Archive for maj, 2010

h1

Betygsmotstånd på agendan

30 maj 2010

Jag och min chef Anna reagerade på en artikel som skrevs på debattsidan i Dagens Nyheter. Vi skrev ett svar, som DN på grund av utrymmesskäl tackade nej till att ta in. Vi publicerar här repliken:

Ännu en gång fuskar regeringen i betygsfrågan, skriver Christian Lundahl och Anders Jönsson på Dagens Nyheter debatt, tisdagen 25 maj. Hela artikeln är högst märklig, för de båda forskarna argumenterar som om de har facit och som om de grundar sig på forskning, empiri och beprövad erfarenhet.

Vi tänker bemöta några påståenden som de gör. ”På god teoretisk och empirisk grund menar vi att regeringens båda utredningar fuskar i betygsfrågan”. På vilken grund? Den forskning som de menar ligger till grund för det de står för är utvald och tolkad av forskare som är betygs- och reformmotståndare. Som man ställer frågan får man svar. Ibland får man en känsla av att betygsmotståndet är vetenskapsteorin som man väljer metod och empiri utifrån och där man avgör vad som är bra och dålig forskning. Mer eller mindre hela den pedagogiska forskningen är ideologiserad och betyg är ”bad guy”, vilket innebär att man helt enkelt utgår från ett negativt ställningstagande när man forskar om betyg. Dessutom hänvisar man till empiri som säger att betyg inte är bra. Alla studier man hänvisar till är studier som är gjorda utomlands, ofta med betygssystem, som på ett grundläggande sätt skiljer sig från vårt kunskapsrelaterade betygssystem. Bland annat finns det studier i England som visar detta. Sveriges kunskapsbetyg är unika och går inte att jämföra med betygssystemet i England.

Lundahl och Jönsson polariserar mellan betyg och gensvar. Detta är märkligt ur den aspekten att det inte finns något motsatsförhållande. Vi har själva jobbat många år som lärare på Jordbromalmsskolan och Kvarnbäcksskolan. Vi har gjort bedömningar utifrån mål och betygskriterier, vi har gett återkoppling (feedback) utifrån mål och betygskriterinerna och satt betyg utifrån betygskriterier. Inte en enda gång har vi haft problem med detta. Det verkar bara vara pedagogiska forskare som har dessa problem. Däremot har vi vid många tillfällen talat om för elever, med hjälp av skriftliga omdömen, på utvecklingssamtal, hur de ligger till i de olika ämnena. Och tro oss, vi är väldigt tydligt mot eleverna. Vi lindar inte in något, utan säger rakt ut som det är, något som både föräldrar och elever uppskattar. Trots fem utvecklingssamtalen i årskurs 6, 7 och 8, innan betyg vid jul i årskurs 8, reagerar en del eleverna med förvåning när de inte uppnår kriterierna för godkända betyg. De har inte tagit till sig tidigare besked. Det blir tydligare med betyg och eleverna får längre tid på sig att jobba upp sina betyg och betygshetsen minskar. För visst är det så att eleverna behöver ha med sig vissa kunskaper för att klara gymnasiet. Inte ett betyg för urvalets skull.

Lundahl och Jönsson menar att regeringen inte litar på pedagogisk forskning. Undrar varför? Har dessa två herrar inte funderat över detta? De senaste 20 åren har svenska elever tappat i både nationell och internationell jämförelse i både läsning, matematik och NO. Kanske den pedagogiska forskningen inte har bidragit något vidare till att utveckla svensk skola? I utredningar från Högskoleverket, Riksrevisionen och Skolverket slår man fast att lärarutbildningen i Sverige har varit delaktiga i att försämra lärares förutsättningar att utveckla och utbilda svenska elever. Många pedagogiska forskare står lärarutbildningarna nära. Jag tycker att det är ett under att vissa forskare ens får ha kvar sina professurer och tjänster. Snacka om tålmodiga politiker!

Christian Lundahl och Anders Jönsson kan inte det svenska betygssystemet, det är faktiskt ett helt annat betygssystem än det tidigare relativa. Eller också ljuger de. Hela Anders Jönssons bok ”Lärande bedömningar”, som används flitigt på lärarutbildningarna, går ut på att polarisera mellan betyg och gensvar. Det är väldigt tydligt att Jönsson är emot betyg. Det Jönsson inte förstår (eller inte vill förstå) är att hela regelverket lever upp till de krav som Anders Jönsson ställer i sin bok. Jönsson avslöjar sin okunskap om regelverket när han skriver: ”Detta innebär att summativa omdömen, det vill säga omdömen som endast summerar elevernas kunskaper men inte ger feedback för att hjälpa dem vidare, och betyget egentligen inte hör hemma i en bok om lärande bedömning, eftersom sådana omdömen inte ger tillräckligt goda förutsättningar för eleverna att fortsätta mot målet” (sidan 133).

