h1

Felaktigt placerad i särskolan, del 2

04 februari 2011

På höstterminen, när Sara gick i årskurs 9 på Jordbromalmsskolan, hade vi ett möte med Haninge kommuns resursenhet. Saras mamma, Sara, jag, rektorn och två representanter från resursenheten träffades på initiativ av Saras mamma. Hon ville få Sara utskriven ur särskolan. Mamman var riktigt arg på resursenheten över hur Sara hade behandlats. Representanterna menade att det var Saras rätt att få gå i särskolan och med den hjälp som erbjöds. De talade för döva öron och stämningen var verkligen tryckt. Det blev som Saras mamma ville, hon blev utskriven ur särskolan. På detta möte menade de två representanterna att en diagnos kan ändras, man kan förändras så att man inte behöver gå i särskolan längre. Vilket skitsnack! Så att en konstaterad biologisk defekt kan plötsligt ha växt bort? En konstaterad lättare utvecklingsstörning – kan det växa bort? Senare hörde jag från flera håll att jag hade gjort bort mig när jag började gräva i denna soppa. Att jag var en jobbig jävel som hade tagit tag i detta.

Jag var ganska upprörd över hur skolan hade skött Saras skolgång, så jag skrev ihop Saras historia på några sidor, med exempel på provfrågor och hennes svar, uppsatser och det ”paper” hon skrev i engelska. Jag krävde att kommunen skulle be henne om ursäkt och kompensera henne. Dåvarande grundskolechefen kom till Jordbromalmsskolan och inför hennes klass bad han Sara om ursäkt för de misstag kommunen hade gjort. Sara fick också disponera en bärbar dator så länge hon behövde, en dator som skulle användas för fortsatt skolarbete. En stor eloge till dåvarande grundskolechefen!

Saras betyg räckte inte för att hon skulle komma in på nationellt program, utan hon fick gå på Individuella Programmet (IV). Men på något sätt lyckades hon byta till ett PRIV-program, där hon läser på omvårdnadsprogrammet med sin klass och får utöver det möjlighet att läsa ikapp de ämnen hon inte klarade av i grundskolan.

Idag går Sara sista året på gymnasiet. Jag har fortfarande kontakt med henne, både via Facebook och telefon. Det har gått bra för Sara. Vid ett tillfälle i årskurs 2 ringde Sara mig och sa att de hade fått en uppgift som hon inte förstod över huvudtaget. Jag träffade Sara och jag tittade på uppgiften. Det visade sig att hon skulle skriva en vetenskaplig uppsats, ganska svårt för någon som inte har gjort det förut. Jag gjorde en mall på min dator där jag skrev upp alla rubriken och under dem skrev jag: ”Här ska du skriva…..” och ”Här ska du skriva….” Jag visade henne hur hon skulle skriva framsida, innehållsförteckning och källor. Sedan skickade jag hela mallen till hennes hotmailadress. Sara hade skaffat sig material och det var nu dags för henne att fylla uppsatsen med det hon hade tagit fram och formulera innehållet i meningar och stycken. Någon månad senare fick hon tillbaka uppsatsen och hon hade fått betyget VG. Inte illa för en flicka med konstaterat IK på 69.

Sara är idag en glad ung kvinna på väg in i vuxenlivet och med drömmar om att flytta till en annan stad, kanske Malmö för att att läsa vidare på högskola. Hon har ambitioner och hon har tankar om framtiden. Men djupt inne i henne kommer hon aldrig glömma den förnedring och det svek som svensk skola har gjort mot henne. Djupt inne i själen kommer såren alltid sitta kvar, även om hon har lärt sig att leva med det. Hon har vid flera tillfällen tackat mig för all den hjälp hon har fått och för att jag har trott på henne. Det är självklart att jag har varit direkt avgörande för att det gått så bra för Sara. Men jag brukar påpeka för henne att hon är den verkliga hjälten. Hon har kämpat, gjort jobbet, pluggat, aldrig givit upp – först fyra år i grundskolan (6-9) och sedan snart 3 år på gymnasiet. Sara har gjort ett hästjobb och hon är värd en guldmedalj!

