Archive for april, 2010

h1

Vad är en lärarens uppdrag

28 april 2010

Emellanåt hamnar jag i en frågeställning kring varför man blir lärare – alltså vad var det som gjorde att man valde att bli lärare. Det behöver inte nödvändigtvis vara mig själv det handlar om, utan en kollega, en gammal kollega eller någon kompis som berättar något från sin arbetsplats. Jag hade ett sådant telefonsamtal igår kväll.

Jag ställer frågan och undrar vad är läraren jobb och vad det går ut på. Jag funderar och funderar, ibland flera dagar och jag behöver prata med människor, inte med min fru som jag annars kan prata med det mesta om, utan med andra lärare. För det är andra lärare som förstår och kan diskutera med mig och jag diskuterade just detta igår kväll.

Mats Trondman, professor i sociologi vid Växjö Universitet, menar att en bra lärare är duktig på tre saker: 1. Läraren har djupa ämneskunskaper, 2. Läraren kan förklara så eleven förstår, 3. Läraren kan hålla ordning på klassen utan att vara dum och kränka elever. Detta är ett intressant sätt att se på lärarrollen och kanske har Trondman rätt.

Kanske har jag blivit influerad av Trondman, men jag menar att en lärare har tre huvuduppgifter (och diverse mindre uppgifter). Den första uppgiften är att hålla ordning på klassen och se till att ingen kränker någon annan och att det är ett gott arbetsklimat i klassrummet, arbetsro. Den andra uppgiften är att tydligt förmedla vilka kunskaper eleverna ska kunna, det vill säga sätta upp tydliga mål för undervisningen/arbetsområdet och vilka läxor eleverna har. I detta ingår att läraren ska följa upp huruvida eleverna gör sina läxor eller inte och meddela föräldrarna och dokumentera detta. Inte släppa en enda elev, utan ligga nära dem och hela tiden följa upp. Den tredje uppgiften är att få tillstånd en lustfylld skola där eleverna vill lära sig och där eleverna har möjlighet att växa och utvecklas som människor.

Den sista uppgiften är oerhört viktig och bidrar till elevernas inställning till skolan. I samtliga ämnen finns det mål att sträva mot. Dessa mål ska ligga till grund för lärarens planering i dessa mål finns det tydliga formuleringar om vad skolan ska sträva efter: ”Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven utvecklar sin fantasi och lust att lära genom att läsa litteratur samt gärna läser på egen hand”. Eller: Skolan skall i sin undervisning i matematik sträva efter att eleven utvecklar intresse för matematik samt tilltro till det egna tänkandet och den egna förmågan att lära sig matematik och att använda matematik i olika situationer”. Listan kan göras hur lång som helst, i ämne efter ämne.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, om skolan är tråkig och eleven tycker att skolan är skit är det inte eleven som har misslyckats, det är skolan och läraren som inte har gjort det jobb som faktiskt står i kursplanen. Dessa mål ska ligga till grund för lärarens planering – vilka exempel och metodik väljer läraren för att få en lustfylld skolan? Det är lärarens skyldighet att få eleverna intresserade och vilja lära sig, det ingår i jobbet som lärare. Kanske kan vi, kanske kan vi inte uppnå en lustfylld skola, det vet vi inte än, eftersom Lpo 94 inte är genomförd.

Kunskap är underbart, det vet både du och jag. Att lära sig är fantastiskt och när man lärt sig något växer man som människa. Detta vill alla människor, både stora och små. Att sitta av tid och känna att man inte lär sig någonting är inte bara destruktivt, det påverkar även elevens motivation och självkänsla på ett mycket negativt sätt. Detta kunde min kompis bekräfta för mig via telefon igår.

Men det är ju unga människor vi jobbar med. Vill unga människor lära sig? Vill unga människor utvecklas och känna att de växer med uppgiften? Självklart säger jag. Men skolan måste då vara självkritisk och utvärdera sig själv. Är det så att lektionerna och skolan upplevs som tråkig och meningslös, måste vi som jobbar i skolan ändra på skolan, så att det blir kul att lära sig. För det är vi som ska utbilda, det är vi som ska ta ansvar – inte eleverna!

h1

Friskolornas avart

24 april 2010

Nu eldas debatten om friskolor igång ytterliggare och det är en gammal bekant, nämligen förskolan Kulturkrabaten i Årsta i södra Stockholm. Detta 5 månader innan det är dags för riksdagsval. Bakgrunden är att Lena Ström fick möjlighet att för drygt två år sedan köpa loss förskolan, så kallad avknoppning. Inget konstigt med det, bra att engagerade personal och föräldrar får driva verksamhet efter eget huvud. Men engagemanget, som åtminstone jag efterlyser är pedagogiskt och jag tror nog att politiker och tjänstemän i stadshuset tänkte så. Dessvärre blev det fel, för på ett år och åtta månader har Lena Ström tagit ut 9,4 miljoner i form av vinst, styrelsearvoden och ett bostadsköp. Pengar som kommer från skattebetalarnas ficka.