Christian Lundahl föreläser på lärarutbildningen på ett sådant sätt att han fostrar betygsmotståndare, vilket är helt emot fattade riksdagsbeslut och ett hot mot demokratin. Det handlar inte om yttrandefrihet, Lundahl får tycka vad han vill, men som tjänsteman som ska utföra ett uppdrag är det tjänstefel att sprida sina åsikter.

Jönsson och Lundahl är det unga gardet av betygs- och reformmotståndare, som fortsätter att låta bli att utbilda för verkligheten. De har inte jobbat som lärare, de sitter på sina institutioner, långt ifrån verkligheten i klassrummet och bygger upp sina fina teorier. De saknar verklighetsförankring och deras vision blir en illusion över vad de vill att skola ska vara. Dessa båda påtalar i slutet av debattartikeln att det krävs en mångmiljonsatsning på fortbildning för lärare, vilket antagligen stämmer. Men vem ska hålla i den frågar vi oss? Vi ber till gudarna att inte Jönsson och Lundahl får detta uppdra. Egentligen har väl alla pedagogiska forskare försatt sin chans till att utbilda lärare. Jag tycker regeringen gör rätt i att misstro den pedagogiska forskningen och hoppas att uppdraget att utbilda lärare i bedömning, kriteriearbete och resultatuppföljning sköts av ekonomer, revisorer och jurister – de verkar kunna skolan bättre.

Anna Magnusson
Rektor, Vikingaskolan, Haninge

Johan Kant
Biträdande rektor, Vikingaskolan, Haninge

Annonser
h1

Intervju med Selma

27 maj 2010

Jag träffade en före detta elev i måndags. Hon heter Selma och kom till mig på Vikingaskolan för att bli intervjuad av mig. Anledningen till att jag ville prata med henne är att jag skriver en bok om mitt sätt att undervisa och jag vill höra vad tidigare elever anser om min undervisning. Som jag tidigare redovisat på denna blogg, har mina elever fått goda kunskaper och hyggliga betyg. Avgångsbetyg för mina samtliga 8 betygsättningar, finns längst upp till höger på min blogg. Trots att jag vet att det gått bra för mina elever på gymnasiet, vill jag höra några av dem, dels hur de upplevde min undervisning och dels hur det gått på gymnasiet. Det är lätt att välja ut de elever som hade bra betyg och som funkade utmärkt, men det tänker jag inte göra, utan jag ska blanda. Även elever som lämnade Jordbromalmsskolan utan betyg i SO vill jag höra och jag har bestämt möte med tre elever.

Selma då? Jo, givetvis har det funkat alldeles utmärkt för henne. Det gjorde det på Jordbromalmsskolan också. Men vägen dit var inte spikrak. Framför allt i årskurs 6 och 7 var det mycket konflikter i klassen, där Selma i högsta grad var inblandad. Men fokus flyttades från ”tjejtjafs” till pluggande och det sluta väldigt bra. Jag kommer ihåg när vi hade jobbat med Islam i åttan. Selma hade skrivit en sådant bra argumenterande svar när det gällde för eller emot slöjan. Selmas text var fantastisk.

Jag har bara ett kapitel kvar att skriva på boken som handlar om mitt sätt att undervisa. Jag kallar det seminarieundervisning och det går ut på att på ett tydligt sätt styra eleverna mot kunskap. Jag kommer i ett annat blogginlägg redogöra för seminarieundervisning. Jag har fått flera förfrågningar om att berätta om hur jag gör för att få ett så gott resultat som jag får, därför denna bok. Jag återkommer!

h1

Mångkulturella visdomsord av elever

25 maj 2010

Jag var ikväll i Hökarängsskolan med min son Douglas. Det var utspark på fritids och traditionsenlig fest. I stora hallen, direkt när man kommer in i skolan, finns det en mängd elevarbeten, vissa riktiga konstverk. Jag har länge tyckt att en tavla varit fantastisk, det står så här:

Din demokrati är grekisk.
Dina siffror är arabiska.
Dina bokstäver är latin.
Din pizza är italiensk.
Din moped är japansk.
Din choklad är columbiansk.
Din skjorta är från Hawaii.
Din mp3-spelare är koreansk.
Din parfym är fransk.
Din mobil är finsk.
Du tillbringar din semester i Spanien, Grekland och Thailand.
Och du klandrar din granne för han är utländsk.

