, även om det är en hel del administration också. En dag i veckan är vi ute och auskulterar och dagligen är vi ute i verksamheten och pratar med elever, löser konflikter, sätter gränser, pratar med föräldrar, pratar med lärare, vickar och visar åt vilket håll vi ska gå. Jag vet av tidigare erfarenhet att en hel del rektorer sitter instängda på sitt kontor, framför datorn och då sker ingen skolutveckling. Jag är förvisso i början av min rektorskarriär och har mycket kvar att lära för att fylla upp rektorskostymen. Dock märker jag efter en termin att jag har erfarenheten att kunna hantera de flesta problem en rektor står inför.

Man kan konstatera att svensk skola har en hel del att göra. Dock är det inte olösliga problem, men det krävs tuffare tag från regering och riksdag, en del obekväma beslut, att kommunerna köper ut dåliga lärare, att högskoleverket drar in examinationsrätt och att det inte blir lätt att komma undan med dåliga resultat på högskolan. Konsekvenser av ens handlande! Tuffare tag! Ska vi ha en skola värd namnet får det kosta, inte bara pengar, utan blod, svett, tårar och tuffa beslut!

 

h1

Svenska elever sämre i matte

14 december 2009

I Dagens Nyheter den 9 december skrev man om en stor internationell studie där man jämförde elevers kunskaper i fysik och matematik. Skolverket presenterade studien och det var inte speciellt glädjande resultat för Sveriges del. Av de tio länderna hamnar Sverige på femte plats när det gäller  fysik och på näst sista plats när det handlar om matematik. Hela studien visar katastrofala resultat, läs själv.

Hur kan det bli på detta sätt? Jag är inte förvånad, inte ett dugg förvånad. En lärare på Klockarbergsskolan i Haninge har ökat alla resultat på skolan. Varför? Jo, hon pratar matte, får eleverna att förstå och problematiserar matte. Det är inte den generella bilden jag har av mattelärare. Hon är ett undantag och det finns givetvis fler. Men min erfarenhet är att många mattelärare är styrda av läromedel och ägnar sig åt att låta eleverna räkna på självständigt. De måste räkna och räkna för att hinna med boken. Jag har flera gånger hört mattelärare säga: ”Men vi måste vidare, annars hinner vi inte klart boken”. Men om inte alla elever förstår då? Om en fjärdedel av eleverna inte förstår, hur ska de då förstå nästa steg i matematiken? Om de inte kan grunderna hur ska de då kunna resten av matten? Vad är viktigast – att eleverna förstår eller att hinna med boken?

Undersökningen handlar om gymnasieelever. Det är dock inte gymnasielärarnas fel, åtminstone inte helt och hållet, att det går dåligt för eleverna. Eleverna kommer till gymnasiet med allt för dåliga kunskaper. Och eleverna kommer till högstadiet med alltför dåliga kunskaper. Och eleverna kommer till mellanstadiet med alltför dåliga kunskaper. Och lärarna på lågstadiet lär inte eleverna grunderna i matematik och får dem att förstå. Allt handlar om att förstå. Förstå matematikens underbara värld. Men att alla elever inte kan det de ska kunna när de lämnar lågstadiet, innebär inte att mellanstadielärarna kan slå sig till ro. De måste se till att alla elever är med i matchen.

Vad kan detta då bero på? Kanske har skolan generellt inte följt upp elevernas resultat, så att man redan tidigt fångade upp de elever som hamnade på efterkälken. Eller också har skolan bara fokus på utlärt, det vill säga inte på inlärt – vad eleverna verkligen har lärt sig. Eller också är det så att lärarna inte pratar matematik så att eleverna förstår vad matematik är. Eller också är det en kombination av alla dessa ”problem”.

Hur som helst är det viktigt att Skolverket, kommunerna, rektorerna och lärarna tar denna rapport på allvar. För att inte säga lärarutbildnngen, så att fokus läggs på förståelse när det gäller matematik. Man måste prata matte! Skolverkets generaldirektör Per Thullberg såg mycket allvarligt på resultatet av studien. Det är bra, för då kanske Skolverket gör något åt detta, åtminstone ställer lite krav på kommunerna, även om myndigheten inte har någon möjlighet att sätta in sanktioner.

h1

Veckan som varit

13 december 2009

Vad är det som gör att man skriver fem bloggar på raken och sedan går det flera veckor utan att man skriver? Det är precis det som hänt mig. Inget att skriva om? Nej så är det inte, det finns ju hur mycket som helst att skriva om. Ont om tid? Nej så är det inte heller, jag har suttit flera kvällar den senaste veckan och när ungarna har lagt sig sett dåliga långfilmer. Trött? Kanske lite, men inte alltför mycket. Jag har inget svar på frågan, kan bara konstatera att det var länge sen jag skrev.