Dagens Nyheter skriver idag (24/4): ”En granskning i höstas visade att Kulturkrabaten hade stora barngrupper och låg andel utbildade förskollärare. Men det finns inga klart angivna kvalitetsmått för privata förskolor. Inget tak för hur stora barngrupperna ska vara eller hur många förskollärare ska vara efterlysta. Något som efterlyses av Kristofer Wallin, ansvarig för granskningen av de privata förskolorna i Stockholm”. En kompis till mig har, eller hade – kanske har hon flyttat barnen, sina två barn på Kulturkrabaten. Hon berättade för mig för drygt ett halvår sedan att Kulturkrabaten hade slutat med att servera mjölk till barnen. Min slutsats är inte att detta tilltag beror på hälsomässiga eller pedagogiska skäl, utan rent ekonomiska för att gagna Lena Ströms plånbok.

Problemet är att de som såg till att genomföra privatisering, eller avknoppning, av förskola och skola inte visade sig förstå sig på hur en del människor fungerar. Det vill säga att en del människor fungerar som Joakim von Anka. Ett annat problem som man också bortsåg ifrån, av okunskap eller av slarvighet, var ett uppföljningssystem som fungerar. Det måste vara så att om privata intressen ska bedriva skattefinansierad verksamhet ska det i avtalet finnas: 1. Ett tydligt uppdrag med kvalitetskriterier, exempelvis hur många procent av personalen som måste vara utbildade förskollärare eller konkreta föreskrifter om varierad kost. Kriterierna ska vara utvärderingsbara. 2. En kontinuerlig granskning av verksamheten från myndigheter, minst en gång per år, gärna oftare. 3. Hot om vite eller återförande av verksamheten i kommunal regi, ifall inte verksamheten håller de kvalitetsmål som finns med i kriterierna. Dessa tre punkter måste finnas med redan från början. Det gäller att ligga nära!!!

Det är beklagligt när det uppdagas att offentlig verksamhet sköts så illa som i detta fall. Det är helt klart att Lena Ströms engagemang är styrt av pengar och så borde det inte få vara. Klart att en engagerad och duktig förskolechef ska få tjäna bra med pengar, men inte i form av en lottovinst, utan i sådana fall för många, många års hårt arbete. Två saker kan man konstatera efter att ha följt Kulturkrabaten. 1. Antingen är det så att förskolan har för mycket pengar, att man kan sänka den ersättning som går ut till förskolan, eftersom det går att göra så stor vinst, eller också är det något annat fel.  2. Privatiseringen av offentlig verksamhet har kostat skattebetalarna extremt mycket pengar. Man kan jämföra det hela med ett gigantiskt ideologiskt experiment som har kostat miljarder. Det finns givetvis många kommunala alternativ som inte fungerar, men det är väldigt få kommunala verksamheter där chefen kan plöja ner miljoner i egen ficka. Privatiseringens pris är en bok som alla borde läsa, inte minst borgliga politiker. Inte för att få samma åsikt som Klas Rönnbäck, utan för att förhålla sig till fenomenet att sälja ut offentlig verksamhet (jag skrev om detta 6/9-09). Delar av boken finns i PDF.

Mitt receptet: Tydliga och konkreta kvalitetskrav – uppföljning och granskning, ligga nära – fortsatt verksamhet eller indraget uppdrag. Som jag skrev den 20 april – Friskolorna är här för att stanna, men krav på kvalitet ska ställas från dag 1.

h1

Friskolor här för att stanna

20 april 2010

Jag vill göra en kort kommentar till en artikel i Dagens Nyheter i går, måndagen 19/4. Det handlar om att Alzaharaa Idealiska akademi som fått kritik för att man bedriver dagis och fritids på ett sätt som Skolinspektionen inte gillar. Rubriken till artikeln säger lite personal – stor vinst. Jag tänker inte gå in i de enskilda fallen, eftersom de berörda friskolorna, enligt artikeln, inte fått möjlighet att bemöta kritiken som framförts av Skolinspektionen.

