h1

Trötta lärare

11 december 2010

Jag kommer ihåg mitt första år som lärare. Julen 2000 var jag helt bort i huvudet, minns att jag tittade på nyheterna några dagar innan julafton och fattade ingenting. Någon gång efter nyår landade jag och min tankekraft började komma tillbaka. Med åren blev jag van vid det tuffa arbetsklimat som läraryrket innebär, men tröttheten var alltid påtaglig. Nu står en ny jul för dörren och många lärare är helt slut i kropp och själ. Jag märker det på Vikingaskolan, lärarna suktar efter vila, slippa vara tankemässigt på alerten hela tiden, få umgås med släkt och vänner och äta god mat. Det är klart att många i skolan, även jag är trött efter en lång höst, med många konfliktlösningar, möten, EVK, planeringar, rodda ihop verksamheten och en hel drös föräldrasamtal.

En lärares situation är ändå mer påfrestande än de flesta andra yrken. Jag ska förklara för dem som inte är riktigt insatt. Som klasslärare behöver du planera upp till tolv ämnen under läsåret, vilket gör att trots att du kanske inte har igång alla ämnen samtidigt, behöver du ligga steget före och tänka framåt inför nästa arbetsområde. Vid planering ska du hitta mål som passar i kursplanen och ställa de didaktiska frågeställningarna: Vad, Hur, När och Varför. Du ska även samarbeta med andra lärare och med specialläraren. Som lärare ska du få med dig alla elever, anpassa undervisningen så att alla elever hänger med, kommunicera med alla elever och deras föräldrar. Du ska göra bedömningar av elevresultat, både muntligt och skriftligt. Du ska göra bedömningar i förhållande till kursplanens mål och i förhållande till den kunskap du har som lärare vilken kunskapsnivå som är rimlig för just den årskursen. Kommer elever att fixa det eller behövs det extrastöd. När du som lärare undervisar ska du brinna för ämnet och visa att det är kul att lära sig, få eleverna att känna lust till skolan och lärandet. Förutom detta ska du också kommunicera med elever och föräldrar, bygga relationer och få eleverna att känna sig trygga i skolan och med sina kompisar. Du ska se till att eleverna bygger relationer, att ingen blir utsatt för mobbning eller kränkningar, att ingen blir utanför, att alla har någon att leka eller vara med. Som lärare ska du lösa konflikter som händer på rasten eller som händer på internet på fritiden, för eleverna tar med sig konflikterna till skolan. Du ska dessutom ringa hem till föräldrarna och informera om det uppstått bråk eller om deras telningar inte gör sina läxor som sig bör. Eventuellt behöver du kalla föräldrarna till möte mitt i terminen för att lösa problem, konflikter eller sätta upp åtgärdsprogram. Åtgärder som skolan ska ta ansvar för. Som lärare ska du få eleverna att respektera varandra, inte älska varandra, men visa respekt. Utöver detta ska du leva upp till den måluppfyllelse som rektor och förvaltning sätter upp och när eleverna inte når de målen ska du skriva åtgärdsprogram och dokumentera allt i den Individuella utvecklingsplanen (IUP). Som kaka på detta ska du vara med och utveckla skolan, delta i olika grupper, t.ex. antimobbingteam, IT-grupp etc. Lägg därtill utvecklingssamtal två gånger per termin, med förberedande skriftliga omdömen och påföljande dokumentation och åtgärdsprogram (vid behov).

Är du ämnenslärare på högstadiet och gymnasiet har du inte lika många ämnen att hålla rätt på, men du har krav på djupare kunskaper i ditt ämne. Exempelvis ska du kunna genetik, nationalekonomi eller olika etiska synsätt. Det ställs krav på dina kunskaper! Du har också ett ansvar precis som klasslärarens när det gäller ovan uppräknade arbetsuppgifter. En lärares uppdrag är givetvis genomförbart, men som alla säkert förstår är dessa krav på lärare en energitjuv som heter duga. Många lärare är  helt slut när jullovet kommer.

