Julen – glädjens tid?

Nu är julen här, i skrivandets stund är det juldagsmorgon och hysterien kring julafton är över. Det ska handlas julklappar, städas, köpas och kläs gran, pysslas, laga julgodis och inte minst all julmat som ska köpas och tillagas. För mig som har tre barn är denna tradition viktig, men även lite påfrestande. I år har det dock varit lugnare än vanligt, vi har varit själva. Istället för att fira med tjocka släkten har jag och min fru i år valt att vara helt själva på julafton. Det var alltså bara vi fem och en morbror. Och julelugnet infann sig, den bästa julafton någonsin.

Men alla har det inte så bra och lugnt. Jag vill denna dag skänka en tanke till alla de barn som far illa under julen. Kanske inte bara under julen, det händer givetvis att många far illa även under resten av året. Det blir dock så påtagligt under en helg som julhelgen, då godhet ska råda, lång ledighet, julklappar och mat. Alkohol!

När nästan alla elever hade gått hem på Vikingaskolan i onsdags dröjde sig några kvar extra länge – varför? När det endast var några dagar kvar på höstterminen blev några elever oroliga. Lång ledighet kanske inte alltid betyder sköna och vilsamma dagar för alla. När kompisarna får fina mobiler och många julklappar har en del föräldrar knappt råd med julklappar till sina barn. När en del familjer frossar i mat och godis har vissa familjer råd med det verkligt lilla julbordet. För att inte tala om ”julsnapsen” som förstör så mycket. Alkohol är ett stort problem för många barn, för deras föräldrar inte kan hantera alkohol. I bästa fall blir de löjliga av alkohol, men i värsta fall blir det bråk och våldsamheter. Ett är i alla fall säkert, för mycket alkohol bidrar inte till ökad trygghet.

Jag pratar givetvis inte om de människor som finns på samhällets botten, de människor som av olika anledningar saknar bostad och i dessa kyliga tider måste sova utomhus. De får hjälp av Stadsmissionen och andra organisationer, för att få en fridfull jul. Nej jag pratar om vanliga familjer, människor som kämpar på i samhället. Men tyvärr har de blivit utförsäkrade, arbetslösa, långtidssjukskrivna, flyktingar eller är lågavlönade. Kanske jobbar de svart på grund av att de inte kan få ett vitt jobb, kanske jobbar de som timvikarie och får rycka in vid behov. Många är lågavlönade.

Vi ska ha ett samhälle där fuskare jagas och där människor inte ska vara arbetslösa eller långtidssjukskrivna för länge. Vi ska ha ett samhälle där flyktingar och nysvenskar integreras. Vi ska ha ett samhälle där arbete ska löna sig och att man inte ska leva på bidrag. Det är bra att moderaterna sätter dessa frågor på agendan, vi behöver ett samhälle där alla deltar och bidrar. Men så fel det har blivit, så många människor som är fattiga och som verkligen får vända på varenda krona. Det har jag sett med egna ögon! Kan man börja prata om Fattigdomssverige?

Julen är en underbar tid och jag vill skänka en tanke till alla de barn som växer upp i familjer som antingen inte har råd, eller också brukar för mycket alkohol, eller på något annat sätt har en otrygg miljö. Jag menar inte att det är tanken som ska råda, utan att fokus läggs på dessa barn under nästa år och nästnästa år och nästnästnästa år. Det går med politik och handlingskraft från tjänstemän inom skola, omsorg och socialtjänst att ändra förutsättningar och uppmärksamma detta. Inte bara skänka en slant till välgörenhet, utan aktivt motverka missförhållanden. I klassrummet, i kontakt med den enskilda eleven, i kontakt med föräldrar, i kontakt med socialtjänsten. ”Fattiga människor” må kanske vara fattiga rent ekonomiskt, men inte säkert emotionellt, där kan finnas värme, omtanke och trivsel. Men det kan också finnas misär och missbruk. Dessa människor behöver inte bli tyckta synd om, få en omtanke av godhet, utan behöver bli behandlade som vilka andra människor som helst. Och hjälpta av samhället att lyftas ur sitt armod.

