Skolor hinder för tidig utredning


På dagens (30/9) brännpunkt i Svenska Dagbladet (SvD) skriver Haninge kommuns skolläkare Josef Milerad att han anser att fler elever borde utredas. Milerad vill helst tidigt ta reda på om elever som inte fungerar i skolan har någon neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Han menar att 1970-talets förenklade syn på sociala faktorer som orsak till skolmisslyckanden är starkt förankrad i organisationen. Jag menar att det är tvärt om.

Den biologism som Josef Milerad står för är ett underkännande av människan som kulturvarelse. Men det är klart, läkarkåren hittar generellt sina förklaringsmodeller i biologiska faktorer. Dessvärre har läkarkåren haft alldeles för stort inflytande på skolan och många lärare förklarar elevers misslyckande med att det är fel på eleven. Eleven är obegåvad, har någon bokstavskombination. Det är verkligen att lägga över skolans problem på elever, att det är elevernas fel att de misslyckas – eller förstås, inte elevernas fel, för de kan ju inte rå för att de har punka på hjärnan. De är ju födda obegåvade.

Nä, jag tycker att Josef Milerad är ute och cyklar rejält. Anledningen till att elever misslyckas är att skolan är dålig på att möta barn som kommer från stökiga hemmiljöer eller har noll stöd hemifrån. Skolan är dålig på att göra lektionerna lustfyllda, få eleverna att tycka att det är roligt, spännande och underbart att lära sig skolämnen. För alla människor vill lära sig, dock inte alltid de saker som står i skolans kursplaner. Men detta arbete, att få ungarna att brinna för skolämnen, heter PEDAGOGIK!

Jag tror att Josef Milerad blandar ihop fenomen och förklaring. Jag vill absolut inte förneka alla de neurlogiska sjukdomar som Milerad räknar upp, men jag vägrar att låta utreda barn till höger och vänster utan att först göra en pedagogisk kartläggning, titta på sociala förutsättningar, titta på den pedagogik som läraren använder och sedan anpassa och hjälpa eleven kring detta. Det kan faktiskt finnas många förklaringar till ett fenomen.

I artikeln påstås det att utredningar av barns neuropsykiatiska tillstånd skulle bespara både skolan och barnet mycket problem. Hur då? Skolan skulle slippa ta ansvar, för barnet är ju ändå sjukt och kan aldrig lära sig lika mycket. Eller skulle skolan få mer resurser om fler barn utreddes? En utredning idag är ingen garanti för ökade resurser och är det så att resurser är avgörande? Nej, det är vad man gör med resursernas, rätt lärare är avgörande.

Skulle eleven och dennes föräldrar må bättre om de fick reda på att deras barn led av en sjukdom? Veta att det är fel på barnet, hur kul är det? Speciellt om man beaktar att det kanske är skolan det är fel på, inte barnet. Är det bra att barnet blir sjukdomsstämplad för föräldrarna? Då kan man säga  – det var i alla fall inte fel på min uppfostran, ungen har ju…..

Skolan har varit usel på att möta alla barn och fortfarande är man dålig. Vi behöver alla bli mycket bättre att se allas förmåga att lyckas, tron på att alla kan lyckas, visa i handling att vi tror på alla elever. Inte utreda om de har någon neurologisk defekt. Vissa barn måste vi utreda, men det måste vara i undantagsfall och inte som Josef Milerad vill, så ofta som möjligt.

Att våra fängelser består av olyckliga människor som har hamnat fel i samhället handlar åter igen om skolmisslyckande. Vi hade ett relativt betygssystem med ett kalkylerat spill. Det var många som inte fick möjligheten att lära sig det som de borde ha lärt sig, t.ex. läsa och skriva, ta kontroll över sitt liv. Och skolan struntade i dessa elever, lärare ville behålla sina givna ettor och tvåor. Det var ingen som ringde hem till dessa elever för att de inte hade gjort läxorna. Det var ingen som ringde hem till dessa elever för att säga att de behövde bli bättre läsare, kanske läsa 15 minuter högt hemma varje dag. Det var ingen som brydde sig! Att lägga dubbel skuld på dessa människor är inte schyst.

Jag tycker att Josef Milerad borde läsa två böcker. Den första heter ”Människans språk” och är skriven av  Per Linell. Den andra heter ”Att platsa i en skola för alla” och är skriven av Eva Hjörne och Roger Säljö. Kanske skulle doktorn finna dessa böcker intressanta, för de skulle utmana hans tänkande. Kanske inte förändra det?

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

4 reaktioner till “Skolor hinder för tidig utredning

  1. Jag håller med om nästan allt. Diagnoser som inte är nödvändiga för att förändra skolsituationen är rent destruktiva gör att eleven blir diagnos istället för individ. Till och med en dyslexi-diagnos kan få oönskade effekter i form av att eleven tappar gruppförankring.

    Att lärare tar alla möjligheter att få avlastning i en pressad arbetssituation innebär inte en biologiskt synsätt bara självbevarelsedrift.

  2. Jan
    Ibland måste man utreda en unge, har varit med om det själv. Men jag tycker att det alldeles för ofta är fel perspektiv.

    Sen glömmer man också bort att det ibland behövs hjälp för lärare, för att alla orkar inte, eller har inte den kunskapen som behövs för att klara svåra elever. Läraren i fråga kan vara jätteduktig på att undervisa elever utan svårigheter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s