Nu kanske en del läsare menar att det inte alls ser ut på detta sätt över allt och det stämmer. En del lärare kan inte genomföra ovanstående uppdrag på grund av att de saknar kunskap. En del lärare hittar sina planeringar på lektion.nu och har ingen koll på kursplanen, eller reflekterar inte över de didaktiska frågeställningarna. En del lärare går till skolan, genomför sina lektioner och går hem. En del lärare ringer inte till föräldrar och ger kontinuerlig återkoppling. En del lärare samarbetar inte. En del lärare kan inte undervisa och förklara för eleverna så att de förstår. En del lärare är inte lärare och del lärare borde inte vara lärare.

Men, faktum är ändå att många lärare genomför detta jobb och många gör det bra. I diskussionen påtalar många att lärare borde jobba 40 timmarsvecka, istället för som idag 45 timmarsvecka. Bland annat ville Sveriges kommuner och landsting (SKL) reglera lärarnas arbetstid. Jag är högst osäker på att SKL vet vilka arbetsuppgifter lärarkåren har, för dagens skola ställer mycket högre krav på dess lärare än den någonsin gjort. Dessutom upplever jag att dagens ungdomar suktar efter vuxenkontakt och är i stort behov av bekräftelse. Lärare jobbar in sin ledighet, genom att ha en förtroendetid på 10 timmar per vecka och tro mig, den ledigheten behövs. För ska Sverige åter bli en kunskapsnation att räkna med behöver makthavare, myndigheter och gemene man förstå att läraryrket är samhällets viktigaste arbete – alla andra yrken jämförda. Men det går inte att titta på formen för läraryrket, det är innehållet som måste granskas. Vad gör en lärare? Det är innehållet som är viktigast!

Vila nu Sveriges lärarkår, det är ni värda! Och God Jul!

Advertisements

25 kommentarer

  1. Jag tror verkligen att många lärare skulle vilja ha 40 timmars vecka eller rättare sagt 38,5 timmars vecka om de bara trodde att det var bra för eleverna. SKLs dröm är dock att lärare skulle arbeta lika mycket som nu men under hela året, det är en dröm som snabbt blir en mardröm när det visar sig att de flesta inte orkar med detta.

    PS. Lärare har så mycket schemalagd och obekväm arbetstid att de helt naturligt borde ha 38,5 timmar så som tillämpas inom vården.


  2. Tack detsamma – även jobbet som skolledare frestar på i all sin oavslutade karaktär. Det kanske finns rektorer som kommer till jobbet lite sent och går tidigt och däremellan mest gömmer sig på sin expedition bakom sin budget, kvalitetsredovisning och annat administrativt – men min erfarenhet är att de allra flesta sliter med sitt mångfacetterade uppdrag precis som de flesta lärare fyller både reglerad och förtroendearbetstid till bredden och lite till.

    Har aldrig förstått vad SKL tror sig tjäna på att lärarna jobbar 40-timmarsvecka. De få (mycket få) som idag inte gör sitt pensum lär ju möjligen vara på skolan mer fysiskt än idag, men de lär ju inte få mer gjort (utan mest vara ivägen för oss lärare som får jobbet gjort enligt ovanstående beskrivning). Många av oss lärare som idag kanske lägger lite för mycket tid och kraft på jobbet lär ju knappast jobba vare sig mer eller mer engagerat med fler begränsningar. Och hur ska en redan idag överbelastad rektor kunna styra tydligare?

    För vad är det egenligen som motiverar oss? http://www.youtube.com/user/theRSAorg#p/u/2/u6XAPnuFjJc


  3. Klart att det finns skolledare som bara sitter på sitt kontor och gör alldeles för lite, jag känner några stycken. Oftast tror jag det beror på bristfällig kunskap om hur rektorsjobbet ska skötas och vad det innebär att vara rektor. Tyvärr tror jag att dagens rektorer generellt håller en betydligt lägre klass än lärarkåren. Betydligt!

    Hur SKL tänkte är dolt i stjärnorna. Jag tror att de ville styra upp skolan, men dessvärre fungerar det inte med regelstyrning och budgetstyrning och någon vidare pedagogisk tanke har de i alla fall inte presenterat.


  4. Så bra du beskriver vårt arbete, instämmer helt i detta. Det är precis så vi behöver göra, förklara för allmänheten hur det är i skolan idag och vilket jobb och ansvar vi tar. Så att det vi säger inte bara framstår som gnäll i media.


  5. Hej Carina!
    Tack för positiv återkoppling.

    Problemet med media är att de som får uttala sig är Skolverket, Lärarutbildningarna och pedagogiska forskare. Ibland även SKL och vissa tjänstemän. De flesta som uttalar sig har lite kunskap om skolans verksamhet i klassrummet. Ändå är det dessa personer som får tolkingsföreträde i skolans värld, väldigt få lärare få uttala sig i media. Hur ska en bra och rättvis bild om skolan lyftas fram?

    Johan


  6. Din beskrivning av vad lärare gör, och måste göra enligt alla styrdokument, är mycket bra. Problemet, som jag ser det, är att det inte är möjligt att utföra inom den arbetstid som finns till förfogande (och då räknar jag med 45 timmar/vecka). Så man jobbar mer. Och det räcker inte det heller. Resultatet blir, i alla fall för mig, ett ständigt dåligt samvete för allt jag inte hinner, trots allt slit.


  7. Johan!
    Vem om inte du skall kunna beskriva en lärares arbete i så färgrika ord. Hoppas att du själv tar ledigt under jullovet och njuter av återhämtning.
    Nu skall jag fortsätta planera fredagens bildlektion, utifrån När,Var,Varför, men mest HUR.Skall också fundera på HUR man besvarar 9-åringars frågor och tankar kring sprängningen i stan.


  8. Den här helgen har handlat om att rätta prov, rätta, rätt och så har jag läst lite bloggar och mest mött den där negativa synen på lärare. Mina förebilder, betraktas som gamla förändringsobenägna stötar när jag vet hur de lyser upp tillsammans med eleverna. Ja, jag känner mig verkligen som en trött lärare. Det var gott att komma tillbaka hit och läsa lite bra saker. Vi har A PURPOSE som Dan Pink pratar om i länken ovan. I ett yrke behöver man känna att man gör nytta och att man behövs. Då orkar man även den sista veckan fram till vilan.


  9. Jan!

    Klart vi har en anledning till att göra ett bra jobb. Många jobbiga saker måste göras innan det är dags att vila, men sedan är det två och en halv veckors vila. Dessvärre är det ett påfund som heter julen inlagt just när vi är lediga – finns viss anledning till stress. Men många lata dagar också.


  10. Tack för en intressant blogg. Som gymnasielärare kan man från min horisont identifiera ett antal nya trender.
    Björklunds skolvision har bjudit in New Public Management på bred front. Lärandet är inte i centrum utan snarare kontrollen av det. Att hitta den nya kunskapen är inte så intressant som att dokumentera den gamla. Byråkratin ska födas med papper. Nya myndigheter (Skolinspektionen) och den nya Skollagen är i den riktningen.

    Den utopiska visionen om likvärdig bedömning (t.o.m. när Skolinspektionen rättar sina egna prov är differensen 30%)som forceras in så att en halv skolledarresurs på varje skola krävs för att administrera nationella prov. De finns dessutom inte i alla ämnen varför, även med den premissen att de är likriktare, inte säkerställer gymnasieelevrnas betygssnitt (d.v.s det som är intressant när man söker vidare.)

    Lärandet har förpassats från lektionen till tiden utanför. Lärplattformar med läraren alltid online, RUT-avdrag för extern läxhjälp m.m. talar sitt tydliga språk.

    Sammantaget ger allt detta en större arbetsbörda.


    • Hej Per,
      New Public Management är fruktansvärt! Håller med dig att man in för mycket på kontroll och dokumentation, men jag tror att det är en reaktion på decennier av flum i skolan. Pendeln slår över helt enkelt.


