h1

Valet: Skolan i fokus 2

09 augusti 2010

Ett annat märkligt fenomen är skolminister Jan Björklund. Senast för en vecka sedan kallade jag honom för populist och det står jag för. Men efter det senaste utspelet inser jag att det handlar om taktik och ingenting annat. Tänk efter själv, vilka frågor har Jan Björklund lyft fram genom åren?

  • Ordning och reda
  • Lärare ska kunna beslagta mobiler
  • Kepsförbud på lektioner
  • Mobbare ska kunna flyttas
  • Förbud mot burka och niqab i skolan
  • Föräldrar ska kunna tvingas att sitta med på lektionerna

Är detta stora problem i skolans värld? Det är klart att ordning och reda kan det vara si och så med, men de andra punkterna är mindre eller försumbara problem. Och dessutom fanns det redan innan förslagen kom möjlighet att vidta åtgärder för att komma åt problemen, exempelvis kunde rektor via politikerna i kommunens utbildningsutskott ansöka om att förflytta elever.

Men det intressanta är att Jan Björklund på ett skickligt sätt lurar alla in i fällan. Socialdemokraterna och Vänstern går direkt i fällan och går igång i debatt. Pedagogiska forskare går till motangrepp i debattartiklar. Media går direkt i fällan och skriver spaltmeter om utbildningsministerns förslag. Johan Kant går i fällan och skriver blogginlägg om att herr Björklund borde fokusera på de verkligt viktiga frågorna. De enda som verkar tycka att det Jan Björklund säger är bra är föräldrarna till dagens elever, alltså presumtiva väljare. ”Klart att det måste vara ordning och reda i skolan och att lärarna ska kunna beslagta telefoner och kepsar. Givetvis måste läraren kunna se sina elever och skulle det vara så att någon elev beter sig som skit är det inte mer än rätt att föräldrarna tvingas till skolan” anser merparten av dagens föräldrar.

När vi alla upprörs och debatterar skitsaker får Jan Björklund arbetsro att i det tysta jobba fram större skolreformer som är betydligt svårare att genomföra om media, politiska motståndare och pedagogiska forskare ligger på.  Jag har till och med personligen hört socialdemokrater som mantralikt förbannat Björklund för att han pratar om kepsar och mobiltelefoner – igen och igen och igen. Men var ligger fokus? Vem är det som pratar om kepsar och mobiltelefoner och blir bortkollrad från de viktiga frågorna? Frågor som betyg, kursplaner, Skolverkets obstruerande och lärarutbildningens brist på kvalitet. Och plötsligt driver regeringen igenom ett nytt betygssystem, inte i konsensus med oppositionen. Vad kommer här näst?

Han är smart den där Björklund, kanske blir han legendarisk trots allt? Vad händer om alliansen vinner valet och Björklund får fyra år till att genomdriva sin skolpolitik? Bäva månde Skolverket göra! Kanske borde paniken spridas både här och där den 20 september om herr Jan Björklund står som vinnare.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete.

Men fokus ligger någon annanstans

Annonser

9 kommentarer

  1. Du och Jan Björklund är överens om mycket. Han kämpar för lärarnas återupprättade status, som den första Skolministern sedan Göransson. Han kämpar för återinförandet av kunskap i skolan, betyg och nationella prov. Du raljerar över hans populistiska budskap i en valrörelse…Dags att du kammar dig Johan ! Bättre Skolminister kan vi inte få. Måtte han få sitta kvar i 4 år till !


  2. Skolan har seglat upp som en valfråga och Björklund verkar ha bidragit till detta. Valtaktik eller inte, jag som vill ha upp skolan på dagordningen, jag som vill få fokus på att skapa ett socialt samspel i skolan och uppföljning av den, gläds åt detta.


  3. Christer! Jag tror att du missförstår detta blogginlägg, jag raljerar inte alls över Björklund, det har jag gjort i tidigare bloggar men inte denna. Du har nog rätt i att Björklund är lärarnas bästa vän och att han vill både höja status, lön och kunskap.

    Men jag tycker att det vore önskvärt om stora avgörande och betydelsefulla frågor hamnade på debattbordet. Handen på hjärtat – har du någonsin haft problem med mobiltelefoner eller kepsar? Tror inte det.

    Men jag medger att Björklund är smart och jag medger att både sossar och vänsterpartister går i hans fälla. Han får föra den politik han vill och kanske får han sitta 4 år till, det får vi se. Jag hoppas i sådana fall att han tar tag i verkliga problem, som gör att lärarkåren blir professionella.


  4. Visst, du har rätt Johan. Burkor, mobiler, kepsar och föräldrar i klassrummet är löjliga frågor och det är irriterande att politiker som JB kör sådana populistiska one-liners. Hoppas det blir en seriösare debatt om skolan framöver. Dock fruktar jag fler inlägg från bägge sidor av populistisk karaktär…


  5. Det var ett underhållande inlägg och du har säkert rätt i att Björklund timar sina utspel. Men jag är övertygad om att han tror på varje förslag han kommer med. Många av de detaljförbud du tar upp har alla samma syfte: att komma till rätta med bristen på arbetsro i den svenska skolan. Det problem som enligt eleverna själva är ett av de största.

