h1

Utbildningsministern vill ha elitklasser

18 augusti 2010

Nu är utbildningsminister Jan Björklund igång igen, det märks att det är valrörelse. En av folkpartiets hjärtefrågor är skolan, det märks tydligt på partiledarens utspel. Det har varit flera utspel på de senaste veckorna som retat gallfebern på oppositionen, inte minst vänsterpartiet. Detta förslag särskiljer sig säkert inte, för nu vill Jan Björklund införa elitklasser redan på högstadiet.

Ni som har hängt med i politiken några år vet att tillstånd till att starta elitklasser gavs till ett gäng gymnasieskolor för några år sedan. Denna gång vill Björklund att elitsatsningen ska börja redan på högstadiet. Så här går det att läsa i onsdagens (18/8-10) Dagens Nyheter: ”Elitklasser med antagningstester införs i grundskolan för högpresterande elever i teoretiska ämnen om alliansen vinner valet.  – Även studiebegåvade elever ska ha rätt att utvecklas i sin takt i grundskolan, ingen ska behöva rulla tummarna säger utbildningsminster Jan Björklund (FP)”.

Elitklasser, bara ordet smakar illa i munnen. Samtidigt har jag viss förståelse för de föräldrar som får hem sina barn varje dag från skolan understimmulerade. Barn som skulle kunna göra en rejäl resa och nå mycket längre i kunskaps- och intellektuell utveckling. Barn som går till skolan och sätter av tid. Men är verkligen elitskolor lösningen för dessa barn? Beror vem man pratar med. Vissa politiker menar att en del människor är duktiga med huvudet och andra är duktiga med händerna. Ja, tänker man så ska skolan delas upp i elitklasser, vanliga klasser och OBS-klasser (om man nu får använda detta 70-talsord).

Men tror man att alla elever har möjligheter att gå långt, att utvecklas långt och göra kunskapsresor och kognitiva resor, då behöver skolan inte segregeras. Tror man att en del elever är begåvade och andra är obegåvade, då kan man stödja en segregerad skola. Tror man att skolframgång beror på hur bra läraren och skolan är och inte på elevens biologiska förmåga, då är elitklasser inget att hänga i julgranen.

Jag har jobbat med många elever utan studietradition, som jag har fått i årskurs 6 och som haft noll kunskap. Då menar jag att eleverna verkligen inte kunnat någonting, t.ex. inte kunnat läsa flytande, inte vetat vad väderstreck är för något, inte vetat vad demokrati är. Listan på bristfälliga kunskaper kan göras lång. Med oerhörd struktur, tydlighet, målmedvetet lärararbete och påhejande under fyra år har jag fått mer eller mindre samtliga att göra kunskapsresor som heter duga. Många har gått in på gymnasiet och dominerat. Självkänslan hos dessa elever? PÅ TOPP!

Och det är där vi måste börja. Hårt och hederligt lärararbete, där läraren tar ansvar för gruppen och att alla elever lär sig. Med de duktiga eleverna i klassen lyfts diskussionen, de drar liksom med sig de elever som inte har lika mycket kunskap. Utan dessa duktiga elever dränerar man klassrummet och kvar sitter ”gänget”.

Nu vet jag att tillståndet i svensk skolan inte är på topp. Vi skulle behöva ha toppstudenter som söker lärarutbildningen, inte studenter som kom in på sitt tredjeval. Vi behöver en lärarutbildning som fokuserar på att lära studenterna ”hantverket” lärare. Vi behöver skolhuvudmän som backar upp bra lärare och ger lärare som är slut i själen en reträttväg att göra något annat. Vi behöver rektorer som tar pedagogiskt ansvar för verksamheten och ligger nära sina lärare, följer upp resultat och är ute i verksamheten. Vi behöver lärare som är taggade och vill ge järnet.

Jag inser att det är en lång väg att gå och mycket att göra innan vi når dit. Jag antar att det finns utrymme för Jan Björklunds förslag, för att skolan idag inte möter de barn som har behov av en större utmaning. Men jag gillar det inte, skolan ska vara en utmaning för alla, även kommunala skolor. Men Björklund har rätt i att alla elever måste få stimulans och möjlighet att utvecklas i skolan. Om inte alla kan det idag är jag den första att beklaga.

Det ska bli intressant att se om Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Socialdemokraterna hugger på det stora köttstycke herr utbildningsminister slängt ut. Kanske går de igång rejält, men då har Björklund åter igen vunnit.

För övrigt anser jag att lärarjobbet är samhällets viktigaste yrke.

Advertisements

6 kommentarer

  1. Det är förstås så att många av de duktiga eleverna tycker att de får luft under vingarna när de hamnar i grupp med många på samma nivå. Jag måste erkänna att även jag kände en stor lättnad när jag på gymnasiet hamnade i en sådan grupp efter ett år i nian då alla de andra killarna hade ettor i flera ämnen medan jag hade femmor. Hur säkra är vi på att de med svagare resultat verkligen har nytta av det här gänget med mycket större begåvning i något ämne?

    Jag känner en oro för att vi inte kan möta många elever med den kunskap de skulle ha bäst möjlighet att ta emot pga att vi ska stoppa in dem på en kunskapsväg gjord för teoretiker.


  2. Ett sätt att utveckla de de starka eleverna är att låta de stötta de svagare. Har man som lärare den tid och möjlighet att få sådant att fungera lär sig nog en 14 åring minst lika mycket genom att delvis lära ut saker till klasskamrater som att gå i en elitklass. Att lära någon annan något, ger en större förståelse för ett ämne. På högstadiet är det fortfarande grunderna som gäller. Det är nog ytterst få 13 åringar som fixar universitetsnivå. Tror inte heller att elitklasser i yngre åldrar gagnar samhället som helhet.


  3. Förresten, en liten solskenare. Idag hade jag besök av två elever som just hade tagit studenten. De ville hänga lite för de ska åka till Nya Zeeland för att plugga 3d. Av någon anledning kom vi in på skatter, svarta tjänster osv…. Plöstligt börjar en av dom ett teoretiskt resonemang som jag tyckte var ganska avancerat utifrån de kunskaper jag hade uppfattat han hade i samhällskunskap. Jag berömde honom för att bolla med en tänkt modell. Då blir man ju glad som lärare.:)


  4. Metoden med att starkare elever hjälper de svagare fungerar men bara till en viss gräns. Sen kan den som ska bli lärare ha mycket nytta av en fortsättning men övriga hade lärt sig mer på att spetsa till med nya kunskaper än att sätta sig in i var andra fastnar.

    På grund av att det är så svårt att förutsäga vilka som kommer att bli riktigt duktiga vill jag undvika tidig sortering. Eftersom utvecklingsvägarna är så olika under de tidiga tonåren känns nivågruppering under högstadietid fel. Däremot finns det en valfrihetsaspekt som är viktig för att ungdomar ska utvecklas på bästa sättet. Ifall fokus handlar om att tillgodose detta och inte om att nivågruppera för dess egen skull tycker jag man ska se positivt på förslaget.


  5. Det är helt rätt Ed att elever lär sig av att lära andra. Kunskapen blir så att säga processad. Men de duktiga eleverna behöver också ha kognitiva konflikter som utmanar deras tänkande. Till det behövs en lärare som ställer bra frågor och håller i bra diskussioner.


    • Eventuell uppdelning av elever ska göras baserat på att lärare inte ska behöva kunna allt. När man har fokus på att sortera eleverna blir allt så fel.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s