För några år sedan var det många som slängde sig med ordet särskolemässig, utan att ha kompetens att bedöma om eleven i fråga verkligen hade ett begåvningshandikapp. Vi lärare kan se om elever har inlärningssvårigheter, svårt med abstraktioner och så vidare. Men att bedöma om det beror på språklig utveckling eller en biologisk defekt kan vi inte avgöra omedelbart. Vi kan ana hur det ligger till och använda oss av pedagogisk kartläggning och pedagogiska åtgärder för att lyfta elever. Men bedöma begåvningshandikapp är vi inte utbildade för. Det kan däremot psykologer, som använder diverse WISC-tester för att avgöra begåvning.  Dessvärre är dessa verktyg väldigt trubbiga och inte alls speciellt precisa. Att de dessutom är svåra att applicera på barn och ungdomar som inte har ett fullgott svensk språk och en västeuropeisk kulturbakgrund gör instrumentet inte bättre att använda. Människor som tar hela sin utgångspunkt i biologin och därmed sorterar människor släpps in i skolan, när pedagoger inte kan hantera alla barn och ungdomar. Dessutom verkar inte alla pedagoger ha de verktyg för att analysera spörsmålet pedagogiskt – åtminstone inte i Saras fall. Men jag har väldigt svårt att tro att Saras fall är unikt.

Med största sannolikhet hade Sara klarat betygen i skolan om hon hade fått den hjälp hon behövde och få möjlighet att utvecklas i vanlig klass. Men nu togs hennes rätt till kunskap bort under många år. Jag hoppas verkligen att Skolinspektionen tar tag i detta och att de kommuner som fortfarande håller på med dessa utredningen tänker till en gång extra. Jag vet att det finns barn som har begåvningshandikapp och där en del särskolor gör ett fantastiskt arbete. Däremot finns det nog kvar en del särskolor som har fokus på omsorg och där eleverna inte får lära sig och utvecklas utifrån sin nivå. Under senare år på Jordbromalmsskolan har deras särskola varit väldigt bra, men när jag började på Jordbromalmsskolan 2000 var särskolan rena rama saft -och bullarverksamheten. Katastrof!  Sara kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat och jag känner mig lycklig när jag tänker på hur bra det går för henne. Med rätt inställning och rätt utbildning gör lärare skillnad. Vi ska aldrig överlåta pedagogiska frågor till läkare, psykologer och logopeder. Vi kan be om råd, få konsultation, men pedagogiska frågan äger vi.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

34 kommentarer

  1. Här är ännu en fråga som strulat till det på senare år. Ett biologiskt betraktelsesätt med diverse tvivelaktiga diagnoser har vridit de pedagogiska redskapen ur lärarnas händer. Många lärare står där nu handfallna tyvärr. Med pressad ekonomi har det blivit ett sätt (också för lärare) att slippa krävande elever. Det här är ännu en skandal. Jobba på!


  2. Knut!
    Precis som du skriver, med pressad ekonomi och att slippa krävande elever. Vi har varit budgetstyrda i skolan och pedagogiskt ansvar har inte legat högst på agendan.


  3. Om detta är vanligt, vilket det tydligen finns fog för säga, är det ju klart oroande. Det verkar ha svängt. På 90-talet upplevde jag nästan raka motsatsen. Min son har alltid utvecklats långsamt och haft problem med vissa saker. Under hans tidiga skolgång (låg o mellan)försökte vi påtala vissa saker för hans lärare och efterlysa testning, eftersom vi som föräldrar ansåg oss vara experter på vår son och hans problem. Vi blev avfärdade med kommentarer som ”det är så olika” och ”det kommer nog”. Slutligen fick vi hjälp av en dåvarande kollega, som bekräftade våra farhågor. Han fick gå ut grundskolan i särskild undervisningsgrupp och sedan blev det gymnasiesärskolan. Detta blev ett lyft för honom. Det var klart självförtroendestärkande att ”bli stjärna” i stället för tvärtom (vilket det med all sannolikhet hade blivit i ett vanligt program). Tack vare gymnasiesär har han idag en bra utbildning och ett fast jobb och han har också lärt sig att kompensera sina problem med hjälp av olika strategier.


  4. Mats!
    När jag slutade på Jordbromalmsskolan hade vi en fantastisk särskola där läraren verkligen lyfte elevera. De utvecklades helt enormt. Vi vet att det går att ha en bra verksamhet för de som behöver, men att diagnosticera fel är upprörande och att ha saft- och bullarverksamhet är också upprörande. Det känns gott i hjärt att du berättar om din sons framgångssaga. Det är viktigt att sådan historier kommer fram också.
    Johan


  5. Tack för ett fantastiskt inlägg. Vad du gjort gott för Sara, förmodligen många andra elever och därmed Sverige! Och vad underbart att höra om Matz son där gymnasiosärskolan var helt rätt! Det får vi hoppas att det är för de flesta, även om debatten nu handlar om de som hamnat i särskolan felaktigt.