Jag tycker eleverna har fångat något viktigt här. En del, långt ifrån de flesta, har fördomar eller bestämda åsikter om hur människor från andra länder är. En del menar att de är annorlunda om man jämför med oss kulturella svenskar. Jag har jobbat 9 år i Jordbro, i en skolan där 94% av eleverna hade en annan kulturell bakgrund än helsvensk. Jag har aldrig märkt att det är någon större skillnad på människor.

h1

Barnuppropets lögn

23 maj 2010

Alla värnar om barn. Alla vill barns bästa. Alla vill att alla barn i skolan ska känna sig trygga, må bra och lära sig det de behöver kunna. Alla vill att lusten att lära ska råda i skolan. Ändå är det inte alltid så. Varför kan man undra.

En av de forskare som pratar mest om lust att lära är Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads Universitet. Han och hans mentor Mats Ekholm, professor i pedagogik vid samma universitet, startade ett barnupprop för att värna om barnens rätt. Problemet är bara att detta är en förklädd kampanj att flytta fokus från den flumpedagogik som Scherp själv har bidragit med.

Hans-Åke Scherp berättar om allt detta i en videoupptagning som ligger på youtube.

Allt börjar bra, Scherp pratar om det viktiga med att bygga förtroendefulla relationer, att bygga på elevernas lust att lära och att skapa trygga barn. Så långt har Scherp rätt. Vi vaggas in att detta låter bra. Sedan kommer det vanliga polariserande mellan att följa upp resultat, betyg, prov å ena sidan och lusten att lära å andra sidan. I uttalande efter uttalande har Hans-Åke Scherp polariserat på detta vis. Han har till och med kallat det som Haninge kommun håller på med för ”hotivation”, istället för motivation. Jag har jobbat som lärare i 9 år och som biträdande rektor i ett år och jag känner inte igen den demonbild som Hans-Åke Scherp bygger upp. Dessutom är Scherp helt felaktigt ute när han jämför nationella prov i England med dem som finns i Sverige. I England har man ett relativt system och i Sverige har vi kunskapsstandardssystem. Men å andra sidan är inte Hans-Åke Scherp expert i bedömningsfrågor, han gjorde sin doktorsavhandling på organisationsfrågor. Men Scherp vill gärna vara tolkningsföreträdare för hela skolsverige.

Hans-Åke Scherp och Mats Ekholm har stort anvar i att svenska skolans misslyckande. Genom problembaserat lärande (PBL) saluförde sig dessa herrar landet runt och fick lärare som undervisade att bli handledare som stöttade eleverna. Eleverna fick söka kunskap, lärarjobbet blev slappt och eleverna lärde sig allt mindre (vilket har konstaterats i statlig utredning efter utredning). Vill du läsa ingående om detta, läs Gunnar Ohrlanders bok – ”Den gudarna älskar”. Där finns ett helt kapitel med där Scherp granskas och där hela denna bluff kommer fram i dagens ljus. Scherps arbete kommer även i framtiden att granskas, tro mina ord! Även jag är med i boken, i kapitel 6, men förhoppningsvis tycker du som läsare att det är under angenämare förhållanden.

Alla bryr vi oss om barnen, eleverna. Att det ska gå bra i skolan. Vi anstränger oss, gör vårt bästa, för att alla ska lyckas. Att alla ska få växa som människor och få möjligheter att lära sig de kunskaper som behövs för att komma in på gymnasiet, klara av gymnasiet, komma ut ur gymnasiet med examen, klara av ett svårare samhälle än tidigare samhälle. Det krävs kunskaper för att lyckas idag och då kan vi inte sitta och vänta på att lusten att lära ska komma. Vi ska givetvis ha lärare som brinner för sina jobb, men vi ska hela tiden följa upp resultaten, så att alla barn lär sig det de behöver kunna. Det är ORGANISATIONEN skola som ska utvärderas och som ska bli bättre. Kraven ska inte läggas på barnen, men det har Hans-Åke Scherp inte fattat än, eller också vill han inte fatta.

