Archive for augusti, 2010

h1

Anne-Marie Körling utvecklar Haninge

31 augusti 2010

I våras gjorde Haninge kommun en värvning som blir spännande för kommunen. Anne-Marie Körling, svensklärare, Kiwiexpert och LUS-pilot anställdes som läsutvecklare. Vad jag förstår är tanken den att Anne-Marie bland annat ska hjälpa skolorna med metodik, hur man blir bättre att stimulera barns lärande, så att fler elever når målen. En annan intressant uppgift Anne-Marie Körling kan hjälpa skolorna med är att se hur den pedagogiska miljön ser ut, så att den stimulerar inlärning på bästa sätt. Alla som jobbar i skolan vet att det kan vara si och så med just den pedagogiska miljön. Därför är det mycket glädjande att Körling tar en titt på lokalerna i Haninge kommuns skolor och ger lärare och rektorer tips. Till Vikingaskolan kommer Anne-Marie Körling i september. Jag kommer då skriva några rader om resultatet, det ska bli intressant.

Men vad hoppas jag att Anne-Marie Körlings arbete ska leda till? Alla ni som läst mina bloggar vet att jag vid många tillfällen lyft fram språkets betydelse för att elever ska lyckas i skolan. Jag vet att Körling brinner för språket och jag hoppas givetvis att hennes entusiasm och fokus på språket ska leda till ökad måluppfyllelse. Att det jobb som görs från förvaltningshåll, speciellt med Körlings kompetens, ska synas och att fler elever ska nå målen. Kolla gärna in Anne-Marie Körlings blogg.

På grund av att det kommer nya kursplaner hösten 2011 har Skolverket bestämt att det är valfritt genomföra nationella proven i årskurs 5 våren 2011. Haninge kommun har bestämt att samtliga skolor i Haninge kommun ska genomföra de nationella proven. Här finns det fantastiska möjligheter för Haninge kommuns förvaltning och Anne-Marie Körling att hjälpa lärarna och skolorna med språkutveckling. Detta är kanon! Jag hoppas att resultatuppföljningen blir ännu bättre!

I augusti gjorde Haninge kommun ännu en lyckad värvning, läsforskaren Bo Sundblad anställdes. Detta är också fantastiskt, jag som verkligen gillar läsutvecklingsschemat (LUS) är mycket glad över att LUS skapare börjat jobba i kommunen. Vad Sundblad ska göra vet jag inte, har hört att förvaltningen vill bygga upp ett utbildningscenter, men några konkreta planer har inte presenterats för ”oss i produktionen”. Men jag ser med tillförsikt fram emot vad som komma skall. Kolla gärna in Bo Sundblads hemsida.

Det händer mycket i Haninge kommun och det beror mycket på en förvaltning som är aktiv och vet vad som behövs och åt vilket håll kommunen skall gå. Det finns så klart  en del kritik från skolorna att förvaltningen syns alldeles för lite ute i verksamheten, men jag hoppas att vi på Vikingaskolan snart får besök av skolchefen eller grundskolechefen. Kolla gärna in Mats Öhlins blogg. Han är skolchef i Haninge kommun.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete.

Annonser
h1

Rättsskandal

30 augusti 2010

För några veckor sedan fick jag höra något som gjorde mig upprörd. En god vän till mig har en bror vars svärfar hade blivit häktad, misstänkt för mord på sin fru. Mannen ifråga är 70 år, har varit gift länge och skulle enligt min vän aldrig någonsin kunna göra en annan människa illa. Men i de lugnaste vattnen påtalade jag. Aldrig svarade min vän. Aldrig någonsin skulle denna mysfarbror vara kapabel till mord, eller för den skull våldsbrott.

Paret var på sitt landsställe i skärgården. Hade varit hos grannarna, kom hem och gick och la sig. På vägen in hade kvinnan snubblat och fått blåmärken på benen, något som senare skulle vara några slags bevis för misshandel. På morgonen vaknade inte kvinnan och mannen kontaktade 112. Senare dundrade sex poliser in i parets hus och grep mannen skäligen misstänkt för dråp/mord på sin fru.

Den 70-årige mannen sattes i häkte. Polisen förhörde mannen, parets dotter, parets son och parets grannar på landsstället. Polisen gjorde brottsplatsundersökning. Enligt min vän hade alla intygat att den 70-årige mannen var en fridfull man, som aldrig någonsin hade varit aggresiv eller brukat våld. Dessutom hade mannen aldrig figurerat i något brottsligt sammanhang. Ändå valde åklagare Carina Maxson att hålla honom häktad i nästan tre veckor. Isolerad från omvärlden, fick inte träffa sina barn, fick inte möjlighet att på riktigt sörja sin fru. Snacka om Kafkaliknande situation. När obduceringen av den döda kvinnan var klar släpptes mannen.

