Archive for januari, 2010

h1

Skolinspektion

31 januari 2010

Veckan som nu är till ända har varit väldigt fylld. Aldrig har jag haft så mycket att göra, inte som lärare och skolledare, inte på någon annan arbetsplats heller för den delen. Under vecka 3 och 4 har mina dagar förflutit i ett rasande tempo, från morgon till sena kväll, även om det lugnade ner sig efter lunch i torsdags. En del personer jag pratat med har också beskrivit hur arbetsamt de haft på jobbet, men det är ändå inte samma sak kan jag tycka. När jag jobbade som lärare var det mina elever, min planering och mina lektioner som låg i fokus. Klart att jag hade andra uppgifter också, men det kom mer i andrahand. Givetvis har jag också varit stressad ibland som lärare, men inte alls på denna nivå. I min nya profession är det annorlunda. Det är: sjuka lärare, skolinspektionen som kommer, besök av riksdagsledamot, möte med elevhälsoteam, elever som känner sig kränkta av lärare, elever som tjafsar med varandra, förvaltning som vill ha svar på olika frågor, studenter som ska göra VFU, ART-kurser, EVK, killsnack i år 3, auskultation, vikariera som lärare, oplogad skolgård, bil som inte startar, läxhjälp, konflikt med andra rektorer, ta hand om fönsterkrossande tonårspojkar – med mera, med mera.

Men jag klagar inte, verkligen inte, för jobbet är otroligt roligt och stimulerande. Och jag klarade av dessa ”mördarveckor”, fast jag var riktigt trött på kvällarna. Och det är inte detta tempo hela tiden, även om man inte sitter och rullar tummarna precis. En av anledningarna till att det var extrajobbigt var att jag var ensam på expeditionen. Vår superbra rektor var på semester och våran fantastiska intendent var sjukskriven. Till saken hör att Vikingaskolan också har en bra kanslist som också var sjukskriven. Denna vecka blir det nog bättre, för rektor Anna är tillbaka och intendenten kommer på onsdag. Gissa om att vi ska skratta och ha skoj när den galna skolledningen är samlad igen.

Skolinspektionen var på Vikingaskolan i tre dagar. Det man hade i uppdrag att titta på var hur vi jobbade med elever med ett annat modersmål. Tre inspektörer intervjuade oss rektorer, elever i årskurs 2 och 4, klasslärare, speciallärare, övningslärare och gjorde klassrumsbesök. I torsdags eftermiddag fick vi återkoppling, de berättade vad de hade noterat, sett och hört. Vad som de ansåg vara bra och vad de ansåg vara förbättringsområden. Det är alltid roligt att få positiv återkopppling och de tyckte att vi gjorde en hel del bra saker, bland annat hade de sett flera exempel på språkutvecklande arbetssätt. Dessutom upplevde de att det var en väldigt positiv atmosfär på Vikingaskolan, där eleverna var glada, nyfikna, vänliga och entusiastiska. Det fanns en hel del negativa saker också, bland annat att vi inte hade någon uttalad svenska-som-andraspråksmetodik. Detta måste vi ta tag i.

Vi har haft tur på Vikingaskolan, riktigt mycket tur. Skolinspektörerna berättade att deras område sträcker sig runt Stockholm, hela mälardalen och bort till Västmanland. Ett ganska stort område. De har valt ut två kommuner, Fagersta och Haninge. De har valt ut två skolor och två förskolor i varje kommun, Tallen, Hemsö, Lundaskolan och Vikingaskolan. Inser ni vilken tur vi har? Vill man förbättras är det väldigt bra om det kommer någon utifrån och tittar på verksamheten. Vi har alltså fått gratis konsulting. Det Skolinspektionen berättade för mig och Anna är ingen nyhet, vi visste om detta redan, eftersom vi har varit ute på auskultation hela hösten. Men det är mycket bra att ha en myndighet som kommer utifrån och sätter fingret på våra brister, detta måste vi ta på allra största allvar. Och det kommer vi att göra. Fantastiskt!

