h1

LUS – ett baktalat instrument

06 februari 2011

När jag gick på Lärarhögsskolan i Stockholm (LHS) fick jag möjligheter att gå en valbar kurs som hette ”Pedagogisk utvärdering”. På den tiden (runt 1997-98) utvärderade man allt i skolan, utom elevernas resultat. Det var hur eleverna trivdes, hur skolans lokaler var, hur skolmaten var och så vidare. Men att utvärdera och följa upp hur det gick för eleverna gjorde man inte. Dessvärre tror jag att det än idag är så att elevernas resultat inte i tillräcklig utsträckning ligger till grund för vilka åtgärder skolan ska vidta och hur resurserna ska omfördelas.

Kursen leddes av läsforskaren Bo Sundblad. I kursen kom jag i kontakt med Läsutvecklingsschemat (LUS), ett verktyg som Sundblad hade skapat. Jag kom ihåg att jag tänkte att om eleverna inte läser tillräckligt bra så måste jag som lärare få problem med mina SO-ämnen också, eftersom de rimligtvis inte kan tillgodogöra sig läromedelstext. Jag fortbildade mig genom att gå på gratisföreläsningar som Bo Sundblad hade på Vasa Real, Odenplan Stockholm.

Väl ute i verkligheten som nyexaminerad på Jordbromalmsskolan satte jag igång att gå från teori till praktik. Min första klass, en 6:a, fick utstå mycket. De var mina försöktkaninen, alla idéer jag hade. En av dessa idéer var LUS. Helt sonika lusade jag alla, de fick läsa högt för mig och jag placerade dem i ett LUS-schema. Efter det satte jag in åtgärder i form att bokpaket som de som behövde skulle läsa. Känner du som läser detta inte till LUS, så kan jag berätta att det är ett schema som placerar eleverna i 19 olika punkter, utifrån hur långt de har kommit i sin läsutveckling. Punkt 1 är att känna igen och skriva sitt namn, punkt 9 är att ljuda, punkt 14 är att sökläsa, punkt 15 är att läsa flytande, punkt 16 är att kunna ta en instruktion i flera led och så vidare.

Jag hade några killar som låg på punkt 11 (årskurs 1-2), några elever som låg på punkt 12 (årskurs 2-3). Jag följde upp hur det gick med deras läsning och så hela tiden till att stämma av med LUS-schemat. På vårkanten i 6:an hade lässituationen blivit betydligt bättre och det gick mycket bättre för dessa elever i mina ämnen (och antagligen i de andra ämnena också). Jag fortsatte genom åren jobba med LUS och det fungerade väldigt bra, dels blev jag givetvis säkrare själv och dels hittade böcker och åtgärder för att hjälpa elever som behövde lyftas. LUS fungerade väldigt bra, det kunde jag konstatera. Många år senare bestämde Haninge kommun att alla skolor i Haninge skulle använda LUS för att ha kolla på elevers läsning.

För tre-fyra år sedan var jag på en basgruppsdag på Fredrika Bremergymnasiet. Hela stora aulan var fylld av alla de studenter som gjorde sin VFU (praktik) i Haninge, säkert 300 studenter. Jag var basgruppsledare för Jordbro, det vill säga att jag hade hand om alla studenter som gjorde sin VFU i Jordbros tre skolor. En av studenterna frågade varför Haninge använde LUS, eftersom LUS inte var vetenskapligt. Jag kunde inte hålla tyst, var tvungen att opponera mig och säga att det visst var vetenskapligt förankrat. Flera studenter sa då emot och menade att LUS var utprövat på Bo Sundblads eget barn. Jag frågade var de hade fått det ifrån, varpå studenterna sa att man lärt sig det på LHS och att LUS dessutom var så gammalt att det inte gick att använda. Jag raljerade lite och sa att ja ja, Vygotskij levde ju på 1930-talet så han är så gammal att vi inte behöver läsa det. Det utbröt en hatstämning i aulan och det var tur att det var kaffepaus. Jag uppsökte i pausen en dator och skrev ut hela det vetenskapliga bakgrunden till LUS, som var ett fyra-årigt forskningsprojekt av Skolöverstyrelsen (ULL-projektet). Jag kopierade upp detta i 300 exemplar och delade ut det till studenterna, samtidigt som jag uppmanade dem att inte tro på allt som de blev itutade på LHS.

