h1

Pedagogiskt nätverk del 2: Scherp 1

30 december 2010

Hans Åke Scherp

Som jag tidigare nämnt blev jag förbannad på Hans-Åke Scherp för att han i Rapportstudion gjort sig till tolkningsföreträdare för hela svenska skolan. Likt en mysgubbe lade han huvudet på sned, log och talade om hur det var ställt med svensk skola. Samtidigt hade Scherp i kraftiga ordalag kritiserat både Haninge kommun och utbildningsminister Jan Björklund.  Styrande politiker (först Robert Noord och sedan Martina Mossberg) och skolchef Mats Öhlin i Haninge hade en idé om att man skulle kunna få med sig alla ungar om man höll rätt på deras resultat redan i tidig ålder. Detta var kontroversiellt, eftersom det inte var brukligt i svenska kommuner. Jag bestämde mig efter att ha sett Rapportinslaget att granska de skolor som var med i Problembaserad Skolutveckling (PBS).

Hans-Åke Scherp talar om att det är viktigt med djuplodande kunskaper, att eleverna ska förstå det de lär sig och att det är detta som bidrar till motivation och lust att lära. Scherp är oroad över ytkunskaper som florerar i skolans värld. I boken Den Gudarna älskar av Gunnar Ohrlander intervjuvas Hans-Åke Scherp. ”Men vad är det för motsättning att lära sig Hallands floder och samtidigt förstå Hallands geografi? – Det är inte där motsättningen ligger, men i vilket sammanhang kommer de in. Vad får det för betydelse för djupet i kunskaperna? När man samtalar med Hans-Åke Scherp märker man att det är just detta kunskapsdjup som han ständigt återkommer till. Det är inga problem att kolla om en elev kan plussa och gånga men stannar man vid det så stör man i själva verket inlärningen, hävdar han. Det handlar om ett fördjupat lärande, en evig dröm hos många pedagoger. Och hur ser denna kunskap ut? Kan man peka på när en elev har tillägnat sig fördjupat lärande? Det blir svårare, säger Hans-Åke Scherp. Men om den här sortens djupare kunskap går att beskriva så går den väl också att mäta? -En del lärarande är svårt att beskriva och mäta. Så det går inte att ta reda på? -Det är bekymmersamt. Hur gör man för att kvantitativt mäta kvalitativa förändringar i tänkandet? Det är förstås problematiskt”. (sidan 159).

Men vad är problemet? Kursplanen ställer betydligt högre krav på tänkandet och tankekvaliteter när det gäller betygen VG och MVG. Oavsett ämne ställs krav på att eleverna ska kunna dra slutsatser, analyser, systematisera, byta perspektiv, reflektera, jämföra kunskaper och så vidare. Vi pratar om ämnesobundna tankekvaliteter.  Med andra ord, utifrån Scherps eget resonemang och fördjupade kunskaper drog jag slutsatsen att eleverna i de skolor som varit med i PBS på sikt skulle få högre betyg eftersom PBS bygger på fördjupade ämneskunskaper. Det innebär i sin tur att meritvärdet på dessa skolor rimligtvis bör öka, eftersom kriterierna för VG och MVG har en högre meritpoäng än G (G=10p, VG=15p, MVG=20p).

När jag går igenom den sammanställning jag gjort, som löper under fem år, alltså fem års meritvärden, kan jag inte se någon ökning på någon skola. Det går att se normal flukturering, alltså resultat som går upp från ett år för att sedan gå ner året efter. Det går inte att se en kunskapsprogression som mönster. Hur är detta möjligt? Och vad är skolans uppdrag? Är inte skolans uppdrag att förse eleverna med kunskaper? Jo det är det och en viss fostransroll.

