h1

Nermontering av Svensk skola

12 februari 2011

Igår (fredag 11/2-10) var jag på Münchenbryggeriet i Stockholm och lyssnade på när Skolverket presenterade Lgr 11. Det var en heldag, från 09.30 till 16.30. Uppskattningsvis var vi 500 personer i Münchenbryggeriets fantastiska lokaler. Kaffe, frukt, lunch och kaffe igen, med kanelbulle eller mazarin. En härlig fortbildningsdag, med verkligt god mat. Skolverkets folk hade gjort en väldigt bra power-point-presentation, pratade på ett trevligt sätt och engagerade auditoriet med frågor som diskuterades i bi-kupor. Trevlig stämning och positivt bemötande, dessutom kunde man sms:a frågor som togs upp för att få svar.

Allt hade varit perfekt om det inte hade varit för innehållet. Skolverkets presenterade samma innehåll, använde samma retorik och förklarade på samma sätt ”tänket” och processen bakom Lgr 11. Samma framförande som finns med i Skolverkets film – blir du mycket klokare? Och samma problem kvarstår som jag tagit upp i detta blogginlägg, eller detta blogginlägg.

  • Kunskapskraven är otydliga
  • Det finns ingen progression i kunskapskraven, ingen kunskapshierarki, utan för att få ett högre betyg ska man bara kunna lite mer.
  • Skolverket hänvisar till att utredaren Leif Davidsson har påtalat problemet med två mål i Lpo 94, mål att uppnå och mål att sträva mot, vilket man även tar upp vid föredragningen på Münchenbryggeriet.  Ändå har Skolverket två mål i kursplanen, långsiktiga mål som ska gälla i hela grundskolan i det centrala innehållet (mål att sträva mot) och kunskapsmål i varje ämne (mål att uppnå).
  • Skolverket pratar om den nya tydliga kursplanen, det göra man om och om och om igen, likt propaganda. Till slut kanske lärare och människor i allmänhet tror på det. Men betydligt otydligare är kursplanen.

En lärarkompis till mig, som också är med denna dag, skickar in SMS-frågor, där han frågar om teoribasen bakom Lgr 11:s kunskapskrav och även om varför man har med två olika mål. Dessa frågor tar i Skolverkets folk upp – undrar varför? Istället väljer man att ta upp bland annat denna fråga: ”Med den nya kursplanen, går det fortfarande att jobba ämnesövergipande?”.

Samma kamrat sms:ar mig:  ”Just nu, just här är vi med om nedrustningen av svensk skola och därmed Sveriges konkurrenskraft. Ingen som tror på detta kan ha varit i närheten av att fatta någonting av Vygotskij. Jag pröjsar 100 000 kontant till den som kan ge mig en evidensbaserad teoribas för detta”.

Svensk skola går en tung höst tillmötes. Implemitering av Lgr 11 ska ske i hela landet och otydligheten är betydande. Vad ska man göra? Ja det är bara att som lärare och skolledare kämpa på, göra det bästa av saken, se till att diskutera så att samstämmigheten på skolan blir så bra som möjligt. Om två år ska man utvärdera Lgr 11 – hoppas för Guds skull att dessa apsekter kommer fram till den som ska utvärdera, för det kan ju rimligtvis inte vara bara jag och min kompis som reagerar på detta. Ett önskescenario vore att Inga-Britt Ahlénius skulle göra en rejäl utvärdering. Eller varför inte Inga-Britt Ahlénius som Generaldirektör för Skolverket. För mig är Ahlénius en hjälte, som våger säga obekvämligheter, utan att vara politisk korrekt eller tänka på sin egna karriär.

Svensk skolas resultat i internationell jämförelse kommer att fortsätta sjunka, nästa och nästnästa PISA-rapport kommer visa det. Hur länge kan vi vänta? Hur många generationer kommer vi att vara tvungna att offra? Hur långt efter ska Sverige hamna? Mycket hänger på svensk skola, men just nu ser det väldigt mörkt ut. ”Betygsmotståndarna – Sveriges grundskoleelever, 1 – 0”.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

14 kommentarer

  1. Jag vet inte om du såg Skavlan igår? Min spontana reaktion är att damen är lite för nöjd med sig själv och att attacken mot generalsekreteraren är en smula hämndlysten.

    Men i princip håller jag med dig – det är dags att syna tydlighetsretoriken!


  2. Hej Johan!
    Jag håller med dig. Det blir inte tydligare för att man säger att det är tydligare. Om man säger det tillräckligt många gånger tror att det är sant. Två saker ”fascinerar” mig:
    – Man pratar om de övergripande, långsiktiga målen, men sanningen är ju den att det inte är några mål. Ordet mål finns inte överhuvudtaget med i texten. Man kan helt enkelt inte släppa strävansmålen! ”Målen” de talar om är ju dessutom ännu mera svepande formulerade än strävansmålen var.
    – I de färdiga kunskapskraven presenteras dessa till slut i matrisform och där har man fetstilat vissa begrepp, gissningsvis för att betona dem. Det är precis dessa begrepp som är otydliga! I fysik finns ett kunskapskrav för E som lyder ”Eleven kan använda informationen i diskussioner och för att skapa texter och andra framställningar med viss anpassning till sammanhanget.”
    För C heter det ”Eleven kan använda informationen i diskussioner och för att skapa texter och andra framställningar med relativt god anpassning till
    sammanhanget.”
    Slutligen för A: ”Eleven kan använda informationen i diskussioner och för att skapa texter och
    andra framställningar med god anpassning till
    sammanhanget.”
    Är det solklart för alla lärare vilken skillnaden är mellan viss anpassning, relativt god anpassning och god anpassning? Skulle inte tro det…
    Ska man då ställa sitt hopp till de allmänna råden och till de kommande kommentarmaterialen? Jag tillåter mig vara skeptisk.
    Sanningen är nog tyvärr den att dessa kunskapskrav kommer att kräva mer av tolkning från lärarna än vad mål och kriterier har gjort fram till nu.
    Dessutom är det oklart hur man ska göra med betygsättningen i åk 7 och 8. Det enda jag har sett är en formulering om att betygen ska sättas med utgångspunkt från kunskapskraven i åk 9. Vad innebär det?