  11. Hej Johan! Kanske kan den här vinkeln på problemet hjälpa en del med den massiva arbetsuppgiften i skolan?

    Trötta lärare måste tänka om, tänka nytt

    Lärarna har alltför mycket att göra idag, arbetsuppgifterna är många och ansvaret är betungande. Många flyr från yrket, börjar jobba med annat som inte sliter på kropp och själ lika mycket. Detta är verkligheten idag för många lärare. Ska det behöva vara så här?
    Jag tror att förklaringen till dagens problem i skolan – för både lärare och elever – är en skev rollfördelning vad som ska göras i skolan och av vem. För mycket arbete läggs på läraren, för lite ansvar läggs på eleven. Och detta har historiska orsaker. Förr ansågs läraren besitta all kunskap vilken skulle överföras till eleven, s k förmedlingspedagogik. Nutida forskning avfärdar den här typen av lärande. Den säger att om ett kvalitativt lärande ska kunna äga rum, måste eleven erövra kunskapen på egen hand. Och hur ska eleven kunna göra detta om den inte får lära sig hur? Eleven måste helt enkelt lära sig att lära. Om inte läraren ska gå under av alltför tung arbetsbörda måste eleven lära sig att lära! En win/win-situation realiseras: om eleven lär sig att bilda egen kunskap, då hinner läraren med sitt arbete och mår bättre.
    Fokus ska alltså flyttas över på eleven i form av en grundlig studieteknik som måste genomsyra alla ämnen. Och detta måste implementeras i tidig ålder så att eleven växer upp med arbetssättet och känner det som en naturlig del av skolarbetet. Vad ska då eleven lära sig som den inte lär sig i dagens skola? Vad behöver eleven för verktyg för att skapa sin egen kunskap?
    Tänkte mig följande:
    1. Ren studieteknik. Här handlar det främst om förmågan att skumläsa på ett smart sätt: avgränsa texter, läsa ingresser, rubriker , mellanrubriker, bilder, bildtexter, inledande meningar i stycken etc, hela tiden i relation till målbeskrivningen (se nedan). Att eleven blir hemtam och effektiv i att ”skanna” textmassor är en viktig kompetens att ta med sig in i dagens informationssamhälle.
    1. Inför Målbeskrivningen som en naturlig del i lärandet. Eleven använder denna parallellt i lärandet likt en kompass mot kunskapsmålet.
    2. Använd Begreppsanalysen i sökande och bearbetande av ny kunskap. Att förstå centrala begrepp i grunden är omistligt på vägen mot egen kunskap.
    3. Strukturera begreppen på en Begreppskarta. Att sätta in centrala begrepp med dess underordnade begrepp i sitt sammanhang där begreppens inbördes samband visar sig, är viktig för förståelsen av ämnets helhet. Men också förståelsen av delarna i relation till helheten. En holistisk grundsyn med andra ord.
    4. Problematisera lärostoffet; lär eleven att förhålla sig kritisk i lärandet, att ställa vad/hur/vem/varför-frågor på texten. Detta sker som en naturlig/kreativ process i skapandet av begreppskartan.
    5. Använd en personlig Portfolio efter avslutat ämnesområde. En portfolio som följer eleven upp i årsklasserna. Reflektion över sitt lärande är A och O om eleven ska utvecklas och bli bättre i sitt kunskapande: Vad gick bra, vad gick mindre bra? Etc.
    Om eleven lär sig att använda ovanstående lärandeverktyg på ett sätt som känns naturligt, skapas förutsättningar till ett självständigt och individuellt lärande. Det frigör samtidigt tid för läraren att fokusera på de elever som har mest hjälpbehov, samtidigt som han/hon kan dela med sig av sitt välmående till eleverna. Fyra flugor i en smäll!

    (Jobbade på Jordbromalmsskolan 2000-2001)

    Mikael HA Persson
    Karlstad


    • Hej Mikael,
      Jag kommer ihåg dig från Jordbromalm – hoppas allt är bra med dig. Du hamnade i Karlstad.

      Det du skriver är bra men alltför abstrakt. Jag tror att man måste börja på en mer konkret nivå. Eleverna måste vara duktiga läsare och där få hjälp på ett sådant sätt som du skriver – att problematisera och lära sig texternas innehåll. Sedan tror jag att undervisningen måste vara lärarledd så att eleverna får hjälp att problematisera det de lär sig. Att sätta ord på sitt tänkande. Eleverna behöver också beskriva konkret hur de tänker, lära sig sätta ord.

      Annars ser din lista bra ut.

      Allt gott!