Vad vill jag då kommentera. Jo, det är just på detta sätt som Skolinspektionen ska jobba, ligga nära och granska kvaliteten hos friskolor (alla skolor så klart). Det håller inte att kategoriskt säga nej till friskolor. Det håller inte att säga att friskolor inte ska få göra vinst på skattemedel, vi kan inte dra tillbaka klockan. Det går inte att alla företag är statliga, som i Sovjetunionen, det gick åt skogen med det projektet. Anledningen var att människor vill tjäna pengar. Pengar är en drivkraft som inte ska underskattas och i detta fall är givetvis inget undantag. Klart att många vill tjäna pengar på skolan och skattemedel och klart att det finns många lycksökare, som levererar dålig kvalitet. Men handen på hjärtat, finns det inte många kommunala skolor som håller dålig kvalitet och skattemedel läggs på dålig verksamhet. Därför är det just detta som ska vara fokus, det vill säga granska kvalitet och dra in tillstånd på de friskolor som inte levererar kvalitet.

Jag är ingen stor anhängare av friskolor, jag önskar att skolan skulle vara kommunalt skött, varför inte statlig. Däremot kan vi inte blunda för de dåliga kommunala verksamheterna som finns, som inte levererar resultat. Jag skulle också önska att regering, riksdag och Skolverket tidigare hade börjat granska skolan och ställa krav på resultat och resultatuppföljning, då hade denna debatt inte varit ett stort ”problem”. Hade den kommunala skolan gjort sitt jobb rätt från början hade stora friskolekoncerner inte funnits – tror jag. Dags att ta ett steg vidare och Skolinspektionen är på rätt väg. Granska, ligg nära och dra in tillstånd för de som inte uppfyller kvalitet!

h1

Är Johan Kant en rättshaverist?

18 april 2010

Ibland kommer det över mig, ett slags filosofiskt, existensiellt eller ifrågasättande över vad jag gör.  Jag ställer mig frågor. Granskar mig själv hårt. Är kritisk till mig själv och vad jag gör. Jag blir trött på att vara Johan Kant. Ibland kan detta leda till sorgsenhet, ibland depression och då inte av något grovt slag, utan snarare deppighet en dag. Jag grubblar och kommer fram till att jag gör det jag gör för att jag tror på det och att jag ser resultat.

Vad är det då som ställer till detta? Många gånger drar jag saker till sin spets, för att testa eller få fram så många åsikter eller varianter som möjligt. För att testa något, eller utmana något. För att utmana mig själv. Helt enkelt för att föra utvecklingen framåt. Detta förhållningssätt är en energitjuv, för om jag vill ha det på ett visst sätt måste jag argumentera för min ståndpunkt. Skaffa argument och framföra dem, motargumentera och fortsätta. Det kostar energi. Speciellt om man inte alltid är politiskt korrekt. Dock är det viktigt att ha orken att fortsätta driva en linje, vara en duracellkanin, som bara går och går och går. Vinna på uthållighet.

Vad pratar jag då om? Ja skolutveckling så klart, både på lokalt och nationellt plan. Exempelvis tänker jag så här: Om det är så att det varit kaos inom skolans värld i åtminstone 15 år, elevernas resultat har sjunkit (om man får tro media, statliga utredningar och internationella jämförelser), då kanske det är dags att se efter vad denna kaos innebär, hur det tar sig uttryck. Då kanske det är dags att se om lärarna följer kursplanen eller inte. Om lärare inte följer kursplanen, utan låter sin verksamhet utgå från något annat, t.ex. läroböckerna, då kanske det är dags att ifrågasätta lärarkåren. Hur många lärare utgår inte från kursplanen? Kan man säga att de lärare som inte utgår från kursplanen går till jobbet och ”leker skola”? Jag menar alla har ju gått i skola, alla vet ju hur skola går till. Men om det ska bli bra resultat är det då inte viktigt att läraren har goda kunskaper i inlärning, lärararbete utifrån kursplanen, förhållningssätt utifrån läroplanen och en god förmåga att planera-genomföra-bedöma-dokumentera och följa upp?

Om lärarutbildningen fått kritik i utredning, på utredning, på utredning – vad ska hända? Är det inte läge att lägga ner lärarutbildningen och låta någon annan sköta den? Det är ju samma personer som skötte lärarutbildningen, som ska omorganisera den för att bli bättre. Men om man inte lyckas? Är Johan Kant taskig när han ställer krav på att lärarstudenter ska ha goda kunskaper i inlärningsteori och bedömning? Vilket företag låter samma människor driva företaget och misslyckas hela tiden? I utredningar från Skolverket, Högskoleverket och Riksrevisionen kommer kritik på kritik på kritik. År ut och år in – samtidigt sjunker elevernas resultat. Är Johan Kant en rättshaverist för att han påpekar detta?

Gott folk, det är dessa tankar som bubblar upp i mitt huvud titt som tätt. Jag har många fler exempel, men ni förstår principen. Jag är inte ute efter din medömkan, eller ett tröstande ord, eller få bekräftelse från er läsare. Det är verkligen inte synd om mig, jag lever ett gott liv, har goda arbetskamrater och en bra arbetsplats att gå till. Jag har en underbar familj och får möjlighet att uttrycka mig på min bloggsida.