Efter lunch träffade jag min basgrupp, bestående av ungefär 15 lärarstudenter. Vi diskuterade det som seminariet hade tagit upp och givetvis den konflikt som uppstått. Flera av studenterna som själva hade en negativ inställning till LUS berättade att de lärare på LHS som hade haft kursen som handlade om läsinlärningsmetodik baktalade LUS och det var dessa lärare som hade gjort påståendena om att LUS inte var vetenskapligt. Man hade medvetet och öppet baktalat LUS. Man ska komma ihåg i sammanhanget att LUS inte är en metod, utan ett dokumentationsinstrument, men att LUS utgår ifrån helordsläsning och det är ”bad guy” Samtidigt lärde man ut metoder som ”Vitting-metoden”, en metod  där eleverna ska träna ihop bokstäver med hjälp av ljudning. Ljudningstekniken får inte störas av läsförståelsen, därför utelämnas den. Det kan ta sig absurda uttryck i att elever tränas i att läsa nonsensord, alltså helt avskilt från läsförståelse. Men ”Vitting” var ”good guy”. Kan detta förfarande hänga samman med den dåliga läsförståelsen i PISA-rapporten? För det kan väl inte bara vara LHS som har haft detta förhållningssätt, hela ”lässverige” har pysslat med ljudningstraditionen.

Jag fick namnet på dessa lärare som hade varit ansvariga för förtalskampanj mot LUS och skickade därefter ett mail med exempel och den indoktrinering och ideologisering som studenterna varit utsatta för. Vad hände? Inte mycket, man slog ifrån sig detta från LHS sida, jag fick ett mail från ansvariga där de bagatelliserade detta och lade tolkningen på studenten. Jag har märkt att det ännu idag är ett vanligt fenomen hos lärarutbildare, att man inte tar allvarliga brister på allvar, utan att man bagatelliserar eller går i försvar. Jag vill poängtera att jag kritiserar lärarutbildningen på ett generellt plan och vissa enskilda lärare. Samtidigt vet jag att det finns många bra lärare på lärarubildningarna runt om i landet, jag har haft flera stycken själv.

Undrar vad dessa personer gör idag? Tänkt om det är så att de fortfarande baktalar LUS, fortfarande sprider lögner? Hemska tanke – det vore kanske något att forska i!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

20 kommentarer

  1. Jag har använt LUS i läsprojekt en termin i klass 1-6 och kan intyga att det är ett bra redskap för att ha koll på elevernas läsning. Det är tydligt och eleverna förstår det. Kul att höra att du använt det
    bland äldre elever.
    Vet du , jag har funderat på en sak som försvunnit i skolorna idag: Att ha en gemensam högläsningsbok där hela klassen följer med i högläsningen och inte bara behöver lyssna på lärarens högläsning..Det är mycket lättare att förstå en text som läses högt om du samtidigt kan läsa den.

    Det här tror jag är en försämring av läspedagogiken
    i modern skola idag, särskilt i åk 3-6.
    Mvh Eva Blom


  2. Hej Eva!
    Kul att du har positiva erfarenheter av LUS. Vi använde LUS kontnuerligt på högstadiet på grund av att eleverna inte hade med sig läsningen som de borde. Hade alla elever legat på 18a hade det varit ett lyxproblem att höja eleverna och då hade vi inte behövt använda LUS.

    Tråkigt att höra att gemensam läsböcker är borta. I Jordbro jobbade vi mycket med gemensam högläsning, därför att man då kan lyssna tillsammans och problematisera innehållet. Tycker att det verkligen behöver göras, för man vinner väldigt mycket på det.

    MVH

    Johan


  3. LUS är väl relativt okontroversiellt i skolvärlden – i alla fall i Malmö har genomslaget varit stort och de flesta är överens om användbarheten.