      Johan


      • Lärarrollen – från kung till rådgivare

        Jag är en medelålders lärare. Eleverna är i de lägre tonåren. Min känsla av överlägsenhet visavi eleverna bygger på min samlade erfarenhet. Det jag säger i klassrummet betyder mycket mer än vad eleverna säger. Min maktställning i klassrummet grundar sig på min roll som en erfaren vuxen i förhållande till den lilla erfarenhet som eleverna skaffat sig vad gäller livet och verkligheten. Här talar erfarenheten, eleverna tar emot denna likt kärl som sakta fylls på. Jag vet mest och bäst. Därför lyssnar eleverna då jag, läraren, talar. Min lärarroll bygger tyvärr på den här känslan av överhöghet, det måste medges. Vi är alla människor av kött och blod som vill visa att vi duger, att vi är duktiga, att vi fattar. Men… kan jag mer om verkligheten än vad de kan? Är jag en bättre, en mer värdefull människa i egenskap av min roll som lärare? Men framförallt: inser jag att denna känsla med åtföljande härskarattityd resulterar i en undervisning som är undermålig om jag vill att eleverna ska lära för livet? Förstår jag att det jag håller på med kallas förmedlingspedagogik? Något som hör till svunna tider? Något som inte fungerar? Något som placerar eleverna i skuggan? Som skapar dåligt självförtroende hos eleverna?

        Om jag lyckas att förhålla mig till eleverna som vore de mina medmänniskor, med tillhörande respekt och intresse, finns förutsättningar för mig att ta ett steg tillbaka. Då först kan eleverna blomma ut, då först kan deras tankar om livet betyda något, då först kan deras liv tas på allvar, deras törst efter egen kunskap realiseras. Först då kan deras självkänsla växa i lärandet. Först då kan jag som lärare ikläda mig rollen som handledare. Och stötta eleverna på deras upptäcktsfärder. Först då kan den rätta och förnuftiga lärarrollen – handledarens – som placerar eleverna i kunskapandets centrum, sättas i verket. Först då kan visionen om ett individualiserat och självständigt lärande infrias. Först då, när jag inser vem jag jobbar för.

        Att mitt tänk, mitt sätt att förklara verkligheten, skulle vara allenarådande i klassrummet, den illusionen kan jag äntligen kasta på historiens skräphög. Nu vet jag vem min verkliga uppdragsgivare är.

        Mikael HA Persson
        Karlstad


      • Jag är också en medelålders lärare men i övrigt värjer jag mig från den beskrivning Mikael gör. Det är absolut så att eleverna ganska ofta begär någon typ av kraftfullare kunskap hos mig som lärare men jag möter det med att bjuda dem på att jag kan vara okunnig och klantig på områden de har lätt för. Ingen överhöghet men annan roll än dem. Ibland kan jag ha skaffat mig endast en begränsad förståelse om det de ska lära sig men det skapar oro hos dem. De inser att förståelse dvs mönster, inte är lätt att lära ut för den som inte själv förstår fullt.