    Johan, du skriver ”Med rätt inställning och rätt utbildning gör lärare skillnad.” Det är så rätt, men så svårt. För alla lärare (rektorer, kommuntjänstemän, politiker, föräldrar…) har inte rätt inställning och utbildning. Det finns en enorm okunskap om utvecklingsstörning,neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och andra funktionsnedsättningar och diagnoser. Heja alla duktiga lärare som kämpar för att första och förmår göra skillnad!


  6. Tack prestationsprinsen för din återkoppling!

    Johan


  7. Det är helt sjukt! Jag känner igen mig enormt mycket med att behandlas som skit av kommunen men också lärare..

    I årskurs 5 så skickades jag till särskolan av min rektor och lärare på skolan för att jag klarade inte av matten, jag låg efter jätte mycket och vi var 31personer i klassen! Halva klassen fick ha lektioner nere på fritids.. Vilket ledde till en lärare och knappt nån hjälp!

    Jag skickades till särskolan för att hinna att göra matten i min egna takt med mindre personer i klassen och vilket ledde till katastrof för mig!

    Jag tog studenten 2008 och innan dess har jag varken gjort en utredning som ska göras i 4 olika utredningar. Jag gjorde min första och ENDA (man ska göra 4st utrendingar som sagt) psykologiska utredning innan min student 2008 för att bli inskriven för att kunna få ut mina betyg osv.

    Just nu är jag i ett läge då allt känns så jävla meningslöst.. Sundsvalls kommun har förstört allt för mig.


  8. Hej Cecilia!
    Riktigt tråkigt att höra din historia. Men märkligt att man skickar dig till särskolan när du har problem med matte, det kanske är läraren som inte kan förklara på ett bra sätt, som kan göra så att alla förstår. Kanske är läraren det är fel på?

    Jag sa till Sara när hon gick i årskurs 6: ”Nu har du bara en väg att gå och det är mot framtiden. Det som har hänt är inte ditt fel. Det är inte du som har gjort fel och det är inte du som ska skämmas. Men det är du som måste lära dig det du missat. Det är du som måste ta igen det som du inte fick tidigare. Det är du som måste gå vidare och kämpa, kämpa, kämpa”.

    Att vara arg och bitter kan man vara ett tag. Man kan även skriva av sig genom att skriva dagbok eller blogg. Men det är ditt liv som du ska leva och vara lycklig i. Det blir du aldrig om du hela tiden tänker på vad Sundsvall, din skola och din lärare har gjort mot dig. Det finns bara en upprättelse att få och det är att bevisa att de hade fel och det gör du genom att göra en plan för hur ditt liv ska se ut och vilka steg/åtgärder du ska ta. Tänk långsiktiga mål och tänk på vilka steg du ska ta, steg för steg för att nå detta mål.

    Det är inte ditt fel, men du måste ta ansvar för ditt liv.

    Lycka till och tack för att du delade din frustration.

    Johan


  9. […] på 69, en lättare utvecklingsstörning sa WISC-utredningen. Läs mina tidigare blogginlägg 1 och blogglägg 2 om […]


  10. Har sett allför många fall av människor som skickas till särskolan utan att verkligen behöva det. Att man har det lite svårt att lära sig saker, betydder inte att man är ”dum”, det betydder embart att man bör tränna minnet. Det mest intressanta är att många utländska barn hamnar där, vilket kan innebära att de som undersöker detta saknar verktyg för att mätta detta när det handlar om barn som har språksvarigheter och annan kultur. Men även svenska ”normala” barn hamnar där. Med den aktityd vi har idag, skulle Einstein, i fall han föddes i Sverige, aldrig blivit den geni som han blivit och aldrig kunna bidrag med det vetenskapliga visdom han lyckades tillgodos mänskligheten, han började tala otroligt sent och ansogs som låt och lite ”korkad” men han tillåts gå den vanliga skolan.
    Känner en man som kämpad i 50år för att göra sig av med stämpeln om att vara utvecklingstörd. Har en bekant, som verkar helt normal, har många bekanta, lärde sig köra bil och gick genom den teoretiska provet för att köra bil, otroligt lätt, vilket är svår för de flesta människor, men när han var yngre, hade lite svårigheter för att tala, och med detta slutad i särskolan, vilket har bromsat de flesta möjligheter för framtida studier, och med detta bromsat hans framtid.
    Att ha dålig minne eller språksvårigheter är inte orsak för att bromsa en människans framtid.
    Visst finns det många människor som behöver sådan hjälp, men inlärningsvårigheter, dålig minne och språksvårigheter är inte synonim av ”begränsad klokhet” och bör inte vara grund för att skicka barn till särskola. Visst är bra att barn med visa svårigheter får extra hjälp, men extra hjälp och särskola är inte samma sak.


