h1

Lätt att skapa en negativ identitet hos elever

31 januari 2011

Jag läste ett bra blogginlägg på Mats Öhlins blogg. Mats är skolchef i Haninge kommun och skriver i sitt inlägg om hur den sociokulturella bakgrunden påverkar barn. Redan vid skolstart har barn olika förutsättningar, beroende på från vilken familj och vilka föräldrar de har. Vi i skolan kan se till att skillnaderna mellan barn minskar. Läs Mats Öhlins blogginlägg!

Såg du Skavlan i fredags? Programmet var sådär i min smak, men en gäst och det han berättade var mycket intressant. Psykologen Philip Zimbardo gjorde 1971 ett experiment och han kommer till Skavlan och berättar om detta. Det hela gick ut på att 24 fullt friska och hälsosamma studenter blev indelade som fångar och fångvaktare. Sedan blev de instängda i en källare. Trots att de visste att det var ett experiment, började de redan andra dagen ta sig an rollen och ju längre tiden gick blev rollen starkare och fångvaktarna började förnedra fångarna. En ”fånge” ville inte längre vara med i experimentet, men fick inte lämna för vakterna. Ta en titt på inslaget, det börjar 35 minuter in i programmet.

Men vad vill jag då säga med Mats Öhlins blogginlägg och dr Zimbardos experiment. Jo, att våra elever är dagligen utsatta för detta tryck och vi måste vara medvetna om detta. Hur menar jag? Jo, eleverna kommer till skolan med de förutsättningar som Mats Öhlin tar upp. Kommer de från hem med studietratidion, med mycket böcker? Eller inte! Med en ensamstående förälder? Fattigt på både bekräftelse och ekonomi? Med sina förutsättningar kommer de till skolan, fulla med förhoppning. Nu möts de av ett gäng vuxna, både lärare och andra. Hur formar vi eleverna? Formar vi dem till unga människor som tror på sig själv, som tror på sina möjligheter? Som får höra att de är bra och att de duger som de är? Som har en lärare som tror på deras förmåga, trots att de inte uppnår målen idag – ändå peppar dem att tro att de kommer att nå målen i morgon. Och som kommer att göra det!

Det är just det, att Philip Zimbardo på 36 timmar kunde knäcka fullt friska människor till att skapa en identitet, trots att de visste att det var ett experiment. Vilken identitet skapar vi hos våra elever? ”Jamen, William är ju alltid så bråkig”. ”Och Petter gör ju aldrig läxorna”! ”Och Sara är hopplös”. ”Och lilla Lasse han är nog obegåvad”. ”Men däremot är Lisa så duktig och Anders är så begåvad”. Om en elev går i en klass i tre år och ständigt får höra hur han är – blir det inte en självuppfyllande profetia? Blir inte lilla Lasse dum, för det var liksom förutbestämt att han inte skulle fatta, för han är ju obegåvad?

Lägg där till klasskillnad, kön (skillnad), etnisk skillnad och ekonomisk skillnad. Hur blir man bemött och vilka förväntningar och krav ställer vi på oss själva och på eleverna? Det är vi i skolan som bestämmer hur vi ska bemöta eleverna och jag tror att det många gånger är så att vi har en bestämd uppfattning om olika elever, som i sin tur färgar av sig på förväntningar och bemötande. Våra fördomar ligger i vårt undermedvetna och skvalpar. Det är därför viktigt att vi rannsakar oss själva, kanske tar hjälp av kollegor och arbetslag för att se sig själv och diskutera hur man bemöter elever. För det är bara genom att bli medveten om ens agerande som det går att eventuellt förändra och förbättra. Om det behövs? Kanske är det så att det redan idag är bra, gott nog. Men om inte, är det bra att reflektera över detta. Jag vet att jag måste göra det!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

2 kommentarer

  1. Vilket bra inlägg. Att tro på alla elever och tro på att alla elever vill lyckas är nog den viktigaste förutsättningen för att de ska lyckas.

    En sak som du inte tar upp är hur lätt vi knäcker elever som inte är fullt friska i kropp eller själ, elever med funktionsnedsättningar som kanske inte syns eller kanske inte framkommer förrän de börjar skolan eller kanske åk 4 eller åk6 då stora förändringar sker.

    Fångar vi upp dem eller suckar vi och tycker de är som de är, hopplösa, stökiga eller inåtvända? Och dömer vi dem olika beroende från vilket hem de kommer i från?


  2. Håller med dig ”prestationsprinsen”. Jag är inte ett stort fan av utredning, på grund av att de missbrukats så grovt. Däremot tycker jag att det är oerhört viktigt att tidigt hjälper de elever som har det svårt. Att man göra en pedagogisk kartläggning och att analysera vilka hemförhållanden eleven har. Kan skolan stötta upp där hemmet brister? Kan skolan hjälpa föräldrarna att få hjälp om de behöver det? Följer skolan upp resultat, så att eleverna inte kommer upp i år 4 eller 6 med kunskapsbrister. För gör de det – då vet man vilken identitet de kommer att anta och det är inte plugghästens identitet.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s