h1

Japansk metod lyfter matteeleverna

23 maj 2010

När Klockarbergsskolan hade lyft sina matteresultat enormt mycket började förvaltningen undra vad som hade skett. Det var dock inte alla klasser på Klockarbergsskolan som hade bra resultat, framför allt var det en klass. Vad berodde det på? Resultaten var kopplade till en lärare, som jobbade med att prata matematik och låta eleverna jobba med kluringar, som de skulle diskutera med varandra. Året efter hade man omorganiserat så att den framgångsrika läraren hade alla elever i sin årskurs, med hundraprocentigt resultat. Kanske ska denna lärare bara jobba med matematik och inget annat.

I Dagens Nyheter idag (23/5) finns det ett stort reportage om en framgångsrik japansk metod som lyfter matteresultaten. Adjö med matteboken och sitta och räkna tal efter tal efter tal. Fram med läraren, undervisa matematik och lösa matteproblem, elever emellan och mellan lärare och klassen. Läraren pushar och leder arbetet. Så kallad undervisning. Så kallad katederundervisning.

Hu, hemska tanke säger pedagogiska forskare och lärarutbildningen. På lärarutbildningen har katederundervisning varit den värsta svordomen som gått att frambringa. Det fulast du har kunnat ägna dig åt är katederundervisning och man har systematiskt jobbat emot all form av katederundervisning. Hur många lärarstudenter har inte hajat till när jag har berättat att jag kör katederundervisning. Jag har till och med haft lärarstudenter som har börjat gråta, för de har blivit itutade av lärarutbildningen att katederundervisning är något ont och om man ägnar sig åt det, ja då är du mer eller mindre som Caligula (filmen Hets).

Det är här lärarutbildningen och den pedagogiska forskningen går fel. Fri forskning, PBL (icke att förväxla med PBU, även om man kanske hamnar på PBU med för mycket PBL), räkna-på-i-boken-matte. Listan kan göras lång. Elevaktivt arbetssätt som innebär att läraren släpper allt ansvar och lämnar över inlärningen till eleverna och är handledare. Det är forskare som Hans-Åke Scherp och Mats Ekholm som dragit ner skolan i skiten, med god uppbackning av lärarutbildningen runt om i landet. Kanske är det dags att granska sin egen forskning och konstatera till att det inte bidrar till någonting positivt, eleverna lär sig inte. Kanske är det dags att lägga fokus på undervisning och gott lärarjobb. Kanske är det dags att starkt ifrågasätta de lärare som är läroboksstyrda, istället för att utgångspunkten för lärarjobbet ska vara Skolverkets kursplanen. Kanske är det dags att kicka de lärare, som bevisligen år ut och år in producerar elever som väldigt lite och som skyller på eleverna. Jag känner en sådan lärare i Jordbro som år efter år lämnar klasser som inte kan det de ska kunna. Rektorn gör inget – varför? Jo därför att skolan inte granskar resultaten och för en diskussion med läraren. Förlorarna? Självklart eleverna!

Jag känner inte till om matteläraren på Klockarbergsskolan hade hört talas om den japanska metoden eller inte, men tydligen hade läraren förstått något som många andra mattelärare inte förstått. Glädjande är också att förvaltningen i Haninge kommun hade uppmärksammat dessa goda resultat. Men, så är förvaltningen i Haninge kommun, de är intresserade av resultat. Kanske det som göra Haninge kommuns förvaltning unik.

h1

Bedömningens utgångspunkt

20 maj 2010

Många gånger kritiserar jag betygsmotståndare, reformmotståndare och skolmyndigheter. Givetvis med all rätt. Men, jag undrar om en del som är motståndare till LPO 94 och betyg egentligen har missförstått betygssystemet. Och det orättvisa i betygssystem är egentligen en kritik mot det gamla betygssystemet.

Vi har ju sedan LPO 94 en kunskapsrätt för eleverna, alltså en rätt att lära sig. Tidigare läroplaner gav eleverna en rätt att gå i skolan. Detta är en helt annan rättighet som eleverna har och som skolan ska uppfylla.

Tidigare betygssystem byggde på ett relativt betygssystem, det vill säga att en viss procent elever skulle ha ett visst betyg, oavsett vad de kunde. Sedan kunde läraren sätta högre betyg om denne hade en ovanligt bra klass, men hur skulle läraren veta det, eftersom det inte fanns någon referenspunkt? Det handlade bara om att sortera elever, ingenting om kunskap. Dagens betygssystem handlar om att betyg ska sättas utifrån i förväg uppställda kunskapsstandarder, det vill säga kunskapsbetyg.