    Mer bekymmersamt är nog RUS som har en del etiska komplikationer:
    http://www.bibo.se/pages/rus.html


  4. Hej Mats!
    Bra att LUS är okontroversiellt i Malmö, för mina erfarenheter är att det inte alltid är så. Istället för att lära sig instrumentet och läsa LUS-boken, har många en åsikt om LUS, där man tycker illa om det för att Bo Sundblad ligger bakom LUS. Eftersom Sundblad är ”Bad guy” så är LUS också dåligt. Ren ideologi.

    När det gäller RUS är jag inte lika kunnig. Vad är det som är bekymmersamt? Vilka etiska komplikationer är det du menar? Jag är inte lika insatt och behöver förstå vad du menar.

    MVH

    Johan


    • Det lanseras stort i förskolevärlden och förenklat kan man säga att varje mätning och dokumentation har en normativ inverkan. Vi skapar alltså bilden av det goda barnet med en normal utvecklingskurva. Personalens uppgifter blir då att identifiera avvikelser och korrigera dessa med stöd (eller hot).

      Ibland kan det här vara nödvändigt men från mitt perspektiv är det fel infallsvinkel och den här typen av centrala kvalitetshöjande åtgärder riskerar att motverka sitt ofta goda syfte.

      Kul diskussion på http://lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/02/09/pojkar-missgynnas-betygsattningen

      Det svajade till en sekund där?


  5. Hej igen!
    Bygger du din uppfattning på att du har läst boken ”Barnets väg till trygghet”? Alltså den boken som beskriver verktyget?


    • Nej jag bygger på förskolechefer som försöker skydda sina verksamheter från den här formen av styrning. Kanske borde jag läsa boken. Ibland är avsikten bättre än praktiken.

      Det går säkert att använda vettigt men sådana här insatser får ofta motsatt effekt!

      Jag tror vi har träff i morgon! Ska vi satsa på en vänlig ton?


  6. Hej igen! Som jag sagt tidigare är jag inte insatt i RUS något vidare, även om jag har boken och har läst den för länge sen, när den kom ut. Men boken tar väldigt tydligt avstånd från den vanliga feltolkningen av Piaget, det vill säga normativ utveckling. Feltolkningen innebär att man tror att Piaget står för en statisk bild av barnets utvecklingsfaser, som är närmast behavioristiskt. Detta lyfts fram ganska tydligt i kapitel 2: Barnets utveckling inom förskolan. Även i kapitel 8: Kan barn regrediera är ett tydligt avståndstagande från denna statiska syn. Bokens teoretiska utgångspunkt är Vygotskij – vilket har en helt annan utgångspunkt än en biologisk.

    Vad jag förstår är hela bokens syfte det att förskolan ska ta ansvar för att skapa en miljö som är gynnsam för barns utveckling, motsatsen till korrigering.

    Klart att vi ska ha en vänlig ton i morgon!


  7. Jo just det, klart att du ska läsa både RUS- och LUS-boken så att du själv får en uppfattning om vad det handlar om.


    • Det gick väl bra!
      Lite ovant att prata innan klockan sju på morgonen. Jag skulle gärna prata mer om innehållsfrågan. För mig handlar det om mer än provteknologi och bemötande. Genuspedagogik är enligt mig också en del av den manipulativa skolkulturen.

      Jag lovar att läsa boken! Den här typen av förebyggande anti-mobbningsprogram är ju ett aktuellt ämne.

      Ha en bra dag!


  8. Hej Mats!

    Jag kan hålla med dig att det gick bra, men att det var kortfattat och jag kom inte in på att nationella provens konstruktion inte är speciellt bra och inte alltid följer kursplanen. Sen märkes det också att jag har ett högstadieperspektiv och du har ett förskoleperspektiv. Men jag tror att det är viktigt att förändra förhållningssättet dels i förskolan och dels i grundskolans tidigare åldrar, så att inte pojkarna skaffar sig en identitet av att skolan inte är något för dem.

    Tänkte en del på Björntomta utanför Gävle, som gjorde en uppmärksammad studie om hur man pratar med flickor och pojkar. Det skrevs senare en bok kring detta av förskolechefen – Carin något (har boken men kommer inte ihåg), samt senare en bok om detta av Ingemar Gens. Men det känner du ju redan till.