  12. Gillar dina tankar Mikael om skolan. /Fredrik


  13. Vad sägs om den här då? Skriven i ett elevperspektiv:

    Ett annorlunda sätt att lära

    Lyssnar på lärarens föreläsning om Franska revolutionen. Får inte anteckna, bara lyssna/tänka. Stormningen av Bastiljen. Spännande. Bakgrund och orsaker till händelsen. Målbeskrivning av ämnet delas ut. Hm. 1789, Orsaker, Händelseförlopp, Värderingar… Öppnar läroboken, ett tiotal sidor. Ska visst skumläsa. Rubriker, mellanrubriker, bilder, bildtexter, första meningen i stycken. Bläddrar fram och tillbaks: orsaker där, olika händelser där, tankar bakom revolutionen… Läser igenom hela texten. Slår upp svåra ord. Börjar få grepp om ämnet. Läraren delar in ämnet i fyra delområden på tavlan. Fyller i våra tomma begreppskartor på samma sätt: Orsaker, 1789, 1792-1794, Tankar bakom revolutionen. Ser att målbeskrivningen är indelad på samma sätt. Till exempel Orsaker: Du ska ha kunskap om orsakerna till folkets missnöje och hur dessa ledde fram till en revolution. Läraren skriver centrala begrepp på tavlan huller om buller. Handlar nu om att i text söka, värdera och förstå centrala begrepp. Ska använda målbeskrivningen parallellt för att ha koll på vad jag ska lära mig. Läser text. Hittar fyra begrepp på Orsaker: Krig, Skatter, Privilegier och Hunger. Ska nu förstå dessa fyra på djupet, dess betydelse och innebörd. Dels genom att läsa text, dels genom att ställa frågor på begreppen. Exempel: Vad för skatter? Vilken typ av privilegier? Varför hunger? Etc. Placerar orden på begreppskartan. Ser alla ord på tavlan, försöker förstå, läser målbeskrivningen, hittar begreppen i texten. Definierar dessa. Inordnar dem på kartan, förståelsen växer. Hittar underordnade stödord till Orsaker: Handel, Makt, Jakt, Skattefrihet, etc. Placerar dessa på kartan i relation till det centrala begreppet. Orsakssambandet bakom revolutionen klarnar. Jobbar vidare med de andra delområdena. Lärarens stöd med de centrala begreppen på tavlan, tillsammans med de stödord jag finner i texten. Begreppskartan växer fram, samband mellan begrepp klarnar, ämnesbilden kompliceras med fler stödord. Helhetsbilden klarnar. Förståelsen djupnar. Den franska revolutionen känns bekant. Ställer kompletterande frågor på sambandet mellan begrepp på kartan, måste ändra, flytta runt stödord. Sammanhanget klarnar mer och mer. Kollar med läraren, är kartan komplett? Han ställer en motfråga: Anser du att allt finns med, att du förstår tillräckligt mycket för att klara målet med kursen? Är svarslös, kollar igenom, funderar, läser målbeskrivningen noga. Läraren frågar igen. Svarar att ja, jag kan besvara målbeskrivningens uppgifter. Har nu också begreppskartan som stöd vid den muntliga eller skriftliga redovisningen, ska gå som en dans.


    • Tror inte många elever skulle orka tränga in i den här kommentaren. Det är helt enkelt så att eleverna behöver mycket förförståelse för att förstå målbeskrivningar, begreppskartor och problematisering av texten. Svårigheten att förstås själva konceptet begreppskarta tror jag är anledningen till att exempelvis Hatties forskning inte visar att den här typen av lärandestöd har någon positiv effekt.


      • Äre inte så att jag rubbar dina cirklar, Johan? Tänk efter….


      • Bra och intressant exempel Mikael. Tror till skillnad från Jan att du har mycket starka poänger här. Fredrik


  14. Om alla enbart hade elever med den drivkraften i sina klassrum spelar det ingen roll (i stort sett) vilken metod man väljer i sin undervisning. Man kommer att lyckas bra ändå. Tyvärr lever de flesta av oss i en annan verklighet. Alltför många elever saknar drivkrafter för att lära sig om exempelvis Franska revolutionen. Skolan är i många elevers och deras föräldrars liv inte speciellt viktig. Viktigare är annat som fritidssysselsättningar, tyvärr. Skolans roll i samhället har förändrats. Det kan vi tillexempel se på en allt sämre löneutveckling för lärare. Skolans och utbildningens betydelse minskar och kommer att fortsätta minska över tid om inget görs för att bryta utvecklingen. Jag har föräldrar som på allvar försöker begära ledigt för sina barn, då de avser att åka till Ullared och handla eller för att gå och klippa sig, för att ge ett litet ”anekdotiskt” bevis från den sk verkligheten.

    Hälsningar

    Karl


    • Jag tror att metodernas undergörande betydelse överbetonas när det gäller att nå de med lite drivkrafter. En lärarare som ligger tätt och möter eleven med engagemang och variation väcker drivkrafter. Utmaning är att hinna göra det med många elever utan att slita ut sig. Skolan måste bli bättre på att matcha uppdrag, inspirera och utveckla sina lärare. Då löser sig mycket.


