h1

Betyg sänker inte självförtroende

07 september 2010

Jag ska flytta snart, om en månad. Vi ska flytta från radhuset i Farsta och till en villa i Älvsjö. Med fru och tre barn blir det ganska mycket prylar som samlats i radhuset genom åren. Det innebär rensa, slänga, sälja, packa och hitta. Hitta gammalt material som jag samlat på mig. En del är bra, annat är intressant och så finns det en del skräp också.

Hittade en intressant artikel från Dagens Nyheters debattsida. Det är ett inlägg från torsdagen 4 april 2000 och är skrivet av läraren, läromedelsförfattaren och sakkunniga i betygsberedningen Per Måhl. Rubriken är som rubriken för detta blogginlägg: ”Betyg sänker inte självförtroende”. Per Måhl svarar på en debattartikel från 27 februari, skrivet av skolminister Ingegerd Wernersson. Kortfattat kan man säga att Wernersson i artikeln har uttryckt att betyg kan skada självförtroendet hos de elever som inte är framgångsrika i skolan. Dessa elever skulle må bättre av att slippa betyg. Måhl argumenterar, med flera exempel, att det inte skulle gå bättre för dessa elever om de slapp betyg. Hade eleverna inte kunskaperna med sig från grundskolan, hade de inte förkunskaperna för att tillgodogöra sig utbildningen på gymnasiet, skulle eleverna inte klara av gymnasiet och heller inte må bättre. Är det då betygen det är fel på eller? Per Måhl ställer en fråga: ”Hur vet Ingegerd Wernersson att vissa personer skulle ha haft bättre självförtroende om betyg inte fanns?

Detta är 10 år sedan – TIO ÅR SEDAN!

Och fortfarande tjafsar politiker om betyg eller inte,   även om det har varit lock på i denna valrörelse. I Socialdemokraterna har de som är för betyg fått avgörande inflytande, även om de gamla socialdemokratiska betygsmotståndarna fortfarande ligger i vassen och trycker för att vid varje tillfälle som ges påtala det dåliga med betyg. I både Vänsterpartiet och miljöpartiet är man emot betyg, men har fått kompromissa med Socialdemokraterna. Men ändå, 10 år sedan! Jag undrar varför inte svenska pedagogiska forskare och lärarhögskolorna har forskat kring detta på ett tydligt sätt. Jag menar givetvis ut i svenska klassrum och skolor. Föra fram det man kommer fram till! Inte tittat på betygssystem i England eller andra länder som inte har ett betygssystem som det svenska kunskapsbetygssystemet. Eller tittat på det gamla relativa betygssystemet och talat om att betyg är skit och inte granskat det nya betygssystemet.

Men det är ju klart, lärarutbildningen och den absoluta majoriteten av den svenska pedagogiska forskningen är emot all form av betyg. Det är klart att man inte vill forska om det svenska kunskapsbetygssystemet, det kan ju visa sig att det är jättebra och bra för eleverna. Då är det bättre att systematiskt sätta sig på tvären och motarbeta all form av införandet av reformen LPO 94, som när Måhls artikel skrevs ”bara var” 6 år gammal. Istället för att ge sig ut i klassrummen, granska, forska och verkligen titta på vad som händer när lärare sätter upp kunskapsstandarder för betyg, genomför, bedömer och utvärderar, sitter den pedagogiska forskningen på sina institutioner och jobbar med forskning som inte har någon anknytning till ”lärarhantverket” och skolvardagen. Den pedagogiska forskningen ideologiserar och betyg är BAD GUY! Och nya forskare gör entré, skolade i denna ideologiserade forskarvärld och de ger sig ut på lärarutbildningarna med sina böcker och föreläsningar och sprider budskapet. Betyg är inte bra, betyg är BAD GUY. Och dessa unga forskare som inte är lärare utan institutbroilers har försetts med en vision med vad skolan borde vara och tror att det är så. Men visionen saknar helt koppling till verkligheten. Vattentäta skott mellan lärarutbildning och klassrummet och den stackars studenten som tar 300 00 i studielån för att bli lärare blir vilsen: Vad är det som är verkligheten egentligen – det som lärarutbildningen berättar om skolan eller det som sker i skolan. Verktyg för att hantera skolans vardag saknas. Inget fel på många studenter, men ges de verkligen de rätta förutsättningarna? Hur mår studenten? Är det väl investerade CSN-pengar?