Det enda jag är ute efter är att förklara för er att jag anser att det finns värden i livet som är viktiga att kämpa för, kanske ställa saker på sin spets. Det finns värden som vi inte kan ignorera, utan måste försvara. Några sådana värden är demokratin, exempelvis att myndigheter inte sätter demokratiskt fattade beslut ur spel. Eller att de som är satta att utbilda studenter ser till att de får god utbildning, så att de klarar uppdraget. Eller att dagens elever får den utbildning de har rätt till. Dessa värden, anser jag, är viktiga att försvara till alla buds tänkbara medel. Jag framstår ofta som moralens väktare, vissa kan tycka att jag är lite väl bror duktig, men det struntar jag i. Jag tycker att det är dags att få ordning och reda i skolans värld – en gång för alla. Det är hårt och smärtsamt att göra upp med synsätt och vanor, men utan en kognitiv konflikt går det aldrig att ända sig. Och jag tror verkligen att Haninge kommun är på rätt väg. Och allt för elevernas skull!

h1

Skärskåda särskolan

13 april 2010

”Skolinspektionen är djupt, djupt missnöjd med Örebro kommun”. Så börjar ledaren i Söndagens Expressen (11/4), som handlar om hur Örebro kommun har utrett 16 barns eventuella särskolebehov och Skolispektionen är mycket kritisk kring hur det har gått till. Välkommen till verkligheten! Det är bra att någon vaknar till slut. Skolinspektionen är en relativt ny myndighet, lite drygt ett år gammal och mina erfarenheter är att de gör ett bra jobb, men så är generaldirektören jurist.

I Örebros fall har många fel begåtts, allt ifrån att utredningarna inte är kompletta till att psykologutredningarna är tvetydiga. Övervägande barnen som är utredda är barn med invandrarbakgrund, som inte alltid har språket. Detta problem har jag stött på många gånger. Utredningar som görs tvivelaktigt, med tvivelaktiga tester och med tvivelaktiga tolkningar av resultatet. Jag har varit med om många fall bara i Haninge, både när det gäller särskolan, dyslexi och adhd. Det värsta fallet hade jag för några år sedan då en flicka började hos mig i årskurs 6. Hon hade gått två år i särskolan, en slags saft- och bullarverksamhet och inte lärt sig ett skit. Dessförinnan hade hon gått i vanlig klass i tre år. När hon började kunde hon ingen svenska,  men man hade börjat prata om särskoleutredning redan efter något år. Med hjälp av WISC-test hade hon blivit utredd och placerad i särskolan. Till saken hör att WISC-test är tillverkad utifrån en europeisk standard, med ett utvecklat språk. I fyra år slet jag med flickan och hon blev bättre och bättre och bättre, gick ut med goda betyg. Bland annat hade hon lärt sig engelska genom att sitta och lyssna och jobba ikapp. Kan man klara det om man har en lättare utvecklingsstörning, ett IQ som ligger på 69, som det stod i utredningen? Hon svarade också med 8 handskrivna reflekterande svar på två frågor gällande arv & miljö, samt könsroller. Kan man det med IQ69? Skulle inte tro det. Idag går hon på gymnasiet och hon fick på senaste uppsatsen betyget VG – är det möjligt med en lättare utvecklingsstörning? Skulle inte tro det!

Varför blir jag upprörd? Varför tycker jag att det är bra att Skolinspektionen granskar detta? Svaret är enkelt – det räcker att se en enda elevs dåliga självförtroende, för att ha blivit illa behandlad av skolan, för att jag ska reagera. En enda elev, som får men för livet, för tro mig, det kommer alltid att sitta en tagg i hennes hjärta. En känsla av att bli orättvist behandlad. Jag ska skriva ett blogginlägg om bara hennes fall, så får ni själva läsa hur illa det är och hur fruktansvärt illa hon mått.

En annan anledning som gör mig upprörd är lärares vilja att hitta brister hos elever, istället för att leta hos sig själv. Det kanske är riktigt dålig pedagogik? Det kan faktiskt vara så eleven ifråga har väldigt lite med sig hemifrån, exempelvis språk och uppfostran, det vill säga vet inte hur man gör i vissa situationer. Detta kan faktiskt ha påverkan!

Jag vill inte på något sätt ta ifrån de barn som faktiskt ska gå i särskolan chansen att göra det. Jag vill inte heller smutsa ner de pedagoger som jobbar i särskolan och gör ett fantastiskt jobb. På Jordbromalmsskolan finns det en mycket bra särskola, men duktiga pedagoger, som får eleverna att utvecklas otroligt mycket. Men det ska vara väldigt seriösa och klockrena utredningar och inte på grund av lärare inte kan pedagogiskt möta dessa elever. Särskolan ska lyfta elever, inte sänka dem.