PBS fyller inte kunskapsuppdraget, i alla fall inte när det gäller Skolverkets officiella siffror. Kanske är det så att PBS har varit väldigt bra för lärare och rektorer, men uppenbarligen har det inte kommit elevernas resultat till godo, för det har inte lett någonstans. Men det verkar inte vara Scherps huvudsakliga uppgift med sitt arbete, även om han pratar om djuplodande kunskap. Hans-Åke Scherps fokus ligger på någon slags social verksamhet, alltså att skolan ska få eleverna att trivas. I många debattartiklar och utspel som Scherp gör polariserar han mellan å ena sidan att följa upp resultat och å andra sidan lusten att lära. Som om det fanns en konflikt. Men det vet alla lärare som jobbar med att följa upp resultat – det ligger ingen konflikt i detta. Det är lärarens uppgift att se till att det är roligt att lära sig, för visst är det så att alla ämnen är roliga om läraren visar att det är roligt.

Men vem är då Hans-Åke Scherp? Han doktorerade vid Göteborgs Universitet 1998 med en avhandling om gymnasierektorers förändrade roll (Utmanande eller utmanat ledarskap – rektor, organisationen och förändrat undervisningsmönster i gymnasieskolan). Handledare för denna avhandling var Mats Ekholm, professor i pedagogik vid Karlstads Universitet. Scherp har sedan dess mest arbetat med ledarskap, organisation och lärandemiljö. Någon expert på bedömning och betygssättning verkar Hans-Åke Scherp inte vara. Trots det satt han i rapportstudion och gjorde sig till tolkningsföreträdare kring dessa frågor. Det är som om jag som SO-lärare skulle sitta i Rapportstudion och göra mig till tolkningsföreträdare för alla Sveriges bildlärare. När man pratar om lärandemiljö – vad är det? Är det pastellfärger på väggarna? Små klasser? Ljuddämpande interiör?

Mats Ekholm var åren 1999 till 2003 generaldirektör för Skolverket. Ekholm anlitade Scherp, Orlander skriver: ”Den nya pedagogiken kallades allmänt för Problembaserat lärande, PBL, och i Hans-Åke Scherps version, PBS, alltså Problembaserad skolutveckling. För att lansera denna pedagogik skapade Mats Ekholm nätverksplatser – alltså fysiska mötesplatser, konferenser – där Hans-Åke Scherp anlitades som talare. Och det var då han byggde upp sitt kontaktnät med kommunerna. Han dök upp på konferens efter konferens och resultatet blev, enligt den egna hemsidan, att han nu har åttahundra skolor och fyrtio kommuner som inspirerats av hans projekt” (Den Gudarna älskar, sid 150).

När jag gick igenom PBS-siffrorna bestod nätverket av 29 kommuner och 141 skolor. Då saknas många uppgifter på skolor som var med, antagligen torde antalet skolor bestå av åtminstone det dubbla. Hans-Åke Scherp brukade i inlägg framhålla att han är pedagogisk ledare för ett nätverk som bestod av 40 kommuner och 800 skolor. Detta är en ren lögn! För hur har Scherp då räknat? Är det alla skolor som har varit representerade någon gång på ett seminarium? Räknas man ingå i PBS-nätverket, för att någon från en skola har varit på ett anordnat Skolverksseminarium? Eller hur räknar Scherp? En sak är i alla fall säker, det krävs en väldans massa fler skolor för att komma upp till 800 än de som finns med på PBS-egen hemsida. Men kanske det är så att Hans-Åke Scherp, i debatten, vill visa sig mer kunnig än vad han är? Eller bilda opinion mot regeringen? Eller skaffa sig tolkningsföreträde och makt? Och så höftar Scherp lite som han vill, inte vet jag? Kan bara gissa.

Idag (29/12-10) har antalet kommuner som är medlemmar i PBS-nätverket sjunkit till 18 kommuner. Kanske har de upptäckt att PBS inte håller vad det lovar? Att det bara är vackra ord? Att elevernas resultat inte blir bättre? För mig är det en omöjlighet att veta. Den 23 maj 2010 skrev jag ett blogginlägg som heter ”Barnuppropets lögn”. Där kan du se en film där Hans-Åke Scherp pratar om Barnuppropet och i filmen avslöjas att Scherps verkliga fokus ligger social verksamhet och inte på att eleverna ska lära sig något.

I nästa blogginlägg kommer jag redogöra för resultaten av att Problembaserat Lärande (PBL) spred sig över Sverige som en modefluga som alla skulle jobba med. Jag kommer också längre fram i denna bloggserie ta upp Barnuppropet.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste jobb!