h1

Slöjans heta debatt

30 januari 2010

Det har pågått en slöjdebatt i Europa en tid, med fokus i Frankrike. Det debatten handlat om är huruvida den heltäckande slöjan (Burka eller Niqab) ska förbjudas eller inte. Nu har denna debatt hamnat i Sverige. Mona Sahlin har varit tydlig med att hon inte vill ha ett förbud, medan Fredrik Reinfeldt först var svävande i svaren, men sedan var emot ett förbud. Däremot uppmanade Reinfeldt muslimska kvinnor att inte bära burka. Vem är han att uppmana till detta? Reinfeldt kan ha sin åsikt och han kan i sin position jobba för att lagstifta, men han är knappast en religiös ledare. Om en imam hade uppmanat sina medlemmar att inte använda eller använda burka hade det varit en sak, även om valet att använda slöja bestäms av individen. Klart att grupptryck från familj, släkt och religiöst samfund kan vara stort, men i slutändan är det ändå individen som bestämmer. Det kan tyckas naivt att jag skriver på detta sätt och det är det säkert, men man kan inte frångå grundläggande principer om den individens personliga ansvar gentemot gud, för att det inte fungerar i verkligheten.

Vad är då problemet med denna debatt? Muslimer över hela Europa får ta mycket skit för vad några få gör eller har gjort. Man mystificerar Islam och tillskriver religionen och dess utövare en massa saker som inte stämmer eller som är kraftigt överdrivna. Detta leder till fördommar, vilket försätter muslimer i en ännu sämre position i samhället. De allra flesta muslimer är som vilka andra människor som helst. Jag har träffat flera hundratal genom åren och jag känner många, det är inget konstigt med dem. De har ursprung från många olika länder: Irak, Turkiet, Indonesien, Marocko och Sverige. Trevliga killar och tjejer, män och kvinnor som gör det som de flesta andra gör. Jobbar, går i skolan, äter mat, ser på tv, umgås, går på bio, skrattar, drar ett skämt och kämpar på i ett samhälle där man identifierar dem med deras religiösa bakgrund. Vissa är inte ens troende.

Jag tror inte att förbud kommer att lösa någonting. Jag har personligen inga problem ifall en kvinna använder sig av vanlig slöja (hijab), men jag är inte speciellt road över att kvinnor täcker sig med burka eller niqab. Men det är deras egna val. Är det inte deras egna val måste vi alla jobba på något annat sätt än genom förbud. Skola, polis, socialtjänst, kommun, stat, muslimska förbund, politiker och enskilda människor måste jobba hårdare och komma med bättre förslag på hur vi i Sverige på ett bättre sätt kan bjuda in dessa människor i samhället. Det handlar egentligen inte om pengar och resurser, det handlar om vilja, engagemang och nyfikenhet. Dags att sluta döma människor för deras utseende, religiösa tillhörighet, klädsel, ålder och sexuella läggning. Sverige är ett land med en liten befolkning. Alla människor behövs och den mångfald som alltid har varit en del av vårt samhälle berikar Sverige. Fördomar däremot bidrar inte till något bra.

h1

Förrädiska vuxna

28 januari 2010

Vad är det som händer egentligen? Ser på tv och en massa vuxna med samhällsuppgifter som är av förtroendekaraktär sviker. En högt uppsatt före detta polischef som är misstänkt för våldtäkt och förberedelse av grov våldtäkt på barn. En förskolelärare i Jönköping, som jobbat för Frälsningsarmen i tolv år,  är häktad för att han har sexuellt utnyttjat småflickor. Vad fan är det som händer?

Nu har dessa personer inte blivit dömda ännu, men med tanke på åtalet och det grundliga utredningsarbetet verkar det vara så att dessa personer på ett eller annat sätt har missbrukat sin ställning. En person som jobbar med barn, eller med frågor som handlar om likabehandling, etik och moral. Detta gör men galen. Jag går igång på detta och blir riktigt förbannad.

Hur kan detta uppstå? Hur kan man komma så långt i utbildning och karriär, utan att det upptäcks? Hur kan man som enskild person inte begära hjälp ifall man har onormala böjelser? Eller är det så att man inte ser sig själv som onormal när man vill ha sex med barn? I sådana fall är man psykisk sjuk! Och då kanske man inte kan begära hjälp. Polischefen försöker kanske kompensera sitt sjuka beteende genom att jobba med frågor som är ideologiskt rätt. Oups Johan – nu har du redan dömt dessa herrar. Sorry!