    • Hej Cecilia,
      Visst finns det en del människor som behöver gå i särskolan, jag har själv jobbat på Jordbromalmsskolan i Haninge och vet att en del elever behöver den skolformen. Dessutom kan det
      vara så att särskolan kan vara nog så svår och behöver inte alls vara ”saft och bullarverksamhet”. Jordbromalmsskolans särskola var mycket bra och eleverna lärde sig väldigt mycket.

      När det gäller svårt att lära sig kan det bero på språk, t.ex. att man inte fått möjligheten att läsa mycket – det lättaste sättet att få ett bra språk. Sök på Per Linell på min blogg så kommer ett
      blogginlägg som handlar om just språkets betydelse. Att använda WISC-test på elever som inte har språket med sig är direkt tjänstefel.


  11. Själv är man inskriven i särskolan sen 2006 fast en jag gång på gång ifrågesatt dom som placerade mig där.. Nu 2011 går jag i gymnasiesärskolan andra året och jag har börjat tröttna på sättet dom lär sina elever dvs kursplanen så jag tog kontakt med kuratorn osv och efter jag pratat med henne så har vi bestämmt att jag ska gå på en test och det testet ska avgöra om jag blir avskriven eller inte.. Och därför undrar jag ifall ni har någon erfarenhet av denna test, liksom hur kommer den att se ut..

    Tacksamm för svar

    Mvh//Daniel


    • Hej Daniel,
      Testen som de brukar använda när det gäller särskolan är WISC-test och dessa test är inget som finns att få tag i lätt. Vad säger dina föräldrar? Tycker de att du är felplacerad? Varför skrev man in dig i särskolan?


      • Jaha okej WISC-test jag ska nog googla upp det. Har inte snackat så mycket med mina föräldrar eftersom det är ont om tid så dom säger inte så mycket.. Men jag har frågat dom, vad dom tänkte när dom godkände förflyttningen och dom säger att skolan tyckte att det var bäst så därför gick dom med på det.. Nu vet jag inte exakt värför jag blev inskriven men jag skulle gissa på att det var pga stökigheterna jag åstadkom när jag var vid en ung ålder (årskurs4) samma tidpunkt fick jag även genomgå vissa psykologiska tester och jag hade för mig att det enbart var för att hålla mig borta från klassen pga mitt beteénde, så jag gick och genomförde dessa tester med nöje jag tyckte att det var en kul grej därefter placerades jag i särskolan.. Hade jag vetat innebörden då hade jag ansträngt mig men vid den åldern tänker man inte så som man tänker nu.. Jag har iafall kommit någon vart nu, jag snackade med kuratorn och jag hoppas att denna test går bra för att sedan göra ett försök att klara av gymnasiet utan särbehandling.

        Btw jag googlade lite om själva testet och hittade din blogg jag tyckte att det var intressant att läsa Sara´s skolgång i särskolan! synd att vissa som oss drabbas.. Jag menar det fanns kriminella i min skola som sket i plugget dom var aldrig närvarande i lektionerna hur kan man låta dom vara kvar i en normal klass medans vi som är inskriva i särskolan vill gå till en vanlig klass men inte får det.. Ja duu när jag gång på gång föreslog detta för min rektor så snackade han alltid om att det kostar för mycket för skolan att flytta mig till vanlig klass..

        Har lite svårt med att lägga punkterna men jag hoppas du förstod det jag skrev 🙂

        Ha en trevlig kväll
        //Daniel


      • Daniel,
        När jag läser det du skriver kan jag direkt säga att du är felplacerad – du ska inte gå i särskolan. Vilken kommun bor du i? När ske de göra ett nytt test? Skulle det vara så att du stöter på några problem, minsta lilla, kan du maila mig på: johankant@hotmail.com så ska jag hjälpa dig.