Tänkte beskriva hur min vecka har varit. Den har varit mycket intressant.

Måndag 7/12: Började måndagen att träffa en riksdagspolitiker och diskutera skola och lärarutbildning. Vi satt och pratade i ungefär 1,5 timme. Sen var det blixtsnabbt ut till Vikingaskolan för att sitta i ett två timmars möte angående elevers hälsa och skolprestationer. Detta kallas EHT-möte. Lunch och sedan möte med lärarna i årskurs 4 för att diskutera hur det gått för våra gamla elever som nu går i årskurs 6 och gjort ett prov. Andelen elever som klarade målen i biologi på Vikingaskolan  i våras var 93%. Samma elever gjorde prov i årskurs 6 och där klarade bara 30% provet. Intressant diskrepans mellan siffrorna – vad beror det på? Och hur jobbar vi på Vikingaskolan med kunskapsmål? Efter det kunde jag sätta mig och gå igenom mail och svara på dem.  Halv fyra hade jag möte med en mattelärare från Fredrika Bremergymnasiet som i ett projekt med våra treor skulle ha ett matteprojekt tillsammans med hans gymnasieelever. Jag fortsatte därefter hjälpte min chef Anna med hennes uppgifter till rektorsutbildningen som hon går. Hon ville ha ett bollplank och hon berättade vilka frågor hon skulle svara på och hur hon hade tänkt lägga upp dem. Sedan pratade vi en del om det. Klockan 18.20 lämnade jag skolan för att åka på ett kvällsseminarium gällande skolutveckling.

Tisdagen 8/12: In och vicka i en årskurs 3, för att klassläraren satt på elevvårdskonferens (EVK). EVK är ett möte där lärare, rektor och föräldrar samlas kring ett barn som på något sätt har problem i skolan. Klockan 9 satte jag och Anna oss ner för att diskutera ett besök vi kommer att få från Skolinspektionen. De vill ha en förfärlig massa dokument och statistik, då gäller det för en ny rektor att veta var man får tag på alla dessa uppgifter. Jag är ansvarig för kontakten med Skolinspektionen och började efter mötet med Anna forska efter dessa dokument. Samtidigt hade jag en rad administrativa uppgifter, t.ex. prata med föräldrar, resursenheten på förvaltningen, läsa och svara på mail med mera. Klockan 14 var det dags att vicka igen. En av våra fritidspedagoger går SET-kurs (Social emotionell träning) och skulle sätta sig med sina kurskamrater och planera inför vårterminen. Jag gick med andra ord in på en av våra fritidsavdelningar. Roligt att se över 30 ungar rita, pyssla, bygga lego, spela biljard med mera. Det var dåligt väder just denna stund, men ändå var några killar ute och spelade fotboll – så klart! 14.45 – dags för ledningsgruppsmöte, att diskutera aktuella spörsmål i skolan, titta framåt – vad ska vi göra? Efter mötet satte jag mig en stund till med Anna och hennes rektorsuppgifter. Klockan 16.30 hade jag möte med två pappor till elever i årskurs 2. Dessa två barn hade hamnat i luven på varandra och nu var papporna arga. Jag på måndagen varit i kontakt med dem och försökt få dem att ringa varandra och lösa konflikten, vilket inte hade lyckats. Nu fick jag reda ut det som inträffat och försöka medla. Det gick jättebra och de skildes i positiv anda.

Onsdagen 9/12: Onsdagsförmiddagen ägnade jag mig åt adminstrativt arbete, det vill säga att ringa samtal till några föräldrar, läsa och svar på mail, leta information på internet angående en del pågående projekt vi har. En kille och tjej i årskurs 3 kom till mig och sa att två klasskompisar till dem tog kort med sina mobiltelefoner och sa att de skulle lägga ut dem på internet. Jag ryckte ut och beslagtog telefonerna. Ett kort förmaningstal till de två fotograferna och att de var välkomna till mig efter skolan slut att hämta sina mobiler. Givetvis hade de hunnit radera alla bilder. Mellan 15 och 17 var jag och 10 lärare från Vikingaskolan i Ribbyskolan för att höra på och diskutera med Stockholms Universitet den nya lärarutbildningen och främst hur vårt uppdrag har blivit förändrat när det gäller att bedöma VFU.