  15. Allt handlar om de yttre förutsättningar en lärare har för att kunna fullfölja sin gärning. Vad sägs om följande text publicerad i Värmlands folkblad 7 feb:

    Björklund måste bort

    Nya undersökningar visar att läs- och skrivförmågan bland svenska elever försämras. Vår skolminister Jan Björklund gör gällande att den av socialdemokratin skapade flumskolan, där ett alltför stort ansvar lagts på elevernas axlar, utgör grunden till dagens problem. Lösningen ligger därför i att återuppta katederundervisning med läraren i den kunskapsförmedlande rollen i klassrummet. Kunskapen överförd från den som kan till den som inte kan. Likt det kända tomma kärlet som ska fyllas med kunskap. Björklund önskar med andra ord att klockan ska vridas tillbaka till femtiotalets förmedlingspedagogik där eleverna höll tyst och magistern höll hov. Låter det lockande?

    Forskningen talar om något annat. Där skrivs det om vikten av att eleverna ska lära för livet, där handlar det om kvalité på undervisningen. Där forskas om det djupinriktade lärandet i vilken eleven formar sin egen kunskap på egna premisser, med hjälp av läraren givetvis. När eleven äntrar arbetslivet eller fortsätter med studier på högre nivå, då ska färdigheterna att ta in och bearbeta ny kunskap sitta i ryggmärgen. I forskarvärlden är det få om ens någon som känner igen sig i skolministern ålderstigna och mossiga syn på lärande.

    Konsekvenserna av denna klyfta mellan politikernas enfald på skolans område, i förhållande till den pedagogiska forskningens insikt om vad som krävs för att eleverna ska lyfta i sitt kunskapande, kan bli förödande för de senare. Om inte eleverna ges det utrymme och den tid som behövs för att erhålla genuin kunskap på egna premisser, då politikerna med Jan Björklund i spetsen förvägrar skolan de resurser som behövs för att bedriva kvalitativ undervisning, då kommer våra barn att ohjälpligt förlora mark i relation till omvärlden.

    Ministern kan börja med att skapa sig en insikt i det stora problemet med för stora klasser. Om läraren ska hinna med att hjälpa respektive elev med det individuella lärandet som är så viktigt, om läraren ska kunna ge eleven det stöd och den bekräftelse som är oumbärlig för en framgångsrik skolgång, så måste klasserna bli mindre. Att det råder konsensus kring detta faktum är helt klart. Varför händer det då ingenting, kan man undra, varför minskar man inte antalet elever i klasserna?

    Det känns faktiskt som en utopi idag att resurser skulle satsas på eleverna så att de får möjligheter att lyckas med att lära för livet, att de får en solid grund att stå på inför arbetslivet. Varför har det blivit så? Svaret kan stavas konkurrens. Konkurrensen mellan skolor, offentliga och privata har lett till en osund miljö där allt handlar om att attrahera elever till sin skola, då skolpengen som varje elev har med sig betyder oerhört mycket för ekonomin. Den lite bökiga vägen mot djup kunskap får i detta läge stryka på foten, här gäller egna datorer och lätta/roliga kurser för att locka så många elever som möjligt. För att inte tala om den inflation i höga betyg som som blir resultatet när förträffligheten med den egna skolan ska framhävas inför kommande kunder.

    Etableringsfriheten som kännetecknar utbildningsväsendet, och då talar jag om friheten att tjäna pengar på våra barn via etableringen av fria skolor, den friheten är Jan Björklunds hjärtefråga. Den som attackerar denna frihet får med ministern att göra, ty Björklund är liberal. Därför måste vi rösta bort denne man vid nästa riksdagsval, då han är skadlig för våra elevers bästa. Sossarna har en mer övergripande syn på detta svåra som heter skola och dess elever som är våra barn. I slutändan handlar det om lust i lärandet, vårt lands konkurrenskraft i framtiden och vår generella välfärd. Bort med reaktionären Björklund och in med ansvariga som förstår att skolan måste reformeras för elevernas bästa, OCH som är beredda att sätta till de resurser som krävs för att eleverna ska lyckas med lärandet.

    Mikael HA Persson
    Lärare i Karlstad


    • Mikael,
      Du är för sent ute för att debattera på den här bloggen. Kanske kommer någon annan svara – inte vet jag. Men min peek som debattör har varit för några år sedan och nu svarar jag bara på detta sätt jag gör av artighet gentemot dig. Jag kommer fortsättningsvis inte svara på alla inlägg.

      Allt gott till dig//Johan


      • Det gör du rätt i Johan, ta hand om familj o vänner istället. Take care/Mikael



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s