      • ”när jag gång på gång föreslog detta för min rektor så snackade han alltid om att det kostar för mycket för skolan att flytta mig till vanlig klass..” skriver Daniel.

        Kan Johan förklara, varför det skulle bli dyrare, att ha Daniel i en vanlig klass? Jag trodde det var tvärtom dvs att särskola var dyrare?


      • Anders,
        Jag förstår inte alls vad den där rektor pratar om, verkar som svepskäl. Nej, det är nog billigare att Daniel går i en stor klass – om man tänker rent ekonomiskt.


  12. Jag bor i Botkyrka kommun, det är ännu inte klart när jag ska göra testet . Jag snackade med kuratorn och hon sa att vi kan ordna denna test för mig men först måste vi träffas igen för att gå igenom min skolgång samt värför dom placerade mig i särskolan.. Mötet med kuratorn sker på tisdag därefter får jag se vad hon kommit fram till, förhoppningsvis ska hon boka en tid till mig sen är det bara att hoppas att jag klarar denna test, men jag skulle bli oerhört chokad ifall jag skulle misslyckas, jag själv vet innerst inne att jag inte hör hemma i särskolan.. Allting känns bara fel när jag stiger in genom dörren för att genomgå en ny skoldag..

    Men som sagt på tisdag ska vi ha mötet och därefter kan jag höra av mig senare mot kvällen vad vi slutligen har kommit fram till samt ”Wisc” Datumet.

    Ha en trevlig Fredagskväll
    Mvh//Danne


    • Daniel,
      Hör av dig till mig efter tisdagens möte. Du kan skicka mail till mig istället för att gå via denna blogg. johankant@hotmail.com

      Ha en trevlig helg!
      Johan


  13. Anders

    Jag ifrågesatte exakt allt dom försvarade sig med, men du ska veta en sak hälften av det som sa´s till mig var bara bortförklaringar, idag brukar jag gå förbi mina rektorer utan att hälsa på dom… Jag ser dom som mina framtidsförstörare, men den sagan med dom är över blickarna frammåt och hoppas på det bästa..


  14. Varför är det dyrt för en skola att flytta en person från särskola till vanlig kurs? Därför att skolan får en hel del extra pengar för varje barn som anses behöva särskolehjälp.


  15. Hejsan!

    Jag har själv blivit placerad felaktigt i särskolan, vilket också har inneburit att jag haft svårt att anpassa mig i samhället efter skolgången. Det glädjer mig att Sara fick upprättelse, efter mycket om och men.

    Men det är ju så lätt att placera barn och ungdomar i särskola eller specialklass istället för att ge dem det stöd de behöver. Alla utvecklas inte i samma takt och vissa behöver mer hjälp än andra för att ta sig förbi de jobbigaste hinder.

    Trots att särskolan ofta har en mycket bra läroplan och aktiviteter för de inskrivna, så är det en tuff period för de som inte ”hör hemma” Dålig social stimulans, svårt att anpassa sig till vuxenlivet efter skolan etc.

    Jag fick själv min diagnos efter 1h hos en skolkurator i 9e klass, i sista terminen. Jag *hade* tydligen en lätt utvecklingsstörning, men på något magiskt sätt har mitt handikapp försvunnit efter att ha träffat arbetsförmedlingens psykologer…. Otroligt!? Dock så behöver jag ingen psykolog som berättar för mig att jag inte är efterbliven 😉 Haha

    Dock så känns inte allt helt meningslöst, ännu finns det tid att få upprättelse..


    • Hej Tina,
      Tack för din berättelse, du skriver bra och redigt och kan på en mycket klokt sätt berätta om vad det är felplacerade går miste om, samtidigt som du lyfter fram att särskolans verksamhet är bra för dem som behöver. Du har helt rätt i det du skriver och jag hoppas att du kommer att få någon slags upprättelse, eller att du idag känner att du har gått vidare i livet. Sår av kränkning är svåra att läka. Lycka till!
      Johan


  16. Har läst inlägget och följt ordväxlingen med stort intresse, inget förvånar mig tyvärr eftersom jag själv arbetat i grundsärskolan i södra Sthlm-området. Har haft flera elever med 69 i IQ efter snabbt gjorda test under psykologs överinseende. Jag har även haft elever som testats om och befunnits vara ”icke behöriga att gå i särskola”, och elever som vid fullgången grundskola åk 9 befunnits ”ej vara utredda utan en gång i tiden placerade på prov”. Det finns alltså många varianter.

