h1

Märkligt att Vygotskij är så stor

27 februari 2011

Jag har länge funderat på hur det kommer sig att Vygotskij kan vara så stor inom svensk skola, både ute i skolverksamheten, bland pedagoger och på lärarutbildningen. Jag fattar det inte! Vad är det jag inte förstår?

Den senaste veckan har media diskuterat att många fler barn blir utredda för ADHD och blir medicinerade med amfetamin. Hörde på Rapport att utskrivningen av preparat på några år hade ökat från 123 kg per år till 500 kg per år, en ganska rejäl ökning. Men vad ger det har uttryck för? Jag har i tidigare blogginlägg tagit upp att utredningsinstrumentet kring ADHD är synnerligen trubbig, något som läkaren Leif Elinder har påtalat. Jag menar inte att ADHD eller andra neuropsykiatiska sjukdomar inte existerar, men om man har ett trubbigt instrument – hur kan man veta att det verkligen är ett biologiskt fel?

Allt för många lärare och skolledare som diskuterar elever som har problem letar fel på ungarna. ”Lisa har svårt att hänga med, har ingen egen motor”, ”Pelle har inlärningssvårigheter”, ”Bengt kan inte koncentrera sig”, ”Anders är omogen”. Och så vidare. Sällan eller aldrig diskuterar man huruvida lärarnas metoder är dåliga. Sälla eller aldrig granskar man elevens hemförhållanden. Sällan eller aldrig försöker man att hitta minst tre förklaringar till fenomenet inlärningssvårigheter.

När jag fick Sara (läs blogginlägg om henne) var jag misstänksam kring hennes diagnos på grund av att hennes tidigare skola flera gånger hade letat fel på elever (listan kan göras lång) och förklarat deras tillkortakommanden med diverse diagnoser och utredningar. En kille som jag upplevde som ”skolskadad” på grund av att han hade behandlats otroligt illa och respektlöst av skolan, hade skickats på utredning, men man hade inte kommit fram till att det var något fel på kille. Däremot gjorde han inte som lärare sa till honom att göra och han hade stor integritet. Att kille hade jobbigt hemma och i grund och botten var en mycket känslig person var inget som skolan undersökte eller diskuterade. Det var fel på honom!

Min 10-åriga son lyssnade på ett samtal jag hade och frågade mig vad jag menade med kulturpåverkan. Jag svarade honom att om man har ett par enäggstvillingar, så har de samma uppsättning gener. Man låter den ena tvillingen växa upp i ett hem där det finns mycket böcker och tidningar, där föräldrarna läser för barnen varje kväll och gör godnattstunden till ett läsäventyr. Vid middagsbordet diskuterar man det som har hänt, eller NO-fenomen. Man ser filmer tillsammans som man pratar om och man går på museum och delar upplevelsen med varandra. Den andra tvillingen växer upp i ett hem där båda föräldrarna är missbrukare, där bråk och våld förekommer, där det inte finns en möjlighet att studera och där utbildningsnivån är låg. Kanske är föräldrarna arbetslösa och kanske slår de sina barn. Vad händer med en liten människa som växer upp i otrygghet, utsätts för våld? Jo, kroppen producerar adrenalin. Om man ständigt har en hög halt av adrenalin – hur blir ens möjlighet att komma ner i varv? Hur kan man koncentrera sig? Hur bli ens sätt att agera tryggt? ARV eller MILJÖ?

Lägg därtill språket, hur det påverkar vår tillblivelse som ”hela människor”. I en miljö där böcker, tidningar och samtal finns där utvecklas språket på ett visst sätt och i en miljö där det inte finns böcker, tidningar och samtal utvecklas språket på ett annat sätt. Alla som någonsin har haft en nära kontakt med förskolan, antingen genom egna barn eller genom arbete, vet att det skiljer på 2-åringars språk, både hur de utrycker sig och ordval, något som också finns dokumenterat i forskning. Professor Per Linell har skrivit boken Människans språk, en bok som är en direkt applicering av Vygotskij. Alla som jobbar inom förskola och skola borde läsa denna bok! Det borde vara obligatorisk litteratur för alla! Har du inte läst den, gör det. I kapitel 2 tar Linell upp språkets betydelse för individen. Han menar att om ett barn inte får en god språklig stimulans och utveckling påverkas följande delar hos barnet (sidan 31):

