Pedagogiskt nätverk del 4: Mats Ekholm


Mats Ekholm

Mats Ekholm är professor i pedagogik, innehar för närvarande en professur vid Karlstads universitet. Ekholm var handledare åt Hans-Åke Scherp när denne doktorerade. Mats Ekholm har främst ägnat sin forskning åt social utveckling i skolan och socialisation. Under åren 1999-2003 var Mats Ekholm generaldirektör (GD) för Skolverket. Han passade på att ta in Hans-Åke Scherp som föreläsare i Skolverkets namn, se tidigare blogginlägg. Mats Ekholm var med andra ord ansvarig för att Problembaserat lärande (PBL) och Problembaserad Skolutveckling (PBS) spreds.

Uppdraget att implementera den nya skolreformen Lpo 94 låg på Skolverket. Dess första GD Ulf P Lundgren såg inte till att ge lärarkåren den fortbildning som krävdes när den största händelsen inom skolan, sedan folkskolans införande 1842, skulle genomföras. Reformen innebar att gå från relativa betyg till kunskapsbetyg, gå från statlig till kommunal huvudman, gå från regelstyrning till mål- och resultatstyrning. Jordbromalmsskolan fick en VHS-video där Ulf P Lundgren berättade om den nya reformen. Trots att uppdraget att implementera Lpo 94 gått snett tog Mats Ekholm inte tag i frågan. Under de fem år som Ekholm var GD för Skolverket ägnades tiden åt andra saker än att hjälpa lärarkåren att förstå och genomföra Lpo 94.

Men varför då? Då får man titta bakåt på Ekholms egna forskningskarriär och även på vad han sysslat med. Sedan måste detta sättas i förhållande till den nya reformen som innebar tydliga kunskapsmål, resultatuppföljning och diskussion kring hur resurser ska fördelas. Ekholm hade forskat på barns sociala utveckling, en pedagogisk gren som är långt ifrån implementering av en läroplan som handlar om mål- och resultatstyrning. Mats Ekholm hade förvisso skrivit boken ”Utvärderingspraktikan”, men den boken handlade om hur skolan skulle utvärdera skolmiljön, skolmaten, elevers trivsel och så vidare. Det finns inte med ett endaste dugg om pedagogisk utvärdering.

Mats Ekholm har gjort många uttalanden genom åren där han visar vad han står för. I ett uttalande 16 maj 2007 menar Ekholm att skolan inte blir bättre av att Skolinspektionen granskar skolor. Vad menar han med det? Varför skulle inte Skolinspektionen kunna se brister i skolan, påtala detta för att skolan ska förbättra sig? Det hela handlar om vilket perspektiv man har och hur man ser på skolan.

Mats Ekholm har ett socialt perspektiv på skolan och ser inte hur kunskaper ska kunna bli bättre av att Skolinspektionen granskar. Ekholm har heller inte en trott på att det går att genomföra reform Lpo 94 och av den anledningen har han inte gjort det som GD för Skolverket. Dessvärre blev denna ignorans från  Mats Ekholms sida hans fall. Riksdagens revisorer granskade Skolverket och förordade i en rapport (Statens styrning av skolan – från målstyrning till uppsökande bidragsförmedling RR 2001/02:13) att regeringen skulle lägga ner Skolverket och skapa ett nytt Skolverk. Dåvarande skolministern Thomas Östros gick på Riksdagens revisorers linje och lade ner Skolverket. Mats Ekholm fick sparken. Miljontals med oanvända resurser, öronmärkta för implementeringen av Lpo 94 låg oanvända, pengar som svensk lärarkår skulle ha behövt. Det nya Skolverket startade upp i nya lokaler och med en ny generaldirektör Per Thullberg. Mats Ekholm fick ett tillfälligt förordnande för den nya skolmyndigheter: Myndigheten för skolutveckling.

Varför uppstod Skolinspektionen? Till stor del beror det på att Skolverket, inte minst under Mats Ekholms ledning, inte hjälpte skolor och lärare att förstå och jobba efter Lpo 94. Fokus låg på något helt annat än kunskap och när väl regering och riksdag ville fokusera på kunskapsuppdraget stod skolorna maktlösa. Och Skolverket gjorde väldigt lite för att bringa klarhet. Mats Ekholm har tillsammans med sin vapendragare Hans-Åke Scherp startat Barnuppropet, en upprop för barns rättigheter. Åter igen är Ekholm inne på sociala bitar helt i polarisering mot kunskapsrätten i skolan. Jag kommer att skriva mer om Barnupproret i ettseparat blogginlägg.

Två personer som har gjort sitt bästa för att hjälpa till och åkt land och rike runt i Skolverkets namn är Steve Wretman och Helena Moreau. Tyvärr har inte heller de bringat klarhet, utan snarare förvirrat läget för svensk skola. Genom sin tidning Grundskoletidningen har dessa parhästar spridit förvirring över hela Sverige. I nästa blogginlägg ska jag skriva om dem och ge konkreta exempel på hur de vrider om ord och meningar så att läsaren blir förvirrad, hur de sprider rena lögner och hur deras tolkningar blir helt felaktiga.

Mats Ekholm har genom sina fem år som generaldirektör för Skolverket, som initiativtagare till att PBL och PBS i Skolverkets namn fick en sådan spridning, gjort svensk skola en av de största björntjänster i mannaminne. Ekholm har inte bara sett till att svensk skola kommit på efterkälken i internationella jämförelser, han har också sett till att den svenska lärarkårens självförtroende, status och löneutveckling sjunkit rejält. Mats Ekholm har inte tagit sitt ansvar gentemot svenska lärare och det borde han få stå till svars för!