Regeringen har kommit med förslag om lärarlegitimation. I en debattartikel i DN, måndag 12/4, går man ut och presenterar förslaget. Utan att gå in på de olika punkterna generellt anser jag att förslaget i stort sätt är ok. Det är bra att låta lärargruppen få en legitimation för att öka statusen, men! Det finns några mycket allvarliga saker som måste rättas till först.

1. Skolverkets förslag till kursplaner är katastrof. Skulle regeringen ta dem skulle det innebära att lärares möjligheter att göra likvärdiga bedömningar minskar radikalt, betydligt värre än idag. En kår, där bedömningar är en stor del av jobbet och som har stora problem med detta idag, kommer att bli en kår utan förtroende och utan status.

2. Lärarkårens kompetens idag när det gäller att göra bedömningar behöver förbättras. Dessutom erbjuder inte lärarutbildningen en bra utbildning. En 7,5 poängsutbildning (5 veckors), som det är idag,  när det gäller bedömning räcker inte Här behöve regeringen sätta ihop en beställning, så att alla får utbildning/fortbildning när det gäller dessa frågor. Viktigt att låta denna utbildning skötas av personer som inte är betygsmotståndare och kör en dold agenda. Beställare av fortbildningen ska ligga nära utförarna.

3. Om inte regeringen får rätt på de två ovanstående punktera kommer aldrig resultatuppföljningen att fungera.

Skulle regeringen strunta i de punkter som jag ovan skissat över kommer regeringens förslag till lärarlegitimation bli ett populistiskt förslag utan innehåll. Läraryrket består till stor del av att göra bedömningar, oavsett om man jobbar i årskurs 2 eller 9. Detta bör regeringen inse och även förstå vilka konsekvenser det får om man inte gör rätt från början. Några som ännu mer bör inse detta är lärarfacken. Om de på riktigt vill att läraryrket ska bli ett statusyrke är det dags att kämpa för att bedömningsfrågorna för högsta prioritet.

h1

Tvångsgiftets förfärliga konsekvenser

09 april 2010

Jag brukar nästan alltid skriva om skolfrågor, det är inriktningen på min blogg. Emellanåt skriver jag om annat, men det är då för att få utlopp för starka känslor, oftast att jag blir förbannad, men även ledsen. Nu är jag upprörd, riktigt rejält upprörd. I Dagens Nyheter från idag går det att läsa i första delen, sidan 19:

13-årig flicka förblödde efter tvångsgifte

Jemen: En 13-årig jemenistisk flicka som tvingades till äktenskap dog bara fem dagar efter sitt bröllop när hennes könsorgan spräcktes och hon förblödde till döds. Ilham Mahdi al-Assi stod brud förra måndagen när hon giftes bort i ett ”bytesäktenskap”, där brudens bror samtidigt gifte sig med brudgummens syster, uppgav människorättsorganisationen al-Shaqaiq. Ilham Mahdi al-Assi dog fredagen efter och hennes död är enligt organisationen ett ”flagrant exempel” på vad följderna kan bli av motståndet mot at införa förbud mot barnäktenskap. Jemens ”dödsbrudar”, varav många gifts bort redan före puberteten, hamnade i fokus i september när en 12-årig flicka dog i barnsäng. TT-AFP, Sanaa

Jag blir så arg, frustrerad, ledsen, desperat, beklämd – ja använd vilka ord du vill. Fy fan! Det handlar inte om religion, om kristendom eller islam, det handlar om tradition. Det är en tradition att inte låta människor gifta sig med vem man vill och denna tradition finns även i Sverige, där familjer väljer gemål till sina barn. En bymentalitet där barn som knappt är könsmogna behandlas som en handelsvara. Nu finns det förvisso regler för barngifte i Sverige, men en del ungdomar som gifter sig är ändå rätt unga, 16-17 år här i Sverige. Ändå görs ingenting åt detta – då menar jag görs något på riktigt. Katolska präster har haft sexuella relationer med barn, dessa män som ska avhålla sig sex enligt ed, för att fokusera på Gud. Skandalen rullas upp, från USA, Irland, Tyskland och nu senast Norge. Har vi detta inom katolska kyrkan i Sverige? Ingenting görs – påven pratar på, men nämner ingenting.