Vad trodde åklagare Carina Maxson att den 70-åriga mannen skulle göra? Röja undan de bevis som polisen hade missat? Fly utomlands? Gå loss och mörda någon annan? Fy fan vad förbannad jag blir. Jag har träffat jurister som Carina Maxson och de ska till varje pris sätta dit folk. Min syster är jurist (verkligen inte en sådan jurist) och jag har haft diskussioner med hennes juristkompisar, även om det är ett tag sen jag senast gjorde det. Ett skrämmande scenario där människan över huvudtaget inte beaktas. Lagen ska följas till varje pris, gärna göra den hårdaste tolkningen av lagen. Lite som anställningskravet för att få jobb på Migrationsverket. Men i detta fall verkar Carina Maxson gått lite väl långt i sin iver. Tre veckors häktning på skäliga misstankar är lite väl länge.

Mina tankar går till den 70-åriga mannen och hans familj. De måste verkligen ha fått sig en tankeställare när det gäller det svenska rättssamhället. Jag hoppas verkligen att mannen stämmer staten och får ut ett fett skadestånd, som i slutänden du och jag får betala. För det är skattemedel som går åt att oskyldiga människor behandlas på ett vidrigt sätt. Jag hoppas också att åklagare Carina Maxson får en varning av överåklagaren för sitt icke professionella agerande.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

h1

Läxhjälp

29 augusti 2010

Dagens (29/8) fokus i Dagens Nyheter handlar om läxhjälp. En rad privata företag har startat läxhjälp, det visar sig vara en guldgruva. Företagen omsätter många miljoner kronor. Inget konstigt med det, finns det en marknad är det alltid någon duktig entreprenör som är där för att tjäna pengar. För man ska inte underskatta vikten av att tjäna pengar, det har en del gjort och ibland med förödande konsekvenser. Hela samhällen har gått under för att några tyckte att de gjorde lite viktigare jobb, eller jobbade mer, så de borde få lite mer betalt. Med ojämlikhet och mutor som följd. Sovjet hette landet! En del människor, ganska många faktiskt, drivs av möjligheten att tjäna mer och mer pengar. Antingen för egen del eller för sitt för privata företags del. Underskatta inte pengar som drivkraft.

Men är det inte något fel om privata företag tjänar pengar på läxläsning? Att de gör ett bra jobb eller att de behövs ifrågasätter jag inte. Skulle de inte behövas skulle de inte finnas. Skulle de göra ett dåligt jobb skulle de försvinna. Men varför finns detta behov över huvudtaget? Är det inte ett misslyckande från skolan? Ska inte skolan se till att läxhjälp finns?

Det finns inget självändamål att ha läxor för läxornas skull, men läxor kan vara bra. Repetition är kunskapens moder och många elever behöver repetera. Kunskapen behöver sjunka in, landa, sätta sig. Kanske kommer du själv ihåg någon gång när du har pluggat hårt inför ett prov eller tenta, då repetitionen har gjort att du först varit så full med kunskaper att du trott att du tappat bort hjärnan. Sen landar allt och du verkligen kan det som ska kunnas. Alla ni som tentapluggat, med fokus på förståelse (inte faktainpluggning) vet vad jag pratar om. Då är det bra med läxor och läxhjälp. Men är det inte så att skolan ska tillhandahålla läxhjälp? Jag tycker det. Jag tycker att alla skolor skulle ha läxhjälp i anslutning till skoldagen.

Anledningen är givetvis att alla föräldrar och hem inte kan hjälpa sina barn med läxorna. Jag vet själv från min tid i Jordbro att det var många föräldrar som hade svårt att hjälpa sina barn, t.ex. med matematiken i årskurs 9 eller NO- och SO. Det kan vara riktigt svårt, dels kan det vara länge sen föräldrarna själva gick i skolan och dels kan det vara så att föräldrarna inte själva var duktiga i skolan. Här måste skolan ta sitt ansvar. Problemet med de privata läxläsningsföretagen är att de som har pengar kan köpa hjälp till sina barn. Men alla andra då?

