h1

Ny lärarutbildning

24 februari 2010

Jag har ofta kritiserat svensk lärarutbildning. Redan när jag själv 1995 började på Lärarhögsskolan i Stockholm (LHS) var utbildningen si så där. Vi var ett gäng som tog eget ansvar och startade en egen didaktikgrupp. Vi träffades en gång, 2-3 timmar, var fjärde vecka och problematiserade allt vi lärde oss. Det kunde vara allt i från skillnad mellan inlärt och utlärt till vad är kärnan inom kristendom, är det läran om eller i. På så sätt processade vi allt vi lärde oss och blev riktigt rustade för att möta ”verkligheten”.  Många av våra studentkompisar prioriterade annat, t.ex. komvuxspanska.

Lärarutbildningarna efter den jag gick, har bara blivit flummigare och flummigare. I utvärdering efter utvärdering har lärarutbildningen fått kritik. Skolverket, Högskoleverket och Riksrevisionen pekar på allvarliga brister. Trots tydlighet var det brister, trots nytt förtroende, nya försök och nya misslyckanden har lärarutbildningen fått få fortsätta. Reformmotståndet inom lärarutbildningen är starkt och i många fall rent ideologiskt, se tidigare blogginlägg Vision och verklighet från 18/11-09.

Nu har regeringen tröttnat och det glädjer mig rejält. Det första tecknet kom när propositionen till ny lärarutbildning offentliggjordes. Mycket glädjande att utbildning till lågstadielärare återinförs, med inriktning på läsinlärning, skrivning och matematik. McKinsey-rapporten talar om att de åren eleven kommer efter på lågstadiet är näst intill omöjligt att reparera, trots att eleven får lika mycket tid senare i utbildningssystemet. Alltså helt rätt av regeringen.

I DN, torsdagen 11 februari, skriver högskole- och forskningsminister Tobias Krantz på debatt att alla lärarutbildningar måste söka examinationsrätt för den nya utbildningen. De lärosäten som inte klarar av de höga kvalitetskraven kommer att förlora sin rätt att ge lärarutbildning. Detta är mycket bra. Jag hoppas att verkställande myndighet, det vill säga Högskoleverket, har tydliga kvalitetskriterier inför utvärdering av lärosätena. Att de inte viker ner sig och ger ”snällebedömningar”. Att lärosätena inte får chans, på chans, på chans. Det är dags för Högskoleverket att ställa rejäla krav på lärarutbildningen. Det är dags att sålla ut reformmotståndarna. Det är dags att genomföra LPO 94 (sen LGR 11).

Det är lätt att kritisera, något som jag gör ofta och som jag tycker jag har fog för. Därför vill jag presentera ett eget förslag till vad minimum skulle finnas med i all lärarutbildning. Här kommer mitt förslag:

Struktur

  • Renodlade förskole-, lågstadie-, mellanstadie-,  högstadie- och gymnasielärare. Alternativt kan man återuppta de gamla utbildningarna: Förskolelärare, 1-5-lärare, 4-9-lärare och gymnasielärare.
  • Renodlade NO-, SO-, Svensk (svenska som andra språk), Matematiklärare. Djupa ämneskunskaper i samtliga ämnen, t.ex. alla SO-ämnen, inte bara två. Vår erfarenhet är inte att själva ämnesstudierna brister, utan att det är själva lärarämnena som är problemet, alltså att det spretar åt för många håll. Kombinationer som inte finns ute i skolorna.
  • Idén om disputerade lärarutbildare är katastrof. Fel personer utbildar blivande lärare. De som disputerar klarar inte av sitt jobb, har ingen kontakt med verkligheten ute i skolan (Kontrollera detta med de prefekter som finns på lärarutbildningen). Du blir inte en bättre lärare för att du läser på en högre nivå och du blir inte en bättre lärarutbildare för att du har disputerat. Akademiseringen har gått snett.
  • Möjlighet att kunna stänga av olämpliga studenter, som inte kommer att bli bra lärare. Här behövs det ett tydligt regelverk, med tydliga och konkreta kriterier på vad det är man ska klara utav, som blivande lärare.
  • Lämplighetsprövning när det gäller antagande till lärarutbildningen, exempelvis genom intervjuer. Fokus på det McKinseyrapporten kommer fram till vad som är viktigt för att bli en framgångsrik lärare. Andra och tredjehandsval till lärarutbildningen måste bort. Det ska vara attraktivt att bli lärare, så att de mest motiverade studenterna söker till lärarutbildningen.
  • Höga krav på examination. Inga snällebetyg, utan tuffa tentamen individuellt. Absolut inte i grupp.
  • Ansvarstagande för studieresultat. Här måste det fram kriterier som man utvärderar mot, där chefer på lärarutbildningen får ta ansvar för studentresultat. Det är viktigt att kriterierna är så konkreta som möjligt, så att det inte finns ett alltför stort tolkningsutrymme. Viktigt också att kriterierna inte går emot fattade riksdagsbeslut, t.ex. betygsmotstånd. Chefer som inte tar ansvar för sitt uppdrag, ska få anmärkningar och i värsta fall omplacering (ev. avsked). (Chefer inom skolvärlden, från utbildningsdepartementet, till den enskilde läraren i klassrummet har varit dåliga på att ta ansvar. )
  • All pedagogisk forskning bör verksamhetsprövas (och då menar jag inte i en klass vid två tillfällen), så att det inte sitter pedagogiska forskare som saknar koppling till verklighetens skola och producerar bok på bok om skolan. Det finns idag väldigt många sådana forskare, vars forskning inte skulle hålla en vecka under verkliga förhållanden.  Inför begreppet skolprövad forskning, likt den medicinska termen klinisk forskning.