    I särskolan finns också mycket outbildad personal som sett formen snarare om en vårdinrättning än utbildning. Många behärskar inte grundläggande sv, ma, eng eller metodik osv. Det säger sig själv att dessa får svårare att bedöma elevers kognitiva förmågor än utbildade och erfarna lärare.

    Och som du säger Johan: man upplevs som en jobbig jävel om man tar upp dessa ämnen. Jag har varit med om att människor undviker mig då jag tagit upp ämnet. Särskolan är tyvärr inte en rättssäker plats att jobba på. MEN Många elever mår bra i särskolan och känner trygghet och glädje och tycker det är kul att gå till skolan, det får inte glömmas bort.

    Till sist vill jag säga till er elever med erfarenhet av särskolan som förmedlat era berättelser här att ni är väldigt starka och att det kommer att gå er bra i livet. Er förmåga att formulera och analysera situationer tyder på att ni är minst normalbegåvade.


    • Håller med dig att det är väldigt många outbildade som jobbar/har jobbat i särskolan, i en verksamhet som egentligen behöver de mest kompetenta. Sen vet jag att det är många elever som mår bra av att gå i särskolan och som ska gå där, men det måste gå rätt till från början.


  17. Vår idag 18-årige son började utredas av skolan och BVC som sexåring och när han var 9 fick han diagnosen ”störning i autismspektrat”.
    Han gick i vanlig klass och kunde både läsa och skriva, även om det gick lite långsamt.
    I läkarutlåtandet som finns med i utredningen har barnläkaren skrivit ”eventuell lindrig mental retardation” och hänvisar till WISC-testet där pojken fick IQ68. Psykologen som skrev journalen menade dock att det förmodligen inte stämde utan hans dåliga resultat antagligen berodde på språklig omognad.
    När X gick höstterminen i sjätte klass blev situationen ohållbar gällande kompisrelationerna och det skar sig rejält. Detta i kombination med att X hade svårare och svårare att hänga med i skolarbetet gjorde att skolan föreslog att X skulle få ”prova på” att gå i särskolan i de troretiska ämnena och sin vanliga klass i de praktiska ämnena. Vi var desperata, hade ju en 12-åring som inte ville leva längre och hade också under alla år kämpat för att han skulle få någon annan hjälp än den enda resursläraren som skolan kunde erbjuda, allt utan resultat. Vi accepterade och för X har det varit otroligt skönt att vistas i särskolemiljön som passar honom.
    På våren i sjätte klass skrevs han in på särskolan och där gick han sedan hela högstadiet.
    När det blev dax för gymnasiet fanns det inte så mycket att välja på men X valde en praktisk linje på ett särgymnasium i grannkommunen. I princip hela grundåret förflöt och X stortrivdes på nya skolan då rektorn plötsligt hör av sig och meddelar att X inte är berättigad att gå på särskolan och att de vill göra en ny utredning på honom. Visar den att han inte är utvecklingsstörd måste han byta skola. Nu har X gått i särskolan i 5 år och att han ska klara av vanlig skola känns som en omöjlighet (det har ju varit saft- och bullverksamhet i alla år) så vi försöker förhala det hela. X själv trivs kanon och vill absolut inte byta skola. Av en tillfällighet hittar vi en paragraf i skollagen som ger X rätt att gå kvar i särskolan även om utredningen skulle visa att han inte är berättigad och med detta i ryggen får skolan göra en ny utredning. När denna är klar efter ett par månader visar resultatet på Aspergers med en språkstörning. X pendlar i resultat på de olika testerna som psykologen gör på ett IQ mellan 72 (med språk) och 127 (utan språk) och får ett snittresultat på IQ 93. Vi har försökt få BUP att ändra diagnosen i X journaler men enligt psykologen där finns inte kombinationen Aspergers/språkstörning. Fantastisk att gå från ett IQ på 68 till 93 på mindre än 10 år!!


    • Hej Lena,
      Som du märker redigerade jag dina inlägg till ett, hoppas det blev rätt.

      Vad ska man säga om din historia, jag tror inte att den är unik. Jag vet av egen erfarenhet att särskolan kan vara mycket bra, vi hade på Jordbromalmsskolan en väldigt bra verksamhet tack vare en skicklig lärare. Däremot när jag började på Jordbromalmsskolan för 12 år sedan var särskolan förskräckligt och det också tack vare en obehörig och ytterst okunnig person som skötte särskolan och då handlade det om ren och skär saft- och bullarverksamhet. Det var ren förvaring av dessa barn, men så var hon ju inte lärare heller och inte specialutbildad lärare. Detsamma när det de lärare som min gamla elev Sara hade – där var det ren förvaring. Det glädjer mig att din son har fått en så bra skolgång där han trivts och utvecklats.