Samma sak i de fattiga länderna. När ett jordskalv eller en tsunami inträffar då vaknar världen, för stackar de fattiga människorna – vi skänker en hundring var och sedan är vi fina människor. När oljan är hotad, då rycker USA in och ska försvara demokratin. Klart att människor ska ha demokrati, kosta vad det kosta vill! Men att alla dessa människor ska leva ett drägligt liv i vardagen är det ingen som bryr sig om, varken samfundet, USA eller vi. Jag pratar om rent vatten, mat, tak över huvudet, sjukvård och mänskliga rättigheter. Hur länge ska organisationer som Amnesty International och Humen rights watch behöva rapportera utan att något görs?

För hundrafemtio år sedan gifte man bort människor i Sverige också, det var en svensk tradition. Då fanns det inte heller några mänskliga rättigheter i Sverige, människor blev skjutna för rätten att få säga sin mening. Hungern rådde och människor levde i missär. Under resans gång har Sverige lärt sig vad som krävs för att alla ska ha chansen att leva ett bra liv i välstånd, rättvisa och demokrati. Därmed inte sagt att vi lever rättvist och inte har några problem i Sverige, men det ter sig som skruttproblem i förhållande till vissa delar i omvärlden. Samtidigt har FN för länge sedan tagit fram en deklaration för mänskliga rättigheter och en barnkonvention, som de flesta länder skrivit på.

Det är dags att följa upp vilka länder som följer dessa konventioner och sätta in åtgärder mot totalitära samhällen, där människor och barn lider. Det går inte längre att försvara att vidriga traditioner får pågå, år ut och år in. Dags att frysa ut dessa länder, informera, gå ut i samhället, bygga kärlek – inte krig, matbomba, omfördela resurser och engagera människor. Det kan inte vara så att agendan sätt på grund av ekonomiska skäl. Detta måste drivas tillsammans på regeringsnivå, länder emellan.

Och vi kan börja i Sverige. Det är en naiv och romantisk inställning av mig, men jag står för den: Äktenskap ska bygga på kärlek och vilja att gifta sig. Om någon person vill gifta sig för att föräldrarna vill det, accepterar och respekterar det – fine! Men det är nog inte alltid fallet. Här får myndigheter sluta blunda, dags att på riktigt ta tag i problemen. Giftemålet kommer ändå att sluta som en ekonomisk uppgörelse, som vissa ibland bryter genom att skilja sig. En del håller kärleken vid liv och många respekterar varandra och de val man gjort tillsammans.

Något annat som vi kan börja med här i Sverige, för att följa FN:s konvention för mänskliga rättigheter, är att låta de 3000 irakier som hotas av utvisning stanna i Sverige. Det är högst otryggt i Irak och många av dessa människor som har kommit som flyktingar har inget att återvända till. Varken bostad, jobb, familj – ingenting. Kom igen Migrationsverket, det är dags att börja följa FN:s konventioner, för den har Sverige skrivit under. Dags att ta ansvar för omvärlden och inte bara sitta på fina kontor med hög lön och genom ett penndrag utvisa människor till en osäker framtid!

En tredje sak som Sverige kan riktig strid för: Free Dawit Isaak. Tyst diplomati har tydligen inte fungerat, dags att regeringen tar till storsläggan och gör något gemensamt med kompisarna i EU. Även om jag väldigt gärna ser att Isaak får återse sin familj, handlar det om något större. Det handlar om varje människas rätt att få uttrycka sig, få en rättvis rättegång, bli behandlad på ett bra sätt och få avtjäna sitt straff under bra förhållanden. Det handlar med andra ord om en mänsklig rättighet, något som Socialister och fackföreningar slogs om för 100 år i Europa. En rättighet som människor dog för. En rättighet som är värd att försvara. AGERA!!!

h1

Nya kursplanerna – katastrof!

07 april 2010

Bakgrund

Thomas Östros drog under sin tid som skolminister upp en linje, som sedan Ibrahim Baylan fortsatte driva. De var bekymrade över att resultatuppföljningen inte fungerade. Baylan tillsatte enmansutredare Leif Davidsson att utreda detta, vilket resulterade i rapporten Tydliga mål och kunskapskrav i skolan (SOU 2007:28). Davidsson kom bland annat fram till att målen var otydliga, vilket resulterade i att Davidsson rekomenderade att mål att sträva mot skulle döpas om till mål för undervisningen och mål att uppnå skulle döpas om till kunskapskrav.

I den borgliga regeringens proposition 2008/09:87, konstaterade man att det inte går att tala om för lärarna hur de ska jobba, det tillhör regelstyrningen. Därför stryks Davidssons förslag, alla formuleringar kring mål tas bort. Istället använder man i propositionen kunskapskrav. Hela propositionen bygger annars på Leif Davidssons utredning. Bland annat kräver regeringen en tydligare och enklare formulering i de nya kursplanerna. Uppdraget går från departementet till Skolverket, detta uppdrag är lite för otydligt skrivet, något som Skolverkets tjänstemän utnyttjar att tolka propositionen annorlunda än vad tanken var.

Skolverkets första förslag till kursplaner kommer i oktober 2009 och är i strid med riksdagsbeslutet. I förslaget återinför man mål att sträva mot, men man använder sig av Leif Davidssons formulering ”mål för undervisningen”, något som regeringen hade strukit i propositionen. Det finns heller inga kunskapskrav skrivna i detta första utkast. Vid kritik mot Skolverkets första version, bland annat i Gunnar Ohrlanders artikel på DN-kultur, tar man bort rubriken, mål för undervisningen och dess text.

Skolverkets andra förslag kommer i december 2009. Här dyker samma formuleringar upp, som tidigare fått kritik, denna gång under rubriken kunskapskrav. Denna version går ut på remiss, bland annat till Skolinspektionen som kritiserar förslaget i kraftiga ordalag. Bland annat menar Skolinspektionen att förslaget till nya kursplaner behöver en omfattande omarbetning, eftersom det inte går att bedriva inspektion i förhållande till förslagets kunskapskrav. Förslaget lämnas till departementet för fastställande och innehåller så otydliga kunskapskrav, skrivet på ett sådant sätt som man brukar skriva mål att sträva mot. Trots, bland annat den allvarliga kritiken från Skolinspektionen, har inget omfattande omarbetning gjorts.

Några exempel från Skolverkets förlag till kursplaner:

Kemi, kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 9 (sida 60)

När eleven arbetar experimentellt eller på andra sätt undersökande bidrar eleven till att formulera frågeställningar som går att undersöka systematiskt. Eleven följer givna planeringar samt utför och dokumenterar undersökningarna på ett tillfredställande sätt. Eleven ämför sina resultat med frågeställningarna och resonerar kring resultatens rimlighet. I sina slutsatser kopplar eleven resultaten till tidigare erfarenheter”.

Arbetar = metodhävisning. Vad är resonerar? Formulera frågeställningar = metod. Det finns inga kvalitetsnivåer i detta citat. Vad är t.ex. att formulera en frågeställning? Texten är abstrakt skrivet och man blandar mål och metoder, utan att ange minsta angivna definition på med nivå på vad är acceptabel kunskapsstandard.

Samhällskunskap, kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 9 (sida 103)

Eleven bearbetar och beskriver uppbyggnad och funktioner i samhällets sociala, mediala, rättsliga, ekonomiska och politiska strukturer, utifrån enkla frågeställningar. Då beskriver eleven och ge exempel på något samband mellan olika faktorer som bygger upp samhällsstrukturerna”.

Detta är otroligt abstrakt och komplext skrivet. Det finns arbetsmetoder angivna, t.ex. bearbetar och det finns ingen som helst kunskapsstandard. Vad är tillräckligt bra och vad är inte godkänt?

Svenska, kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 9 (sida 119)

Eleven läser ett delvis varierat urval av böcker för ungdomar samt texter från andra medier med flyt såväl högt som tyst. Med viss säkerhet anpassar eleven sitt sätt att läsa efter syftet med läsningen och textens art. Eleven återger grundläggande delar av innehållet eller handlingen. Utifrån givna frågor beskriver eleven enkla sammanhang och relationer i texten och motiverar sina tolkningar med exempel från texten, egna erfarenheter och bekanta omvärldsfrågor. Eleven beskriver några verk, deras författare och det historiska och kulturella sammanhang som verken tillkommit i”.

Jämför formuleringarna med några av de mål att sträva mot som finns i dagens kursplan

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven

– utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera,

– utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag och att anpassa läsningen och arbetet med texten till dess syfte och karaktär,

– får möjlighet att förstå kulturell mångfald genom att möta skönlitteratur och författarskap från olika tider och i skilda former från Sverige, Norden och andra delar av världen,

– tillägnar sig kunskaper om det svenska språket, dess ständigt pågående utveckling, dess uppbyggnad, ursprung och historia samt utvecklar förståelse för varför människor skriver och talar olika,

– genom eget skrivande fördjupar sin insikt i grundläggande mönster och grammatiska strukturer i språket samt utvecklar sin förmåga att tillämpa skriftspråkets normer i olika sammanhang,”

Jämför dessa två formuleringarna med samtliga mål att uppnå som finns i dagens kursplan

Eleven skall
– aktivt kunna delta i samtal och diskussioner och sätta sig in i andras tankar samt kunna redovisa ett arbete muntligt så att innehållet framgår och är begripligt,

– kunna läsa till åldern avpassad skönlitteratur från Sverige, Norden och från andra länder samt saklitteratur och tidningstext om allmänna ämnen, kunna återge innehållet sammanhängande samt kunna reflektera över det,

– kunna läsa, reflektera över och sätta in i ett sammanhang några skönlitterära verk och författarskap med betydelse för människors sätt att leva och tänka,

– kunna ta del av, reflektera över och värdera innehåll och uttrycksmedel i bild, film och teater,

– kunna skriva olika sorters texter så att innehållet framgår tydligt samt tillämpa skriftspråkets normer, både vid skrivande för hand och med dator,

– ha kunskaper om språket som gör det möjligt att göra iakttagelser av eget och andras språkbruk”.

Det är formuleringarna i mål att uppnå i dagens kursplaner,  som har fått kritik av Leif Davidsson. De är för abstrakt skrivna och lämna alltför mycket tolkningsutrymme. Generellt för samtliga texter i Skolverkets förslag är helt befriat från resultatsstandard, det är ett genomgående mönster i alla kursplaner. Det är betydligt mer strävansmål i formuleringarna än standarder för kunskapskrav.

Läraren och läromedelsförfattaren Per Måhl använder sig av tre typer av standarder: Uppgiftstandard: En uppgift eller fråga som eleven ska jobba med eller besvara. Processtandard: Under vilka former eller villkor ska eleven jobba. Grupparbete, användning av miniräknare, använda sig av böcker, jobba hemifrån. Olika processtandard gör det lättare/svårare för att uppnå ett mål. Detta måste definieras. Resultatstandard: Vad är acceptabel lösning eller svar på uppgiften. Denna typ av uppdelning som Måhl gör, saknas totalt i Skolverkets förslag till nya kursplaner.

Tidigare bedömningssystem, det relativa med medelvärde, gjorde bedömningarna enklare. Dagens bedömningssystem, som infördes med LPO 94, kräver i förväg definierade krav på kompetenser eller kunnande, som man utvärderar elevernas resultat emot. Dessa definierade krav måste vara skrivna så att läraren kan konstatera att eleven antingen kan eller inte kan det som efterfrågas. Ska vi försvara elevernas rätt till kunskap måste det fram tydligare kunskapskrav. Tjänstemännen på Skolverket har inte begripit detta och tror att det är eleverna som bedöms, istället för att det är skolans förmåga att få eleverna att uppnå de kunskaper de behöver få, för att klara gymnasiet och senare samhället. Tillspetsat kan man säga att tjänstemännen inte tror att alla elever, rent biologiskt, har möjligheter att uppnå kunskapsmålen, det vill säga det som är skolans uppdrag.

Varför menar jag att det är katastrof med de nya kursplanerna?

  • Möjligheterna att införa resultatuppföljningen kommer få ta betydligt längre tid, om det någonsin kommer att gå med dessa kursplaner.
  • Lärarnas möjligheter att göra rättvisa bedömningar, både lokalt och nationellt, kommer att minska. Den orättvisa bedömningsfrågan som blommar upp i media kommer ett ännu hetare ämne. Kommer detta gynna lärarna? Kommer detta att göra att lärarnas status ökar?
  • Dagens lärare kan med Skolverkets förslag till nya kurskpaner jobba på som tidigare, det finns inga möjligheter att styra upp lärarnas jobb. Kommer lärarnas status att öka eller sjunka?
  • Den fortsatta kaos som råder i skolan, lärare och skolledare vet inte hur de ska jobba, för att det är så otydligt, kommer att fortsätta under lång tid framöver. Kommer det gynna skolan? Kommer lärarnas status öka eller sjunka?
  • Stora förlorarna är eleverna.
  • Sverige kommer att komma ännu mer på efterkälken när det gäller internationella kunskapsundersökningar.

Vad tycker jag borde göras? För det första måste regeringen och departementet skicka tillbaka kursplanerna och be Skolverket göra om jobbet. Sedan tycker jag regeringen ska diskutera huruvida Skolverket ska finnas kvar som myndighet – vad ska man med Skolverket till? Lägg ner Skolverket än gång till och låt Skolinspektionen sköta skolfrågorna, de har visat sig klara uppdraget. Men så är ju Ann-Marie Begler, generaldirektör för Skolinspektionen jurist.

Avslutningsvis anser jag att det är dags för lärarfacken att vakna till. Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund måste ta till hårda ta – gå ut i strejk! Det går inte att acceptera att en skolmyndighet öppet obstruerar mot tagna riksdagsbeslut, som gör att lärarnas status och professionalitet ifrågasätts och försvagas. Vi vill ha starka och duktiga lärare, med bra status och hög lön. Dessa kursplaner kommer för lång framtid inte bidra till detta. Dessutom är hela förfarandet ett hån mot demokratin, något som faktiskt är något centralt hos läraren. Läraren är den främsta försvararen av alla elevers rätt till kunskap, en demokratisk rätt!

KOM IGEN LÄRARE! Stå på er!