  • Varseblivning av olika ting i omvärlden
  • Förståelse och tolkning av omvärlden
  • Igenkänning och minnen av ting och episoder
  • Koncentration och uppmärksamhet
  • Problemlösning och organisation av tänkande
  • Bearbetning av emotionella problem
  • Organisation och styrning av handlingar
  • Samarbete med andra och påverkan av andra
  • Utvecklande av social identitet, självförtroende och social gemenskap

Känner vi igen dessa problem hos elever? Vad beror problemen på? Biologisk defekt eller kulturell påverkan?

Vygotskij tar sin utgångspunkt i kulturen, alltså den sociokulturella miljö man föds och växer upp i, men även den man möter i samhället. Naturligt för barn att möta samhällets kultur i skolan.  Vad beror det på att barn och elever har problem i skolan? Vad beror det på att det är så stor spridning i en klass i årskurs 8? Att killarna får sämre betyg? Att utskrivningen av ADHD-medicin har ökat? Att antalet utredningar ökar? Arv eller miljö?

Sett ur mitt perspektiv är detta ett gigantiskt misslyckande från hela samhället, inte bara skolan. Det börjar redan i förskolan, hur man pratar med barn, inte minst pojkar. Hur man tror på deras förmåga. Hur man letar förklaringar utanför de biologiska. Hur man sätter i rätt åtgärder tidigt, även mot föräldrarna. Hur man vågar ta ansvar och anmäla hem till socialtjänsten om en ohållbar miljö är ett faktum och ligga nära socialtjänst och föräldrar. Hur man som rektor vågar stå på sig! Hur man som lärare vågar driva frågan! Och inte minst vilken teoretisk bas man har, tror man att det finns ett visst antal ungar som är så dumma i huvudet att de inte kan lära sig, t.ex. normalfördelningskurvan tar man sin utgångspunkt i något annat än Vygotskij.

Vygotskij menade att skolan är ett kulturfenomen och kulturfenomen är ALDRIG normalfördelade! Alla de som säger att barn har rätt till att bli utredda, alltså att man tar sin utgångspunkt i att man ska utreda ungar, har inte fattat ett dugg om vad Vygotskij handlar om på riktigt (eller också gillar de inte Vygotskij). Då är Vygotskij bara en modefluga där proximala utvecklingszonen är det man prata om. Och tror man att man är Vygotskijanhängare genom att säga hans namn om och om igen, fast man inte i handling lever upp till hans teorier – då är man helt ute och cyklar! Jag menar inte att man inte ska utreda. Jag menar att man först och främst utreda den sociokulturella miljön eleven kommer ifrån, vad skolan har gjort, vad skolan kan göra, pedagogisk kartläggning. Och detta ska göras tidigt, redan i förskoleålder, för visst märker personalen i förskolan när något barn går utanför ramen. När allt är gjort – då kan man diskutera biologiska utredningar.

Utifrån detta ställer jag mig frågan igen: Hur kommer det sig att Vygotskij är så stor? Det är ytterst märkligt!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete.

Advertisements

29 kommentarer

  1. Du har väl inte missat kritiken av Säljöismen i senaste PM?
    http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2011/02/25/larandeteori-akademisk-fernissa


  2. Jag har försökt svara på din fråga på Newsmill . Förlåt förseningen!
    http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/11/dejas-slutbet-nkande-r-ett-svek-mot-pojkarna


  3. Vygotskij är omåttligt populär på lärarutbildningarna. Inte jag heller kan riktigt förstå mig på varför…


  4. Anna!
    Jag är personligen stort fan av Vygotskij, men jag förstår verkligen inte varför han har blivit så stor, eftersom så många inte lever upp till hans teorier. Då är det bara läpparnas bekännelse som gäller.


    • Kan du säga lite av din tankegångat och du stämmer med Vygotskij?:)


      • Jag förstår inte vad du menar Hanna?


