h1

Litteraturen och makten

27 augusti 2010

Jag var på ett bra seminarium igår. Litteraturen och makten hette det och arrangerades av Sveriges författarförbund med stöd av flera andra organisationer. Bara rubriken säger ju en del, vilken makt har inte litteraturen och den som behärskar språket. Något som vi alla som jobbar i skolan uppmärksammar varje dag. Medvetet eller omedvetet. Den som har språket dominerar!

Seminariet var uppdelade i olika delar, där personer från olika positioner fick belysa makt utifrån sitt perspektiv. De som pratade var Mats Söderlund, ordförande i Författarförbundet, Ludvig Beckman, statsvetare, Sven Lindqvist, författare, Ingrid Elam, kulturjournalist, Aimée Delblanc, översättare, Eva Ekengren, Vuxenskolan, Solweig Mononen, Allas barnbarn, Madeleine Hjort, Nationella skolbiblioteksgruppen och Inger Eide Jensen, bibliotekskonsult. Dessutom deltog en panel av politiker. Förmiddagen var mycket intressant och givande, sällan man får intellektuell spis på detta sätt. Eftermiddagen var också intressant, men ganska trist.

Ludvig Beckman menade att den svenska yttrandefriheten var den starkaste i världen och att den inte alls var hotad. Lars Vilks och Gyllandsposten till trots, yttrandefriheten var aldrig hotat. Däremot var det ett problem att våld och hot drabbade de som yttrade sig, t.ex. Vilks. Beckman menade att problemet inte låg på den som yttrade sig, utan på mottagare, det var denne som hade problem att förhålla sig till det som yttrades i en demokrati. Om detta blev det en hel del diskussioner. Ludvig Beckman menade att det största problemet var yttrandejämlikhet. Alla grupper eller människors brist på möjlighet att yttra sig, att komma till tals.

Den stora giganten i sammanhanget var Sven Lindqvist. Han berättade om sina erfarenheter av att vara en stridbar författare och hur han utestängdes, nästan bannlystes av media, efter att ha skrivit boken ”Reklamen är livsfarlig 1957”, en bok som var ett angrepp på reklamvärlden, konsumtionsvärlden och kommersialismen. Lindqvist berättade hur han hade kommit tillbaka och hur författare kan påverka samhället och opinionen. Lindqvist exemplifierade detta med den kampanj som Per-Anders Fogelström (Paf) och Barbro Alving (Bang) under 60- och 70-talet hade drivit för att Sverige inte skulle ha atomvapen. Sven Lindqvist avslutade sitt anförande med en skottlossning mot pladdret i dagens samhälle. Mot alla dem som uppmanas tycka till, utan att ha någonting att säga. När det istället gäller att läsa in sig och leva in sig. Sven Lindqvist var fantastisk att lyssna på.

När jag har följt debatten kring Göran Hägglunds debattinlägg om ”kulturen och vanligt folk”, som även kom upp på detta seminarium och när det gäller detta seminarium saknar jag ett perspektiv som inte tagits upp. Man pratar om kulturelit, man pratar om finkultur och fulkultur. Man pratar om vilket kulturstöd politikerna ska ge. Vilka olika kulturformer som ska få anslag och hur mycket. Man talar om mainstreamkultur, hur t.ex. deckarförfattarna har fått breda ut sig och där poesi säljer kanske 1000 böcker. Men varför pratar man inte om vad kulturen gör för ett samhälle. Varför pratar man inte om de gränser som kulturen flyttar. Att kulturen tar sig in i människors huvuden, utmanar tänkande och ändrar tänkandet.

Anna Odells videoinstalation där hon spelar psykiskt sjuk fick väldigt mycket kritik av politiker, sjukvårdspersonal och allmänhet. Man diskuterade att det var ett rättsövergrepp och att detta minsann inte var konst. Men här har människor missat en hel del. Konst eller inte, det Anna Odell gjorde var att lyfta upp en viktig samhällsfråga till debatt. Det kan väl göra på annat sätt tycker säkert många. Ja, det kan man, men det var inte det sättet Anna Odell valde. Det ligger i konstnärens frihet att skapa och öppna upp för debatt. Begår konstnären en brottslig handling får denne stå till svar för det, vilket också skedde i Odells fall. Men principen är viktig.