Mina två pojkar går på Engelska skolan i Gubbängen, där erbjuds det en timmes läxläsning varje dag. Det är fritt att gå dit, men det finns på schemat i anslutning till skoldagen. Det innebär att eleven kan gå dit, göra sina läxor, få hjälp och slippa ta med sig skolarbetet hem. Detta ska vi se till att pojkarna går på, så slipper läxorna bli ett konfliktområde som DN-artikeln tar upp. För jag tror att det i många hem bråkas en hel del om att barnen inte gör sina läxor.

På Vikingaskolan har vi haft läxläsning två gånger i veckan. En dag har pensionärer genom organisationen Röda korset hjälpt eleverna med läxor. Det har fungerat jättebra. Den andra dagen har några av mina gamla elever, förra året i årskurs 9, hjälpt till med läxorna. Detta har varit populärt och vi kommer jobba vidare i år med dem. Det är tre mycket duktiga elever, som nu börjat första året på gymnasiet som hjälper våra elever. Poängen med dessa ungdomar är att de dels kan fungera som förebild och dels har t.ex. matematiken i färskt minne. Jag kan verkligen rekommendera alla ni som läser detta att använda äldre elever. Resultatet blir jättebra. Givetvis betalar vi eleverna för det jobb de gör. På sikt kanske vi  på Vikingaskolan kan få hjälp av våra egna elever, alltså de som har gått vidare till Söderbymalmsskolan och går i 9:an?

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

h1

Styleislam

28 augusti 2010

Måste skriva några ord om en hemsida som jag råkade förbi för ett halvår sedan. Jag la ut den på Facebook och rekommenderade mina elever med muslimsk bakgrund att titta på sidan. Jag fick några glada tillrop, en tjej hade saknat denna typ av webbplats länge. Men vad är det då? Jo en webbutik som säljer kläder med muslimska tecken och texter. Webbplatsen heter Styleislam och har texxter som: ”I love my prophet”, ”Jesus – Muhammad, brothers in faith”, ”Terrorism has no religion” Kolla själv på Styleislam.

Men varför skriver jag om detta? Givetvis för att det finns många muslimska underbara människor, inte minst unga, som saknar en tillhörighet. Tron är stark och identiteten ännu starkare. Vem är jag? Liksom hos Islam är budskapet hos Styleislam bra – tro, fred och broderskap. Man kommer långt på att respektera människor och intressera sig. Och för mig är det viktigt att känna att mina vänner med muslimsk bakgrund känner sig trygga i sin identitet och växer som människor. Man ska aldrig underskatta budskapet på en t-shirt eller en hoodtröja.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete.

h1

Ny blogg

28 augusti 2010

Nu har det äntligen hänt! Det jag och säker många med mig väntat på. Haninge kommuns skolchef Mats Öhlin har börjat blogga. Men vad är det för speciellt med det då kanske en del frågar sig. Inget särskilt speciellt, men mycket bra att den person som faktiskt leder utvecklingen i den kommun som driver skolutveckling framför sig i hela landet uttalar sig.

Jag vet av egen erfarenhet, eftersom jag talat med Mats Öhlin flera gånger, att han har många tankar och argument som behöver komma ut. Jag välkomnar honom i debatten. Kanske inte Mats Öhlin anser sig dela mina åsikter så ofta, men jag delar oftast hans åsikter. Två olika perspektiv!

Enligt mig har i alla fall Mats Öhlin ett fokus på kunskap och uppföljning av resultat som jag delar fullt ut. Han har också en tro på att den gode läraren kan göra skillnad, en inställning som jag verkligen delar. Jag har i flera tidigare blogginlägg hyllat Mats Öhlin och menat att han borde bli chef för Skolverket – då skulle det bli åka av. Givetvis vill jag inte detta av egoistiska skäl, jag vill ha kvar Mats Öhlin i Haninge. Men jag tror att skolan i Sverige skulle må bra av att Skolverket fick Mats Öhlin som generaldirektör.

Om nu inte Björklund lägger ner Skolverket (om alliansen vinner valet).

Läs Mats Öhlins blogg!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste jobb!

h1

Litteraturen och makten

27 augusti 2010

Jag var på ett bra seminarium igår. Litteraturen och makten hette det och arrangerades av Sveriges författarförbund med stöd av flera andra organisationer. Bara rubriken säger ju en del, vilken makt har inte litteraturen och den som behärskar språket. Något som vi alla som jobbar i skolan uppmärksammar varje dag. Medvetet eller omedvetet. Den som har språket dominerar!