Jag hoppas på en ännu bättre jul nästa år!

För övrigt anser jag att lärarjobbet är samhällets viktigaste yrke!

8 reaktioner till “Julen – glädjens tid?

  1. Vi människor behöver fest och glädje, vi behöver gemenskap, vi behöver släktbanden och sillsalladen, morotskakan eller något annat är oss förstås också väl unnat. Lite överdåd, stora skratt och mycket bus behövs men jag hoppas att vi alla också stannar upp, känner riktig julefrid. En riktig god jul bör innehålla tankar, ansträngningar och generositet för de som inte har det så bra. Detta måste det också finnas plats för.

  2. Håller med dig Jan, alla behöver det du räknar upp. Julen är en underbar tid som jag och min familj uppskattar mycket. Vi behöver denna helg. Men jag tror att många mindre lottade också behöver denna tid, men de behöver inte att vi tycker synd om dem. De behöver inte vår hjälp bara för att det är jul, utan de behöver våran hjälp alltid, våra tankar alltid och att det inte stannar vid tankar. Utan att t.ex. vi i skolan gör skillnad!

  3. Kan inte skolan för många vara och bli den långsiktiga hjälpen att förändra läget? Kan man bygga ett bättre liv på något annat än kunskaper, vilja, motivation, engagemang, social och annan kompetens – allt som skolan ska vara med och bygga? I min första klass hade jag en elev som alltid grät hejdlöst varje skolavslutning, hon visste att det var kaos som följde. I skolan visste hon att hon fick varm mat varje dag, och någon som såg henne och brydde sig om henne. Det var tungt. Självklart soc-anmälde vi, men det viktigaste tror jag var att vi lät skolan bli en plats att både vila på och insupa kunskap. Det har gått ganska bra för henne, hennes barn firar en mycket bättre jul än hon själv någonsin fick uppleva.

  4. Magnus!
    Skolan är för många en räddning, precis som du beskriver. Många så kallade maskrosbarn kan ”poppa upp” tack vare engagerade lärare eller skola. Viktigt att prata framtid med dessa elever, ge dem kunskap, låta dem ta kontroll över sitt liv. Ständigt jobba med föräldrarna, utan att fördöma. Alla föräldrar älskar sina barn, även dem som är drogade eller psykiskt sjuka. Erbjuda hjälp, ligga nära och hela tiden tro på möjligheten att lyfta barnet och familjen.

    Vi anmäler till socialtjänsten kontinuerligt, men ligger på och kollar upp vad som händer. Vi jobbar på, för att alla barn och elever ska få ett så bra lov/liv som möjligt. Ändå kan man inte sluta tänka på vissa när lugnet infinner sig på långhelger.

  5. Jag har också många gånger tänkt på de barnen som alltid stannar kvar lite längre. Det är inte bara på skolavslutningar eller sista dagarna innan ett veckolångt lov utan även på bara vanliga dagar. Ibland vet jag lite av vad de går hem till utifrån vad de har berättat men ofta vet jag inte allt.

    Det som kändes riktigt jobbigt innan detta jullov var just den där kramen från en av mina fina elever, den där kramen som höll sig fast så länge, den där kramen som inte ville släppa taget.

    Ibland, känns det riktigt jobbigt att vara lärare…

  6. Hej Anna!

    När man har den relationen med elever som gör att de vill krama, stanna kvar och umgås – då vet man att man gör ett bra jobb. Man bygger relationer. Men då är man också emotionellt känslig, eftersom dessa elever tär. Det är jobbigt att vara lärare då, men det är också betydelsefullt – för då gör man skillnad.

    Ibland önskar man att man kunde ta med sig ungarna hem. Men jag brukar tänka att det är just det vi gör som innebär att dessa ”olycksbarn” kan få en meningsfull framtid och en bra utbildning, som kanske innebär att de gör en resa.

    Johan

  7. Vill bara säga om det är ok att jag tar med din text i mitt blogginlägg (skrivet såklart att du skrev det). Ska nämligen skriva om detta och tyckte du skrev så fint. Är det okej?

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar