h1

Betygens skapande kraft

07 januari 2010

När man säger betyg ryggar en del tillbaka. Andra drivs av att motarbeta betyg. Vissa tror att betyg är att stämpla elever som odugliga. Alla har fel, fel, fel. Betyg är ett mått på hur bra organisationen har lyckats möta eleverna, alltså ju sämre betyg, desto sämre organisation.

I vårt fantastiska land finns det en kraft som rider svenskar starkare än något annat: Jantelagen. ”Du ska inte tro att du är något” och om du gör det får du skit för det. Tro mig, jag har fått mycket skit. Jag som ofta framhäver mig själv och kontinuerligt  framstår som moralens väktare. En sådan person får utstå mycket och det har jag fått göra.

Men nu säger jag det en gång för alla. Ja, jag vet att jag är en bra lärare, men jag framhäver inte mig själv hela tiden för att gång, på gång tala om att jag är skitbra. Jag har inget dåligt självförtroende som jag måste kompensera med att berätta om min förträfflighet. Jag använder mig själv, mina resultat, mina exempel och det jag åstadkommer som verktyg för att säga till alla läsare: DET GÅR! Alla elever kan och att det är upp till läraren att lyckas. Och alla lärare kan lära sig detta förhållningssätt (ska jag sätta ihop en kurs?). Sedan kan jag hålla med en del lärare som har kommenterat på min blogg att alla lärare inte kan bli bra lärare och en del är direkt olämpliga.

I debatten framställs en annan bild, nämligen den att det inte alls går att lyckas med alla elever. Jag motsätter mig detta. Vad har jag då för bevis? Jo elevresultat! Förvisso har jag inte riktigt lyckats med alla elever, några har sluppit igenom det finmaskiga nätet och ner i IG-träsket, men några 31% – alltså de som fick 1:or och 2:or är jag inte i närhet av. Här nedan är en sammanställning av alla betyg som jag har satt som slutbetyg i årskurs 9, totalt 8 års betygsättning i fyra ämnen (geografi, historia, religion och samhällskunskap):

Resultat för alla elever (avrundat i hel procent) = IG: 11%, G: 63%, VG: 20%, MVG: 6%

Resultat för de elever jag har undervisat i fyra år (avrundat i hel procent) = IG: 5%, 67%, VG: 23%, MVG: 5%

Många elever som börjar årskurs 6 på Jordbromalmsskolan kan i princip ingenting. De läser inte flytande, känner inte till väderstrecken, vet ingenting om demokrati, behärskar inte de fyra räknesätten, har ingen vana av att skriva läxförhör och prov. Med andra ord – de har väldigt lite kunskaper med sig. Det är då mycket svårt att på fyra år lyckas med alla, men det är min absoluta övertygelse att alla kan lyckas om man håller koll på grundläggande kunskaper redan från årskurs 1. Dessutom har många elever som inte lyckats i skolan i årskurs 6 utvecklat en identitet att inte vara duktig elev – inte bra!

Vill du se hela betygsättningen, med mina kommentarer, finns den som ett eget dokument högst upp på höger sida på min blogg. Där finns också ett dokument där före detta elever uttalar sig om mig som lärare. Syftet med detta är att förekomma de personer som kommer att påstå att jag sätter ”snällebetyg”. Jag har också lagt upp ett dokument med ett exempel på hur en arbetsuppgift kan se ut i SO. Detta är ett typexempel, det vill säga en uppgiftstandard.

Vad vill jag då med detta blogginlägg och dessa dokument. Jo, jag vill en gång för alla påtala: Alla elever kan uppnå fullständiga betyg om skolan bara börjar i tid och ger det stöd som behövs. Det är inte eleverna det är fel på, som man ska leta brister hos, utan organisationen.

Annonser

7 kommentarer

  1. Givetvis är det inte eleverna det är fel på, men tänk så behändigt för skolan det varit om det vore det. Då kunde man slå sig till ro, klappa sig på magen och pusta ‘ja, vi har då gjort allt vi kan för di där otacksamma lymlarna’.

    Det du påvisar borde vara så självklart att det knappt ens behöver nämnas, ändå möter det rätt som det är mothugg från människor inom organisationen skolan. Det förbryllar mig ständigt.