      • Skriv lite resonomang och tankegångar som du instämmer om Vygotskij teori? 🙂


      • Hanna,
        Du får läsa i min blogg, jag har hur många inlägg som helst när det gäller detta. Sök på Per Linell så kommer en del inlägg.


  5. ville bara tacka för ett mycket bra och innehållsrikt inlägg! tänkvärt och ärligt! håller fullständigt med!


  6. Tack Cindy!


  7. Jag gillar verkligen din blogg Johan! Du har så många bra tankar och sätter ord på mina egna funderingar och har dessutom en del förklaringar och lösningar.
    Keep on writing and fighting, Johan!


  8. Tack Nologo!!!


  9. Väldigt intressant inlägg!
    Detta har jag sagt länge, men det är oerhört känsligt att ifrågasätta lärares metoder. Det är lättare att söka problem hos barnet istället för att fundera på hur man själv kan göra annorlunda.
    Inom specialpedagogiken har det skett ett paradigmskifte där man inte längre pratar om barn ”med” problem utan ”i” problem, syftande på i situationer som skapar problem. Det är inte ovanligt att ett barn som har svårt att koncentrera sig i en miljö kan kan vara fullt uppmärksam och koncentrerad i en annan. Det kan finnas två/flera lärare som har helt olika erfarenheter av ett barn. Hur kan det komma sig? Det är samma barn.

    Glad att jag hittade din blogg!


    • Hej Anneli,
      Tack för din positiva återkoppling till min blogg. Visst är det märkligt när det gäller hur man pratar kring barn och ungdomar. Dessvärre är jag faktiskt lite skeptiskt till att specialpedagogiken har genomgått ett paradigmskifte. Jag tycker att de flesta har fallit för vad som är inne nu, vad som är på ropet och det är ju inkludering. Och då kör man. Tror att de flesta speciallärare och även lärarutbildare har samma grundsyn, det är bara att man har ändrat ordvalet. Det är som när det blev ett faktum att andelen särskoleutredda barn var på tok för stor och att de även var utredda på tvivelaktig grund. När man tidigare hade konstaterat en biologisk defekt och t.ex. ett konstaterat IQ på 69 svängde man och menade att svagbegåvningen kunde växa bort. Hur då?

      Jag skulle vilja se klinisk emperi innan jag hurrar, för som det är nu handlar det bara om läpparnas bekännelse, man säger något och agerar annorlunda.

      johan


  10. Jag förstår din skeptiska hållning. Jag håller med dig om att det tyvärr är vanligt att man hakar på det som verkar vara inne och det är aldrig särskilt lyckat. Jag tror också att grundsynen är den samma hos speciallärare, specialpedagoger och lärarutbildare men det är kanske inte de som fattar besluten om hur det ska praktiseras. När det gäller inkludering blir jag bara bekymrad över hur man kategoriskt går från ett sätt att se på det till ett annat. Det slår så fel. Varför tror man att det ska vara lika för alla just när det gäller detta när det är olikheterna som står i fokus för frågan till att börja med? Ta med barnet i besluten. De flesta är kloka och kan själva se vad och vilka insatser som skulle kunna vara positiva för dem. Jag tror det är mer kränkande och traumatiserande att andra fattar beslut om vad man klarar eller inte än att gå iväg till t.ex. en mindre grupp om det är vad man själv känner att man behöver.

    Tråkigt att dina erfarenheter runt Vygotskijs tankar är så nedslående. I min kommun har all personal inom förskola och skola vidareutbildats i hans tankar under en längre period. Hur ser det ut hos er?


  11. Du borde läsa Gee’s artiklar om ”opportunity to learn”. Intressant forskning om hur man kan göra en korrekt bedömning av barns förmåga i en socioekonomiskt och kulturellt heterogen miljö.


  12. […] Men åter igen: Dags att hålla isär beskrivning och förklaring, inte låta beskrivningen bli en förklaring, se tidigare blogginlägg. Och åter igen: Vilken sociokulturell bakgrund har de barn som uppvisar symptom som finns enligt kriterierna en utredning? Är kartläggningen gjord i hemmet och kring hemförhållandena? Vilken språklig utveckling har eleven nått och har man tagit hänsyn till dessa språkliga kriterier? Alltså det som Per Linell skriver i sin bok Människans språk, se tidigare blogginlägg: […]


  13. Jätte bra skrivet! Detta är det bästa jag läst på mycket länge. Hälsningar från en blivande lärare.


    • Tack Diana!

