h1

Josefin vågar inte gå till skolan

04 augusti 2010

Igår damp Mitt i Söderort ner i brevlådan. Det är en lokaltidning som rapporterar om det som händer söder om Stockholm, mitt exemplar av tidningen har fokus på Farsta och Sköndal. På framsidan skrivs det om Josefin som är 11 år och har varit mobbad i 5 år. Ända sedan årskurs 1 har hon varit mobbad och utsatt för kränkningar. Bland det som hon utsatts för är att hon blivit kallad för flodhäst och cp-barn. Hon har blivit knuffad, en gång puttad ut på gatan så att en bil höll på att köra över henne.

Rektorn på skolan menar att skolan har gjort så gott man kunnat för att sätta stopp för mobbningen, ”Vi har följt vår likabehandlingsplan och ökat vuxennärvaron i klassen. Men det har varit svårt att reda ut om det rör sig om isolerade händelser eller om mer systematisk mobbning”, säger rektorn.

Josefins mamma är mycket kritisk till hur skolan har hanterat situationen. Hon säger: ”Om det förekommer mobbning i klassen tycker jag att det är något som alla föräldrar borde känna till. Men skolan tonar ner alla händelser och menar att det rör sig om lekar som gått över styr”. Mamman har anmält skolan till Skolinspektionen.

Det är förfärligt att en ung människa kränks på detta sätt. Speciellt när det handlar om år av kränkningar, det är oacceptabelt och rent ut sagt fördjävligt.

Utan att veta detaljer, alla fakta och hela situationen, kan man konstatera att detta är uppåt väggarna. Bara genom att läsa tidningsartikeln kan man konstatera en del saker att ställa sig frågande till.

  • Rektorn säger att de följer sin likabehandlingsplan. Men eftersom mobbningen har fortsatt och pågått i fem år verkar inte planen fungera, det verkar vara en hyllvärmare. Eller också är likabehandlingsplanen bara vackra abstrakta ord som inte fungerar i verkligheten, alltså att det inte finns en del som handlar om agerande på riktigt.
  • Rektorn menar att skolan har ökat vuxennärvaron i klassen. Men eftersom mobbningen har fortsatt och pågått i fem år verkar det inte fungera. Fler vuxna löser inget. Rätt vuxna som konkret tar tag i problemet, pratar och ställer mobbarna mot väggen är enda lösningen. Ta tag i problemet,var tydligt med vad man inte får göra och vad man får göra,  följ upp, ligg nära mobbarna.
  • Mamman menar att skolan lägger locket på, informerar inte alla föräldrar i klassen. Det verkar inte fungera, eftersom mobbningen har fortsatt. Lika bra att kalla samtliga föräldrar till skolan för att diskutera situationen när det blir så stort som det verkar blivit.

Det förekommer mobbning över allt i vårt samhälle. Skolan är en utbildningsinstitution som bland annat har att utbilda eleverna i etik. Det gör man inte genom att ha ett arbetsområde en gång om året som heter Etik och moral. Det gör man genom att agera som föredöme för eleverna, ta upp svåra problem till diskussion och ta tag i all form av kränkning, så att det inte slutar i ren mobbning. Att ha en likabehandlingsplan som blir en hyllvärmare är helt meningslöst. Skolan behöver ha ett anti-mobbningsteam, eller må-bra-team, som gestaltar likabehandlingsplanen. Alla elever ska veta var de vänder sig om någon blir kränkt. Detta verkar inte Josefins skola ha förstått, men det är rektors ansvar att ta tag i detta och denna rektor har missat en del.

Det kanske är så att Josefin och hennes familj är problematiska, att en del ligger hos Josefin och att hela saken har förstorats. Svårt att veta. Men det spelar egentligen inte någon roll, för Josefin ska ändå känna sig trygg i skolan och känna sig accepterad för den hon är. Det verkar inte vara fallet. Hoppas det går bra för Josefin i framtiden.