Torsdagen 10/12: Morgonen börjar med killsnack med klass 2A. Tjejerna i klassen hade varit taskiga mot varandra och klassläraren tog då kontakt med kuratorn, som tillsammans med skolsköterskan började med tjejsnack. De undrade om jag skulle kunna tänka mig att ha killsnack, vilket jag tyckte var en bra idé. Vad pratar man då om med 8-åriga killar? Ja, att inte kalla varandra eller tjejerna för grishora. Att inte säga och tro att tjejer inte kan spela fotboll. Att inte säga och tro att tjejer inte kan matematik. Och så vidare. Vi har nu haft snack i några månader och det är jättebra. Senare på förmiddagen var jag tvungen att rycka ut och diskutera med en kille i 3:an som blir vansinnig och slåss. EVK är bokat.  Klockan 11.30 begav jag mig till Jordbromalmsskolan, denna underbara skola, för att vara med på deras Nobellunch. Dukade bord med servering, dagens menu bestod av lax och potatis – mums! Det delas ut priser i Nobels anda. Lärarna nominerar tre elever i kategorierna: fredspris, NO-pris, matematikpris och litteraturpris. En elev vinner i varje kategori. Mycket trevligt och uppskattat av alla. Bra signal att man ska vara stolt över att plugga och lägga ner tid på studierna. Även jag fick en blomma och några fina ord av biträdande rektorn Fredrik för min tid på Jordbromalmsskolan. Tillbaka till Vikingaskolan och mer planerings- och administrativt arbete. En mamma ringer också och berättar att hennes dotter har gått hem från skolan, med hennes tillåtelse, efter att varit i bråk med sin lärare, men att hon även mådde dåligt. När jag pratar med mamman ser jag flickan gå över skolgården. Jag får hennes mobilnummer och ringer henne, dirigerar in henne på mitt rum. Vi diskuterar en stund och det kommer fram att flickan mådde dåligt redan när hon kom till skolan och att hon reagerade negativt när läraren höjde rösten. Flickan går hem och jag går och pratar med läraren och frågar om den uppkomna situationen. Det visar sig att läraren visst hade varit högljudd, men det fanns en anledning, klassen hade presterat väldigt dåliga skolresultat. Anledningen var att man inte gjorde sina läxor eller förberedde sig inför prov och läxförhör. Bland annat låg denna flicka ifråga väldigt dåligt till. Jag ringde åter mamman, som blev smått chockad, hade trott att hennes dotter gjorde sina läxor. Mamman skulle komma till skolan på fredagen och hämta en lista över ej inlämnade uppgifter.

Fredagen 11/12: Började dagen med sonen Douglas för att se deras luciafirande. Det var högstadieelever som var med i luciatåget. Dessvärre var det mindre bra. Fortsatte till Vikingaskolan och fick ganska omgående gå på ett nytt luciatåg, som jag fotograferade. Det var elever i årskurs 5 som genomförde tåget och trots att det kanske inte var världens roligaste lokal, eftersom det var i gymnastiksalen, var detta luciatåg jättebra. Bra stämning, bra urval av sånger, bra längd och seriösa elever. Mycket bra! Vid 10-tiden var jag tvungen att ta ett snack med en tjejerna i en 5:a. Anledningen var att några tjejer hade snackat skit om varandra och de hade tagit med sig detta skitsnack till MSN. Givetvis måste detta stävjas, annars kan konsekvenserna bli förödande. Jag vet av egen erfarenhet från Jordbro att det till och med kan sluta med slagsmål. Snacket gick bra och det blev uppenbart på mötet att dessa flickor i olika konstelationer hade snackat skit om varandra. Det blev så uppenbart att det blev ett förfärligt gråtande och hulkande på detta möte. Jag berättade för dem att de nu kunde se konsekvenserna av det skitsnack de ägnat sig åt och sedan gav jag några exempel från Jordbromalmsskolan. Hur saker hade urartat. Jag sa uttryckligen: Snacka inte om varandra bakom ryggen. Sluta upp med det! Budskapet gick nog hem. Jag ringde mamman till den läxskolkande flickan för att höra ifall hon hade träffat läraren och fått listan. Hon bekräftade att hon hade gjort det och var mycket nöjd med detta, nu skulle flickan gå på Vikingaskolans läxhjälp och dessutom kunde mamman ha lite koll. Flickan gillar skolan och mamman är livrädd för att hon ska ända sin inställning. Efter att ha gjort en sammanställning över veckan, vad som ligger på dagordningen till nästa vecka och gått igenom mail och telefonsamtal, går jag hem. En riktigt knökfull vecka, men också riktigt rolig.

En sak har jag i alla fall förstått denna vecka. Jag satt på torsdagskvällen och såg Nobelfesten. Tyckte att det var en trevlig och intressant tillställning. På fredagsmorgonen när Lucia kom in med levande ljus på huvudet och sjöng ”Natten går tunga….” då började jag sentimentalgråta. Nu har jag förstått att jag är vuxen!