Det är bara det att inga människor, speciellt inte unga människor, ska i vårt fantastiska land behöva kränkas varken med ord, våld eller sex. Så är det bara! Om dessa män döms, hoppas jag att deras arbetsgivare, samhället i stort och förskollärarutbildningen tar lärdom av detta och hittar system för att avslöja förrädiska humanister. Samtidigt får det inte bli en hetsjakt mot manliga förskollärare. Vi behöver många manliga förebilder i förskolan. Alla förskollärare är viktiga, men med tanken på att det är så få män i förskolan, känns det extra viktigt med manliga förskollärare.

h1

Betygsundersökning

24 januari 2010

Jag läser just nu en artikel från tidningen Riksdag & departement, en nyhetstidning om politiken i Sverige och EU. Artikeln heter Ja till betyg och tar upp frågan huruvida svenska folket vill ha betyg eller inte. Det intressanta är att endast 1% av svenska folket är motståndare till betyg. En majoritet vill ha betyg tidigare än idag.

Man har gjort en Sifoundersökning och frågan som ställdes är: ”När tycker du att det är lämpligt att ha betyg i grundskolan”?Resultatet är att 22% av de tillfrågade vill ha betyg redan i årskurs 1-3, 42% av de tillfrågade vill ha betyg i årskurs 4-6 och 33% av de tillfrågade vill ha betyg från och med årskurs 7. Två procent av de tillfrågade vet inte vad de ska svara och en procent är som sagt helt emot betyg. Slutsatsen är solklar: Det finns ett starkt önskemål på betyg tidigare än idag.

Men hur ser det ut i skol- och forskarvärlden kring dessa frågor? Som jag tidigare har nämnt många gånger i mina tidigare blogginlägg finns det ett genuint och starkt betygsmotstånd och att man följer upp resultat på lärarutbildningarna runt om i landet. Argumenten är att ”forskningen säger” att betyg inte främjar inlärning. Ibland far man dessutom med osanning, t.ex. när Steve Wretman åker land och rike runt och hänvisar till forskning som gjorts i England, men som saknar evidens för det svenska skolsystemet (se tidigare blogginlägg: Betygsmotstånd på agendan, 24/10-09). Denna forskning man hänvisar till är sällan utprövad i skolan, utan bygger på att forskarna sitter på sina institutioner och läser forskning och tar fram ny forskning. Det man skulle önska är att skolmyndigheter inför ett nytt begrepp ”Skolbeprövad forskning”, likt det man inom medicin kallar klinisk forskning, det vill säga att man har prövat om det funkar i verkligheten. Om detta infördes, skulle resultaten visa att prov & betyg, samt tidig resultatuppföljning gynnar inlärning och kunskapsutveckling. Detta vet jag av egen erfarenhet (se under dokument högt upp på höger sida på min blogg: betygsläget avgående klasser och uppgiftsstandard), men å andra sidan jag är ju ingen forskare och kan säkert med ganska enkla medel avfärdas av ”de riktiga pedagogiska forskarna”.

Även inom skolmyndigheter, tjänstemän och det politiska etablisemanget finns det betygsmotstånd. Det ser givetvis olika ut, men på en en myndighet som Skolverket finns det många betygsmotståndare. På det numera nedlagda Myndigheten för Skolutveckling var betygsmotståndet kompakt. Tidigare generaldirektören för Skolverket Mats Ekholm, nu professor på Karlstads universitet, är en av de personer som driver betygsmotståndet som fråga. I hans nätverk hittar vi Steve Wretman, Hans-Åke Scherp, Tomas Kroksmark med flera. Alla betygsmotståndare. Inom partipolitiken finns ett betygsmotstånd som skiljer sig en del, t.ex. inom Socialdemokraterna finns en stor falang betygsmotståndare och vänstern är ju uttalat motståndare till betyg. De borgliga partierna är betydligt mer positiva.

Varför tar man inte svenska folkets åsikter på allvar? Är det för att de är för dumma och inte förstår det där med skola och pedagogik? Eller är det så att forskningen har ideologiserats så mycket att det är svårt att backa? Man har gjort resultatuppföljning och betyg till de verkliga fienderna till god kunskapsutveckling – men på vilka grunder? Jag vet att prov & betyg, samt resultatuppföljning funkar, men jag är ju bara en liten lärare (som leker rektor). Vem är jag att säga något? Men samtidigt kan jag undra: Nu har skolan styrts av betygsmotståndare i över 30 år och svenska elever hamnar år ut och år in allt mer på efterkälken i internationella undersökningar. I läsning, matematik och NO. Kanske är dags att pröva något annat? Kanske är det dags att inse att det är individens kunskaper som betygsätts och inte individen och att det är organisationen skola som måste stå till svars om man levererar dåliga betyg Inte eleven. Eleven har rätt till kunskap!

Man kan ha åsikter om hur frågorna har ställts i denna Sifo-undersökning. Det är möjligt att det hade det blivit ett annat resultat om man hade frågat: ”Tycker du att man ska ha betyg i svensk grundskola”. Men jag tror ändå att det finns en stark vilja hos det svenska folket att ha betyg och resultatuppföljning tidigare än idag. Dags att revidera inställningar och lyssna på det svenska folket!

h1

Öppet hus på Engelska skolan

23 januari 2010

Jag var idag på öppet hus på Engelska skolan i Gubbängen. Min stora son Malcolm går redan där, i årskurs 6 och nu är det dags för lillebror Douglas, som i höst börjar årskurs 4. Först var det ett informationsmöte för föräldrar och barn i aulan och sedan gick blivande eleverna med lärare till klassrummen och hade lektion i ungefär 2,5 timme. Föräldrarna satt kvar i aulan och fick ännu en genomgång av vad Engelska skolan står för och vad som förväntas av eleverna.

En ledstjärna som Engelska skolan har är fem ledord, som eleverna ska leva upp till. Eleverna ska vara punktliga och vara förberedda inför varje lektion. De ska vara samarbetsvilliga med alla elever och lärare, vara aktiva och positiva. Detta håller skolan hårt på. Och det funkar! Lärarna har högt ställda förväntningar på att alla elever ska lyckas, utifrån sitt utgångsläge. Och det funkar! Något annat viktigt är att fokus ligger på kunskap. Och det funkar!

Som förälder, lärare och skolledare blir jag glad varje gång jag kommer till Engelska skolan. Man kan ha världens finaste lokaler, göra världens flashigaste broschyrer och ha världens bästa föräldramöten, men om man inte levererar resultat står man sig slätt. Det är i slutänden alltid innehållet som räknas. Att eleverna trivs i en god arbetsmiljö, där lärarna tror på ens kapacitet och möjlighet och där fokus ligger på kunskap. Jag pratade med Hanna, som gick i min klass på Lärarhögsskolan i Stockholm och som jobbar på Engelska skolan i Enskede. Hon berättade att lärarna var engagerade och att hon trivdes oerhört bra. Hon behövde aldrig höja sin röst, eller lägga ner en massa tid på mobiler, mössor och annat. Hon tyckte att hon hade mycket mer energi över till att vara glad med eleverna än när hon tidigare hade jobbat i en kommunal skola. Hon menade att det var ett sådant stort energiläckage när hon jobbade i den kommunala skolan, att hela tiden behöva tjafsa om sådant som inte var tillåtet. På Engelska skolan har de regler som följs slaviskt och följs upp regelbundet. Bryter man mot reglerna får det konsekvenser. Hon berättade att även hennes elever sa att lärarna på Engelska skolan var mycket gladare och positivare än deras tidigare lärare. Dessutom levererar skolan väldigt bra betygsresultat år ut och år in. Det är just detta som gör mig glad.

Friskola eller inte friskola? Inte bra med friskolor om det innebär att ägarna ska ta ut feta vinster på skattemedel om kvaliteten brister. Jag är säker på att Engelska skolans ägare tar ut vinst, men skolkoncernen håller hög kvaliteter och bygger hela tiden ut. Jag har svårt med att statliga och kommunala verksamheter säljs ut, för det drabbar ofta den enskilda medborgaren negativt i form av sämre kvalitet och högre avgifter (se Privatiseringens pris). Men jag har inte ett dugg svårt för privata verksamheter som håller en hög kvalitet. Det skulle vara trevligt om svensk kommunal skola kunde konkurrera, men hittills verkar det vara få kommunala skolor som kan uppvisa samma kvalitet. Man kan fråga sig varför?

h1

Märklig människosyn

19 januari 2010

Man upphör aldrig att förvånas. Det är år 2010, vi har under år fått höra hur viktigt det är att läraren tror på elevernas förmåga och ändå. Lennart Grosin har sagt det. McKinseyrapporten har sagt det. Skolverket har sagt det (Vad påverkar resultaten i svensk grundskola). Birgitta Kimber har sagt det. Många fler har sagt det. Men ändå.