Advertisements

6 kommentarer

  1. Rektorn har säkert gjort formellt sett rätt och den begränsade informationen kan säkert förklaras med ”farstamodellen” eller någon annan metod som har fungerat på andra ställen. Din huvudpoäng är att det hade behövts rätt slags personer som hade agerat tillräckligt kraftfullt och det håller jag helt med om.

    Det är det enda som hade behövts men samtidigt är sommarens valspråk för mig att ”Gör det lättare för lärarna för elevernas skull”. Det är en reaktion mot lärarnegativa politiker mfl som tror att man kan vinna något på att höja kraven på lärarna. Det är stödet till lärarna i form av utbildning, tid och andra personalkategorier som behöver förbättras men också en flexibilitet så att inte alla lärare ska vara bra på allt inklusive mobbning.


  2. Ja, det är hemskt, och nästa år är det alltså möjligt att Josefin dessutom får ett betyg där hennes totala antal ”skolktimmar” står angivet…


  3. Mycket tragisk historia och , som du säger, även om man inte känner till hela historien är det inte acceptabelt att någon människa utsätts för mobbning. Det gäller att upptäcka kränkningarna tidigt och då tror jag att en viktig åtgärd är att satsa på många fler vuxna bland barnen på rasterna, i korridorerna och i omklädningsrummen.


  4. Jag tror att det är viktigt att satsa på lärarna, att de ska se, vara nära och åtgärda kränkningar direkt. I korridorer, i gymnastiksalar och på skolgården. Därmed inte sagt att de ska jobba mer, men det måste finnas ett system där man jobbar tillsammans för att stävja kränkningar tidigt.

    Att föra in skolk på betyg är verkligen ingen lösning som håller, det måste uppmärksammas och åtgärdas direkt när eleven frånvarar. Men varför skolkar eleven? Det är antagligen inget fel på eleven, utan antingen omgivningen, hemmet eller skolan. Då fungerar det inte att skriva ett intyg om skolk. Detta är ett organisationsproblem, inte ett elevproblem.


  5. Men det som kan ändå ses som positivt är väl att lokala medier kan nog verkligen påverka. En sådan här artikel hoppas man ju vekrligen ska göra att skolan måste ta tag i problemet och kan inte komma undan som verkar ha gjort.

    Det andra med skolk i betyge är jag delad. Om betyget är till för kommande arbetsgivare kan jag förstå att det är vettigt. Skulle nog hellre anställa ngn med hög närvaro än med kanon betyg till ett vanligt jobb. Men för individen är det kanske ett tveksamt förslag.


  6. Skolk i betyget;
    Vojne vojne…:)
    Min son som skolkade sig igenom i princip hela högstadiet gick ut gymnasieskolan med hyfsade betyg…men stor frånvaro 🙂 Han är idag platschef i Sverige för ett stort etablerat företag!
    Barn nummer två hade inte en skolktimme vare sig i grundskolan eller gymnasieskolan, gick ut med toppbetyg! Och är idag arbetslös!
    Diskussionen är lite ”överreklamerad” skulle jag vilja påstå!
    Bedriver själv vid sidan av ordinarie sysselsättning tillsammans med familjen en liten rörelse med fler anställda… självklart tycker vi att betyg ska medfölja arbetsansökan vid nyanställningar, men vi har om sanningen ska fram aldrig tittat på frånvarotimmar i ett betyg. Däremot såklart kollat specifika kunskaper och referenser.
    I dagens läge krävs snudd på högskoleutbildning för alla anställningar…vilket är väldigt konstigt om man kollar statistik över arbetstillfällen/arbetsuppgifter som finns.
    Skolan ska fokusera på att ge kunskap inför kommande studier/arbete….inget annat!
    Och då menar jag ALLA arbeten! Det finns faktiskt fortfarande viktiga arbeten som inte kräver högskoleutbildning!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s