Seminariet var uppdelade i olika delar, där personer från olika positioner fick belysa makt utifrån sitt perspektiv. De som pratade var Mats Söderlund, ordförande i Författarförbundet, Ludvig Beckman, statsvetare, Sven Lindqvist, författare, Ingrid Elam, kulturjournalist, Aimée Delblanc, översättare, Eva Ekengren, Vuxenskolan, Solweig Mononen, Allas barnbarn, Madeleine Hjort, Nationella skolbiblioteksgruppen och Inger Eide Jensen, bibliotekskonsult. Dessutom deltog en panel av politiker. Förmiddagen var mycket intressant och givande, sällan man får intellektuell spis på detta sätt. Eftermiddagen var också intressant, men ganska trist.

Ludvig Beckman menade att den svenska yttrandefriheten var den starkaste i världen och att den inte alls var hotad. Lars Vilks och Gyllandsposten till trots, yttrandefriheten var aldrig hotat. Däremot var det ett problem att våld och hot drabbade de som yttrade sig, t.ex. Vilks. Beckman menade att problemet inte låg på den som yttrade sig, utan på mottagare, det var denne som hade problem att förhålla sig till det som yttrades i en demokrati. Om detta blev det en hel del diskussioner. Ludvig Beckman menade att det största problemet var yttrandejämlikhet. Alla grupper eller människors brist på möjlighet att yttra sig, att komma till tals.

Den stora giganten i sammanhanget var Sven Lindqvist. Han berättade om sina erfarenheter av att vara en stridbar författare och hur han utestängdes, nästan bannlystes av media, efter att ha skrivit boken ”Reklamen är livsfarlig 1957”, en bok som var ett angrepp på reklamvärlden, konsumtionsvärlden och kommersialismen. Lindqvist berättade hur han hade kommit tillbaka och hur författare kan påverka samhället och opinionen. Lindqvist exemplifierade detta med den kampanj som Per-Anders Fogelström (Paf) och Barbro Alving (Bang) under 60- och 70-talet hade drivit för att Sverige inte skulle ha atomvapen. Sven Lindqvist avslutade sitt anförande med en skottlossning mot pladdret i dagens samhälle. Mot alla dem som uppmanas tycka till, utan att ha någonting att säga. När det istället gäller att läsa in sig och leva in sig. Sven Lindqvist var fantastisk att lyssna på.

När jag har följt debatten kring Göran Hägglunds debattinlägg om ”kulturen och vanligt folk”, som även kom upp på detta seminarium och när det gäller detta seminarium saknar jag ett perspektiv som inte tagits upp. Man pratar om kulturelit, man pratar om finkultur och fulkultur. Man pratar om vilket kulturstöd politikerna ska ge. Vilka olika kulturformer som ska få anslag och hur mycket. Man talar om mainstreamkultur, hur t.ex. deckarförfattarna har fått breda ut sig och där poesi säljer kanske 1000 böcker. Men varför pratar man inte om vad kulturen gör för ett samhälle. Varför pratar man inte om de gränser som kulturen flyttar. Att kulturen tar sig in i människors huvuden, utmanar tänkande och ändrar tänkandet.

Anna Odells videoinstalation där hon spelar psykiskt sjuk fick väldigt mycket kritik av politiker, sjukvårdspersonal och allmänhet. Man diskuterade att det var ett rättsövergrepp och att detta minsann inte var konst. Men här har människor missat en hel del. Konst eller inte, det Anna Odell gjorde var att lyfta upp en viktig samhällsfråga till debatt. Det kan väl göra på annat sätt tycker säkert många. Ja, det kan man, men det var inte det sättet Anna Odell valde. Det ligger i konstnärens frihet att skapa och öppna upp för debatt. Begår konstnären en brottslig handling får denne stå till svar för det, vilket också skedde i Odells fall. Men principen är viktig.

Detta stycke är en uppdatering på orginalblogginlägget – jag har nu lyssnat på Anna Odells sommarprogram som jag uppmanades göra av Ed. Anna Odell menar att det inte är inte är intressant vad hon gjorde, utan resultatet. Hur behandlades hon av polis och sjukvårdspersonal? Hon tvångsbojades och medicinerades. Vilken reaktion sjukvårdspersonalen, polisen och allmänheten fick när det uppdagades att Odell spelat psykisk sjuk. Odell blir kallad bland annat ”spelad hjärndöd”. Men Anna Odell menar att allmänheten borde fråga sig hur de vill att sjukvårdspersonalen ska agera om deras syster, bror, mor, far, fru eller kompis blir tvångsintagna. Anna Odell avslutar sitt sommarprogram med att tacka de personer som hon mött inom psykvården genom åren och som har sett människan bakom sjukdomen. Det finns sådana personer och om alla vore så skulle det vara psykvård på riktigt. Konst eller inte. Snacka om att ta upp ett problem på riktigt. Snacka om att utmana tänkandet. Snacka om att flytta gränser.