Detta stycke är en uppdatering på orginalblogginlägget – jag har nu lyssnat på Anna Odells sommarprogram som jag uppmanades göra av Ed. Anna Odell menar att det inte är inte är intressant vad hon gjorde, utan resultatet. Hur behandlades hon av polis och sjukvårdspersonal? Hon tvångsbojades och medicinerades. Vilken reaktion sjukvårdspersonalen, polisen och allmänheten fick när det uppdagades att Odell spelat psykisk sjuk. Odell blir kallad bland annat ”spelad hjärndöd”. Men Anna Odell menar att allmänheten borde fråga sig hur de vill att sjukvårdspersonalen ska agera om deras syster, bror, mor, far, fru eller kompis blir tvångsintagna. Anna Odell avslutar sitt sommarprogram med att tacka de personer som hon mött inom psykvården genom åren och som har sett människan bakom sjukdomen. Det finns sådana personer och om alla vore så skulle det vara psykvård på riktigt. Konst eller inte. Snacka om att ta upp ett problem på riktigt. Snacka om att utmana tänkandet. Snacka om att flytta gränser.

Det är den här dimensionen som Göran Hägglund missar. Dansband och buskisteater är det inget fel på, men de kommer aldrig att flytta gränser, påverka tänkandet och förändra samhället. Sverige är ett litet land som verkligen behöver sina konstnärer. Konstnärer som behöver jobba i fred och som behöver ekonomiskt stöd. Konstnärer som behöver ifrågasätta samhället och som behöver vårat stöd. För titta på historien, vilka har förändrat samhällen? Konstnärer och filosofer.

Emile Zola och Karl Marx fick gå i landsflykt för sina tankar och idéer. Carl Jonas Love Almqvist blev förnedrad och levde i fattigdom och tillslut landsflykt på grund av sin bok ”Det går ann”. När Pablo Picasso målade kubism förfärades människor, liksom när jazzen kom, liksom när Beatles kom. PC Jersild skrev Babels hus och Ivar LO skildrade arbetarnas situation. Listan kan göras hur lång som helst.

Dagens deckarförfattare kommer inte att sätta historiska avtryck. Jag läste Lars Keppler i somras, en bok som är skön för att man slipper tänka, men boken kommer falla i glömska om 10 år. Boken kommer inte bidra till någon utveckling av samhället. Därför behövs de få och stridbara konstnärer som kommer fram, för de ändrar på människors inställning. Det pladder som Sven Lindqvist pratar om känner jag allt för väl igen, jag brukar kalla det för ordbajs. Detta pladder läser jag i en flera bloggar, där det bara bajsas ut ord utan någon konkret mening i samhället.Bara ord!!! Ett annat forum för ordbajs är P3, exempelvis Annika Lantz. Det kan vara roligt att höra ibland, att få lyssna utan att tänka, men efter ett tag avlider man nästan och får byta till att lyssna på musik eller P1.

Nä, det är dags att politiker, oavsett parti, tar ett rejält samhällsansvar och stödjer konstnärer ekonomisk. Och då menar jag på riktigt. Sven Lindqvist lyfte fram Pernilla Ahlsén som en ung stridbar författare – hur har hon det med ekonomin? För det fria ordet betalar inte räkningar, eller mättar magar.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste jobb. För det är ju i skolan vi kan förse alla eleverna med kulturell kompetens, exempelvis läsa bra och läsa bra böcker som verkligen utmanar tänkandet.

Avslutningsvis måste jag säga att jag fått en ny idol, om man nu kan ha idoler när man är 45 år. Jag respekterar och beundrar i alla fall Emil Jensen, poet och musiker, som uppträdde på seminariet. Lyssna på honom, anlita honom – han är fantastiskt!

Annonser

4 kommentarer

  1. Va kul att Ludde pratade på det seminariet du var på. En gammal kompis till mig som också gick i Nytorp. Han är bra på att resonera.


  2. Om du inte har lyssnat på Anna Odells sommarprogram i P1 tycker jag du ska göra det Johan och förstås andra som följer denna blogg. Ett mycket intressant program där hon verkligen får fördjupa sig angående hennes tankar om sitt konstverk. Samt hon lanserar en intressant definition för konst.


  3. Tack för tipset Ed, jag ska genast lyssna på Anna. Ludvig var riktigt bra! Kul att han kommer från vårt gamla område!


  4. I detta långa inlägg finns mycket att dryfta. Att t ex generellt såga dagens svenska deckarförfattare tycker jag är lite vågat, men jag kanske missuppfattar dig på den punkten. Ska bli kul att träffas.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s