Annonser

12 kommentarer

  1. Scherp har förstås rätt i att undervisning med utantillplugg direkt följt av prov bryter av vägen mot förståelsen. Jag frågar mig dock om det finns någon utbildad lärare idag som inte vet att om man hjälper eleverna att skapa helheter och sammanhang så lär de sig utantill snabbare. Scherp kritiserar en företeelse som jag tror i stort sett inte existerar i svenska skolan.

    Erfarenheter från PBL är att elevers ”lust till lärande” går kraftigt ned och att det behövs stora insatser från lärare när det gäller detta. Mina erfarenhet av elever med PBS bakgrund är att de till och med är sämre på problembaserat lärande och snabbare hamnar in på att använda dåliga programmerade metoder. En forskare som säljer in PBL som en metod som förenklar för lärare och kräver mindre resurser anser jag begår tjänstefel.


  2. Jag tror att det finns massvis med lärare i Sverige som kör någon slags PBL där eleverna ska söka kunskap, så kallad fri forskning. Jag tror inte alls att alla lärare är medvetna om att det krävs en extrainsats av läraren för att problematisera det eleverna söker sig fram till.

    Jag tror inte att Scherp menar att man ska släppa eleverna fria, utan han menar nog att läraren ska i högsta grad ansvara för undervisningen. Däremot blev det inte riktigt som han hade tänkt sig, ett systemfel, där information och styrning av lärargruppen och rektorsgruppen blev fel. För lite kraft lades på att poängtera att eleven inte själv skulle söka kunskap.

    Jag har själv använt mig av PBL med gott resultat. Men då har eleverna varit väldigt duktiga och självgående, samt att min insats som lärare har varit väldigt påtaglig. Jag har varit tvungen att engagera mig i varje elevs arbete, nästan på detaljnivå. Krävande!


  3. Hej,

    Bland alla modebloggar och livsstilsbloggar har din blogg lagts till på ”Blog of the year 2010” på facebook. Så det går nu att rösta på den.

    Mvh
    Blog of the year 2010.


  4. Ja, det stämmer nog att Hans-Åke Scherp inte har förespråkat att eleverna ska släppas helt fria och därmed handlar det kanske inte om inkompetens. Däremot har han haft så bråttom att lansera sina idéer och önskat att de ska lanseras så brett att jag nog anser honom som ansvarig för de missförstånd som uppstod.

    Förutom att eleverna måste vara duktiga och självgående upplever jag att man måste känna dem hyfsat väl innan. Ifall man ska kunna ligga tillräckligt tätt inpå och ändå inte förstöra lärandet med för mycket detaljer så måste man våga problematisera mycket av elevens sätt att agera. Det kan bli gravt fel om man inte känner eleverna.


  5. Jan – jag håller med dig till 100% i det du skriver.


  6. Tack för ett intressant inlägg! Ska bli intressant att läsa övriga delar av serien.

    En sak jag verkligen undrar över är hur Scherp kan säga att det inte går att utvärdera om eleverna har uppnått djupinlärning. Det finns nämligen massor av forskning på området, särskilt på amerikanskt håll, som tyder på att det inte är så omöjligt som han menar. Trist att Sverige ska ligga så långt efter i forskningen när det gäller bedömning och metodik.


    • Hej Camilla,
      Det finns en otroligt bra forskning som är gjord och utkom i bokform 1977, Ferece Marton mfl: Inlärning och omvärldsuppfattning. En bibel på området.


      • Marton&Booth (2000) rangordnade olika studenter i deras ”förståelse” av rekursion som för mig bara är ett matematiskt skrivsätt men de hittade 6(!) olika nivåer där jag skulle varit nöjd med de tre första men de hittade tre till som då var mer meningsskapande och ”djupare”. Vid ett prov som då gavs visade det sig att de studenter som hade de lägre nivåerna kunde göra fungerande datorprogram men de ”djupa” klarade inte av detta. Nu ifrågasätter de inte detta i grunden samhällsvetenskapliga förståelsebegrepp då de inför de i matematik och fysik. De fyra F:en har inte med Förklara och Förutsäga som räcker i fysikämnet och det är just Förmågan att kunna Förutsäga som gjorde att Gallilei och Newton definitivt ändrade vår syn på världen. Vi har ett SO begrepp som allmän kunskapssyn vilket säger en hel del om svensk skola och ger då ledtrådar till varför ingen vill bli fysiklärare om den inte får undervisa på ”natur”.

