h1

Sargad pojke

22 februari 2010

Hade idag ett snack med en sargad pojke, en kille som såg ledsen ut på ögonen och som uttryckte dåligt självförtroende. Bakgrunden är att tre pojkar i årskurs 8 har varit på Vikingaskolan och krossat fönsterrutor. För att göra bot har dessa tre pojkar fått komma till Vikingaskolan och göra läxor med utvalda elever i årskurs 3. Detta har gått jättebra, trots en del kraxande olyckskorpar. Killarna har gjort ett bra jobb och eleverna på Vikingaskolan har känt sig nöjda. Att se de stora hjälpa de små, se lystern i allas ögon har varit häftigt.

Men idag var  det slut på det roliga för denna gång, åtminstone för en av killarna. Det hade hänt en del grejer som gjorde att han inte kunde fortsätta hjälpa den lille eleven. Inte på grund av att han hade gjort något dumt på Vikingaskolan, han hade skött sig exemplariskt. Alla var ledsna för det, även jag, men mest ledsen var pojken som inte fick slutföra sitt bot. Jag pratade länge med honom, peppade honom, förklarade hur han skulle se på sin framtid, hur han skulle jobba för att välja rätt väg i livet. Hur han står i ett vägval och att det är han som behöver göra jobbet själv.

Killen lyssnade, svarade och kom med små inlägg. Men jag såg på hans ögon att han var ledsen, att han kände sig pressad av alla vuxna runt om kring honom som talade om vad han måste göra. Samtidigt hade jag förstått att det var väldigt få människor som trodde på honom. Att han hade väldigt lite stöd och ingen som peppade honom, hjälpte honom, får honom på rätt väg. Utbildning, gymnasium och jobb.

Jag hade köpt en bok till honom, Rivet skinn – en självbiografi om Niclas som gör många felval i livet och boken handlar om hans jobbiga liv. En tuff  bok för en icke bokläsande pojke, men med ett mycket intressant innehåll (400 sidor). Vi pratade en stund om boken och hur varje människa kan välja att vara offer, eller ta ansvar för sitt eget liv. Hur man kan välja att satsa på att få betyg och komma in på den gymnasielinje som man vill och få en bra utbildning. Och sedan ett bra jobb, med allt vad det leder till: Lön, körkort, bil, lägenhet, resor och så vidare. Har någon pratat med honom om det tidigare och verkligen trott på hans kapacitet? Jag är tveksam.

Vi skiljdes åt och jag skulle så gärna vilja veta hur det går för honom. Kan jag hjälpa honom på något sätt? Kan jag hjälpa honom med läxor? Kan jag få honom att hitta någon slags tro på sig själv? Kan jag få honom att fokusera på bra saker i livet? Jag är helt säker på att han har stora möjligheter att lyckas, men har han det stöd som krävs? Det är verkligen inte min uppgift, men jag tror att jag behöver följa upp hans fortsatta väg den närmaste tiden. Det är bara en magkänsla jag har.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s