    Självklart hänger allt ihop, från dagis och förskola ända upp till universitet och forskning går en klarröd tråd. Elever utan de verktyg som goda baskunskaper utgör har många gånger svårare att ta till sig, bearbeta och relatera till de kunskaper de presenteras för i skolan. Svårare än så är det inte. En elev som inte förstår vad ett likhetstecken är och hur det fungerar, för att hans eller hennes lärare på lågstadiet inte förstod det eller underlät att förklara det av någon annan anledning, riskerar att grubbla sig halvt galen över grundläggande algebra. De flesta elever har en inneboende spärr mot denna galenskap och slänger pennan åt fanders och stormar ut ur klassrummet innan de bryter ihop. Det är sunt, i och för sig, men det går ut över dem själva. De kan inte fråga om det som ställer till problem, eftersom de inte vet själva var problemet ligger, och i många fall är de så frustrerade att det är svårt för läraren att upptäcka var det det låser sig.

    Detsamma gäller alla andra basfärdigheter. Givetvis. Så självklart att det knappast behöver nämnas. Och ändå behöver det sägas, om och om igen.

    Den där kursen du pratade om, sätt ihop den. Alla lärare är inte lämpliga att jobba som lärare, somliga var bra för en tid sedan men har brunnit ner och slocknat, andra har valt fel yrke, men de flesta kan, som du skriver, faktiskt lära sig att bli bra lärare. Det handlar inte enbart om magiskt medfödd förmåga, det handlar till stor del om att veta vad man gör och varför.


  2. Hej Morrica!
    Dina erfarenheter och åsikter speglar mycket av det jag står för. Det glädjer mig att jag får medhåll från någon, oftast är det som du skriver, mest mothugg.


    • Jag skulle så gärna vilja förstå hur de resonerar, mothuggarna. På vilket vis hänger förskolan inte ihop med högstadiet, hur påverkar inte bristande baskunskaper vidare kunskapsinhämtning? Varför är det inte viktigt att eleverna redan tidigt, givetvis genom lek, börjar öva upp förmågor de behöver för att kunna erövra baskunskaperna? Om jag kunde förstå detta tror jag det vore enklare att mötas i samtal istället för som nu i någon slags ställningskrig.


  3. Jag har precis suttit på ett möte med två föräldrar, som beskriver att var de än har vänt sig har de hela tiden mötts med mothugg och att skolpersonalen går till försvar. Inte en enda gång har det varit en konstruktiv dialog. Trist!


    • Arma elev! Det är hemskt att säga men faktum är att kårandan och kårlojaliteten inom lärarkåren ibland blir rent destruktiv för eleverna.


  4. Visst skulle man kunna säga att du nu har presenterat ett belägg för att man kan lyckas ge eleverna godkänt eller högre även under tuffa förutsättningar. Men att säga att betyg är rättvisa eller ett bra instrument för att uppmuntra lärande är en helt annan sak.


    • Hej Edmund. Att betygen inte är rättvisa handlar inte om betygssystemet i sig, utan om bristen av kompetens hos en del lärare. Det i sin tur beror på brist på fortbildning, dålig fortbildning och alltför abstrakta kursplaner. Detta går att råda bot på. När det gäller betygs inverkan på lärandet anser jag inte att det finns något som är bättre. Är man klar och tydlig med vad varje betygssteg kräver för kunskapskrav och att man ger återkoppling på elevernas arbetet (formativ bedömning) är betyg ett utmärkt system. Det vet jag av egen erfarenhet.

      Vad är alternativet? Du vet människan är rationell, gör så lite som man behöver. Det är just detta som blivit Lärarhögsskolans i Stockholms fall i rapport på rapport, att man har varit otydlig i sin kravnivå, i sin examination och sin betygsättning. Och vad hände? Man fick lägga ner och sögs upp i Stockholms Universitet, som ställer betydligt högre krav på individuell examination.

      I Västerås bestämde socialdemokraterna för några år sedan att de skulle låta alla elever få komma in på vilken gymnasielinje de ville, oavsett i fall de hade betyg eller inte. Detta var ett 5 års projekt som de var tvungna att avbryta när det hade gått 3 år. Anledningen var att eleverna slutade att plugga, de kom ju ändå in. Det resulterade i sin tur att alltför många gymnasieelever inte hade med sig tillräckliga kunskaper för att klara av gymnasiekraven. Alltså, betyg och kunskapskrav var en morot för att komma in på det gymnasieprogram man ville in på, med goda kunskaper.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s