        I all forskningsmetodologi är skillnaden mellan naturvetenskap och samhällsvetenskap att det förra Förklarar och den senare försöker Förstå. Någon ”djupare” förståelse finns egentligen inte i matematik och Wittgenstein menade att om någon ska berätta om sin förståelse så blir det ett regelföljade likafullt. Pedagoger har inom PIE (jag läste nyss om denna inbördes klubb för beundran som du hittat och kunde inte hålla mig för skratt då jag känner Kroksmark ganska så väl och har en känsla av att du missuppfattat honom, dock inte stolpskotten från Karlstad…) en förmåga att komma på egna teorier då det gott räcker med de som finns och det skulle då inte skada om de då kunde diskutera dessa men inte ens pedagogikprofessorerna verkar ha läst de klassiker de pratar om.

        Det finns ett problem med uppnåendemålen som trivialiserar kunskaperna och det är mycket bättre att i matematik formulera 8 frågor vilket räckte för realskolans absoluta betygssystem. 10 sådana ”gamla tentor” räcker att lärare och elever har som utgångspunkt och då slipper vi allt tjafs med de nationella proven. Man kan då ha två prov. Ett ”PISA” och ett ”TIMSS”. Myckert rättssäkert och tar bort allt kringverk. Det är väl klart att förlagen vill sälja läromedel och ”appar”…

        Nivån är skrämmande låg i ”forskningskretsar” och deras gemensamma strategi är att aldrig hamna i diskussion med någon de befarar kan sin sak. Det finns alltså ett smått otroligt antal som bara håller till i mer slutna intressesällskap och aldrig uttalar sig offentligt och vid föreläsningar har de alltid sina groupies som ställer samma frågor som de för femtielfte gången tycker ska utvecklas. Kritiker släpps aldrig in eller formligen avspisas med antydningar om att frågaren är en relik från gångna tider. På samma vis är det med SOS där det bara dras igång nya inlägg som följer en viss diskurs eller dold agenda. Hela svensk skolsektor är ett demokratiskt problem och på något sätt måste de tvingas ut i dagsljuset och diskutera sakfrågor.

        Jag kan för mitt liv inte förstå varför Björklund tillsätter Per Tullberg eller vad han exakt heter till skolkommissionen som varit generaldirektör för Skolverket och inte alls agerat efter TIMSS 2003 utan låter då andra rapporter helt blanda bort korten. Svenskt Skolverk är väl en bidragande orsak till PISA-resultaten. Det var bara beklämmande att höra den nya GD:en som pratade om ett samhällsbegrepp hon också då det handlade om matematik och naurvetenskap samt läsförståelse. För att ha läsförståelse krävs att man kan exempelvis veta vad Vygotskij menar med vetenskapliga begrepp och det har inte alls med vetenskapliga ord att göra utan snarare tvärtom.

        Frågan är hur månglarna ska kunna drivas ur templet eller i vart fall ut i offentligheten. Enda lösningen är att Skolverket helt rensas eller läggs ner.


  7. […] sin inlärning. Vill du läsa mer om Scherp har jag skrivit ganska många blogginlägg om honom, länk och länk. Ohrlander har också ett helt kapitel om honom i sin […]


  8. […] men här är några exempel på blogginlägg. Christian Lundahl: länk och länk Hans-Åke Scherp: länk och länk Steve Wretman: länk och […]


  9. […] kunskap och där det var lusten att lära som skulle vara motorn. Gick åt helvete, se tidigare blogginlägg och blogginlägg. Eller när Färila skulle se till att alla elever skulle jobba med datorer och […]


  10. […] för att saluföra metoden, där motivationen för lärande skulle komma från eleven själv, se länk och länk. Sedan följde en rad massa olika metoder, den ena mer fantastisk efter den andra: […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s