      MVH

      Johan


  14. Det socio-kulturella perspektivet har sina förtjänster. Men vad kan det inte förklara? Och hur förhåller sig Vygotskijs människosyn till dominerande människosyner inom t.ex. ekonomi?

    Vad är kärnan, jaget, i Vygotskijs teoribildningar?

    Margareth Archer kritiserar bl.a. Vygogskij och även socilkostruktivismen för att de gör allt mänskligt till socialt betingat – människan blir till i socialt samspel.

    Margareth Archer kritiserar även den s.k. ”Economic Man” där människan förses med givna univesella preferenser om en nyttomaximering etc.

    Enligt Archer utvecklas en människas känsla av ett själv före att människan utvecklar en social identitet, t.ex. genom att människan reagerar från födslen på värme, kyla etc. Känslorna kan i Archers mening inte endast förklaras utifrån sociala termer.

    Nackdelen med såväl Vygotskij som med Archers kritiska realism är att de är svåra att få in i en positivistisk vetenskapsyn där statistiska sammanfall kan förklara hur observerbara händelser hänger samman. För detta ändamål passar Economic Man bättre. Det är väl därför som ekonomiska tankesätt alltmer har kommit in i utbildning..


    • Pär,
      Vad vill du?


  15. Pär:
    Jag uppfattar att du och jag förstått Vygotskij på diametralt olika sätt.


  16. Är tacksam dock att nu finns det amfetaminfria ADHD-mediciner…. även om att diagnoser slängs ut nu till alla med nån slags nedsättning av inlärning istället för att man ska se till hur barnet utvecklas emotionellt så tycker jag det är bra att man inte behöver proppa droger i sina barn som nu fått en diagnos. Eller 3 som i min sons fall, han har diagnoserna ADHD, autismliknande emotionell störning och detta skapar i samband med varandra ångestsyndrom… personligen skulle jag säga att allt detta skulle kunna lindras OM skolorna tog sitt ansvar och såg till barnen som individer och inte såg dom som barn i en viss ålder som måste kunna vissa saker bara pga denna ålder, där kliver ju Piagets stadieteorier in och tycker det är rätt ruttet


    • Hej Halimah
      Utan att veta ett enda dugg om din son är det nog så att många skolor inte möter barnen där de är. Men så är det också så att en del barn lever i ett kaos hemma, eller att föräldrarna aldrig har lärt sina barn att komma ner i varv och koncentrera sig. Eller att de äter alldeles för mycket socker eller sover för lite – så att de är i ett ständigt hysteriskt rus. Inte ovanligt. Jag såg för några år sedan en film om ADHD. En av föräldrarna som intervjuades berättade att sonen hade så mycket energi att han köpt en crossmotorcykel till sonen så att han kunde köra av sig energin. Den pappan hade inte fattat mycket. Hade varit bättre att köpa fingerfärg och sätta sig ner och skapa för att kunna koncentrera sig och komma ner i varv.


      • Tack för ditt svar! Håller med till en viss gräns men inte alltid man kan skylla på föräldrarna eller att det skulle vara kaos hemma för barn har olika hög/låg kvot av uppvarvhet men däremot är det ju bevisat att tex socker, speciellt cocacola har en upptriggande effekt… Började tänka mycket på detta och minskade på allt onödigt som just tex socker, mat med onödiga färgämnen som oxå har en upptriggande effekt och det gav stora resultat i slutändan, att jobba in vettiga sov rutiner, öka mängden av aktiviteter men minska ned längden på aktiviteterna.. Detta funkade för oss och känner igen detta med motorcrossen du skrev om för tyvärr överpresterar man ofta barn med hög uppvarvhet, jag personligen köpte en enkel och billig kickbike till min son från tekninkmagasinet och den rullar han runt på så fort vädret tillåter och det gör att han får motion, utlopp för överaktivitetet, blir trött och sedan sover bättre.. Många vågar inte säga nej till sina barn och låter dom i princip göra vad dom vill för att slippa konflikterna men jag personligen anser att regler, fast struktur och kommunikation hjälper. Det hjälpte oss iaf, men alla har rätt till sin åsikt
        Mvh Halimah