    När det gäller det här med föräldramedverkan och utbyggd elevvård handlar det förstås också delvis om arbetsro, men framför allt handlar det om att frigöra lärarna från den växande bördan av kurators- mentors och reservföräldrauppdrag. Hög tid säger jag om det. När det gäller nyttan av föräldramedverkan har jag skrivit en hel del om det i den artikel Jan så snällt länkade till i ditt förra blogginlägg. Men den främsta nyttan är antagligen den signal han sänder: Föräldrar är ansvariga för sina barns uppförande även när de är i skolan. Det kan låta självklart, men det är det inte längre.

    Förresten är mobiler, kepsar och föräldrar i klassrummet är precis sådant vi talar om på min skola. Vi har ett kepsförbud som retar upp många elever. Det retar också upp mig. Man får ha mobilen på ljudlöst på lektionerna. Det retar också upp mig. Men det tycker däremot eleverna är trevligt.

    Det här är min tolfte skola och tänk! Inte på en enda skola har det varit tyst om kepsar, föräldrasamverkan, stökiga elever eller mobiler.


  6. Heléna,
    Du menar att på dina tolv skolor har varit snack om mobiler, kepsar och föräldraengagemang. Det jag menar med mitt inlägg är inte att dessa saker inte är uppe till diskussion, eleverna vill ha sina mobiler och kepsar och testar gränserna för att få som de vill. Fanns inte mobiler och kepsar skulle det vara något annat ungdomarna vill få ha, som vuxna inte ville att de skulle ha. Det handlar om en gränssättning och en testning från ungdomarnas sida i deras väg att bli vuxna. Men detta kan man med lätthet få bort genom gemensamma regler, att kepsar ska vara av och mobiler avstängda. Personligen har jag inga problem med att eleverna skulle få ha kepsarna på sig och mobilerna påslagna (så länge de inte störde lektionen). En del elever kan inte hålla fingrarna ifrån sin mobil, då får man som lärare ta itu med detta.

    De frågor som verkligen behöver diskuteras och jobbas med i skolan och som är av avgörande betydelse om lärarkåren en gång för alla ska bli en professionell yrkeskår är andra saker än det som Björklund tar upp. Om du läser mina tidigare blogginlägg har jag tagit upp många exempel på spörsmål i skolans arbete som är direkt avgörande för kvaliteten. När det gäller just riksdag och regering menar jag att de tre stora frågorna som behöver tas tag i är att ta fram konkreta kursplaner, något som inte lyckats på grund av att Skolverket obstruerat. Styra upp Skolverket, så att man genomför den politik som riksdagen beslutar. Styra upp lärarutbildningen en gång för alla, så att blivande lärare får med sig det som behövs.

    Johan


  7. Johan, men allt det gör man ju redan. Att skolverket behöver rekrytera bättre förmågor håller jag med dig om fullständigt.

    Men att det är detaljerna vi diskuterar är ju faktiskt inte Björklunds fel. Vi kunde ju också diskutera den nya lärarutbildningen, den nya skollagen, den nya läroplanen, lärlingsutbildningen, gymnasiereformen …


  8. Heléna,
    Jag vet inte hur det är på alla skolor som du har varit på, men på samtliga skolor som jag har besökt är det inte alls stora diskussioner kring hur man bemöter barn – biologiskt eller sociokulturellt. Eller vilka förväntningar man har på barnen (alltså högt ställda förväntningar på att alla kan). Eller att man jobbar efter målen i kursplanen och inte i boken. Eller att man tar pedagogiskt ansvar och utvärderar sina resultat (både på lärar- och rektorsnivå) och låter dessa utvärderingar ligga till grund för fortsatt arbete.

    Utöver detta finns det alltför många lärare som kränker elever och som är dåliga lärare på att lära ut och ta ansvar för sina elever, sitt klassrum och skolan som helhet.

    Detta är ett stort problem! Sett ur detta perspektiv tycker jag kepsar och mobiltelefoner är försumbara problem.

    Johan


  9. Jag tycker kepsar är viktiga att diskutera fast inte som en cykelställsfråga. Skolan har tagit på sig ett stort uppfostringsuppdrag och det är viktigt att vi har en förankring i vad vi uppfostrar i. De gemensamma reglerna om kepsar har placerat mig i en mycket olustig situation, då det här är den frihet jag vill ska vara självklar för alla våra ungdomar och att vår gränssättning ska handla om saker som vi har med att göra. Jag vill kunna tro på det jag förmedlar till eleverna annars känner jag mig som en bilhandlare.

    Ibland får jag en känsla av att det är det där stora gänget med finniga killar på bakre raden är de som ska uppfostras till att tycka enligt någon slags mall medan vi samtidigt predikar tolerans för allt annat. Kan det vara så att den här inställningen hänger ihop med skolans sämre kunskapsresultat, pojkars försämrade prestation i skolan ……?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s