Det är den här dimensionen som Göran Hägglund missar. Dansband och buskisteater är det inget fel på, men de kommer aldrig att flytta gränser, påverka tänkandet och förändra samhället. Sverige är ett litet land som verkligen behöver sina konstnärer. Konstnärer som behöver jobba i fred och som behöver ekonomiskt stöd. Konstnärer som behöver ifrågasätta samhället och som behöver vårat stöd. För titta på historien, vilka har förändrat samhällen? Konstnärer och filosofer.

Emile Zola och Karl Marx fick gå i landsflykt för sina tankar och idéer. Carl Jonas Love Almqvist blev förnedrad och levde i fattigdom och tillslut landsflykt på grund av sin bok ”Det går ann”. När Pablo Picasso målade kubism förfärades människor, liksom när jazzen kom, liksom när Beatles kom. PC Jersild skrev Babels hus och Ivar LO skildrade arbetarnas situation. Listan kan göras hur lång som helst.

Dagens deckarförfattare kommer inte att sätta historiska avtryck. Jag läste Lars Keppler i somras, en bok som är skön för att man slipper tänka, men boken kommer falla i glömska om 10 år. Boken kommer inte bidra till någon utveckling av samhället. Därför behövs de få och stridbara konstnärer som kommer fram, för de ändrar på människors inställning. Det pladder som Sven Lindqvist pratar om känner jag allt för väl igen, jag brukar kalla det för ordbajs. Detta pladder läser jag i en flera bloggar, där det bara bajsas ut ord utan någon konkret mening i samhället.Bara ord!!! Ett annat forum för ordbajs är P3, exempelvis Annika Lantz. Det kan vara roligt att höra ibland, att få lyssna utan att tänka, men efter ett tag avlider man nästan och får byta till att lyssna på musik eller P1.

Nä, det är dags att politiker, oavsett parti, tar ett rejält samhällsansvar och stödjer konstnärer ekonomisk. Och då menar jag på riktigt. Sven Lindqvist lyfte fram Pernilla Ahlsén som en ung stridbar författare – hur har hon det med ekonomin? För det fria ordet betalar inte räkningar, eller mättar magar.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste jobb. För det är ju i skolan vi kan förse alla eleverna med kulturell kompetens, exempelvis läsa bra och läsa bra böcker som verkligen utmanar tänkandet.

Avslutningsvis måste jag säga att jag fått en ny idol, om man nu kan ha idoler när man är 45 år. Jag respekterar och beundrar i alla fall Emil Jensen, poet och musiker, som uppträdde på seminariet. Lyssna på honom, anlita honom – han är fantastiskt!

h1

Bra resultat

26 augusti 2010

För några månader sedan fick jag ett telefonsamtal från min chef, rektor Anna. Det var ett glatt telefonsamtal som handlade om att vi på Vikingaskolan hade ökat våra resultat enormt mycket. Idag satt lärarna i grupper, granskade resultaten och diskuterade.

De områden det handlar om är de nationella proven i årskurs 3 och 5, simprov i årskurs 3 och Läsutvecklingsschemat (LUS). På samtliga områden, utom i nationella provet i engelska årskurs 5, hade Vikingaskolans elever förbättrat sig rejält. På vissa områden hade resultaten blivit extremt bra i jämförelse med året innan. Exempelvis hade andelen elever som nådde samtliga mål på nationella provet i svenska årskurs 3 ökat från 45% till 85%. En ökning med 40 procentenheter. Det är fantastiskt. Ett annat exempel är simningen som hade ökat rejält. Andelen elever som når målen har gått från 52% till 70%. Otroligt bra, även om det är en bit kvar tills vi är nöjda. Alltså 100%. Mycket glädjande siffror!

Men vad beror detta på? Givetvis är det bra lärarjobb som ligger till grund för dessa resultat. Lärare som har gett sig tusan på att eleverna ska uppnå i förväg uppställda mål. Lärare som inte ger sig och fortsätter kämpa. Lärare som samarbetar och sätter upp mål för sin verksamhet och för eleverna. Lärare som tittar på varje elevs och klass behov, diskuterar och omfördelar de resurser som finns till buds. Resurser, alltså lärartid.