Jag är för betyg! Jag tycker att betyg ska ges från årskurs 6, men jag är lite tveksam till tidigare. Jag har använt bedömning, betygsättning och betyg som medel för att driva eleverna mot högre mål, för att motivera dem, som pedagogiskt verktyg. Jag har inte använt betyg som sorteringsinstrument. Jag har inte använt betyg för att trycka ner elever. Jag har inte använt betyg för att värdera elever. Jag har använt betyg för att tala om för eleverna hur långt de har kommit i sin kunskapsutveckling. Detta har fungerat mycket bra. Men jag förstår inte varför vi inte har kommit längre i denna fråga år 2010 – TIO ÅR efter Per Måhls debattinlägg.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Advertisements

7 kommentarer

  1. Bra poäng, varför har betyg blivit en ideologisk skiljelinje när man istället lugnt och städat kunde ha forskat fram om det är lämpligast att börja med dem i 4,6 eller 7:an. Framför allt kunde man dock forskat kring hur betyg ska hänga ihop med undervisningen för sättet man använder betyg och arbetar fram till betyg är mycket viktigare.

    Nu fick vi istället dessa otäcka omdömen helt utan riktlinjer som ibland var bra utformade för att läraren hade tänkt till men ofta blev framstressade av en ivrig förälder eller kom till på något annat milt sagt tveksamt sätt. Här kan vi prata om skadade självförtroenden.


  2. Klockrent Johan!


  3. Tyvärr tror jag att pedagogiska forskare och många lärare inte känner till att vi har ett helt annat betygssystem än de relativa. Jag tror att många tror att betygssystemet är relativt och har till uppgift att sortera. Det finns helt olika mättraditioner, jag kanske ska skriva ett blogginlägg om detta och klargöra de olika skillnaderna och ge exempel.

    Jag har ett helt kapitel om de två olika betygssystemen i min bok.

    Johan


  4. Det är så sant att betygen är målrelaterade. Men dess funktion i samhället är att sorteras in/ut på vidareutbildningar eller vid jobbansökan.


  5. Edmund!
    Du har inte förstått skillnaden mellan relativa betyg och kunskapsbetyg! Det var relativa betyg som sorterade och kunskapsbetyg ska visa upp vilken typ av standard en elev har på sina kunskaper. Det vill säga om betygen sätt rätt och används på ett rätt sätt. Sedan är det som i resten av samhället konkurrens om de platser som finns på gymnasium och högskola, det vill säga att populära linjer eller program får ett högre söktryck och därmed en högre intagningspoäng. Några exempel är frisörprogrammet på gymnasiet, som oftast har betydligt högre intagningspoäng än t.ex. Naturprogrammet. Läkarlinjen har också en väldigt hög intagningspoäng på grund av att många vill gå där.

    Att det är skevt att det behövs betydligt högre kunskaper för att komma ut med en examen på naturprogrammet än på frisör innebär inte att kunskapskraven ska släppas, eller att eleverna ska få välja vad de vill. Sådana projekt infördes för ett 5-10 år sedan av Socialdemokraterna i Västerås. Det gick åt helvete, för att eleverna i grundskolan slutade plugga, för de kom ju ändå in på vilket program de ville. Resultatet blev att dessa ungdomar inte hade de kunskaper som de behövde för att klara gymnasiestudier och avhoppen avlöste varandra. Politikerna i Västerås var tvungna att ta tillbaka beslutet att alla ungdomar skulle få gå på vilket program de ville utan intagningskrav.

    För att återgå till frågan ser jag betyg som ett kommunikationsinstrument mellan lärare och elev. Jag har aldrig haft problem att sätta betyg eller motivera det för eleven. Jag har alltid haft kommunikation med mina elever och fått dem att förstå min bedömning och vad de ska göra för att ta nästa steg, mot högre betyg och ökade kunskaper.


  6. Jag tror faktiskt att känner till vad målrelateradebetyg är och att tanken är att det ska mäta en viss form av kunskap. Vad jag ville poängtera var bara att betygen i sin vardagliga använder efter man har haft dom handlar bara om att rangordna individer. Men som du har som tes så kan betyg motivera eleverna att kämpa på. Som en liten kul kontring på ditt Västerås exempel så hände en udda sak. Typ tio årsedan gjorde högskoleverket fel och antog ett gäng elever på tandläkarlinjen som ha de lägsta poängen. När de väl upptäckte felet var studenterna redan antagna och fick därför gå linjen. Sedan gjordes lite uppföljning på dessa studenter. Det visade sig att de inte var sämre eller bättre än övriga studenter som kom in på topp betyg.


  7. Bra anekdot Eddie. Jag var själv usel på högskoleprovet men var den som studerade mest i min klass, la ner mest tid och lärde mig mest. Kanske fick en del av mina kompisar högre betyg, men jag var den som ansträngde mig mest och tydligen var den som var mest lämpad att plugga på universitetet. Men å andra sida mäter inte högskoleprovet kunskap. Högskoleprovet är till för att sortera, men så är också högsskoleprovet ett relativt prov.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s