Jag pratade med en gammal ungdomskompis i förrgår, som är lärare och jobbar i Malmö. Han berättade om ett samtal han hade haft med en kollega. De har en elev som är 7 år och går i årskurs 1. Killen slåss hela tiden, löser alltid konflikter med nävarna och har svårt med socialt samspel. Kollegan hade sagt att han undrade vad det är för fel på killen. ”Vi måste utreda honom och ta reda på vad det är för fel”. Eleven ifråga har under hela sin uppväxt sett sin mamma kontinuerligt bli grovt misshandlad av elevens pappa. Kan detta ha samband med elevens beteende?

Just nu har vi tre tonårspojkar som kommer till Vikingaskolan och läser läxor med tre utvalda elever i årskurs 3, en timme per vecka. Bakgrunden är den att dessa tonåringar har blivit tagna på bar gärning när de har krossat fönster på Vikingaskolan. I en uppgörelse mellan polisen, pojkarnas föräldrar och skolledningen på Vikingaskolan, kom vi fram till att killarna skulle jobba av skulden, istället för att betala 1000 kronor var. Vi ville inte att killarna skulle komma till Vikingaskolan och jobba som straff, vi ville att de skulle göra rätt för sig och känna att de gjorde något viktigt. Att de fick möjlighet att förstå att när någon klottrade och krossade fönster, förstördes arbetsmiljön för de små eleverna på Vikingaskolan. Att tonåringarna fick en relation och en känsla för Vikingaskolan. En person jag talade med tyckte att det var en dålig idé. Dessa killar var inga bra förebilder för unga elever, det var nog bättre att de fick betala 1000 kronor var – det skulle svida ordentligt. Igår var första gången som vi körde den extra läxhjälpen. Det var verkligen fantastiskt att se de stora pojkarna ta sitt uppdrag på allvar och hur de små pojkarna satt med ”sin läxhjälpare” och jobbade på. Jag pratade med småkillarna efteråt och de var mycket glada och nöjda. Varför tror man inte på dessa ungdomar? Vad skulle det lära killarna att de fick betala så att det skulle svida? Skulle killarna känna tilltro till vuxna och till skolan?

Jag vet inte om man ska bli upprörd eller nedslagen över dessa två personers inställning till elever och deras förmågor. Om man inte tror på eleverna, om man inte tror på människan, om man inte tror att alla kan lära sig, om man inte tror att elever kan bättra sig – varför jobbar man i skolan? Makt? För att ha en jobb? För att trycka ner någon? För att……ja för att vad? Har dessa personer totalt missat Grosin, Kimber och de andra?

Jag var på auskultation idag och fick bevittna en riktigt bra lektion. Läraren hade verkligen inte missat sin betydelse för eleverna. Hon ledde lektionen, byggde relationer, var seriös och diskuterade med en klass 7-åringar. Hon frågade hur eleverna tänkte och de fick förklara. De fick sätta ord på sina tankar. Det var arbetsro i klassen och när någon elev inte hängde med, tittade hon bara på dem eller nämnde deras namn. Helt enkelt jättebra! Jag vill avsluta detta blogginlägg med ett citat från en känd skolperson i Haninge:

”Den som inte har elevernas bästa för sina ögon i Haninge kan dra åt helvete”!

h1

Twitter

18 januari 2010

Tillbaka på Vikingaskolan efter en skön helg. Jag har fått en hel del gjort i helgen, inte minst att designa om min bloggsida. Dessutom har jag börjat twittra. Ni hittar mig som @JohanKant. För övrigt är det tillbaka i verkligheten, började direkt med elevsamtal, årskurs 3 elever som inte gör sina läxor – inte bra.