Innehåll

  • Martonsgruppens undersökning om atomistik och holistisk kunskap är grunden för hur man ser på inlärning. Detta bör alla studenter, oavsett stadium, få en djup kunskap om (Marton mfl: Inlärning omvärldsuppfattning).
  • Stort fokus på bedömning och betygsättning, gäller alla utbildningar, eftersom bedömning sker redan på lågstadiet. Bedömningsutbildning, med uppgifter som studenterna ska ta med sig på sin praktik (VFU), under hela utbildningen. Ett levande inslag under hela utbildningen.
  • Fokus på de viktigaste pedagogerna, de som har haft störst betydelse för de svenska läroplanerna och som man kan se spår av idag i svensk skola: Skinner – Piaget – Vygotski. Grundlig utbildning när det gäller deras teorier, istället för att småhatta med grupparbeten om 20 olika pedagoger, som är oväsentliga för skolan i stort (t.ex. Freinet, Montessori, Steiner mfl.). Dessa tre teorier ska testas av studenterna när de är på praktik (VFU). Inga teorier som ställs mot fattade riksdagsbeslut ska få läras ut på lärarutbildningen.
  • Goda kunskaper om det gamla och det nya betygsystem, så att studenterna vet hur båda fungerar i praktiken. Även tidigarelärare ska få denna utbildning, eftersom utformning av betygssystemet spelar roll för hur man ser på bedömning.
  • Goda kunskaper om de äldre läroplanerna och den nya läroplanen, så att studenterna vet hur de fungerar och har fungerat i praktiken.
  • Goda kunskaper om planering, genomförande och bedömning av arbetsområde, utifrån läroplan, kursplan och betygssystem. Detta ska vara ett levande inslag under hela utbildningen, inte en enstaka kurs.
  • Läsinlärning ska vara obligatoriskt för de studenter som ska jobba med de yngre barnen. Olika modeller ska ställas mot varandra. Förtal mot vissa teorier bör inte få förekomma (detta händer idag). Teorier om läsinlärning bör testas av studenterna när de är på praktik (VFU). Det ska vara evidensbaserat, inte bygga på forskning som bygger på gammal forskning, som bygger på gammal forskning, som bygger på felantagande om vad läsning är. Viktigt att ta upp professorerna Åke Edfeldts och Ragnhild Söderbergs forskning.
  • Goda kunskaper i hur resultatstyrning fungerar. Studenterna ska ha rejäl koll på hur man följer upp resultat. Detta är en kunskap som ska genomsyra hela utbildningen, inte vara en delkurs på 5 högskolepoäng.
  • Återinför praktik. VFU har blivit helt fel, studenter har fått alldeles för många uppgifter med sig under VFU, som ofta saknar relevans med praktiken. Dessutom händer det inte sällan att studenten ska vara på lärarutbildningen en dag mitt under VFU. När studenten är på praktik ska studenten ut och jobba som lärare fullt ut (dock med ett begränsat schema). Alternativet är att införa ett system med ett års AT-tjänst, likt läkarna.

Detta är grundläggande krav för att bli en bra lärare. Teorier, som får djupa kunskaper om och som sedan testas under praktiken (VFU), men inte i form av en mycket krävande inlämningsuppgift.  Skulle lärarutbildningen lära ut detta skulle skolan få en mycket tydlig förändring, bara om 5 år. Om 10 år skulle svensk skola kanske vara i toppskiktet i hela världen, så viktig är de punkter som jag ovan skissat på.

Annonser

3 kommentarer

  1. Jag har bara en sak att säga:

    Precis så!


  2. Det glädjer mig att läsa detta, jag tänker ta mig friheten att använda detta lokalt här i Dalarna om det är ok – klockrent helt enkelt!


    • Stefan!
      Känn dig fri att använda detta material helt och hållet.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s