10 reaktioner till “Pedagogiskt nätverk del 4: Mats Ekholm

  1. Hej Mats!

    Det är klart att Ulf P Lundgren hade ett stort ansvar till att reformen inte implemeterades. Men min huvudpoäng är att Mats Ekholm tog över ett uppdrag som innebar att han skulle genomdriva Lpo 94, men han fokuserade på annat. Anledningen är att det inte var Ekholm inte var intresserad av detta uppdrag. Ekholm är också en bricka i det nätverk som jag beskriver och som jag kommer att summera i slutet av denna bloggserie. Det finns en poäng för Ekholm att inte genomföra uppdraget.

  2. En spännande tes och jag ser fram emot fortsättningen. Risken finns att det är segraren som skriver historien och att Ekholm blir en lagom syndabock för att kunna romantisera den egna positionen.

    Jag är osäker på om dina begrepp håller och själva idén med att spela ut sociala värden mot kunskaper… Riskerar inte det att bli väldigt luftig retorik?

    Vi behöver nog fundera vidare över vad som låg bakom Lpo94 och decentraliseringstanken innan vi avkräver ansvar. Det ligger något väldigt motsägelsefullt i att implementera något som förväntas växa underifrån och jag tror att det fanns en stark tilltro till skolornas vilja att pröva egna vägar. Tyvärr verkar det som om många gick och väntade på nya direktiv om hur de fick tänka och då hamnade kanske skolutvecklingen mellan stolarna.

    Helena von Schantz visar denna filmen i ett annat sammanhang – men jag tycker nog att det passar bättre här!

  3. Jag håller nog med Mats om att Ulf P Lundgrens roll borde belysas mer. 1999 publiceras ”Ramfaktorteori och praktiskt förnuft” där den praktiska implementering av teorin diskuteras men under hela Lundgrens ämbetsperiod tillåts en abstrakt teori användas för implementering av skolbeslut. Det är egentligen inget fel på teorin men det ledde utan tvekan till ett helt felaktigt fokus bort från målstyrningen som var kärnan i lpo94. I det sammanhanget bygger Mats Ekholm egentligen bara vidare på på en strategi/icke-strategi på tvärs med skolreformen -94.

  4. Mats!
    Jag håller med dig om att det blir mycket luft i att ställa social utveckling mot kunskapsuppdraget, men Ekholm är bara en bricka i spelet och jag ska visa senare hur det hänger ihop. Hela detta nätverk har en annan agenda än att genomföra sitt uppdrag som tjänstemän. Det är själva anledningen till att jag skriver.

    Ulf P Lundgrens roll som Skolverkschef kanske är värt ett eget blogginlägg. Kanske ska jag skriva en historiskt blogginlägg där jag tar med alla ansvariga personer och den kritik som kommit både från politiker som Thomas Östros och Jan Björklund, till Högskoleverket och Riksrevisionen. Kanske är det värt ett blogginlägg?

    För övrigt tycker jag filmen så klart är rolig, om än trist i detta sammanhang – alltså jag menar att människor är så trogna sina ledare att de aldrig ens använder hjärnan.

  5. Frågan om lärares utsatthet tror jag är central. Vi vill åtnjuta maktens legitimitet – men samtidigt ha full frihet att utforma undervisningen utifrån våra föreställningar om vad barnen egentligen behöver just nu.

    Att skapa läroplaner och skolkulturer som ger utrymme för den här motsättningen är den största utmaningen – sedan kanske det går att hitta syndabockar som har misskött sitt uppdrag. Jag tror att det största misstaget vore att försöka ersätta lärarnas ansvarstagande med centrala detaljerade direktiv – med det kanske är en del av den stora historiska pendelrörelsen som vi tycks vara en del av av.

    Det är inte så konstigt att många lärare hukar när det går för snabbt. Låt mig citera Stig Johannson:
    ”När makt och dumhet slår sig ihop – då blir det åka av.”

  6. Den här diskussionen är mycket intressant. Men den kommer mycket sent, dels för att jag inte varit i skolan sedan 2006 och dels för att den också då var var ”otillåten”. Ohrlander skildrar skrotandet av både SÖ och delningen av Skolverket. Båda dessa jättestrider var uttryck för de två stidande skolpolitiska linjerna som utvecklats sedan 1980. Alla tvingades välja sida. Lundgren var lite mitt emellan och blev därför skickad. Ekholm, Scherp & Co var det gamla skoletablissemangets satsning och därför älskad av dem. Lpo 94 var en tillnyktring, men innebar också stora problem. Björklund fattade företrädarnas stora svagheter, men hans framgångsrika angrepp dolde det som sedan 1960-talet var vår grundskolas största tillgång – likvärdigheten. Valfrihetseländet och friskolestystemet är snart ett värre ont än skolflummarna lyckades åstadkomma.

    Orkar inte mer nu. Äntligen förs en vettig diskussion om grundskolans problem.

    Tack Johan! Men grundskolan infördes 1962 (inte 1842).

  7. Mats!
    Någon regelstyrning vill i alla fall inte jag ha tillbaka. Tydlig kursplan med mål som eleverna ska nå och sedan är det lärarens frihet att ta sina elever till dessa mål. Det är också viktigt att inte kursplanerna blir alltför detaljerade, så att läraren blir styrd. Men samtidigt är det viktigt att inte målen blir för abstrakta så att det finns ett oändligt tolkningsutrymme. Då blir det inte en likvärdig skola för alla. Annars håller jag med dig om att lärarens legitimitet är viktig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s