    Ha det!

    MVh

    Johan


    • Jag har drastiska problem med den formen av genuspedagogiska insatser vars instrumentella hållning och dolda normativitet skrämmer mig mer än 1000 tester!

      Men det är ett stort ämne som vi tar en annan gång.

      Tack igen!


  9. […] Bo Sundblad som har byggt LUS utifrån sin egen son (och han har inte ens en son), läs tidigare blogginlägg. Och lögnerna sprids och sprids och sprids och till sist är de sanning. Så fungerar det inom en […]


  10. […] att LUS inte bygger på forskning utan på Bo Sundblads egna försök på sin son, se tidigare blogginlägg. Det ironiska är att han inte har någon son. När du läser blogginlägget, titta på länkad […]


  11. […] inte är vetenskapligt och att Sundblad har prövat ut LUS på sin egen son (han har ingen son), länk, till att bara en läsmetodik lärs ut. Eller att media bara skriver om just ljudningsmetodiken […]


  12. […] och lögnerna har spridits. Ett exempel på detta skitsnack tog jag upp i tidigare blogginlägg, läs här. Birgita Allard och Bo Sundblad har 1989 i en artikel ställt frågan: Finns det mer än en […]


  13. […] Så klart har LUS varit motarbetat å det grövsta på många lärarutbildningar, inte minst Lärarhögsskolan i Stockholm (LHS) som ständigt baktalade instrumentet och spred rena lögner om Bo Sundblad i allmänhet och LUS i synnerhet. När den här bloggserien startade med ”Har du punka på hjärnan, lilla vän” var det tydligt att Sundblad företräder den del av läsforskningen som har blivit marginaliserad i debatten och som inte haft tolkningsföreträde. Och Sundblads uppfattning och argument har inte lyfts upp för diskussion, utan det har varit konsensus och sedan har biologisternas agenda fått gälla. Med lögner har LUS motverkats från LHS, andra lärarutbildningar och institutioner. Varför? Jo, därför att proggarna hatar resultat och resultatuppföljning. Jag har tidigare gett exempel på detta, men läs gärna detta blogginlägg, där jag själv i en aula med 300 lärarstudenter på Fredrika Bremergymnasiet ställde mig upp och sa ifrån. Ni kan tro att det blev ett herrans liv när jag ställde mig upp och vände mig mot studenterna och sa: ”Nu får ni ta med fan ge er”. Totalt hjärntvättade av lärarutbildningen hade de blivit, läs själv på denna länk. […]


  14. […] Jag har jobbat med LUS i snart 17 år och det är det bästa instrument som finns. Allt dåligt ni har hört om LUS är bara skitsnack och förtal. Att det inte finns någon vetenskaplig grund är också bara förtal och bull, se Vetenskapliga bakgrunden till LUS. LUS är superbra, för att du kan som lärare hålla rätt på elevernas läsning och du kan diskutera de olika LUS-punkterna med dina kollegor – alltså göra sambedömningar. Och läsning är den absolut viktigaste enskilda kompetensen hos eleverna. Kan du läsa som en gud har du inga större problem i skolan (bortsett om det finns sociala problem). Jag har skrivit om förtalet mot LUS, se länk. […]


  15. […] PIE som har baktalat LUS och som har hjärntvättat studentgeneration efter studentgeneration, se länk. Men till sist hoppar dock ödet upp i biter en i rumpan, även för PIE. Att de får stå och […]


  16. […] Den är ett lysande exempel på hur svensk läsforskning totalt har struntat i de forskningsresultat som Åke Edfeldt, Bo Sundblad, Birgita Allard, Caroline Liberg och Ragnhild Söderbergh lagt fram. Nej, det är den förhärskande ”Ingvar Lundberg-metodiken” som bygger på ett felaktigt antagande om läsning som gäller. För det handlar om makt och tolkningsföreträde. De som satte sig upp blev systematiskt utmobbade och förtalades med lögner: ”Bo Sundblad har bara forskat på sin egen son” – men han har ju ingen son. Eller som det som hände i Fredrika Bremers aula i Haninge, länk. […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s