Det finns nog en annan förklaring också. Haninge kommun har under många års tid pratat om ökad måluppfyllelse. Att fokus ska ligga på kunskap och att skolan ska förmedla att alla barn kan, istället för att några barn bara kan. Då tänker ni som läser detta att det är väl så att alla lärare alltid tror på barnens förmåga och att alla kan. Nja, det är nog inte så. För det första är det en grundinställning huruvida man har ett biologiskt eller sociokulturellt perspektiv. Tror man på att alla elever har förutsättningar att lyckas eller inte. För det andra, lärarens grundinställning påverkar dess handlingar. Vad man säger, vad man gör, hur man handlar påverkas av detta, ibland kan en enda blick säga mer en tusen ord. Det är subtilt.

Haninge har trummat på riktigt rejält med kunskapsfokus, infört kunskapskontroller. Fokus har sakta men säkert flyttats från omsorg till kunskap, inte minst i de skolor som har hand om de lägre åldrarna. Fortfarande finns det diskussioner att ta, men det kommer i alla fall jag göra, hoppas tjänstemän och rektorer på andra skolor också gör det. För kunskapsfokus ligger fast.

En tredje förklaring är nog att Vikingaskolan har varit tvungen att fokusera på kunskapsmålen för att måluppfyllelsen har varit så dålig tidigare. Rektor Anna fick av förvaltningen i uppdrag att öka måluppfyllelsen redan när hon började på skolan. Trots alla olika arbetsuppgifter, rutiner och människor som Anna var tvungen att lära sig på kort tid var ”ökad måluppfyllelse” och ”utgå i från kursplanens mål” två mantra som Anna upprepade gång på gång på gång. Efter ett antal år har det givit resultat. Jag kan personligen inte ta åt mig äran för dessa fina resultat, även om de givetvis glädjer mig. Jag har bara varit ett år på Vikingaskolan och sådana här processer tar lång tid att genomföra. Däremot kommer jag vara med att ytterliggare öka måluppfyllelsen, helst till 100%.

Men eleverna då? Jo, jag var inne på flera delar av nationella proven i flera klasser. Jag hämtade färdigsimmade elever på Torvalla simhall för att gå med dem tillbaka till skolan, ofta hand i hand. Jag har pratat med elever dagligen och frågat, diskuterat och hört mig för om alla dessa kunskapskontroller. Det har inte varit någon hotivation, som Hans-Åke Scherp säger – att dessa kontroller skulle förvandla motivation och minska lusten att lära. Dessa ungar har varit entusiastiska, kreativa, positiva, glada, taggade och nyfikna. De har tyckt det varit spännande och velat lära. Vissa har tyckt att vissa delprov varit svåra och flera elever var nervösa inför första provtillfället. En del elever hade fått för sig att man var tvungen att gå om trean om man misslyckades på provet, vilket givetvis avdramatiserades av läraren. I slutändan var eleverna stolta över sina resultat och växte med vetskapen att de var kunniga. Goda kunskaper ger gott självförtroende.

Men de elever som inte klarat sig då? Så klart är vi inte nöjda med att alla inte klarat sig, vårt mål är 100% måluppfyllelse och det ska vi jobba vidare med. Men vi har givetvis pratat med dessa elever, hjälpt dem vidare i sin kunskapsutveckling. Vi genomför inte kunskapskontrollerna och släpper därefter resultaten! Bland annat fick några elever gå på sommarsimskola och av dessa klarade väldigt många simprovet. Vi har sett vilka moment i de olika ämnena som eleverna har svårt med och har satt in åtgärder och extrauppgifter för dessa elever. Vi har kommunicerat med elever och föräldrar, fokuserat på att lyfta eleverna. En del har på kort tid förbättrat sig radikalt, andra har behövt lite längre tid och mer stöd. Men utan kunskapskontrollerna får vi ingen samlad bild över hela skola och i jämförelse med andra skolor. Utan kunskapskontrollerna lämnas lärarna ensamma och får köra sitt eget race. Klart att en del lärare skulle göra ett bra jobb, men vi tänker aldrig riskera elevernas rätt till kunskap på grund av att de får en dålig lärare som inte har fokus på att eleverna ska lära sig. Kunskapskontrollerna ger referensramar för en skola och en seriös utvärdering av resultaten talar om vad skolledningen behöver göra. Så enkelt är det Hans-Åke Scherp!

För övrigt anser jag att läraryrket är Sveriges viktigaste arbete!