  3. Mats och Mats!
    Jag såg Skavlan igår, men var väldigt trött. Kanske var hon inte i sitt esse. Men när hon jobbade på Riksrevisionen var hon väldigt bra och när hon satte sig upp mot Bosse Ringholm var hon stark och vågade ifrågasätta makten. Hon fick ju rätt också. Så jag tycker att hon är väldigt bra.

    De exempel du ger är talande för den brist på hierarki och hur man har lämnat tankekvaliteterna bakom sig. Nu är det tillplattade kunskapskrav där kvalitetsskillnaderna blir otydliga och godtyckliga.


  4. Hej Johan

    Det finns vissa skillnader mellan läroplanerna som vid första anblicken inte verkar vara någon, men som kan vara betydande. Men det gäller att kunna se det också – det verkar som om man har smugit in vissa saker. Och om man inte kan se det på en gång, ja då har man inte kommit så mycket längre vad gäller tydligheten för dem som vill ha klara besked.

    För övrigt håller jag med dig om att i mångt och mycket blir det nog lika besvärligt för dem ute i verksamheten.

    Jag hade väntat mig en större skillnad!

    Nu har jag iofs inte tittat på kunskapskraven. Har inte hunnit så långt.


  5. Just när jag läser detta är jag glad över att vara pensionär så jag slipper smeten.


  6. Till att börja med såg jag vissa fördelar med att lämna Blooms taxanomi vid formuleringen av kunskapskraven, det finns absolut rimliga invändningar mot den taxanomin. Då såg jag det bara som olyckligt att skolverket skulle göra detta samtidigt som deras uppdrag vara att förtydliga. Nu har jag undersökt vilka alternativa taxanomier som finns och upptäckt att Blooms står sig ganska bra jämfört med alternativen och är mycket bättre än en hemsnickrad skolverksvariant. Nu börjar jag känna samma ilska som du.

    Även elever som bara uppnår faktanivån undervisas ändå bäst genom att de hjälps till att skapa sin egen förståelse och öppenhet för alternativ. Det var ett totalt onödigt byte av taxanomi.

    Det är bra att skolverket är proaktiva och ute och förklarar sitt budskap men vems är beslutet att byta taxanomi. Jag börjar undra om h*n är någon i det pedagogiska nätverket som du kanske ännu inte beskrivit.


    • Jag skickade en förfrågan till skolverket om vem som är ansvarig för beslutet att byta ut Blooms taxanomi. Vi får se om jag får svar.


  7. Jag vet vem som ligger bakom detta sätt att se på kunskapen och hon ingår i ett nätverk på gamla lärarhögsskola i Stockholm. Skolverkets personer var öppna med att det var Viveca Lindberg de hade jobbat med. Jag ska skriva något om detta inom någon vecka.


  8. […] kursplanerna, se Tydliga kursplaner – rena lögnen eller Kunskapsseminarium med flum eller Nermontering av svensk skola eller Vad menar Lindberg med checklistor . När det gäller presentationen av de nya kursplanerna […]


  9. […] har varit på Skolverkets seminarium när det gäller Lgr 11, se blogginlägget: Nermontering av svensk skola. Vid detta seminarium berättar folket från Skolverket att den ”expert” man har haft till […]


  10. Vi behöver en skoldebatt där fakta accepteras i stället för att sopas under mattan. DIVERGENSPRINCIPEN och dess konsekvenser bör stå i centrum likaväl som den svåra frågan om hur undervisningen skall INDIVIDUALISERAS.


    • Håller med dig Sture. Jag skulle vilja att den pedagogiska forskningen skulle titta på medicinen och införa klinisk forskning.

      När det gäller individualisering vet jag inte riktigt vad du är ute efter. Det har varit en återvändsgränd med den metodik som har varit på modet att läraren ska individualisera. Men det funkar inte. Det behöver vara lärarledd undervisning, det är då en duktig lärare kan lyfta alla elever, få dem att förstå abstrakta begrepp och ”dra med dem”. Detta har jag personligen gjort i 9 år på Jorbromalmsskolan, med elever som inte ens kunde läsa flytande fast de gick i årskurs 6. Med mycket gott reslutat. Jag hade gärna ingått i ett forskningsprojekt då, men nu är det för sent – åtminstone för den här gången.


      • Du har helt rätt i att den s.k. individualiseringen har misslyckats. Men vad jag efterlyst är något helt annat – en strukturerad pedagogik som verkligen beaktar de individskillnader som existerar, men som kanske inte blir något större problem i en given klass – där skillnaderna ofta är hanterbara. Men beaktar man problemet i ett helikopterperspektiv för hela landet blir problemet betydligt allvarligare. Är vi överens om detta?


      • Sture,
        Jag tror att det finns problem på både grupp-, skol- och landsnivå när det gäller individualisering. Som jag ser det går det att individualisera i klassen om läraren är skicklig. Men dessvärre tror jag att alltför många lärare vill skicka iväg sina problem, t.ex. till specialläraren eller till en utredning. Jag tror att här finns det ett stort behov av utvärdering.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s