      Jag vänder mig starkt emot utredningar till höger och vänster med ganska abstrakta och godtyckliga kriterier och där olika utredningar och kriterier kan skiljas åt rätt rejält. Detta är inte ok för det är människor de utreder. Statens beredning för medicinsk utredning (SBU) har granskat utredningsförfarandet och kommit fram till att ADHD, Aspberger och Autism saknar vetenskaplig grund när det utreds. Detta tycker jag är mycket skrämmande. Därmed inte sagt att dessa barn inte finns, för jag har träffat många barn med problem, men vad beror det på? Vill du läsa SBU:s rapport kan du läsa den här: http://www.sbu.se/upload/psykiatrirapport_regeringen120111/Psykiatri_slutredovisning.pdf


      • Tack för svaret!
        Det vi kämpar med i dagsläget är X körkort. Körningen är inga problem men teorin för honom är ju som att låta en utan språkstörning göra testet på ”kinesiska”…. Frågorna är i mitt tycke onödigt krångligt formulerade och även om han får göra testet muntligt är det ju samma krångliga ord och formuleringar som kommer att användas…


  18. […] Jag har tidigare skrivit flera blogginlägg om henne, du kan själv läsa dem här och här. I samhället spottas det för närvarande ut utredningar. På löpande band utreds om barn har […]


  19. Jag har tvillingpojkar på 7 år snart 8 som har lite inlärningssvårigheter och psykolog samt skolläkare antyder nu att min pojkar har en generell utvecklingsstörning och dom rekommenderar särskola.Skolläkare ska nu remissa till Sachska barnläkarmottagning i Handens barnsjukhus. Jag tvekar om det är rätt och vet inte hur jag ska göra och vet inte vem jag ska prata med. Blev lättad när jag såg din blogg om Sara. Snälla kan du hjälpa mig. Jag bor i Brandbergen. Nära Jordbro. Vore tacksam om du kunde hjälpa mig.
    Hälsningar
    Sylvia


    • Hej Sylvia,

      För mig är det mycket svårt att säga något om dina barn utan att träffat dem eller ens veta något om dem. Däremot kan jag tycka att skolan ska göra en noggrann pedagogisk utredning.

      Nästa fråga man kan ställa sig är om ni är etniska europeer? Eller har ni något annat etnisk ursprung, ditt efternamn antyder det. I sådana fall finns det inga tester som går att utföra en begåvningstest. De WISC-test som används för att utreda begåvning är till för människor som har en europeisk kulturell och språklig referensram.

      // Johan


  20. hej jag har en son som troligen fått fel diagnos han äri dag 18 år
    han går i gymnasie särskola ,letar nu efter en jurist som kan hjälpa oss jag känner att komunen eller skolan bara är ute efter att rädda sig själva …Vet du någon som fått hjälp via en jurist o vart ska jag som förälder vända mig ,allt är fel och sonen är välldigt ledsen över allt mvh marianne


    • Hej Marianne,
      Eventuellt skulle jag kunna skaka fram en advokat som skulle kunna anta sig utmaningen. Däremot tycker jag att du ska börja med att kontakta Skolinspektionen. Ring dem och beskriv ditt ärende och be dem utreda. Om de inte tar sig an ärendet kontakta Barnombudsmannen och gå den vägen. BO kan dra ärenden till domstol.


      • hej ett stort tack fr du svarat ,vi har haft mte med hem kommun i gr i3 tim man var ganska trtt efter allt strul ,fick sedan via inter nett tag i en jurist som kunde spalta upp hur man gr Jag tror dom frstr i vran hem kommun hur vi ligger till och lovat inte vara mer orliga ,synd bara att min son blir s trtt och ledsen hoppas jag gr allt rtt till han i fortsttningen … Eventuellt kanse jag har nn frga om detta o skickar det via detta forum om du kansvara eller ge mig ett rd knner mig som en kalv p isen .. hoppas du fr en trevlig helg mvh marianne

        Date: Sat, 5 Jan 2013 14:28:40 +0000 To: annuckka7@hotmail.com



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s