      • Hej Halimah,
        Nej det finns nog ingen patentlösning på allt, utan man måste se utifrån situation till situation. Det går heller inte att ”trolla bort” tidiga barnår, t.ex. år 1-4 och tro att man genom att ha fyrkantigt, ändra kostvanor och så vidare kan få förändringar snabbt. Många gånger tar det lång tid att förändra ingrodda mönster, inte bara hos barnet utan också hos föräldrar. Så det är bra att ni har hittat det som fungerar för er, mycket bra. Då spelar den där crossen mindre roll. Egentligen var exemplet bara en illustration över den brist på insikt pappan i filmen visade, när han uttryckte sig. Men fungerar det så fungerar det – bra!
        Allt gott! // Johan


  17. ”Eleven uppfostrar sig själv. En föreläsning som presenteras av läraren i färdigt skick kan lära ut mycket, men den uppfostrar enbart förmågan och önskan att utnyttja sig av andrahandskunskaper utan att göra eller undersöka något själv. För dagens undervisning är det inte så viktigt att lära ut en viss mängd kunskap som att utbilda förmågan att skaffa sig dessa kunskaper och att använda dem. Och detta når man (liksom allt annat i livet) endast i en arbetsprocess” (Ur Vygoskij, 1926 ”Psykologi och läraren” I: Kroksmark, 2003″ ”Den tidslösa pedagogiken” s. 459.)

    Om vi utgår från att det är rätt översättning finns det, som jag ser det, möjligheter att här förstå varför Vygotskij kom att bli en ikon i 1990-talets skolsverige.

    Det vill säga den kulturella omgivning som för tillfället dominerar i samhället tolkar gamla texter, teorier etc., utifrån sina perspektiv.
    Rätt eller fel tolkning av Vygoskij? Ja, eftersom Vygoskij dog 1934 kan vi inte fråga honom utan det blir istället hans efterföljare som får diskutera denna sak. Liksom det blir Deweys efterföljare som får diskutera Dewey, Piagets efterföljare som får diskutera Piaget.

    Vissa pedagogiska ikoner lever idag, t.ex. John Hattie, vad han menar med ”det synliga lärandet” kan vi diskutera sinsemellan men också fråga honom, t.ex. vid en föreläsning eller dylikt. (I praktiken svårt, men möjligheten finns.)

    Min ikon vad gäller teorier om människa och samhälle är Margareth Archer. Hon utgår från en stratifierad verklighet innehållande olika strata, en fysikalisk, en kemisk, en biologisk, en psykologisk och en social nivå av verkligheten. Inom varje nivå finns det relativt autonoma mekanismer, som under särskilda villkor genererar händelser. I motsats till Vygotskij utgår hon från att en känsla av ett själv är en förutsättning för en form av personlig identitet (med kapacitet att föra en inre dialog). Den personliga identiteten är i sin tur en förutsättning för en social identitet.

    Det sociokulturella perspektivet får svårigheter att förklara en människa agentskap. För att detta agentskap ska vara möjligt behöver människan ha mekanismer som inte kan härledas till en social nivå. Individualistiska perspektiv, t.ex. rational choice, får i sin tur svårigheter att förklara sociala mönster i samhället.

    Ett kritiskt realistiskt perspektiv på ADHD skulle se ADHD som effekter (observerbara händelser) som genereras av mekanismer på en biologisk, en psykologisk och en social nivå. Orsakerna till dessa effekter varierar eftersom mekanismerna existerar under öppna villkor, dvs. de kan samverka och motverka varandra på flera olika sätt. Om vi endast studerar en nivå, t.ex. den sociala, kan vi endast observera tendenser för vilka sociala förhållanden som samverkar respektive motverkar till de händelser som benämns ADHD.


  18. Amen!


    • Prosit!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s