Många inom vänsterpartiet och för övrigt en hel del andra personer pratar om att betyg sorterar elever. Dessa personer vet inte vad de pratar om. Eller också kritiserar de det gamla betygssystemet, som just hade till uppgift att sortera människor. Eller också kritiserar de lärare eller skolor som är dåliga på att sätta betyg. Denna kritik kan jag förstå.

Den kanadensiska forskaren Cathrine Taylor menar att det finns två sätt att göra betygsgrundande bedömningar. Den ena modellen kallas mätmodellen (The measurement model). Huvudsyftet med den modellen är att rangordna, eller sortera elever. Exempel på denna modell är högskoleprovet, lästest, eq-test. Det som är karaktäristiskt för mätmodellen är:

  • Prov med många frågor utan någon medveten progression. Uppgifterna bör mäta olika förmågor.
  • Standardiserade prov där eleverna inte bör få information i förväg om uppgifternas form eller innehåll.
  • Proven bedöms kvantitativt med poäng, betygsgränserna fastställs med lösningsfrekvens.
  • Proven genomförs med tidsbegränsning.

Den andra modellen kallas kunskapsstandardmodell (The standards model). Huvudsyftet med den modellen är att avgöra om eleverna har nått en uppsatt kunskapsstandard. Exempel på denna modell är uppkörning för körkort och ”läraruppdraget enligt LPO 94”. Det som är karaktäristiskt för kunskapsstandardmodellen är:

  • Prov med få frågor som har en medveten progression. Elever behöver inte göra identiskt samma uppgifter, ej heller samtidigt.
  • Elever bör i förväg informeras om uppgifternas form och innehåll.
  • Kvalitativ bedömning görs, d.v.s utan poäng. Betygsgränser fastställs som skillnader mellan olika kunskapsstandarder ( t. ex. förståelse och förmåga att tillämpa)
  • Eleverna får nog med tid

Utifrån dessa två modeller kan man se på svensk skola idag, vilket är det förhärskande? Är det inte så att många mattelärare och engelsklärare gör både poängplockarprov och sätter en tidsaspekt på provet? Mina erfarenheter säger mig det. Sett utifrån detta perspektiv, är det verkligen så att betyg är av ondo? Nej, jag tycker inte det. Är det så att dagens betygssystem sorterar? Nej verkligen inte. Men dagens lärare, som använder gårdagens betygssystem sorterar.

Dessa lärare och dessa skolor har politiker, ”vanligt folk, du och jag all anledning att ifrågasätta. För det är just det som händer – man sorterar elever!

Slutligen önskar jag att ”experter” som åker land och rike runt och föreläser om bedömning borde sätta sig in i de två helt olika bedömningssystemen. Helst innan de åker land och rike runt, men nu är det redan försent, så förhoppningsvis i framtiden. Då kanske betygsmotståndet inte blir lika starkt och Johan Kant slipper sitta och bli förbannad på en föreläsning.

h1

Svensk flyktingpolitik

20 maj 2010

Kan ingen vettig politiker göra något åt Migrationsverket? Kan ingen vettig politiker göra något åt svensk flyktingpolitik? Det är verkligen dags att svenska riksdagspolitiker tar tag i svensk flyktingpolitik och riktlinjerna gentemot Migrationsverket.

Jag läser Dagens Nyheter idag (20/5) och gläds åt att samtliga politiska partier i Värmdö kommun, samt många privatpersoner, skolkamrater, lärare och skolledare, protesterar utanför migrationsöverdomstolen. Anledning: Zyad, 20 år, ska utvisas till Bagdad. Detta trots att Förenta Nationernas flytingkommisariat, UNHCR, avråder från utvisning till Bagdad. Har migrationsverket missat att det är inbördeskrig i Irak? Struntar migrationsverket totalt i vad FN har att säga? Det verkar så!

Jag blir förbannad, upprörd och ledsen när svenska myndigheter beter sig på detta sätt. Men dessvärre inte förvånad. Jag blir å andra sidan glad över det engagemang som människor i Värmdö kommun visar. En stor ros till er.

Det finns faktiskt en hel del vettiga politiker i sveriges riksdag, som jag har förtroende för. Hoppas de agerar efter valet!