h1

Nätmobbning – ett skolproblem?

19 december 2010

Såg idag senaste avsnittet av Skolfront. Det är ju så bra i dagens tekniksamhälle, det går att se det på UR-play. Programmet tog upp två frågor, båda intressanta, men högst relevant för det dagliga skolarbetet är nätmobbning. I ett reportage berättas om Yasemine Gustafsson som blev mobbad under hela sin skoltid, både fysiskt och på nätet. Via internet skickades det hatmail till henne. Detta är förfärligt, men dessvärre är det inte helt ovanligt, även om det kanske inte är så grovt.

I studion efter reportaget diskuterade Anders Almgren från Lärarnas Riksförbund och Lars Arrhenius, Barn- och elevombudsman. Almgren menar att detta inte är lärarens uppgift att hålla koll på nätet, med Arrhenius anser att lärarna enligt lagen har skyldighet att ta tag i dessa problem. Flera gånger återkommer Arrhenius med att det är lagstiftaren som säger att lärarna ska ta tag i detta problem. Tyvärr är Almgren lite flat mot Lars Arrhenius, som går på ganska hårt. Först i slutet säger Almgren att det är Arrhenius tolkning som ligger till grund för att han hävdar att det är lärarnas arbete ha koll på vad som händer på nätet. Anders Almgren argumenterar bra för vad som är lärarnas uppgift, det vill säga undervisa. Lärare har idag så oerhört mycket mer att göra än att undervisa och Almgren upplyser Arrhenius om att han vill att lärarna ska få en uppgift till.

Lars Arrhenius har ett viktigt jobb, våra elever behöver verkligen värnas och försvaras, för många far illa och många skolor behöver sättas under lupp. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att jobba med dessa frågor, de är viktiga för mig. Men likt många andra statliga ombud blir Arrhenius lite fundamentalistisk. Det är svårt att ha en dialog med en person som hela tiden hävdar hårt att det står i lagen, det står i lagen, det står i lagen. Inte vilken lag, hur tolkningen ligger eller har en förståelse för att lärare har väldigt mycket att göra. Inte ens när Almgren frågar var föräldrarna är går Arrhenius in i dialog. Det känns inte bra med personer som ska hävda sin maktposition, för det är så jag känner inför detta.

Klart att lärare måste ta tag i nätproblem om det påverkar skolan. Att elever mobbar varandra via MSN och liknande, skriver ord som de inte kan stå för mellan fyra ögon, vet alla som jobbar med äldre barn i skolan. Men alla vet också att så gott som samtliga elever vet vad som är rätt och fel. Blir nätet ett problem behöver man inte göra en så stor sak av det, men det måste beivras omedelbart. Jag har hindrat många bråk mellan elever, senast i veckan som gick tog jag hand om sex elever i årskurs 4 och 5 som på Facebook hade bestämt att de skulle slåss på skolgården. Hur fick jag reda på det? Jo, slagsmålet började lite smått. Jag tog tag i samtliga, fysiskt snack med dem, skickade ett mail till några av dem på Facebook och talade om att jag aldrig mer ville se detta på skolan, då skulle jag kontakta deras föräldrar. Alla bad om ursäkt och dagen efter kom faktiskt en pojke med sina föräldrar till skolan och ville ha ett samtal. Totalt tog detta cirka 60 minuter.

Nu kan man tycka att 60 minuter är mycket för en redan pressad lärare, men det är inte varje vecka dessa problem uppstår. Ofta är det värre på högstadiet, men även där är det lätt att beivra dessa företeelser. Bygg relationer, nära kontakt med elever, vänskapliga, men inte kompis – man ska vara en vuxen. Var tydlig med att tala om att nätmobbning inte är acceptabelt. Så fort något uppstår – ta tag i det direkt och kontakta föräldrarna. Problematisera och diskutera konsekvenserna med föräldrarna, tala om att nätmobbning inte är acceptabelt. En pågående diskussion, hela tiden diskutera och gestalta värdegrund. Men inte ta tid från kunskapsarbetet.

Alla barn vet som sagt var vad som är rätt och fel. Med en tydlighet från skola och lärare är inte detta ett problem. I alla fall har jag haft små problem med detta, kan bero på att jag varit tydlig gentemot eleverna och deras föräldrar. Jag har haft 5-6 grova incidenter under årens lopp, men dessa har jag löst omgående, endast vid två tillfällen har jag behövt kalla föräldrarna. Jag hade då löst problemet, men ansåg att det var viktigt att föräldrarna träffade varandra, för att det var grova kränkningar. Resultatet blev att kränkningarna upphörde.

Nätmobbning är ett problem, men det är primärt föräldrarnas ansvar att se till att deras barn beter sig schyst på nätet. När det blir så stora problem att det blir en konflikt i skolan ska läraren agera. Om läraren inte känner sig bekväm med detta, ta hjälp av kurator eller rektor. En lärares primära uppgift är att undervisa, inte vara socialterapeut.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete. Kunskap är makt som Francis Bacon sa. Och klassresan börjar nu!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s